Etikett: kuddfodral

Tjuvar och banditer 🥸🕵️‍♀️

Av , , 4 kommentarer 12

Var in en sväng på en liten butik igår, behöver inte skriva vilken, då jag i övrigt gillar den. Men jag gillade inte vad en av expediterna sa. Det handlar mer om HUR hon sa det, och orden hon betonade. Det lät bara fel, i mina öron.

Först och främst, möter jag henne då jag hunnit in 5 meter, vi hejar som brukligt är. Sedan hinner jag knappt fram till första hyllan då hon kommer tillbaka och frågar: Hur går det?
Jag stör mig direkt, vad då, hur går det? Nå jag säger ju inte så tillbaka, utan har nog ett snett leende på läpparna då jag svarar: Jo, nog går det bra… jag tittar bara.

Hon är runt lite överallt, jag går i sakta mak, och gör som jag brukar. Kollar in små saker, tittar på priser, brukar spana ordentligt då det är mycket att se. Så tar jag upp en sak och står och väljer på färger, då kommer hon igen. Och nu säger hon: Går det bra, eller tittar du bara fortfarande?

Jamen jaaa, hade det inte gått bra, hade jag frågat efter hjälp. Här var det på vippen att jag hade lagt tillbaka det jag tänkte köpa. Men jag besinnar mig, och svarar: JAA, det går fortfarande bra.


Man kan ju undra ifall hon vill bli av med kunderna så fort som möjligt. Och visst kan man väl säga saker på ett annat sätt. Vill du ha hjälp med något? Nej jag tittar bara. Ok vi finns hör om du vill fråga nåt. Thats it, behövs inte mer. Jag tror ju nämligen, att detta är hennes sätt att prata på, och hon tänker inte på vad hon säger. För mig lät det helt off. Men men…

Så dök Ina upp och vi spenderade tid vid ett fikabord, pratade om planer inför jul. Livet i allmänhet och andra saker man råkar ut för. En trevlig fredags lunch. Jag gick in på Ohlssons tyger efteråt. Där köpte jag ett kuddfodral samt lite mjukt tyg till fåtöljen däruppe.

Samt en lampskärm, minsann. Dom hade ett gäng med billiga skärmar därinne.

Kostade på och kokade knäck igår kväll. Ingen jul, utan knäck. Första kulprovet och jag testade konsistensen via munnen, och BAAM, där dök min farmor upp. Juletider så togs hennes gamla Aladdin ask fram, fylld med knäck… sweet memories, sweet i dubbel bemärkelse  ☺️

Här hemma är allt som vanligt. Eller ja, vad är vanligt, med fultomtar vet man ju aldrig vad man har att vänta. Snopen blev jag, då jag hittar en öppnad, vegansk version på Nutella, burk på hyllan i köket.

Jamen då var det en sån, veganchokladkoma, dom hamnade i, igår. Det syns ju tydligt. Klet och kladd, överallt!


Fast vad har dom då gjort med dom stulna chokladbitarna från julkalendern 🤔🙄

Hör ett tjohej från matrummet, går in och möts av detta… JISSES 👀


Winstone rusar in och backar upp mig.


Godissugna är dom i alla fall. Dom har stulit mina Licko kolor…tjuvar och banditer, är precis vad dom är 🥸


Ha en fin lördag, mina vänner!

Mors mors!!!

 

Morsdag…eller ”mors”dag, då man ska morsa på alla man träffar 🙂
Jag fick ju kuddfodralet som Theresé sytt och broderat och i det paketet låg även en teckning som Sally målat:
Det är en rutschkana… men Sally säger precis som Theresé sa då hon var liten och Nicco: Ruschelbana.
I eftermiddag ska vi åka till slöjdarnas hus och ta en morsdags fika där, dom har öppnat för säsongen.
Ja ni som hängt med vet vad Åke kämpat med att få bussen att flytta sig framåt, han testade återigen i förrgår… den stod stumt. Han har hållit på med jag vet inte hur många olika saker, och nu har han även fått tag i papperen över hur ventilerna sitter osv.
Igår startade han upp åbäket igen och se…nu hade helt plötsligt, utan anledning, bromsarna släppt. Han tog sig framåt, och sedan lade han under klabbar så bussen kom upp en bit, det enda är att nu funkar inte handbromsen istället… men hej, vi är van, det ska alltid vara nåt.
Jag var en sväng på Biltema i går, köpte en repstege åt Sally, som vi kan sätta fast på gungställningen vi har här, gissar att svängradien på gungan, inte duger i år. Sen ska jag se om jag hittar några romerska ringar, kan till och med vara så enkelt att det finns ett par härnere i källaren.
Vi gjorde oss en sväng i omgivningarna också, med vildkatten, och kollade in vad folk gjorde på stan, igår kväll. Inte mycket, faktiskt.
Nu ska jag upp och hämta vilden och ta en sväng med honom, önskar er alla mammor, en riktigt bra morsdag, och hoppas ni får höra varje dag, vad bra ni är… inte bara idag.

Igår, idag och…

Av , , 2 kommentarer 6

 

Nu kunde jag inte sjå mig längre, utan plockade upp åkerbären som jag hittat i frysen och det bidde lite sylt av den:
Inte så pjåkigt, faktiskt, vi käkade naturligtvis tunnpannkaka med sylten till, som middag.
Efter syltkokningen åkte jag på Expo och kollade in vad dom hade för roliga saker, införskaffade ett litet bord som jag har tänkt att vi ska få fast bredvid Åke, när han sitter i bussen, idag får han ha kaffekoppen på golvet. Och sedan gjordes en kuddinvestering, jag som har två kuddar under huvudet då jag ska sova. Den understa, är en gammal dunkudde som det ibland kommer ut fjädrar ifrån, den är så hårt packad att det är som att ligga på cement. Min övre kudde har jag haft i sisådär…27 år eller nåt.
Åke plockade upp den då vi skulle in med sängkläderna från bussen, han höll den mellan tummen och pekfingret och undrade om detta var min kudde, han lät lite lätt fundersam. Kudden är så mager, tunn och eländig, att det till och med är svårt att trä på kuddfodralen på den. Nå, nu köpte jag i alla fall den tunnaste kudden dom hade och lik förbenat, så pöste den upp rätt i ansiktet varje gång man skulle sno på sig eller lyfte huvudet litegrann…usch, men det får jag väl vänja mig med. Min skruttkudde har nog gjort sitt.
Sedan gick jag och plockade upp alla renätna kottar från vår gräsmatta igår, vi skulle köra en sväng till återvinningen och tömma släpvagnen. Jag har aldrig tittat närmare på dessa kottar men nu vet jag vad det är fåglarna är ute efter, kolla in nötterna som ligger inuti:
Det var gårdagen det, denna morgon började inte så bra, mamma ringde och talade om att moster Linnea, har dött. Ja, vad säger man, hon var inte frisk men detta kom ändå helt oväntat och just nu känns det som om somrarna framöver, inte kommer att bli sig lik, utan henne.
Hon var ju en del av Malå/stugan och allt däruppe. Och samtidigt, visst vet jag att med tiden så vänjer man sig med nuet, och hur det kommer att se ut, men det kan ta tid, och det får det väl lov att göra också. Hon kommer i alla fall alltid att finnas i vårt minne, med allt roligt och underfundigt, hon bidragit med.
Önskar er alla en fin onsdag!
Maria Lundmark Hällsten