Etikett: kurs

Testkört och grubblat lite

Av , , 2 kommentarer 7

Ja då har vi testkört broddarna, igen. Jag har i alla fall kommit fram till varför dom inbyggda broddarna i skorna, inte är lika bra som dom man sätter på. Jag har stått och jämfört, kliat mig i skallen, grubblat och så…kom jag på det.

Själva taggarna ser exakt likadana ut, och det är samma längd på dom, men, dom inbyggda, sitter ju i en flärp som man kan vika tillbaka, och dom stummar inte, utan ligger ju mot gummisulan. Om jag trycker på flärpen med fingret (lika med att jag går på dom) så åker själva brodden in i gummisulan så det som sticker ut av taggen, kanske bara är någon millimeter…med andra ord, värdelöst.

Det enda som är positivt är att dom duger då det är väldigt lite halka, och man behöver inte känna sig dum då man traskar in i en affär.

Och apropå halka, vinter och underlag, i mitt bläddrande i dom gamla tidningarna, hittade jag även reportagen då mina föräldrar var med om en tragisk bilolycka med dödlig utgång. Detta var olyckan jag skrivit om tidigare…det var 1977, och jag visste om att den skulle hända, 1 vecka innan det hände.

005 023

Fråga mig inte hur jag kunde veta detta, och inte heller hur jag kunde be till Gud, att mamma ”bara” skulle få bryta ett ben, det var det värsta jag kunde tänka mig och som man kunde överleva. Hon överlevde, med ett krossat lårben, pappa överlevde också.

Den morgonen berättade dom på radion om en dödsolycka utanför Tierp och jag log lite då jag berättade för farmor att det var mamma och pappa. Tok…sa farmor och viftade bort det. Sedan kom tidningen, och namnen som stod där. Farmor skulle då berätta för mig och jag sa återigen, men det var ju det jag sa.

Jag var närmare 20 år, då farmor berättade detta för mina föräldrar, hon ville inte tro att det var sant, men jag kommer ju själv ihåg detta, som igår. Hur dåligt jag mådde innan olyckan, och att jag inte vinkat i fönstret då dom åkte, och denna förtvivlan att veta att det skulle hända något, men jag ville inte att mamma skulle dö. Ja, obegripligt, men sant, det händer många konstiga saker i våra omgivningar och mycket man inte kan förklara, så det är bara att acceptera.

Åke är på kurs idag, arbetsrelaterat förstås, så jag tänker minsann städa lite inne i vårt sovrum, tror jag, bära bort böcker kanske, och sätta upp andra saker på stringhyllorna. Det gjorde jag i badrummet igår, ja badrum förresten, vi har ju inget badkar bara dusch därinne, så det kanske bara heter toalett? Jag rensade bort och gjorde en liten rockad, blev bra tycker:

024 025

Önskar er alla en toppen lördag!

018

Det gjorde ont!!!

Av , , Bli först att kommentera 10

Jag var och tog prov på vårdcentralen igår, ett litet stick i armvecket och det är väl ingenting, men jädrar den där tejpen dom sätter på, efteråt…jag brukar ta bort den så fort som möjligt, och det är smärtsamt…nu satt den på i tio minuter och nu, 24 timmar efteråt, är jag fortfarande röd i skinnet, jag fattar det inte???

Eller så gör jag det, jag är allergisk eller överkänslig mot plåster/tejp. Tänk er då när jag gjorde magoperationen för 17 år sedan, dom satte världens största plåster över hela magen och det sträckte sig bak på ryggen.

Så där skulle det sitta i 14 dagar, jag påbörjade borttagningen direkt efter hemkomsten, sakta men säkert minskade omfånget på plåstret och då jag kom till vårdcentralen för att knipsa bort stygnen, var den bara en smal remsa kvar, över operationsärret, sköterskan trodde inte sina ögon, hahaa…jaja, hon slapp ju dra bort det då.

Sen förstår ni, var jag ner på Ica Maxi, och där har dom införskaffat nya kundvagnar, kolla här:

Foto0950

Och detta är något jag efterlyst på rullstolar, hur svårt kan det vara att få ett handtag som liknar ett handtag på en barnvagn??? Här kan du ju dessutom skifta och sätta upp händerna på sidan. Perfekt!!!

Nej, det verkar som om hjälpmedel, ibland utformas efter en färdig mall, så här ska det se ut, men ingen testar att verkligen använda den färdiga produkten. Visst finns det många fina hjälpmedel, det vet vi väl alla, men många gånger kan dom också uppdateras och förbättras, och det märker man först, då man jobbar med just den produkten.

