Etikett: kusin Anna

Onaturligt fantarastiskt 🥴

Av , , 2 kommentarer 12

Har beställt en sak från annat land. Paketet kom till Sverige den 22 november. Det enda jag fått, hittills, är 22 aviseringar från Postnord, om att jag ska välja leveransdag, sen har dom skickat att jag måste ändra dag, det är förseningar, välj ny dag, ny avisering, lalalaa…

I fredags fick jag då en avisering om att paketet skulle levereras mellan, typ, 17-22. Sen var det tyst på mobilen. 22.45 satte Åke på sig Stålmans utstyrseln och gick ut för att dubbelchecka så det inte stod nåt utanför dörren. Nopp!

Jag ringde Postnord igår. Dom kunde inte hitta försändelsen med siffrorna dom skickat ut. Men via mitt mobilnr så hittades den igen. Men.. jag skulle ringa FEDEX och boka en utkörning, sa dom. Jag frågar hur dom kan säga att jag ska boka, utan att ens meddela att det är så man ska gå tillväga. Snacka om urbota dumt 😠

Ringer FEDEX dom kan inte hitta försändelsen vare sig med sändningsnumret eller mitt mobilnummer. Vilket jag tycker är… onaturligt fantarastiskt. Dom säger att jag ska ringa avsändaren, för att få ett sändningsnummer.

Då mejlar jag avsändaren, jag mejlar Postnord, och jag mejlar FEDEX. Postnord svarade igår kväll och skickade ett nummer med 12 siffror, som FEDEX efterfrågat.

Nu har jag pratat med FEDEX, som för det första ifrågasätter om det är jag som ändrat leveransdagarna…haha är dom dum, på riktigt, varför skulle jag gjort det, JÖSSES 🤯 Nå, det är inga hårda ord, utan han säger att det ser ju ut som det, men jag säger att det är Postnord som skickat att det ska ändras, hela tiden. Kan ju för all del, vara deras app, som inte funkar som den ska, vad vet jag.

Här kommer nu upplösningen. Killen på FEDEX ska nu vara snäll och skicka utkörningsorder till, tadaa…POSTNORD, det är nämligen dom som ska köra ut det. SUCK…

Kusin Anna kom hit på kaffedejt igår, det var trevligt, även om vi inte hann prata så där jättelänge. Mörkret och kylan gjorde sig påmind och hon hade promenerat hit…brrr. På bordet stod denna skål med…Dumlekola, sa jag, och hon förstod inte riktigt vad jag pratade om.

Jo, började jag, jag skulle nämligen köpa Dumlekola, håller i en påse, men får syn på denna påse istället och tänker, jamen det där var några nya Dumle, så dom köper jag. Kommer hem, öppnar påsen för att göra några Dumleknäck, men inser att det är Polly jag köpt.

Du kör väl inte bil, säger Anna. Och jag fattar inte först vad hon menar, men så går ljuset upp. Haha, morfin kan ju påverka en människa. Nej Anna, jag kör faktiskt inte bil, jag skulle inte fixa att ratta, sen är det nog tufft att ta sig in och ut på passagerarsidan.

Ni skulle sett hur det såg ut då vi skulle iväg i söndags. Bara tiden det tog innan jag tog mig in och ner på sätet. Sen når jag inte dörren för att stänga den. Alltså, och sen tittar jag på Åke och inser, att det tar lika lång tid för honom att ta sig ut ur bilen, komma runt och stänga min dörr och gå tillbaka, som det kommer att ta för mig. Här är det verkligen den blinda som leder den blinda, och gör dom det så faller bägge i gropen. Därför fixade jag dörren själv 🥴😅

Sedan kom Nicco en stund efter Anna, drack kaffe och satte upp julgardinerna i matrummet.

Vi fick beskåda hennes senaste bilköp. Den ser riktigt bra ut, och storleksmässigt, en bil i min smak. Det är en Dodge Magnum.

