Etikett: kusin

Han satt fast, som in ett skruvstäd!

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 december 2018 kl 10:13, Bli först att kommentera

Stötte igår, på en person som hamnat i klammeri eller klämmeri, med sin cykel, kan man väl lugnt säga. Jag noterade att något pågick under svingen, vid NUS. Förstod inte först vad det handlade om men efter några blinkningar och kisande med ögonen ser jag att någon ligger på vägen.

Det står 2 personer bredvid, som jag uppfattar som barn, och jag vet ju inte om dom behöver hjälp så jag går dit. När jag närmar mig så lämnar dom två personerna stället. Det är en mamma och hennes barn.

På marken ligger en herre i kanske 60 års åldern, med cykeln mellan sina ben, och han sitter fast, ordentligt, som i ett skruvstäd.

Skosnöret på ena skon, har lindats fast runt pedalen, då han cyklade och sedan blev det tydligen stopp och han tippade omkull. Han har som tur var, inte slagit sig, och han letar efter en fickkniv som han ska ha på sig, men han hittar den inte.

Under tiden kommer det mer folk, och alla undrar ju förstås om han behöver hjälp, han viftar otåligt med händerna och nej, han behöver ingen hjälp (han tycker förmodligen att det känns jätte kymigt). Vad är liksom oddsen för detta?

Men vi som står där inser ju att han kommer inte att ta sig upp, spelar ingen roll, hans fot sitter fast på undersidan och det var längesedan han var vig som Houdini.

Och han har nog aldrig varit i närheten av vigheten hos min kusin Jenny Krigh heller 😀

Jag tar fram mobilen och slår igång ficklampan så vi ser hur snöret sitter. En kvinna tar och börjar försöka reda ut snöret och tjopp, på några minuter är det löst.

Ja säger han, här sitter man med reflexväst, hjälm på huvudet och nya vinterdäck på cykeln, så händer det här. Fast, fortsätter han, jag får skylla mig själv, jag noterade nämligen att ena snöret var längre än det andra och jag hade tänkt klippa av det men…

Jo, det där känner man igen, jag ska, jag hade tänkt, fast…nåt kom emellan och man glömde bort det.

Nu gick det bra, men jag tänkte sedan, då jag gick därifrån, what if…han hade varit på en enslig skogsväg, med inga förbipasserande, usch, kunde ha slutat betydligt värre än att stoltheten fick sig en liten törn.

Slängdes tillbaka x antal år, och man hade sina utsvängda byxor som ständigt och jämt, matades fast i cykelkedjan, hur många brallor har man inte förstört, på det sättet? 😀 Jag skyller på det och säger att det är anledningen till varför jag hellre går, än cyklar.

Jag har redan varit ut med hunden, tvättat håret och stekt plättar till Åkes middag, skrivit ett mejl till mina kollegor och hinkat lite kaffe, så dagen har startat. Hoppas ni alla, får en bra sådan!

Falska saker florerar på nätet!

Av Maria Lundmark Hällsten, 27 augusti 2018 kl 07:57, Bli först att kommentera

Fortsätter med projekt städa skåp och nu övergick det lite till lådor också, jisses, vad saker man har. Jag efterskänkte 6 kastruller, dubbelbottnade med märket Olofström, säkert inköpta på 60 talet. Det tog 2 minuter så var det en som ville ha dom och minuterna efter fanns det 2 på kö.

Ja, jag kan förstå det, kastruller får du inget för om du annonserar ut dom, men att köpa nya, kostar klöver. Hittade kastruller som kostade över tusenlappen då jag googlade på det, och på tradera, fick nån 30 spänn. Jojo!

Dom här var i alla fall fruktansvärda att använda, säkert bra på sitt sätt, dubbelbotten innebär ju att dom fördelar värmen och håller varmt, längre, men snacka om gympass för armar och händer, dom väger ju flera kilon. Nej, jag är glad att dom kunde komma till användning hemma hos någon annan.

Jag var ju chaufför också, och då det var dags för hämtning, undrade mamma om jag kunde ta med några rabarber, till henne och hennes kusin. Jovisst, rabarber har vi gott om, så jag kapade en hel bunt.

Så undrade dom om jag visste vad dom skulle göra med dom, och nä, hur skulle jag kunna veta det. Rabarberpaj, är väl det mest vanliga, kan jag tänka mig, och ja, nån typ av kaka skulle det bli, men sedan skulle dom koka falsk hjortronsylt.