Nå, nog om det, idag är Åke på kurs och jag och Tina har tänkt leta rätt på Blåeld i Tavelsjö, som har smygpremiär i helgen, dom erbjuder dessutom 20% rabatt. Hade inte Åke haft kurs, så hade vi förmodligen gjort oss i ordning för årets skogs cruising med Nailheads gänget, första start om 40 minuter.

skogs14

Önskar er alla en toppen lördag!

 

Vem är du, vem är jag…

Av , , Bli först att kommentera 6

Pratade med Tina igår, och vi kom in på ämnet presentation, hur man i korta ordalag, ska berätta vem just du är. Typ ett personligt brev, och det har man ju hört tidigare, att dom ska hållas kort, och det ska vara power, för ingen ids läsa en novell om vem du är, men visst är det svårt?

För 25-30 år sedan skulle orden noggrann och pliktrogen ingå, dom var som givna, men det skrev ju alla så vad sa det egentligen, om just dig…att du gjorde som alla andra eller det kanske var sant.

Att berätta att man är mamma och 47 år och bor i hus, säger heller ingenting om vem man är, utan man får nog stryka allt sånt och istället berätta vad man gillar att göra, åsikter får man nog passa sig för, dom har vi alla rätt till, men man skyltar inte med allihop, så är det bara.

Att sitta på ett möte eller då man går en kurs, där en kort presentation ingår, är alltid kul. Den första att börja brukar sätta taket, säger den personen att dom har barn, bor i hus och har djur, så kommer garanterat nästa person att berätta om samma sak, fast dom kanske inte har barn, men då säger dom det (inte att dom har barn, men att dom är utan), och berättar vart dom bor och om dom har djur.

Jag brukar försöka säga nåt helt annat, då det är min tur, kanske att jag är mormor istället för mamma, och ta upp ett av mina intressen, det kan faktiskt bjuda till skratt, för att det blir något oväntat.

Nåja, lättast är väl att ta saker som dom kommer, inte som då man gick i skolan och skulle ha en redovisning, man gruvade flera dagar innan och var mest rädd för att man skulle fastna någonstans.

9789174015133_large_vem-ar-jag-bondgardsdjur_kartonnageBild lånad från Bokus

Jag gick en handelskurs för 17 år sedan, där skulle vi hålla ett föredrag på minst 5 minuter utan att titta ner i ett papper…det var svårt, fy fasen, men jag fixade det, kanhända det var då det lossnade och man slutade ta livet på så stort allvar 😀

Här och nu, tar vi då saker dom kommer, vad annat kan man göra, på kvällen kan man städa och dona, dagtid tar man det lugnt och chillar. Mamma och Bosse kom förbi igår kväll med en bullängd och jag kokade kaffe, då var det riktigt skönt ute, snudd på lite småkyligt, härligt att få uppleva den känslan igen. Önskar er alla en toppen dag!

 

En ny dag…

Av , , Bli först att kommentera 13

God morgon! Sitter och laddar inför arbetsdag, med en stor kopp kaffe för att vakna till liv, snart frukost för energin och sedan är det bara att gasa iväg. Ja, jag ska väcka Åke också, innan jag far, han ska på kurs idag, via jobbet, det är nåt intyg som krävs för att få köra lastbil.

Jag och Winstone gick runt Umestan igår, igen, och nu håller dom på sopa gång och cykelbanorna där borta, för fullt, så knepigt egentligen…jag som brukar få trava runt i snön för att fjäderbekläda vår syrenbuske till påsk, men i år kanske jag till och med får gå på grön gräsmatta, runt busken.

Någon som saknar en barncykel? Såg att dom fiskat upp en ur ån, igår:

Foto1435

Fattar inte varför det ska vara så kul att slänga ner dom där? Ja förmodligen dom som stjäl cyklarna och gör sig av med dom på det sättet, men att stjäla är väl nog elakt, varför måste man sedan slänga bort den, bättre då i allt det elaka och bara ställa cykeln, väl synligt, så den som förlorat den, kan få en chans att hitta igen den.