Har varit ut med Winstone, och bara för att jag har svårt med att plocka upp saker så ordnar han så jag får öva mer än en gång. Bussiga klubben, tack Winstone jätte schysst.

Tog fram den här julkalendern som måste vara jätte gammal. Man viker ut den så poppar figurerna upp. Men den håller på vara nött och trött.

Och papperstomten med färg som håller på att blekas bort. Undrar om den kan ha stått i nåt skyltfönster en gång i tiden, eller vad kan den ha använts till?

Med den frågan hängande i luften, så avrundar jag dagens inlägg och önskar er alla en toppen tisdag!

Det gick hett till 🔥

Av , , Bli först att kommentera 18

Ojoj, nu har Åke fått känna på, hur det kan vara att ha köksansvar, och till middagen, fick han göra det på riktigt. Han brände sig nämligen på handen då han skulle ut med stekpannan jag hade därinne 😬 Hur ofta har jag inte gjort det…och ändå har jag inte lärt mig det än,att ugnen är varm om den är påslagen och det innebär att saker därinne, är varm, dom med.

Jag är väldigt begränsad i mina rörelser, för tillfället. Och i förrgår, då jag skulle försöka ge Winstones hans kulor så försökte jag hitta av hans matskål, från höfthöjd.. det gick inte. Dom for ut på golvet och för Åke blev det dubbelarbete. Han tyckte jag skulle ge f-n i att mata hunden. Och jag började skratta och därmed straffade jag mig själv…för det gör ont, det med.


Åke for på Bo-Lage igår och jag bad honom köpa Blossa -21. Han skulle även in på Ica Maxi och handla lite. Det här skulle då föreställa Blossa -21.


Dom hade inget annat inne på Maxi, sa han. Ja där ser man, fast det var inte på Ica du skulle köpa glöggen, sa jag, fast det var så han uppfattat det. Nå, han hade i alla fall köpt Blossa -21 inne hos Bo-Lage, så det blev ju rätt i alla fall. Denna ska testas om 2 veckor, är det bestämt.


Är med i en matgrupp på FB. Där delar man med sig av sina maträtter och tips. Såg nu på morgonen att det var en som blivit påhoppad i kommentarerna, för att dom åt hallonsylt till pannkaka med fläsk.

Hur störd får man bli, vad angår det andra, varför ids men ens? Helt ok om man är kompisar och kommenterar för att göra sig rolig, men det blir ju en annan sak, eftersom man vet vem man säger det till. Sen kanske man kan prova först, innan man säger nåt.

Jag äter INTE fisk, punkt slut. Och nej, ingen behöver bjuda mig på det heller med repliken om att det kan göras så gott att jag inte ens kommer att veta att det är fisk. För då tänker jag att då måste det vara dåligt på riktigt, eftersom man gör en fisk som inte smakar fisk, eller hur?


Men tänk då om jag börjar kommentera alla inlägg med recept på hur man tillagar fiskrätter. Och jag skriver fy tusan, vad äckligt, hur kan ni Usch, vem vill bjuda på det där. Nämen fy, det där ger man väl till räven… Ja ni fattar, jag fick väl en dumstämpel i pannan.

Kom utsökt att tänka på den gången jag och kusin Anna fick det ärofyllda uppdraget att laga middag till vår farfar Johan. Farmor skulle till Stockholm av någon anledning, och frågade oss om vi kunde tänka oss att fixa hans middag.

Han skulle få köttfärssås och spaghetti, det var väl enkelt att tillaga. Vi tog upp ett paket köttfärs och påbörjade proceduren, men vi tyckte inte att vi fick till den ordentligt. Mera kryddor, mera ketchup, och till slut fick vi servera middagen även om vi inte kände oss hel nöjd med slutresultatet.

Farfar var då nöjd, även om han såg aningens skeptisk ut. Han åt och teg och nickade godkännande. Han var snäll, vår farfar, haha. Inte alls som dom andra vuxna idag, som sitter och kastar skit på dom som serverar hallonsylt till fläskpannkakan.