Jag trodde nu först att man skulle blanda i detta med hjortron, och man bara drygade ut sylten med det andra, fast så var det inte. Och nu blev ju jag sugen på att testa, så jag googlade på nätet och hittade recept:

Och här en bild på resultatet, ser ju ut som hjortronsylt:

Smaken då, ja, helt ok, tycker jag och ska testa den till havregrynsgröten. Man kan dock vara mer sparsam med sockret, min blev för söt. Man ska ha lika delar rabarber och morötter och socker. Som till exempel, 1 kg rabarber, 1 kg morötter och 1 kg socker, samt 1 dl vatten. Jag spädde på med mera rabarber, men det var fortfarande för sött. Nå, man behöver inte använda så mycket ”sylt” på gröten då.

Hoppas på en bra dag, för er alla!
På pinterrest.se hittade jag den

Inspirationskälla…oh my!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 25 mars 2018 kl 10:41, Bli först att kommentera

Gjorde inte så mycket igår så jag har inte så mycket att förtälja. Så då ska jag istället passa på att visa er fler bilder på min kusin Jenny, som blivit en häxmästare i yoga.

Jo, nog vet jag att det finns många duktiga utövare, men hon är absolut en av dom, och jag förundras mest över orken att ta sig dit hon är idag. Jag får ont överallt i kroppen, bara av att se på bilderna 😀

Och sen tänker jag att hon med många andra, är en källa till inspiration, inte nödvändigtvis till just yoga, men att öva på ihärdighet, att veta att man kan mer än vad man tror, och att övning ger färdighet. Vad gäller mig och vad jag kan ge andra är möjligtvis ,att tron kan försätta berg. Det vet ni ju redan, kan jag gå genom låsta dörrar för att jag trodde att den var öppen, då klarar man en hel del 😀 Se och förundras över min fina kusin, som man kan följa på Instagram om man vill se mer, hon heter _yogajenny_

Igår var det earth hour, så här på Ettan släckte vi lamporna och satt i stearinupplyst rum, under 1 timme, mjo, det funkade det med:

Och passade på att ta en Irish coffee också, bara för att man kunde 😀

Önskar er alla en trevlig söndag!

En plump i protokollet!

Av Maria Lundmark Hällsten, 2 augusti 2017 kl 09:11, 6 kommentarer

Nere vid vår lilla gräsbrygga, växer denna blomma:

Min morfar, sa för längesedan, att den var sällsynt, och jag kan väl tro på det, om jag utgår ifrån hur ofta jag sett den. Vi har 5-6 stycken som kommer upp varje sommar, och denna fotade jag nere vid början av Udden, Lainejaur, så där, fanns några stycken också, i övrigt har jag aldrig sett en liknade växt.

Någon här, som vet vad den heter?

Här ser ni Udden, den första blå pricken, längst ner, är början, där jag hittade fler blommor, och den inringade saken, är vår stuga 😀 Den översta blå pricken är bara en plump i protokollet 😀 Bilden kommer från Goole map.

Innan vi åkte hem igår, backade Åke in hos min farbror Matts och min faster Ingmarie. Dom hade besök, min faster Gunvor och min kusin Torgny med frun Marlene. Det var över 19 år sedan, jag såg dom sist..min kusin, alltså. Så det var kul att träffa dom lite tvärt, så där.

Nåt som också varit kul och lite överraskande är väl då man varit borta och kommer hem, till ett hus, där det hänt lite saker…bara så där.

Första svängen var ju sist vi var borta, då hade Theresé städat i besticklådan…rejält, och dessutom köpt fler av samma sorts bestick, som vi hade. Hon tänkte att då kunde man matcha dukningen, nästa gång vi blir fler än 12 stycken runt matbordet 😀

Och sen igår, så väntade nya överraskningar. Nicco hade först städat upp, ute på bron, jo jag vet, vi är ju laglösa ibland. Man släpper saker där det ligger andra saker, men nu ser det nice ut, och det lär ju underhållas.

Inte nog med det, hon hade också tagit itu med vårt återvinningsskåp, som svällde över, hon tog sig ner på botten och började om från början, nu ser det fint och överskådligt ut. Tack å tack! Tror vi planerar in att resa bort om ett tag igen 😀

Önskar er alla en fin onsdag!

Imponerande!