Kolla vad jag ska försöka mig på för middag ikväll:

Bacon & Onion Foil Packet Potatoes

2 to 3 sheets of heavy-duty foil

1 packet onion soup powder

10-12 baby red potatoes, thinly sliced

12 slices of cooked and crumbled bacon

1 small onion thinly sliced and diced

1 cup cheese (optional)

Salt and pepper to taste

3 tablespoons butter

Sour cream for serving (optional)

 

Spray each sheet of foil with cooking spray. Top each piece with equal portions of potatoes, bacon, 1 packet onion soup powder and mix. Add salt and pepper to taste. Add 1 tablespoon of butter to each serving. Wrap securely.

Grill for 20 to 30 minutes. Or you can bake it in the oven, at 350° for about 35 minutes or till done. Let stand 10 minutes before serving. Serve in foil, topped with sour cream if desired

Jag tror jag vet vad dom menar, och det såg ju inte alltför svårt ut…hoppas jag. Önskar er en toppen lördag!

 

Vann vi kosing, eller?

Av , , 2 kommentarer 11

 

Vi påbörjade vårstädning av gården igår…tre dagar tidigare än ifjol, faktiskt. Krattade lite, jag vände eller rörde om lite i all jord i rabatten, och rensade bort gamla löv och barr från smultronen, Åke tyckte att det genast började bli grönare då man gjort det.
Plockade upp gräsklippare, mossrivare och krattor från källaren och tog fram utemöblerna, så nu står även dom på plats, nyputsade och röda.
Dagen till ära grillade jag entrecote, och hade ren skär tur att jag hittade av att göra det mellan regnet och haglet.
Sedan tog jag fram en lott jag köpt för säkert över 2 veckor sedan som bara legat och väntat på att jag skulle komma ihåg den, kosing heter den och ser ut så här:
Notera det nedre fältet, där det står, vip rummet, skrapa fram 21 och man vinner. Jag har nämligen köpt en sån här lott förut, och då skrapade vi den markerade mörka rutan, och fick fram 3 tärningar, det blev inte 21.
Men kolla nu vår lott vi skrapade igår, och då gjorde vi exakt som förra gången, skrapade det mörka fältet men sedan blev jag lite nyfiken och skrapade ännu mer och vips, så blev det 5 tärningar som skulle blottas.
Vi vann inte men man kan ju bli lite sur över den dåliga informationen. En 21 lott man köper på tivoli, brukar vara 3 luckor man ska öppna, så därför trodde nog jag att det var likadant nu. Vem vet, vi kanske hade vunnit storkosingen på förra lotten om vi skrapat fram all 5 tärningar, men det får vi nu aldrig veta.
Nicco ska på kurs idag också, 4 timmar och sen är teorin avklarad, förutom provet då, och kvar återstår, körning, men det klarar hon säkert utan problem. Nu ska jag upp och hämta Winstone, lika spännande varje gång, om vi ska klara trappan ner, han går nämligen inte själv, härinne, han tycker nog trappstegen är för halkiga, och han är så ivrig på att få komma ner så det är som att hålla i en blöt tvål, som dessutom ska upp i ansiktet vartannat trappsteg.
Önskar er alla en fin söndag!

Mission completed!

Av , , 4 kommentarer 10

 

Nu sitter man här och väntar på målaren, ja jag vet… egentligen skulle man ju inte göra det, för hur ofta på en skala kommer en hantverkare på den tid dom sagt? Men vad vet man, plötsligt så händer det, hm… nu kanske man skulle köpt sig en triss lott 🙂
Jag susade ju iväg till tandläkaren igår morse, och det blir ett återbesök där, ingen surprise, det visste jag redan, även om jag inte är någon tandläkare, sedan vidare upp till vårdskolan där vi efter 3 timmar fick varsitt diplom för genomförd kurs i Förflyttningskunskap – personlyftar.
Vi var 4 stycken från vår arbetsplats, 2 stycken från en annan men med samma arbetsgivare och 2 stycken representanter från ett annat assistansbolag. Vi betade inte bara igenom kursmaterialet utan hann även med att utbyta tankar, frågor och annat som kan skilja från en arbetsplats till en annan. Och vad arbetsgivarens åtaganden är, samt våra, som anställda. Kan tålas att upprepas några gånger, för det är absolut inte alltid dessa förordningar efterlevs.
Efter det gasade jag iväg till vårdcentralen och körde ett litet pass med ”gammbossen” som redan hunnit med att vara där två gånger på samma dag. Sedan bjöd hon på go´lunch hemma hos henne. Pratade om livets vedermödor och allt som kan vara och bli, sen hämtade jag mamma, och vi gjorde ett kort stopp på Ohlssons tyger där jag hittade det perfekta luddtyget som jag skulle ha till katternas elementvärmarplats.
Efter middagen skjutsade jag hem henne, och tillbaka i huset så sydde jag ihop luddtyget och se hur bra det blev:
Listerna däruppe blev målade andra varvet och saker skruvades bort och plockades undan. Så som sagt var… nu är det bara att målaren kommer, det är bara att sätta igång!
Jobbar eftermiddag idag så nu ska jag fixa middag till Åke och Nicco och se vad jag själv kan bjuda mig på. Önskar er alla en fin torsdag!