Det var dessutom ingen vanlig köttfärssås han fick, det talade vår farmor om för oss sedan. Hon hade nämligen infryst pölsa därnere i frysen och det var den vi hade använt som grund i vår delikata köttfärssås…stackars farfar. Fast vi fick oss alla ett gott skratt, i alla fall.


Hoppas på en fin lördag, för er alla!

Kort men förhoppningsvis lyckligt liv

Av , , Bli först att kommentera 15

Fikade med min kusin Anna igår. Hon hade införskaffat en massa växter och blommor. Visst är det kul då man får inreda med grönt och vad mycket en kruka kan göra för helhetsintrycket.

Jag är dock van vid att mina plantor inte brukar vara bestående, utan dom får oftast ett kort, liv, men förhoppningsvis lite lyckligt ändå, haha. Man kan väl låtsas, i alla fall.

Den enda roliga blomman just nu, är fortfarande min hibiskus. Snacka om att se ledsen ut i bladen, men glad i blommorna. Och nu har den två blommor på samma gång.


Fick veta för längesedan att då en blomma blommar, är det egentligen ett skrik på hjälp, den är döende. Om det stämmer så har den där stackaren fått ett långdraget, plågsamt liv. Den har skrikit så högt att rösten har tystnat. Nu försöker den visa, syn-mässigt, att den är i en krissituation.


Fast nej, det stämmer nog inte på alla blommor. Men kan köpa att vissa behöver vila från vattningen för att sätta fart med att blomma.
Pelargonian har inte gett upp helt, den kämpar på, och purjolöken jag har i glaset. Sparade roten och byter vatten en gång per dag, och den växer…från ingenting, knepigt.


Den här är min favorit, både krukan och blomman, som jag inte vet vad den heter.


Trodde att den givit upp, då bladen plötsligt blev väldigt bleka, den genomgick också ett ohyreanfall, som kom med några nya växter jag införskaffade. Men så planterade jag om den och nu börjar färgen återkomma…så jag hoppas den klarar sig.

Slog på stort och bakade bullar fyllda med blåbär och återigen en hemkokad vaniljkräm. Denna var något lättare att koka än den jag gjorde sist, och ja, nu undrar jag varför man ens köper sås man vispar ihop 🤔 Gör den själv istället, vettja.

Nu finns det bullar i frysen, och blir det en Järlåsa resa nästa vecka, så kan det tänkas följa med en påse eller två.

Visste ni, apropå ingenting, varför vi har en lilltå? Jo den är till för att kontrollera att alla möbler i huset, står på rätt plats. Här vill jag tillägga att den även kan kolla, att dörrposter och trösklar, sitter fast som dom ska.

Ha en fin onsdag, allihop!

Sedvanlig sväng, idag! 🚌

Av , , 2 kommentarer 12

Tvättade håret i sjön, alldeles nyss. Kan tala om att det var inget att vara avundsjuk på. Brain freeze, big tajm. När du satt ditt balsamet så ångrar du dig, för du vet att det krävs lite mer vatten på den, för att få ut det 🥶

Men bara för att det är kallt nere på vår sida, så behöver det inte betyda att det är kallt på badstranden. Allt beror på hur vindarna blåser, får man in ytvattnet så kan det kännas bättre, på grunt vatten, i alla fall.

Nu var det dock några dagar sedan vi hade nån vidare värme i luften. Så idag åker vi på sedvanlig tur till Arvidsjaur. Kommer ihåg somrarna här, som barn, det innebar nån shoppingresa med ett helt gäng med semesterfirare.

Det var dom som hade stugorna här, runt omkring, som samlade ihop sig och sedan åkte vi till små byar, där det var kläder som lockade dom äldre, vi barn drogs nog mer åt godis och små, plottersaker man kunde hitta i sommarstånd på marknader.

