Etikett: kraschade

Magnetisk fart

Av , , 4 kommentarer 6

 

Åke har i alla fall kommit på felet med våran gamla dator, varför den bara blev svart då man startade den. Det gäller bara om ”pinnen” det mobila bredbandet sitter i då man sätter igång den, då ”kraschar” den, men inte annars. Kan det ha varit ”pinnen” som gjorde att vår nya dator, havererade? Ja, inte en omöjlighet, Tack för den Telia (televerket, brukar vi ju annars tacka).
 
Den sista Maj, ska vi tydligen ha Internet i huset, så inte tycker jag då att Umeå energi kunde påskynda det hela, så det blev störande bra. Jaja, snart ska det väl vara färdigt och då får man förhoppningsvis vara nöjd och glad. Men nog är det en smärre djungel att veta vad man ska välja för bredbands leverantör, jag tror att vi satsar på T3, så får vi se vad dom kan leverera, annars går det väl alltid att byta, men jag ska inte ropa Hej förrän vi sitter där…uppkopplad och klar.
 
Jag åkte upp till morsan igår, innan jobbet, hon skulle nämligen ha celebert besök från Renbergsvattnet. En gammal kompis till mig och hennes fostermamma, hade varit hit en sväng och tog tillfället i akt att hälsa på. Det var evigheter sedan jag träffade Annelie, och hon var snabb på att berätta om en av gångerna vi camperat ihop. Hon hade kommit upp till stugan i Malå och bodde givetvis med mig.
 
Hon hade fått över 300 myggbett, då vi varit ute under dagen och nu ville hon att jag skulle rita något på hennes rygg. Hon hade förväntat sig ett mästerverk men jag hade ringat in alla myggbett och sedan skrivit bredvid dom, vad det var för något…typ, myggbett, kvissla, finne osv. Haha…jaja, så kan det gå om inte haspen är på. Och tur var det väl att det gick att tvätta bort.
 
På jobbet fick vi besök av chefens svåger och hans dotter. Vi fick äran att gå bort med henne till en lekpark som dom har på gården bredvid, med en jättegunga. Hon hoppade genast upp på den och försökte få ordentlig fart och snurr på den. Då hon äntligen lyckades, så låg hon där och tittade ner genom nätet och sa: -Vilken magnetisk fart jag har!
 
Jodu, sa jag till chefen, det har du aldrig varit med om va, en magnetisk fart, det lät lite små mystiskt så där. Fast i själva verket kanske hon egentligen menade magisk, men det må då vara hänt, det lät då roligt. Annars kan man ju fundera hur en sån fart skulle fungera. Det skulle kunna vara då man försöker sätta ihop två magneter med varandra och man har fel sida uppe, det kan man kalla magnetisk fart det, det är ju stört omöjligt att få dom att hålla ihop, och dom gör allt för att komma ifrån varandra. Jag undrar till och med om jag inte har hört någon gång, på tv, att dom använder sig av något magnetiskt i berg och dalbanorna, hm…ja, jag ska inte svära på det, men inte brukar ju vara omöjligt.
 
Nu önskar jag er alla en fin dag, själv ska jag ha över några ”gamm” grannar på grill lunch, (gamla med viss modifikation) jag ska stå för kol, sittplatser och kaffe, så får dom ta med det dom vill lägga på grillen, det blir säkert trevligt.

Ett klick på Hej knappen

Av , , 8 kommentarer 6

 

Niccolina har ju provat att blogga här på vk, några gånger men har aldrig tyckt att det varit speciellt kul. Hon tycker att man inte kan göra sidan, riktigt som man skulle ha önskat osv. Men på blogg.se, där hon nu finns, så kan man ju inte hitta igen en bloggare om man inte har dess specifika adress, och det är väl inte roligt, anser jag.
 