Ögonöppnare

Av , , 4 kommentarer 6

 

Det var den helgen det. Efter incheckningen på hotellet så gick vi ner och letade upp en restaurang för att få äta middag. Och vilken tur vi hade, lördagsspecial, oxfilé med sherrysås och pommes, sedan choklad cheesecake till efterrätt och allt detta till priset av 199: -, som klipp och skuret för oss.
Hotellrummet var inte så speciellt, men vad spelade det för roll, vi skulle ju bara sova där och på sjätte våningen hade vi ändå en fin utsikt och man kunde se Skellefteälven, därnere.
Och det var den skönaste sängen jag legat i på länge och vilka täcken… jag vaknade några gånger under natten och tänkte att det kändes som att ligga på ett moln, påslakanen måste ha varit gjorda av nåt speciellt tyg, undrar jag, om det kan vara det där t-shirts tyget jag någon gång hört talas om och som dom gjort påslakan av, ja jag vet inte, som en dröm var det då 🙂
Sedan var det kurs dags, och första passet fram till lunch, handlade mest om bilsportsförbundets uppbyggnad och några regler, gällande protester och bestraffningar. Med alla bilsporter inräknade, såsom till exempel folkrace och rally så är vi idag 20 000 aktiva förare, och det var inte illa det.
Till lunch så traskade vi iväg till en pizzeria och där var det pizzabuffé, dom slicade pizzor på löpande band och man fick ta det man orkade.
Sedan kom JP dit och informerade om säkerheten runt bilsporten, och vissa saker var verkligen en ögonöppnare. Han började visa en filmsekvens från ett formel ett heat (tror jag att det var) som filmats för ca 40 år sedan. Killen kraschar, en annan förare som kommer bakom, stannar och springer ut för att hjälpa honom ur den brinnande bilen, men han får inte ut honom, ingen räddningspersonal kommer dit, för det finns ingen, han använder en brandsläckare som han har i sin bil, men han kan inte rädda föraren.
Sedan visar han en annan filmsekvens, filmat för två år sedan, och jag tänker att nu ni… ska vi få se på räddning och vad som är annorlunda idag. Vad lurad jag blev. Det såg skrämmande likt ut, den första filmen. Visst, räddningspersonal kommer dit, men ingen av dom bryr sig om föraren, dom står och sprutar lite skum eller vad dom nu använder, bakom bilen, teamchefen springer fram och försöker visa att det är på föraren dom ska spruta… snacka om frustration.
Och här fick vi då en lärdom, det är upp till oss, som förare, att se till att vi har dom rätta kläderna och skyddsutrustningen på oss, det är vi som sitter där och det kan dessutom ta ett tag innan vi kommer oss ut, om olyckan skulle vara framme.
Nu är formel ett, och rally, en sport för sig, där kan inte räddningspersonal ta sig fram lika fort som på dragracing, och dom banorna är ju betydligt längre, så jag är inte orolig över det. Men vi fick upp ögonen för annat också, detta med bilbältena.
Hur dom ska sitta, hur dom ska vara justerade, och detta gäller ju faktiskt även i våra privata bilar som vi använder dagligen dags. Man ska sitta gjuten i stolen och höften ska sitta fast, du ska inte kunna glida framåt i sätet då du har bältet på, för gör du det så kommer du att ha bältet uppe på magen vid en smäll och då är det dina inre organ som får ta den stöten, och det är inte bra. Höften är den skelettdel som är starkast i vår kropp och därför ska den ta stöten och inget annat.
Nä, det där var en viktig del av kursen, och fler bör nog gå på den, säkerhet är ju A och O, dessutom stämmer inte riktigt regelboken överens med vad som sker i verkligheten. Man ska tänka logiskt och hur saker som händer kan få allvarliga konsekvenser för att ingen ”tänkte” på det, innan.
Ta bara en sån enkel sak som när dom besiktar våra bilar på tävlingarna, inte en gång har du behövt ha på dig tävlingskläderna eller suttit fastspänd i bilen, för det är ju först då, dom kan se att du sitter rätt och att kläderna faktiskt passar just dig.
En annan kursledare berättade en skräckhistoria om dragracingtävlingen, den sista dom hade inne i Skellefteå, det var en prova på bil som skulle upp, den besiktigades innan och dom noterade att bältet gick ner till baksätet och fortsatte under det. Besiktningsmannen drog i bältet och fick det i handen, killen hade haft så jäkla mycket för sig innan, att han inte hade hunnit fästa bältet. Då kan man ju gissa hur det skulle ha sett ut om han hade fått köra och det hade gått åt skogen.
Nog om detta, vi fick en bra helg och dessutom lära oss något nytt eller åtminstone uppdatera vårat tänk, inte alls dumt 🙂
Jag är ledig idag och imorgon, och kan ni tänka er, Niccolina har slutat på Grubbeskolan, och ska idag ha sin första skoldag på Haga istället, jojomensan, hon såg verkligen fram emot bytet så det går säkert bra. Nu ska jag ha lite frukost, och sen får vi vad det blir. Ha en fin måndag!
 