Glommersträsk, hade nån loppis och Arvidsjaur, var inkluderad i resandet. Där kunde man få sig ett par nya skor eller nån T-shirt, av mamma och pappa. Idag är det inte riktigt samma sak. Det är sällan du hittar den där lilla butiken, som faktiskt inte, har samma sortiment som övriga ställen.

Där du kunde få vara snudd på, ensam om att ha den där tröjan eller prylen, som inte fanns nån annanstans, inte i din, egna lilla värld, i alla fall. Det var på en sån resa jag fick mitt första skelett. Nyckelringen med ett benrangel som hade röda eller gröna ögon. Det ska böjas i tid det som böjt ska bli.

Tror by the way, att det var just i Arvidsjaur jag hittade dessa skelett, för nåt år sedan eller två. Det tråkiga är väl att det förmodligen var på Dollarstore, vilket innebär att det är mer än en dussinvara.


Hittade ett litet ägg som fick följa med från kylskåpet hemifrån och hit. Kunde inte låta bli att rita lite på det och tagga The queen of Rote i ett inlägg på FB. Äggleverantören, ni vet.

Sally byggde korthus igår kväll och ville att jag skulle föreviga hennes bygge, så nu får hon det inlagt här med.


Önskar er alla en fin tisdag!

Vad är nu detta 🤔🤠

Av , , Bli först att kommentera 11

Här har ni en som slutat bli förvånad över saker Åke kommer hem dragandes med. Senaste grejen var denna tingest.


La ut bilden på FB, och Nicco kommenterade…NEJ. Jan A skrev…Hejda honom… 😁 Men entusiasten Lars Boman lät mer positiv, fast med skrattande emojis och tummar uppåt😁😁👍👍så jag vet inte…

Nå, hans tanke var nu inte att sätta den på nåt järnvägsspår och trampa iväg på cykelsemester. Inte heller att ta delar från tingesten för att använda till nåt annat, som jag trodde.
Nä, han tyckte den kunde användas som blomsterställning. Så det kommer att komma dit en cykelkorg fram, och nån låda eller nåt annat därbak. Dressinen är nog från 50-60 tal och färgen är väl godkänd, tycker jag ☺️


Ett är då absolut säkert, hade jag haft Bengan preparerad, så hade han fått tagit plats på sadeln.


Men det kanske blir, vem vet…


Vi var ute med Camaron igår, Winstone ser ut att njuta av blåsten. Och det är så kul att höra folks reaktioner. Han är ju lite svår att missa.


Sen skrev Nicco och undrade om hon och David, kunde få 1 eller 2 varv runt stan. Det fick dom. När jag kom hem skickade kusin Anna, denna bild från deras lägenhet, så cool.


Jag började svara henne, att nu, om det börjar åska och blixtra (och där satte det igång med en jäkla smäll) så kommer du att kunna ta fantastiska bilder.

Själv fick jag då bråttom ut. Stod på altanen just innan regnet, och det knastrade till bakom ryggen på mig, så jag hukade och tassade på tå, upp på bron.

Jag älskar dunder och brak, men…jag måste säga att den här gången, var det nästan liiite för nära. Här en filmsekvens, det är inte blixten som är grejen, men ljudet.
Det mest skrämmande är väl att man inser hur liten vi är och vad lite vi har att säga till om, då naturen ryter ifrån.

Sände en tanke till dom stackare som lockats till i20 området där det var tivoli. Huvva, där hade jag då inte velat vara, överhuvudtaget. Näpp, vi drog ut uppkopplingen nere i källaren och väntade ut det värsta.

Vaknade förstås i morse, då det började dundra igen. Men nu tycker jag väl att vi fått höra oss less. Lite andrum tack så mycket. Regnet är väl däremot välkommet, om det nu finns nån måtta med det med.

Önskar er alla en fin söndag!