Vi hade en liten diskussion om detta i förrgår kväll, och just den kvällen hade jag haft 855 besökare, vilket jag fortfarande tycker är helt otroligt, jag kommer nämligen ihåg då jag började blogga och hade trettio besökare…wow, sa jag, undra vilka dom är. Tio stycken kunde man väl skrapa ihop, som man visste, läste min blogg, men vilka var dom övriga tjugo. Och nu får man verkligen fundera. Nå, i alla fall så sa hon att även om hon bara hade tjugo-trettio besökare till sin sida, så var det så mycket roligare, för dom kommenterade hennes blogg.
 
Hm, men tänk sa Åke, om alla 855 skulle ha lämnat en kommentar, då hann man aldrig läsa igenom dom, sant, men det hade varit roligt 🙂 Då tänkte jag på det här med tummen upp, som man kan klicka på för att visa att man gillar det någon har skrivit, eller varför man nu gör tummen upp. För mig känns det helt ok att lämna en tumme om man verkligen tycker om det någon har skrivit, ska villigt erkänna att jag sällan lämnar en, fråga mig inte varför, det beror inte på att jag inte håller med eller inte tycker om vad jag har läst, men dom flesta gångerna lämnar jag nog hellre en kommentar.
 
Vad gör man om någon skriver att dom förlorat en vän eller liknade, känns det inte knepigt då, att lämna en tumme upp? Jag fattar ju vad dom menar, det ska föreställa ett typ av stöd, men en tumme upp känns lite malplacerad vid ett sånt tillfälle. Jag tycker att dom ska införa en typ av Hej! Knapp istället, att klicka på, det vore väl trevligt? Bara ett sätt att visa att man varit där, och lämnat ett avtryck.
 
Och med det sagt kommer jag också ihåg den första dragracing tävlingen jag var på. Gissar på årtalet 1983 och det var uppe i Piteå. Jag följde med två kill kompisar från Malå som bestämt sig för att göra en liten äventyrstripp. En av bilarna kraschade och det var någon sekunds tystnad, sedan klev nu killen ut eller om det var så att han gjorde en tumme upp för att visa att han var ok, då sa speakern att vi skulle ge honom en applåd…say what??? Var min allra första tanke, varför skulle vi applådera att han kört åt skogen, men sen förstod jag ju att det var för att visa att vi alla tyckte det var skönt att han klarat sig, och inget annat.
 
Jaja, det var då och idag är idag. Jag tvättar nu på morgonen och har redan hunnit vara ner i källaren, sen jobbar jag i vanlig ordning, 14-21, bör skotta när jag kommer på jobbet, sen får vi se vad ”chefen” hittat på att vi ska göra för något idag. Förhoppningsvis håller vi oss hemma, ser inte så himla trevligt ut, på utsidan av fönstret. Vi får se…sa blinda Sara, och sen såg hon. Önskar er en trevlig fredag!
 

Kraschen på vännäsvägen

Av , , 6 kommentarer 5

Jodå, alltid ska det vara någonting som händer. Den här gången glömdes inte Ingegerd på parkeringen, varken på väg till strömpilen eller hem, men…

Vi åkte iväg i godan ro, kommer upp till rondellen här vid granngården och jag hinner berätta om en olycka som inträffat uppe vid haga. Kör in i rondellen och får en bil på ytterkanten (hatar när dom lägger sig där för då tvingar dom ut en i vänstra körfältet, fast jag inte vill vara där). Nå, jag kör relativt sakta då det är snömodd just i den vänstra körbanan och vad tror ni då han gör, bilen som ligger jämsides???

Jo, helt pötsligt vill han byta fil och ser inte våran JÄTTESTORA Chev, utan jag hinner lägga mig på tutan men han kraschar rätt in i fronten på cheven, vilket gör att jag helt plötsligt byter färdriktning, mot mötande trafik, får sladd, häver den och åker tillbaka rätt in i hans bil. Får ögonkontakt med honom (hm undrar om han ser svordomarna som kommer ur min mun?) och det ser ut som han har tänkt köra vidare.

Jag svänger in precis framför hans bil och vi stannar därmed av. Ut ur bilen och han kommer och säger att det låg en STOR snöklump mitt på vägen, jaha, säger jag och du har en STOR J-VLA bil på den andra sidan??? Då skrattar han lite och förstår väl vad jag menar, det hade väl varit bättre att satsa på snöklumpen istället för på en bil. Dessutom, sa jag till honom, är det ingen smart idé att krascha in i en amerikanare, dom är byggda för att stå emot en hel del.