Inte riktigt pantad, tror jag

Av , , 2 kommentarer 7

 

Ja, jag är nog inte riktigt pantad… ibland. Jag köpte ju serien ”Svenska hjärtan”, och efter att ha avverkat den första boxen, trodde jag att det var den enda och därmed, då skivorna var slut så var serien slut. Konstig ände på serien tänkte jag men kom ihåg att jag även tyckt det då den gick på tv.
Nå, jag öppnade kistan där vi har filmerna och se, där poppade det upp en till box, aha, det fanns alltså en fortsättning. Nu har jag sett den också, och igår hann även Åke se dom sista fem minuterna. Nu är det slut, sa jag, va, slutade den så där, frågade Åke. Ja, sa jag, knepigt men sant.
Jag tycks komma ihåg att när den gick på tv så återkom upphovskvinnan med en långfilm, som avslut på hela alltet, men den ingår tydligen inte här, sa jag och packade ihop filmen, för att lägga ner den i kistan.
Och se, *vips* så hittar jag två, TVÅ, hela boxar till. Ja, sa jag, jag måste ju vara lite pantad, det var alltså fyra boxar med serien och det har jag tydligen förträngt, så det är bara att fortsätta se på serien, som helt plötsligt, aldrig ser ut att få ett slut 🙂
Nu har jag gjort bort min arbetshelg för den här gången, och det känns ju inte helt fel, och nästa gång blir det förhoppningsvis inte hela helgen jag jobbar, för då har vi tänkt åka till Skellefteå på lördagen, checka in på hotell och på söndags förmiddagen samt eftermiddagen, gå en kurs om säkerhet och regler vid dragracing. Det kan vi behöva.
Åke har kämpat på nere i källaren då jag nu har jobbat. Han har bland mycket annat fått bort schabraket till tvättmaskin, som stått därnere sedan huset var nytt. Det är till och med gjutet en betongplatta som den stått på, och trots att han skruvade ner den i fem, mindre delar så höll han inte på att få upp dom därifrån, den vägde multum. Men nu så, börjar det likna nåt.
Det lilla projektet är ju att slutligen få dit ett badkar, modell lååångt, och en torktumlare, som ska gömmas bakom ett draperi tillsammans med tvättmaskinen. Golvet ska fixas och sedan får vi se vad vi gör med övrig inredning. Han håller även på att flytta den lilla snickarboden, ut till ett större rum, så han får lite yta att arbeta på, i det mindre rummet kan man ju ha förvaring istället. Även fast det faktiskt finns två större rum till, därnere, för förvaring… *suck, vad vi nu ska förvara så mycket grejer för, kan man ju fråga sig.
Jaja, idag är man då ledig i alla fall och nu ska jag få mig lite frukost. Ha en fin måndag!