I riskzon för smsfingertoppsadermatoglyfi 🥴

Av , , Bli först att kommentera 16

Jag har nu införskaffat en ny mobil. Åkte på Netonnet, tvärpratade med Nicco på telefon och sa, jamen då träffs vi väl hemma. Mm, beror på hur lång tid det tar, svarade hon. Äsch, jag är ju nästan där, det går fort…

Ja, valet av mobil, gick fort, varför stå och dravla, jag begriper ju ändå inte det tekniska. Kravet jag hade var bra ljud, jag vill höra vad folk säger och dom ska höra vad jag säger. Sen är kameran, förstås viktig.

Killen plockade fram en Samsung S20 Fe 5g. Vi har dock bara den röda kvar… jag tar den, sa jag. Tydligen var det dessutom den sista, för killen som dök upp på andra sidan, ville ha en likadan men sorry, dom är slut.


Jag byter även mobilleverantör, vill inte springa runt på altan i stugan och se om jag får in nån signal. Jamen det går ju bra. Jo javisst ja, sa jag, visst kunde man byta in sin gamla mobil. Japp, går fint sa han och skickade mig sedan till kundservice.

Egentligen var det nu så, att inbytet kan man bara göra via beställning på nätet. Det kom fram efter en halvtimmes springande mellan dom som jobbade där. Sen, mina vänner skulle överföringen påbörjas. Killen frågade hur långt tillbaka jag ville spara mina sms.

Ehh, jaha, jamen vi tar väl senaste 3 månaderna. Han lät tämligen chockad då han kollade mobilen, vet du hur många sms du skickat på ett år. Han hade aldrig sett nåt liknande. Nä, svarade jag, har ingen aning. Över 20 000 🥶

Oh my looord! Ja sa jag, det beror till hundra procent på att jag är arbetsledare, och mycket tar vi på sms. Inte konstigt att min mobil har eget liv. Det är ju det jag försökt säga, haha. Apparna ta också sin plats. Men nu ska det rensas.

Jag tror att jag kan ligga i riskzon för att åka på smsfingertoppsadermatoglyfi. Adermatoglyfi btw, är en sjukdom som gör att vissa föds utan fingeravtryck, om ni undrade vad jag använde för konstiga ord.


4 timmar tog det från det att jag åkte hemifrån, till jag var hemma igen med den nya mobilen. Jisses anåda, jag hoppas att denna mobil levererar under dom kommande 5 åren. Jag hatar att byta mobil, på riktigt. Men, en eloge till killarna på Netonnet. Dom gjorde ju vad dom kunde. Och jag fick en bra deal så jag är nöjd.

Kusin Anna och hennes man Ingvar, hade bjudit över oss på middag igår kväll. Och dom har det så himla fint däruppe. Vilken kväll, magisk!


Ingvar grillade hamburgare, så det var bara att ta för sig.


Vi fick goda drinkar, irish coofee i finglasen och annat gott.


Skratt och prat. Ingvar är ju en kille för sig, som med fina ord beskrev hans förhållande till Åke, på vilket sätt han ser upp till honom och av vilka anledningar. Så roligt att höra, för det är sånt man kanske inte säger till varandra. Sånt man tar för givet att andra redan vet.


Vi tackar för en underbar kväll hos er!


Sen hade jag en jäkla natt. Det har krampat i fotknölen, på den fot jag fick tåfrakturen. Det är som så elakt, för det spelar ingen roll, vad jag gör, foten får eget liv och det gör ju så ont. Nå, efter en del krigande så somnade jag om. Kliver upp och hinner inte mer än att lyfta den andra foten för att sätta på mig byxorna, då får jag samma kramp, fast ni i andra fotknölen, alltså VAAAD🥵🥴

Kan väl räkna ut att det har med felbelastning att göra. Går man inte på det sätt man brukar så används fel muskler och annat. Sen får man tillbaka det… då man slappnar av. Men, där och då, när det känns som värst, och jag vaggar fram som en låghalt anka. Så tänker jag på en kille jag sett på TikTok.