Och ja, det gjorde den också. Förmodligen hittade han av kofångaren, längst fram i hörnet och det var även den som puttade tillbaka honom då jag hävde sladden, hans bil var ingen vacker syn, men på våran bil, kunde jag inte se något just då, i alla fall. Men jag har hans telefonnummer, regnummer och namn, så jag sa att han får räkna med att Åke ringer upp om vi hittar något galet.

Så spännande kan det vara att hänga med mig en dag 🙂

Vi är tacksamma för att det gick bra den här gången, det hade ju faktiskt kunnat gå värre. Over and out!

ps. Och det värsta av allt…jag glömmer att köpa dessa eftertraktade kaffebönor så nu måste jag ut igen och införskaffa dom, fast dit kan jag gå 🙂 ds.

Hösttävlingen i Piteå

Av , , Bli först att kommentera 5

 

Då var man tillbaka i verkligheten igen. Helgen regnade bort och det ser ju ut som om ”vår” Linus tyckte så här om det:
 
Lördagen blev helt inställd på grund av allt skvalande, klockan 16 så bestämde dom att avbryta alla försök att torka upp banan, det var liksom ingen idé att köra stackars Torkel, då det bara droppade hela tiden:
 
På lördagskvällen hade dom surströmmingsfest hos Hagge, dom hade ställt in tio bord under hans, ja vad ska man kalla det, inbyggda markis, med väggar runt om. Brälla ringde och sa att nu hade dom vädrat ur doften och undrade om vi skulle komma förbi. Redan innan vi såg bussen så låg dimman tät från all surströmmings lukt, tyvärr måste jag ju villigt erkänna att doften även påminner om när man öppnar ett paket ”mamma” Scans köttbullar…huvva!!!
 
Dom var ett glatt gäng där och vi satt nog någon timme eller två, innan vi knallade hemåt i kylan. Två grader var det på fredagskvällen, runt tio tiden och jag gissar att det inte var speciellt mycket varmare på lördagen.
 
Förarmötet blev då tidigarelagt och det bestämdes att första start skulle bli 9.30, med rullande körschema. Vilket innebar att vi skulle köra vårat race och sedan lina upp igen med en gång. Så fort det stod ett par framme skulle dom få köra.
 
Min första resa blev då en soloresa, allt kändes perfekt och jag såg till och med gröna lampan, ingen rödlykta här inte. Kom runt och linade upp på första plats, stannade motorn, Åke kom glad i hågen med tidlappen och tyckte att jag skulle gissa vad jag hade för tid, ja sa han, du rödlyktade ju, men…sen hör man alla skriker och Åke ställer sig upp och svär, där jag sitter ser jag bara ett stort rökmoln längst ner på banan och bilen som åker från vänstra körfältet och snurrar över till det högra.
 
Det är då en Street bil med en norsk förare som kraschar i en hastighet av 250km, enligt dom som stod där. När vi linade upp första gången så sa jag till Åke, jag undrar om dom har problem med den där bilen, han stod nämligen på lördagen och varvade som en galning, åkte fram en meter och höll på så där. Nu på söndagen gjorde han likadant fast inne på uppliningen, inte vad folk brukar göra, precis. Nu behöver inte det ha med saken att göra, men så sa jag i alla fall.
 
Det tog inte speciellt lång stund innan vi fick beskedet att allt gått bra med föraren och alla applåderade och drog en suck av lättnad. Synd om föraren är det ju i vilket fall som helst, då ingen försäkring täcker hans förluster, det får vi allt stå för själv om vi råkar ut för en olycka på banan. Så här såg hans bil ut efteråt:
 
Av sex tävlande i min klass så var vi tre stycken som rödlyktade, men ingen såg den röda lampan. Nu fick vi veta vad anledningen var till detta. Dom hade ställt in granen på det viset att vid en soloresa så kunde bara en rödlykta och på motsvarande bana så hade dom redan rödlyktat granen, hm…jaja, huvudsaken att tidtagningen fungerade.
 