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 juni 2017 kl 08:19, Bli först att kommentera

Jag hämtade upp mamma igår, hon ville kolla på Expo outlet, men vi var en timme för tidiga, dom öppnar först 11. Så då tog vi ”vanliga” Expo istället, och det var väl tur för mig. Mamma har ju funderat vad hon ska köpa mig för present, och där fanns den…en ny matrumsmatta. Nu var just den jag ville ha, slut, men det kommer in fler till veckan 😀

Dom har lite varje, därborta:

In till en Bo-Lage. lite tvärt, för att köpa lite smått till nästa helg (vill inte bära allt på en och samma gång), skjutsa hem mamma. Käka en lunchmacka med Nicco på Ullas (tur i oturen att dom ska ligga så nära oss), sen iväg och hämta upp bonus sonen.

Vi hann sitta ute i solen, riktigt varmt, så länge molnen inte kom i vägen. Tog en promenad till MM och gjorde lite allt möjligt.

Nu, mina vänner, ska jag dela lite bilder på min kusin Jenny Krigh, som fortsätter imponera med sina yoga ställningar, jag sitter bara och gapar, ibland, fattar inte hur hon bär sig åt. Fantastiskt är det då!

Och med det, önskar jag er alla en trevlig lördag, för tänk, det ska vi också ha 😀

Ajajaja…

Av Maria Lundmark Hällsten, 31 december 2016 kl 08:35, 6 kommentarer

Vi gjorde lite allt möjligt igår, jag, Sally, Nicco och Adam åkte upp till mamma och Bosse en sista sväng för i år. Då vi kom hem var Staffan här, Åkes kusin. Han ville, som han sa i telefon, nörda ihop sig med Theesé litegrann. Han är ju lika intresserad som hon, av våra rötter, släktforskning etc. Staffan har ju själv jobbat på DAUM, där dom bland annat hade ett jättestort arkiv med berättelser från förr.

Efter middagen kom Anders med tåget, och vi övade allihop, litegrann inför kvällens event. Vad vi övade på, kan ni få klura på 😀

Anders visade upp en skadad tumme, och där hade det kunnat gå riktigt illa. Han klämde sig i nån slags press och hela tumnageln, fastnade och gled av fingret…ajajaj…

Och där kom vi in på sånt som kan göra riktigt ont. Och ja, jag drog mig till minnes en händelse, för kanske 25 år sedan. Vi bodde på Mariehem, på den tiden och Theresé var väl runt 6-7 år. Åke var borta på nån firmafest i Östersund, och han ringde där på kvällssidan.

Jag håller i luren, rundar soffan och formligen kastar mig ner i soffan, och med ett lätt skrik, är jag uppe, lika fort, med en blyertspenna, inkörd mitt på baksidan av låret. Theresé hade stoppat ner den där, med spetsen uppåt…inte med något ont i sinnet utan hon gjorde väl bara nåt då hon satt där och glömde bort att den var där.

Nå, jag överlevde även om det kändes aningens obehagligt.

Ja, sa Nicco, jag visste att det var nåt mer än det där om pilen du fick i benet. Mm, sa jag, ehh, det är inte heller den enda pilen jag fått i mig. Jag hade för bråttom fram till piltavlan en gång och fick en pil mitt i ryggen också…jaja, det är sånt som händer och det som inte dödar en, härdar…eller hur man nu säger 😀

Ser ut att kunna bli en fin dag, den här sista för detta år, så då hoppas vi att det nya året, får fortsätta lika bra som detta kan sluta. Och med dom orden så önskar jag er alla ett Gott Slut och en God fortsättning det nya året!

Bild lånad från pinterest

Jag gjorde en liten eld show, med…

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 december 2016 kl 08:46, 2 kommentarer

Japp då var tomten på gång, ser dock ut som om Winstone funderar på mat…hur kan det komma sig?

Än idag stannar det folk och fotar Lennart, sist för någon dag sedan, då var det någon i bil, som bromsade in för att hinna få en bild 😀

Jag kommer ihåg, som barn, och mitt allra första lilla skelett. Vi var på någon marknad, kommer inte ihåg vart, men där, i ett stånd, hängde han…ett skelett med gröna ögon, det var en nyckelring. Han stod högst upp på min önskelista och jag fick honom 😀

Vet inte vart min förtjusning över just skelett, kommer ifrån, men…det roliga med den där nyckelringen är att han levde (inte bokstavligt talat) i någon sommar eller två, sedan kapade jag honom vartefter, ett ben, finns kvar, det använde jag som hänge till någon ring jag hade i örat. Jag brännmärkte honom med…fråga mig inte varför.