Han är 21 år, och var med om en olycka där han blev påkörd av en palltruck. Hans kropp slutar vid naveln, och han har bara en arm kvar. Men vilken kämpe, och vilken smärta han får utstå då han har kronisk värk och andra elakheter. Men ändå, så skrattar han och gör något åt sin situation. En sån gång, känns kramp i fotknölen, tämligen banalt. Han skulle ju byta, vilken dag som helst.

Så man ska nog känna sig ödmjuk inför det man har, man vet aldrig hur livet ser ut bakom nästa hörn eller milstolpe, om man nu vill prata i dom termerna. Det finns ALLTID dom som har det värre, och stackars stackars människa, som har det värst i hela världen. Kryptiskt, jag vet.

Ha en underbar lördag, allihop!

Tillbaka slängd 44 år…

Morgonpromenaden igår, slängde mig tillbaka i tiden, minst 44 år. Mötte ett gäng ungdomar, borta vid Preem, på väg mot I20. Rundade Nolia,kom upp vid Hedlundaskolan, och där stod barnen på led, och inväntade grönt gubbe. I Hedlundadungen spelades det brännboll.

Värmen, blommorna, det gröna gräset, skratt och prat och med en känsla av förväntan i luften. Precis det där man kände inför skolavslutningarna. Lycka 💐🌞🤗

För vår del, på den tiden det begav sig, så innebar det att mamma, packade och det skulle bäras ner saker till bilen för vidare färd till stugan. Där var det dock aldrig nån då vi kom dit. Eftersom dom flesta andra kommer då det är semester och inte skolavslutning.

Så där fick man roa sig själv, med bad och annat innan stugfolket kom på plats. Visst, dom kunde poppa in under en helg dom som bodde i närheten, men det var nog bara vi, som var där från början fram till sista dagen innan skolan började igen.

Kusin Anna fick hänga med mig en hel del, antingen flög hon upp eller så åkte hon med sina föräldrar upp och stannade kvar då dom for. Alternativt, så liftade hon med nån annan släkting, som skulle upp lite tvärt.

På en här bilden antar jag att jag inte behöver tala om vem som är vem 😁


Mycket roligt hade vi och många minnen finns det, från den tiden. Apropå skolavslutning så har ju det sista, dryga året, varit nalta eljest, vad gäller det mesta. En del har fått göra skoltimmar framför datorn.

Här ett kul klipp där tjejen sitter och har lektion där hon ska visa upp ett arbete för sin fröken. Pappan i bakgrunden, är ovetandes om att dottern är online.

Mm, sen ringde Sally, hon hade låst sig ute, men satt inte i sjön för det. Hon satt i studsmattan, och hade dessutom ringt farfar Dick som skulle komma dit och låsa upp.

Sally berättade om nån favvo elev som glider förbi allihop, hon tycker att han favoriseras hela tiden. Nja, jag sa att anledningen till varför han kanske får svara på alla frågor kan vara för att lärarna vill veta om han verkligen kan. Och du får inga för dom vet att du vet svaret.

Näää, hon köpte inte min förklaring. -Mormor, du skulle bara veta, på slöjden till exempel, så behöver han bara slipa lite och då kommer läraren och säger men vad bra du är XXX, nu är du klar med det.

Sen kommer han till mig, tittar på mitt arbete och säger. Slipa på, för Helvete, unge!!!

Hahaaa…njae Sally, nu tror jag att du hittar på, han svär väl knappast så där.

-Mormor..du känner inte min lärare… sa hon och skrattade hon med.

Jo, hon är något av en skådespelerska. Fast visst, jag sa också att upplevelsen kan ju ändå vara på det sättet. Inte att nån svär, men att dom lika gärna hade kunnat göra det.

Jag fick en snabb besök igår och fick visa upp Camaron och en del av vad som måste svetsas. Killen tar på sig det och vi får komma och lämna över den till veckan. Så idag, åker vi och hämtar hem den lilla…stora blå. Kan ju bli nödvändigt med buss om man inte kan tejpa tillbaka rutan. Vill nog ha den på plats vid bilfärd.