Nu avslutar jag bloggen med bilder från Piteå, tyvärr inga soliga sådana. Ha det gott!

Kraschen på Näckrosvägen

Av , , 9 kommentarer 8

Vi hade dragit över Camaron till verkstan där han hållit på att skruva med bilen, ni vet, dom där sista grejerna som ska göras innan besiktning och så där. Själv är jag i tv rummet, har precis slagit upp kvällens första rykande kaffekopp och slår mig ner i fåtöljen, då jag hör ett välbekant ljud utanför. Reser mig upp och hinner lagom se Åke i Camaron och hur han helt plötsligt åker iväg med ett j-kla ljud, jag trycker upp balkongdörren och hinner se honom fara iväg nerför Näckrosvägen och sedan kraschar han in i den första bilen som står där, Camaron rusar vidare och kraschar in i nästa bil.

Jag fattar absolut ingenting. Jag vet att jag säger högt till mig själv: VAD HÅLLER HAN PÅ MED; VAD GÖR HAN??? När han fått stopp på Camaron så står han fortfarande och gasar under en kort stund och min första tanke då är att han har fått en hjärtinfarkt och ligger avtuppad i bilen. Jag rusar in och slänger på mig jacka och skor och springer ner. Hinner runt hörnet på huset då Åke ringer, jag är på väg säger jag och vi lägger på.
 
En man står och pratar med Åke, han själv går runt och plockar bitar från bilarna som ligger utspridda på vägen en tjej står och pratar med polisen i mobilen och allt ser ut som ett smärre katastrof område. Polisen dyker så småningom upp och gå runt och förhör alla som står där. Allas historier överensstämmer så dom är nöjda med det. Vad som hände är följande.
 
Först och främst så kör han bilen hem från verkstan och det på grund av att vi missförstått varandra. Han trodde att jag hade ställt på bilen vilket jag inte trodde var nödvändigt förrän vi skulle besikta den. Jag var bergsäker på att vi skulle dra hem den till garaget då han skruvat klart. Nå, Shit happens, som ni vet, och ofta händer det dessutom just oss.
 
När han kör in på Näckrosvägen så ska han gasa lite lätt för att jag ska höra att han kommit hem, vilket jag gör. Då hakar gasen upp sig och bilen drar iväg, han bromsar allt han kan och framhjulen låser sig och därmed förlorar han även styrningen. Nu vet vi inte säkert när följande inträffade men någonstans på vägen ner till första bilen eller efter den första kraschen så går styrsnäckan sönder, vilket innebär att ratten bara snurrar runt utan att hjulen rör på sig. Åhhh, vad gör man eller vad säger man?
 
Jag vill ge en eloge till poliserna som var här, allt gick lugnt och städat till och en av dom som förhörde mig sa att det är ju ändå tur att det bara är materiella saker, det kunde ha varit betydligt värre. Och det är så sant. Han sa dessutom med glimten i ögat att han tyckte att Camaron såg j-kligt snygg ut men sa han, den såg förmodligen bättre ut innan kraschen. Han avslutade förhöret med att säga: ja, vad säger man…det är bara att gilla läget. Jag kunde inte låta bli att dra på smilbanden, jag hade sagt dom orden till tre personer just innan han sa dom.
 
* Jag är evigt tacksam att ingen människa stod i vägen
* Jag tackar någon däruppe för att Åke klarade sig helskinnad
* Jag är oerhört glad över att jag får igen pengar på skatten, dom lär behövas till kostnaderna för bilarna, vi var som sagt var inte försäkrade
* Och jag är också glad över att det inte var jag bakom ratten, ståendes i burnout gropen i Fällfors
* Samt tacka Brälla för hjälpen att dra bort Camaron till garaget
 
Och som sagt, vad vore livet utan händelser och upptäckter…ganska tråkigt, men säkerligen väldigt njutbart såna här gånger 🙂
Maria Lundmark Hällsten