Bak – vänt

Av , , 2 kommentarer 5

 

Håller på kännas tjatigt nu, detta om mina vaglar men jag kan inte låta bli. När läkaren sa att han skulle skriva ut denna salva som jag nu använder, som jag haft mot/för vaglar, fast jag denna gång inte hade en vagel utan vecket på hornhinnan, så skrattade jag till och sa med aningens sarkastiskt tonläge, att den där salvan har aldrig hjälpt mig förut, alla…och då menar jag alla gånger, jag haft den så har jag fått en till vagel, i det andra ögat. Han sa ingenting.
Salvan har jag enbart använt i mitt vänstra öga och kan ni nu gissa vad som poppade upp i det högra ögat igår? JAAAA, en vagel, precis vad jag hade önskat mig…eller hur det nu var.
Vi spelade in roliga klipp igår och såg på det efter ett annat program. Där var ett klipp med en tjej i 18 års åldern, som gick runt med en termometer i munnen och när hennes mamma fick syn på den så såg hon att det var hundens termometer som skulle användas analt. Vilken miss…som tur var hade dom tydligen aldrig hunnit använda den så hon överlevde fadäsen.
Och då kom jag givetvis ihåg vad en tjej berättade på en kurs jag gick för 7-8 år sedan. Vi pratade om att vara sjuk och hon sa att det var så typiskt män att bli eller låta så våldsamt sjuka för det minsta lilla. Hennes pappa var tydligen expert på det och ojade sig så fort han åkte på en förkylning.
Nu hade han fått en förkylning och han gick runt och sjåpade sig och gav till slut efter för sin fru, som föreslog att han skulle kolla om han hade feber. Dom hade bara en stjärttermometer och den skulle han då hantera själv, något han aldrig testat förut.
Han gick och lade sig på sängen och sedan fick dom höra hur han stånkade, stönade, ojade sig och ojandet gick över till ett jämmer och gnöl. Till slut var frun tvungen att gå dit, det lät ju som om han höll på dö. Han hade sååå ont så ojojoj, men det fanns en liten förklaring, han hade satt in termometern fel väg…eller kanske man skulle skriva bak – vänt, hahaa…
Och med dom orden önskar jag er nu en fin, feberfri lördag!

Knickedick

Av , , 4 kommentarer 5

Att man fick vara nummer ett…hela dagen igår. Jag slog mitt besöksrekord med hästlängder och hade 1919 sidvisningar. Man blir som lite lur att något är fel. Har det brunnit någonstans, har ledningar frusit, har räknare fått skvatt? Men kul är det att iaf att någon, tycker att det är tillräckligt intressant för att sitta och läsa det man skriver.

Nåja, när jag steg upp i morse så hade jag ordet knickedick i huvudet. Det är nämligen ett ord som Åke använde förut och ska betyda ungefär något som, knäppgök eller kuf eller någon som ser lite vilsen ut. Vi åkte upp och lämnade igen borrmaskinen i söndags och stannade för att bussen skulle plocka upp en man och då kom det över Åkes läppar –jaha det var en knickedick där. Det var så längesedan han sa det att jag hade glömt bort just det ordet och det var kanske därför det fastnade.
 
1997, gick jag ju en sån där kurs, och vid ett tillfälle så fick vi till uppgift att skriva upp ”fula” ord om kvinnor/tjejer, respektive ”fula” ord vi använder om eller till män. Och nu varnas det för att det kan komma svordomar och fula ord.
 
Om kvinnor kan vi säga:
*Slyna
*Bitch
*Hagga
*kärringjävel
*Hora
*Fitta
Ja, jag behöver väl inte skriva ner mer, och till männen kan vi höra följande:
*Gubbtjyv
*Gubbjävel
*Gubbstrutt
Sen kan jag inte komma på några fler ord, det finns säkert men inte i närheten lika kränkande som orden till kvinnor och då kan man ju fråga sig varför det är så här? Åke däremot har ju några ord men dom är nog ganska hemmagjorda, som till exempel, just ordet knickedick eller plösjävel men dom är nog inte heller så hemska egentligen.
 
Vi fick aldrig något svar på varför det är som det är men man får sig en funderare (vilket jag egentligen inte behöver, min hjärna arbetar för högtryck ändå :-D).
 
Jennifer, hör och häpna, var pigg och alert igår då jag skulle ha upp henne, hon har längtat till skolan från dag ett, på jullovet. Och det är klart, många kompisar försvinner ju bort till släktingar och vänner och kvar i stan blir inte så många. Tyvärr brukar längtan till skolan avta ganska snabbt efter skolstart så jag räknar inte med några större förändringar vad det gäller väckningen av henne.
 
Idag ska jag iväg hem till Annika och jobba lite, sedan åker jag upp till henne på lasarettet, nu ligger hon på en annan avdelning och jag hoppas att dom kommer fram till vad dom kan eller ska göra. Det är ju tragiskt om hon bara ska ligga där och se tiden an.
 
Ni får ha en bra onsdag och kolla…snart är det fredag igen, otroligt!
Maria Lundmark Hällsten