Nåja, det blir säkert jättebra och jag är glad att han kunde göra detta. Sommaren är alldeles för kort för att bara låta den rinna iväg. Nån cruising sväng vill man väl ändå köra.

Ha en fin lördag, allihop!

Bildbevis ✏️📸

Av , , 2 kommentarer 17

Kunde ha varit en bild på en igelkott här, men den var för snabb för mig. Den sprang (lätt överdrivet, den gick) över vägen där jag och Winstone kom gåendes nu på morgonen. Men den var lite för långt bort för att det skulle bli en bra bild. Här får ni en ritning på den aktuella kotten.


Borta vid lekparken har jag noterat ett träd med en gren som ser nalta eljest ut. Kolla in vinkeln.


Hade ju sett roligt ut om alla grenar hade haft samma böj, hahaa…

Apropå grenar och träd, så brukar man ju använda dom som synonym till familj och släkt. Stammen är dom närmaste och sedan grenar det ut i det kända och för många, det okända.
Eftersom vi på min pappas sida, härstammar från samerna så använde vi vår rösträtt igår, och åkte till Gammlia. Nicco, jag och kusin Anna.


Efter rösterna var lagda, så haffades Nicco till en kort intervju av en tjej från Sveriges Radio.

Och jag blev haffad av en som tyckte att jag skulle gå med i Såhkie, Umeå sameförening, och det gjorde jag…bara så där, för att.

Vi åkte hem till oss, och Ingvar, Annas man, kom snäppet efter. Nu kom den omtalade Ballerinakladdkake cheesecaken fram på bordet. Anna Näslund fotade underverket.


Och ja, den var god, men väldigt mastig. Hade jag gjort om den hade jag använt en större form, tror jag, så den hade blivit tunnare, och kaksmulorna man skulle ha ovanpå, hade man kunnat skippa. Kanske lite riven, mörk choklad, för utseendet och hallonen hade kunnat vara lite fler.

Efter middagen hämtade jag upp mamma för lite kaffehäng på vår balkong. Det var riktigt varmt där, på baksidan blåser det sällan, och solen ligger rätt på. Nicco fixade med innertaket till hennes Dodge. Det är inte bara ett, på ett järnspett.

Jag ska handla jord idag. Trodde ju att Åke kom med en massa jordgubbsplantor i puckar. Men det var ju en salig blandning av allt möjligt…spännande. Måste nu reda ut, vad som ska sättas vars och i vad.

Ha en fin måndag, allihop!

Minns vi rätt, eller…

Av , , Bli först att kommentera 14

Hamnade bakåt i tiden, igår. Kusin Anna skickade 2 filmsnuttar, som var från deras stuga, då vi var där. Och nu undrade hon om vi verkligen hade kommit ihåg, saker och ting, som dom verkligen var.

Jodå, historien stämmer, även våra minnen, fast vi hade rört ihop, med vem som behövde räddning av en båt. Vi har sagt att det var Ingvar, men i själva verket, var det Åke, haha.
Här får ni ett utdrag, från mitt inlägg skrivet 12 januari, 2010, men händelsen i sig, var nog sommaren 2002.

”Ingvar och Anna har en fin sommarstuga nere vid Övik, en av gångerna vi var där så tyckte Åke att det var dags att prova på hans surfingbräda. En bräda han hade mer för att han tyckte det såg cool ut att ha den fastspänd på busstaket, än han var villig att prova på själv. Eller villig och villig, han var sugen men det är inte så tvärenkelt som det kan se ut.

Nu var det Ingvars tur att visa upp vad han dög till.


Han blåste iväg över viken och fick upp en hejdundrande fart, det såg verkligen proffsigt ut. Sen hördes en röst från andra sidan, -ÅÅÅKEEE! Ta båten du.