En viss fascination över eld, har jag nog också, alltid haft. Lågorna kan vara hypnotiska att titta på, men även lite kul att leka med. Ja, jag vet, detta är nu inget jag förespråkar, eller tycker att andra ska göra, fast jag gjorde det, fy på mig.

Uppe på lon, där jag och brorsan hade vårat rum, då vi på somrarna var i Malå, där satt jag på sena kvällstimmar eller på natten, då jag hade som mest inspiration. Jag ritade teckningar och piffade till dom med lite brända kanter. Jag gjorde mönster med aceton på bordsskivan och tuttade på, det blev som en liten elds show, kortvarig men spännande. Tur att mamma inte har internet, och läser detta 😀

När jag nu skrev lon, sommarlov och Malå, så kom jag plötsligt att tänka på viss smärta. Där på sidan om lon, hängde en hängmatta, och på framsidan, en piltavla. Börjar ni förstå vad som ska komma?

Jag chillade i hängmattan medan min kusin Robin, stod och övade på lite pilkastning. Han missade tavlan…ja, till och med hela väggen, (till hans försvar så var väggen inte så där JÄTTE stor) och pilen kom flygandes genom luften och borrade sig genom hängmattetyget och in i mitt lår…jodå, återigen, tur man är norrlänning, lite smärta har inte tagit kol på mig…än.

Här är lon, förresten, men på den tiden fanns inte dessa små altaner på sidorna. Den vänstra delen (halva byggnaden) tillhörde min moster och morbror (idag mina kusiner) och den högra delen är min mammas.

Nu tänkte jag avrunda lite här, för jag kommer hela tiden på nya saker att berätta, men jag har inte tid, med detta, nu, måste börja göra andra saker om jag ska hinna med dom innan jobbet kallar. Önskar er alla en fin onsdag!

Eländes, elände…

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 november 2016 kl 09:13, 2 kommentarer

Jag läste någonting snabbt igår, om säkerhets nålar, att man ska bära dom på sig som smycke, för att visa att ingen är ensam. Nu hittar jag inte det aktuella inlägget, men hittade en sida på nätet, så HÄR, kan ni läsa mer, om ni är vetgiriga.

Jag sa detta till Nicco, och plötsligt ser jag kudden, jag köpte i Morgongåva i somras, haha…hon har minsann en säkerhetsnål på sig, visste den som gjorde kudden, att det skulle bli elände framöver? 😀

Vi fick igång internet…men det är JÄTTE segt, så det ska T3 få på skallen för. Tv:n funkar inte, och T3 säger att det är Umenet som är skyldiga till detta. En felanmälan var allt vi kunde göra, så hjälp blir det väl tidigast imorgon *morr*.

Väderomslag har vi också, snart uppe i plusgrader, mer elände, med andra ord. Och regn lovar dom till tisdag, trevligt trevligt…NOT! Fast man håller ju som på vänja sig med detta väder. Inget att lita på, man tar dag för dag och timme för timme.

Fars dag är det i alla fall, här en bild på min pappa i unga dagar, vem som sitter framför honom, ska jag ha osagt. Kan vara storebror Sivert, eller nån kusin (uppdaterar, pojken på bilden är min kusin Torgny, gissade nästa det men var inte helt hundra):

Fotograf Anders Rågfeldt

Eftersom han, pappa, inte finns med oss längre så kan jag inte gratulera honom, men jag kan däremot tacka honom för den tid han fanns med oss, och att han fortfarande finns kvar i våra hjärtan och i våra minnen.

Med dom orden önskar jag er, alla andra pappor, ett stort Grattis till er dag, och till övriga en trevlig söndag!

Vid alla älghorn!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 30 december 2015 kl 07:25, 2 kommentarer

Mamma berättade om en traumatisk upplevelse som pappa hade då han var i sin ungdom. Han hade en älsklings serietidning, eller häfte, som han läste slaviskt. Windy och Salasso. Och han skulle enligt hennes utsago, ha gillat dom som mycket för ett uttryck dom hade…håll i er: Vid alla älghorn!!!

