Etikett: kråkor

Flyttkartonger införskaffade, check ✅

Av , , Bli först att kommentera 11

Åkte upp på Bauhaus igår och införskaffade flyttkartonger. Där jag stod kom jag på att mammas Brandsläckare var tom och hon sagt att hon skulle köpa en ny. Den hon hade, fick alla boende av föreningen för många år sedan, och nu hade nån noterat att den stod på rött.

Vad många kanske inte vet, är att det rekommenderas att en pulversläckare byts då den är 10 år gammal. Tryckladdad släckare har en mätare som visar trycket. Står visaren på grönt ska den vara okej. Dessutom ska man vända på pulversläckaren och skaka, cirka 4 gånger per år. Det gör man för att pulvret inte ska fastna i botten. Obra om det fastnar och inte fungerar den dagen du eventuellt behöver släckaren.

Pulversläckaren, ”the big one”, som vi hade bak i bussen, fungerade alldeles ypperligt. Det fick vi bli varse då Åke tappade den och den landade upp och ner och utlöstes. Åke försvann i ett stort, vitt damm moln. Ni skulle ha hört tystnaden, sekunderna efteråt, hahaa…. Fotnot: Detta hände sommaren 2009, så det borde egentligen ha glömts bort 🤣

Ringde och kollade ifall hon köpt en ny, det hade hon inte så det fick bli dagens uppdrag. Åkte upp med den och fick kaffe serverat. Hon undrade förstås varför jag köpt flyttkartonger. Tror inte att hon trodde att vi eller jag skulle flytta men det vet man väl inte ifall man inte frågar.

Nopp, ingen flytt på gång, däremot ska jag sortera in saker i dom så det blir mer överskådligt i ett rum därnere. Det kanske hör lite julen till, att man kommer på att man ska städa. Man drar fram grejer och under tiden ställer man bort, men sen verkar det som om ytorna krymper och plötsligt har man mer saker än innan. Fast det kan bero på att man ställt något på fel ställe i väntan på… ja, i väntan på vadå.

Jag ska fortsätta sortera, kasta, skänka bort och kanske sälja, det beror sig lite på vad det är för nåt, förstås. Den här Hyresföreningen i Malmö, var då väldigt tydlig med vad som händer efter jul. Ord och inga visor! 😄

Kallare ute idag, men det kändes ändå inte bitande. Satt en kaja i syrenbusken och jag tänkte tvärt på ett klipp jag såg igår. Nämligen det här, och hur lätt det egentligen är, att göra sig vän med en fågel.

Tror dock det skulle ta lite längre tid för oss att bli vän med en kråka eller kaja. Winstone skulle förmodligen opponera sig, han brukar rusa efter, dom större fåglarna om dom är på backen då han kommer ut. Småfåglarna bryr han sig inte om.

Men Nicke och Elsie gick det bra för. Dom tog hand om både den ena och andra fågeln som kom i deras väg. En av dom kom upp på bron i väntan på mat. Och Nicke fixade ju en stege till fågeln, som inte kunde flyga, då han skadat vingen. Men stegen använde den flitigt för att ta sig upp i tallen på gården.

Avslutar med klokord som Mary Hallsten la in på ett av mina inlägg på Facebook. Och med dom önskar jag er alla en fin söndag!

Nicco, blev ingen Quasimodo, och jag har en konstig sjukdom :O

Av , , Bli först att kommentera 14

I gruppen, Dr Status, så får man läsa både det ena och det andra. Ibland riktigt roliga saker. En av många, var följande och jag har snott bilden:


Detta taggade då Niccolina, mig hm, vad kan jag ha sagt, månntro:


Här är det hon skrivit:

Min mamma sa att skiten under naglarna var kråkbajs. Hon skrapade bort det med nagelsaxen, och jag hatade det men var såklart äcklad av allt fågelbajs.

Maria Lundmark Hällsten, kan komma på hur mycket som helst som du har ljugit ihop.

Min mamma har nån sjukdom som gör så att hon kan inte läsa högt mer än 1 sida, då börjar hon sluddra sen blir alla S till F typ.


Mamma sa att om man bar kompisar på ryggen så fanns det en potentiell risk att man började se ut som Quasimodo, ni vet, killen i ringaren från Notre Dame.