Han trodde inte att han skulle få brädan att vända utan att han skulle sluta ute till havs. Nu hann inte Åke ner till båten innan vi såg att han hade rätt teknik och lyckades vända brädan så han kom tillbaka.


Dags för Åke att visa sina talanger. Det såg väl lika bra ut från början men Ingvar kände sig nödbedd att starta upp båten för att åka och hämta upp honom från andra sidan, han fick inte brädan åt rätt håll då det var dags att sno om.

Åke plockades upp på båten och satt längst fram i fören med brädan liggandes tvärsöver knäna. Ingvar gasade på och kom mot stugan, jag och Anna satt uppe på altanen och skådade färden, då gasar han på ordentligt och tänker inte på brädan som Åke kämpar för att hålla fast men som han inte klarar av i den hastigheten, brädan rycks ur hans händer och flippar runt som en propeller över båten.

Och där kan vi tacka någon däruppe, att brädan inte klippt Ingvar som stod upp och rattade båten. Puh!!!” slutcitat


Fotnot, dom övre bilderna printade jag från Annas lilla film. Och den här bilden tog hon vid ett annat tillfälle, då vi tog oss en tur med deras båt.

Ja jädrar vad vi har gjort saker. De där brädan finns fortfarande kvar. Åke brukar försöka lura iväg alla som hälsar på i stugan, ut på sjön, med den där. Några har nappat, andra har insett att det finns begränsningar. Haha, men å andra sidan, så länge det finns en båt att tillgå, och annan räddning, så är det nog rätt lugnt…att testa, tänker jag.

Så känn er utmanade, ni som kanske tänker komma förbi i sommar.


Hoppas på en fin dag, för er alla!

Cowboys 🤠 och pickadollar, gevär och…spel

Av , , 2 kommentarer 13

Apropå det jag skrev om igår, att klä sig efter väder, så poppade den här bilden upp i FB flödet. Den hade ju passat perfekt till det inlägget.

På tal om kläder. Har nog inte skrivit och berättat, att Nicco håller på med pistolskytte. Det går bra för henne, såpass att jag tyckte hon kunde få en fin T-shirt i julklapp.

Hon var inte lika impad av den, som jag 😁

Snart har hon skjutit ihop alla poäng som behövs, för att få licens till att äga en… pickadoll, vill jag skriva, men pistol eller revolver, kanske är mer riktigt. Och då behövs ett vapenskåp. Det ena ger det andra med det tredje.

Hade det nu inte varit för att det kostar en del, så hade jag nog velat göra det där, jag med. Fast å andra sidan, jag gissar att det tar en del på både armar och axlar, så jag kanske inte skulle orka, lite småtungt, kan jag tänka.

Theresé har ju jaktlicens men det är ju för gevär, om jag nu inte missförstått nåt. Så hon kan idka jakt på småvilt, om hon vill. Dom har ju lite skog som hör till deras tomt och mark.

Själv har man bara skjutit med luftgevär, en och annan kula med min mormors salongsgevär, och ja, vi har ju en luftpistol också. Som lämnar rejäla gropar i panelen, nere i källaren.

Apropå skjutjärn, så har vi ett spel nere i källaren. Kolla bara.


Åke säger att det var hans storebror som hade det där spelet. Själv minns ju även jag, bröderna Cartwright. Man tyckte det var lite coolt med både cowboys och indianer, som barn. Det framgår ju av den här gamla bilden på jag i hatt och min kusin Anna, som sitter bredvid.


Jag ser aningens förskräckt ut, och om jag inte missminner mig så var det surströmmingsfest, och det är nåt jag aldrig gillat. Inte på den tiden heller. Fast vi fick garanterat äta något annat…godare.

Åke bär ju hatt, sommartid. Här en bild som kan passa ämnet. Håkan Lundgren, redigerade, jag fotade.

Och en jättefin, bonusbild, på Sally, även hon, i cowboyhatt, Theresé fotade.

Hoppas på en bra dag, för er alla!

Maria Lundmark Hällsten