Så kom det sig att min farmor, vid ett tillfälle gav bort alla hans tidningar, till en kusin, och pappa hade kunnat gråta blod. Fast det var väl lite så på den tiden. Kanske idag med, man ger vidare det man inte tycks använda längre, så kommer sakerna till användning ytterligare en gång eller två, eller fler, innan dom är trasiga, försvunna, eller undanlagda.

Jag googlade och fann detta:

Bild hittad HÄR

Det finns ingen serietidning som får så många att minnas sin barndom mer än dessa två serier. Checkhäftesserierna lanserades först i efterkrigstidens Italien och kom till Sverige för första gången 1948 med serietidningen Tex Willer. Tex Willer blev snabbt populär och centerförlaget fortsatte att satsa på västernserier. 1952 fick svenska läsare för första gången följa Kapten Mikis äventyr där man på ett spännande och humoristiskt sätt får följa honom samt Windy och Salasso. Tidningen hade ett utgivningsintervall på en gång i veckan samt kostade 25 öre. När serietidningen var som mest populär trycktes den i ca 56 000 exemplar. Slutcitat

Själv hade vi, storebror och jag, inga tidningar som vi prenumererade på, men av någon outgrundlig anledning, fanns det alltid en bunt tidningar, Knasen, 91:an och Åsa-Nisse, i stugan.

Lillebror, fick Bamse i brevlådan och igår såg jag till min förvåning att han även hade Fantomen, det visste jag inte, och den läste jag igår 😀

Kamratposten, tror jag att lillasyster hade, men jag ska inte svära på det. Jag har kommit in i ett stim då jag läser serietidningar. Dom kräver mindre koncentration och dom är lätta att hålla i, om man jämför med böcker, då man ska hålla reda på handlingen, vart man är och sånt där. Svårt då man bara håller sig vaken 5 minuter innan man somnar.

Idag ska jag på ärenden…igen, och nu måste jag bestämma vad det blir för potatis, till morgondagen. Konstigt att det alltid ska köra ihop sig, och bli många grejer man ska hinna med, på en och samma dag, samt att man för det mesta, just den dagen, även har en tid att passa. Nå, jag fixar det nog ändå, inga problem. Ha en fin dag, allihop!

Vilket som, blir bra!

Av Maria Lundmark Hällsten, 29 maj 2015 kl 07:39, Bli först att kommentera

Det gick bara fint att fylla båset igår, jag sa till Åke då han kom hem att jag lastat grejerna i skuffen, han undrade om han skulle få kika ner där men fick ett bestämt NEJ! Och det, enbart för att han inte skulle vilja spara nåt.

Tyvärr har jag nu märkt samma tendenser hos Nicco, det sitter fast, dom vill ha kvar allt som det ser ut, spelar ingen roll att det legat nere i källaren i över 4 år och dessförinnan undangömt på annan förvaringsplats.

Nåja, pengar som nu eventuellt kommer in, kan ju bli en liten morot, och man blir sugen på att göra sig av med mera av, ”dom var inte så bra att ha grejer”.

Kommer att tänka på då Myrorna hade nyöppnat i Ugglan köpcenter, någon gång på tidigt 90 tal, gissar jag på. Lite skämmigt var det allt att gå in där, Tex, en gammal kamrat till Åke, följde med oss in, och han hittade faktiskt en träprydnad, skulle föreställa nåt man använde förr i tiden, till smör eller mjölk, nå…han frågade mig om det kunde vara en släkting till mig som gjort den, och mycket riktigt, en kusin till min morfar, tycks jag minnas att det var, och det blev det första inköpet, för mig.

Ikväll ska bastugänget ut och käka för våra trisspengar, det blir antingen på Banthai eller West Side, det får vi se, senare i eftermiddag, då stämman har konfererat. Spelar inte så stor roll, jag tror vilket som, blir bra.

Vädret såg riktigt bra ut igår kväll, synd bara att det ska ta sån tid, jag menar, klockan 16.30, då man ska in och börja med middagen, då passar det att solen börjar skina på allvar. Men lite fick man ju se den innan också, och grönt håller det på vara överallt:

Önskar er alla en fin fredag!

Etikett: kusin

Han satt fast, som in ett skruvstäd!

Falska saker florerar på nätet!

Inspirationskälla…oh my!!!

En plump i protokollet!

Imponerande!

Ajajaja…

Jag gjorde en liten eld show, med…

Eländes, elände…

Vid alla älghorn!!!

Vilket som, blir bra!

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten