Etikett: köttfärslimpa

Spriiing, jag tar tid!!!

Av , , Bli först att kommentera 14

Glömde ju skriva om min vinst på dagens dubbel, i lördags:

Skärmklipp 2020-01-11 19.38.43Vi firade med lingonsylt till söndagsmiddagen, som fick bli löksoppeköttfärslimpa, med potatis och gräddsås. Jag menar, med 88 kronor så hade vi ju råd med en STOR burk lingonsylt, eller hur 😀

81988037_10157759829171585_3485674262046441472_oSåg den här bilden i ett flöde på FB:

80792435_3826293820717646_1170135755004051456_n
Visst är det lustigt, det där har man nog fått höra som barn, och sagt till sina barn, alternativet var ju, spring och gör det…jag tar tid!

Men när i vuxen ålder, säger någon det åt dig? Haha, skulle ju låta lagom korkat.

Jag säger det till min kollega: -Springer du ner och bokar tvättstugan….så får vi se hur snabba tofflor du har!

Sin-título1

Eller, springer du ner med soporna, jag tar tid! Alltså, det är ju nästan så man får lust, bara för att se reaktionen. Fast risken är överhängande att man blir stämplad som översittare och inte bara det, knäppskalle skulle man nog också få som stämpel 😀

Men det är helt ok att säga till barn…asså, ja, jag vet inte, jag. Men samtidigt vet jag också att barn hellre skulle se det som en utmaning, och vilja prestera, eller visa upp sina nya pjucks, så, det kanske inte är helt fel, men man får bara säga så, upp till en viss ålder 😀

Apropå barn så hade jag och Sally ett djupare samtal då dom var hemma i julas. Jag kommer inte ihåg vart vi började, men jag skulle i alla fall förklara för henne att vuxna, ofta ställer frågor till barn, men sen så svarar dom vuxna med det svar dom vill ha. Och det är jätte fel, men jag tror inte att vi tänker på det.

Tog som exempel då Nicco gick på förskolan, och jag skulle hämta hem henne. Från början sa jag ju alltid, ska vi gå hem då. Och Nicco kunde svara nej, jag vill inte. Och jag kontrar med, jo, men nu ska vi hem.

Och då undrar jag ju varför jag ens ställde frågan, om jag ändå tänkt att det är hem vi ska gå. Och hur många gör inte så idag. Och jag vill då säga till dom, ställ inte en fråga om du redan har svaret, eller om du inte vill ha ett ja eller ett nej.

Jag läste om just detta, då, back in the days, och kom på hur idiotiskt det var. Dom gånger jag kom på mig själv med att ställa frågan, och Nicco svarade nej, så fick jag böja mig för henne och säga, ok, då stannar vi xx minuter men sen ska vi gå hem. Och det gick alltid bra. Hon fick som hon ville och jag behövde inte offra nån större tid på mitt egna misstag. Win win!

Ha en fin måndag, allihop!

81958164_10157759836831585_1033411612939124736_o

Uppryckt eller nedtryckt

Av , , 2 kommentarer 5

 

Läste en blogg igår och det var skrivet om när man har dåligt eller bra självförtroende. Tänkte då att egentligen finns det väl ingen som alltjämt har ett bra självförtroende, eller tvärtom.
När du vet vad du gör, då borde ju självförtroendet ligga på topp, har du till exempel haft samma arbete i tjugo års tid, så är du säkert bekväm nog i kläderna att du vet vad det är du gör.
Du kan vara bra på väldigt mycket men så blir du tillfrågad att göra något som du aldrig tidigare provat på, det är dessutom av yttersta vikt att det går vägen, då tror jag att självförtroendet kan få sig en liten törn.
Jag vet att det finns dom som säger sig kunna fixa allt, ingenting är omöjligt, men det vet jag också, att det stämmer inte riktigt. Dom kanske är tuffa nog att prova på, men dom lyckas inte alltid. Och kanhända att dom efter tillräckligt många misslyckanden, inte känner sig lika uppåt som tidigare.
Men dom här personerna tror jag också har svårt för att erkänna sitt nederlag och det kan vara dåligt, för dom. Alla gör vi ju våra fel, och det är ju som man så vackert säger, helt mänskligt.
Det är ju alltid bra att ge en annan människa beröm och att tala om för den att man tror på h*n, men även där ska man nog vara lite försiktig, vem vill hela tiden höra att det där klarar du av, sen kanske man inte gör det och efter många såna misslyckanden så har man tryckts ner i skorna, och känner sig som en sämre människa även fast man inte är det.
Så, det var lite onsdags tankar så här på morgonen och med en köttfärslimpa i ugnen… jodå, här är vi rå effektiva då vi stigit upp 🙂 Jag jobbar eftermiddag idag så därför har jag dagens middag i ugnen.
Och en glädjande sak, det bidde faktiskt ingen grytlapp, det blev en liten gardinkappa, så här ser den ut:
Färgen syns inte så bra men den är brun i botten, och jag har vikt den dubbelt så jag har färg utåt också. Det blev bra. Önskar er alla en fin onsdag!

En riktig skit historia

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Vi såg ju i vanlig ordning på AFV:s roliga klipp igår och där visade dom ett klipp där en tjej och en kille står och drar ner brallorna då tåget passerar på 200 meters avstånd, förstod inte riktigt det som skulle vara roligt med det, hur mycket trodde dom att passagerarna skulle se egentligen?
 
Nä annat var det med den stackars lastbilschauffören som Åke berättat om, som hade varit in i Storuman och ätit köttfärslimpa som han tyckte inte smakade riktigt som den skulle men hungrig som han var åt han upp alltihop. Han åker iväg och kommer en bit då det vrider om i magen, han chansar då på att han ska hinna in till macken i Åskilje, mellan Lycksele och Storuman men misstar sig på detta då det börjar på tränga på ordentligt. Han kan inte göra annat än att bromsa fast på närmaste parkeringsplats. Där har han stått förut och på ena sidan går ju då E 79:an och på den andra sidan löper järnvägen jämns med parkeringsfickan.
 
Det har varit mycket vatten i älven då detta var på våren så vattnet gick nästan upp till järnvägen och rälsbussen fick knappt köra framåt på grund av rasrisk osv.
 
Han kommer runt på andra sidan lastbilen, och hinner med nöd och näppe slita av sig byxorna… då kommer rälsbussen. Och inte nog med detta, ALLA passagerare på rälsbussen, sitter på den sidan som ligger närmast parkeringen. Och allt går i snigelfart. Han sa sedan att det kom inte en enda bil på E 79:an, så med facit i hand hade han hellre suttit på E 79:an och skitit för då hade ingen sett honom. Det var väl en riktig blunder, det. Fast jag tror inte att det skulle vara ett klipp jag skulle vilja se heller, jag besparar mig från detta 😀
Maria Lundmark Hällsten