Haha…ja, sant, jag har sagt och gjort allt detta, fast, till mitt försvar. Kråkbajs under naglarna, det var inte mitt påhitt, det var min farmors. Hon sa så, även till oss då vi var barn, och min mamma underströk vikten av att ta bort kråkbajset annars skulle man få mer av den varan. Kråkorna var det bara att passa sig för, med andra ord 😀

Och att bära kompisar på ryggen, det handlade om att dom lekte häst och ryttare. Jag gillade inte att Nicco skulle bära runt dom som jag tyckte va betydligt större än hon själv. Så det var av ren omtanke, att hon skulle passa sig för det.

Vi pratade om detta igår, och hon skrattade och sa nåt i stil med att dom inte alls var större än henne, och hon fick inte ont i ryggen, eller…ser ut som ringaren. Nä, kontrade jag, det var ju för att du slutade bära dom på din rygg. Du hade sett helt annorlunda ut idag om du fortsatt din bana som stand in häst…sådeså!

Sa till Sally, nu i sommar, att hennes ögon faktiskt kan bli fyrkantig av allt teve tittande. Hon såg på mig och jag såg på henne, att det där, det visste hon redan att det inte skulle hända.
Nä, idag ser väl alla mer på mobilerna, så jag tänker att ögonen blir nog inte fyrkantig, utan riskerar att få en mer, rektangulär form, hahaa…

Nå, kontentan av det hela är att mycket man fick höra som barn, stämde nog inte riktigt. Fast det mesta sas nog mer av en typ av oro att man gjorde saker, ogenomtänkt utan att förstå att vissa grejer, kan få konsekvenser. Om än, inte så allvarliga, som att man kan få mask i magen av att äta snö.

Nej. det stämmer nog inte heller, fast det vet ju alla att man ska undvika att äta snö som är gul, för det kan vara kiss. Men…det kan också vara öl, så om det är bra eller inte, ska jag ha osagt.

Ikväll, efter jobbet och till kaffet, ska jag testa en shot av detta:


Och kanske, om jag är törstig, kan jag prova en burk sånt här:


Såg väl bra ut, tycker jag <3

Önskar er alla en fin fredag!

Åke skrapade rutan

 

Vi hade 28 grader, här i skuggan, igår…snacka om att man blir lurad, det är ju inte riktigt sommar än, i torsdag morse, fick Åke skrapa rutan innan han åkte på jobbet, rätt så otroligt, faktiskt, vad det kan svänga.
Vi åt både frukost, lunch och middag, ute… jag inte på restaurang, utan ute i den friska luften. Rätt var det var, så blev det ett väldans kacklande uppe i tallen, det var ett gäng skator och kråkor som tjafsade om någonting och se, även dom tyckte tydligen det var läge att äta ute, dom slängde ned nåt från boet som sedan en ensam kråka lade beslag på och flög iväg med.
Eller så var det storstädning och det var något gammalt övergivet dom hittade i en vrå däruppe som någon fick ta ansvaret att forsla bort.
Eken som Åke fick av Theresé och Anders ifjol, håller på knoppas, så den har överlevt vintern, och inte bara det, den överlevde även då Åke passerade i fredags och snubblade över den, tur att det var ett litet skydd runt omkring den 🙂
Annars på Västerslätts fronten, intet nytt, Åke har fixat lyset på Buicken, och även tagit bort hatthyllan som var genomrutten, så där ligger just nu en träskiva som snart ska vara klädd i galon eller vad det nu heter, en typ av skinnimitation.
”Gammbussen” ligger ute på blocket och vi har en potentiell köpare, förutom alla som mejlar och tror att dom kan köra den med ett B körkort, vilket inte räcker, för en lastbilsregad buss med lastutrymme, då krävs ett C i kortet.
Vore skönt att bli av med den, fast kanske ännu skönare om vi fick loss vår blå buss från gräsmattan. Det håller ju på dra ihop sig.
Idag får jag besök, så det kanske är dags att man börjar göra något, Winstone har jag redan varit ute med, men bara på den lilla svängen, än, så jag önskar er alla en fin dag i solen och påbörjar mina projekt.
Maria Lundmark Hällsten