Blev lite roligt igår…det inlägg jag skrev då, handlade ju lite smått om tacksamhet. Sedan såg jag på eftermiddagen, att kvällspasset i P4, skulle prata om just tacksamhet. Jag kommenterade, med utdrag från mitt inlägg:

Sedan skrev dom på messenger och undrade om dom fick ringa upp Och ja, visst fick dom det :O

Är lite jobbigt dock, då dom gör det, för man har ingen aning om vad dom kommer att ställa för fråga. Man kan inte förbereda sig. Men vi halkade in på väder, dom som tycker att midsommaren är slutet på sommaren och nu ska mörkret, åter infinna sig.

Eller som Åke sa, då 3 dagar av den första semesterveckan var avverkad. Ja, då var snart första veckan gjord.

Jag sa nåt i stil med, att det är ingen idé att klaga över spilld mjölk, det finns mer mjölk, eller så tar man vatten istället. Man får klaga på vädret…visst, men det hjälper ju föga, och att sitta och klaga varje dag, kan ju till slut, dra ner stämningen.

Hon, frågade hur länge vi varit tillsammans, och om det alltid varit som det är, och jag har kanske inte reflekterat över det, men nej. Faktiskt inte. Jag var nog väldigt försiktig, tystlåten, lätt ifrågasättande, förr i tiden, och Åke var mera på.

Nu har det sakta men säkert ändrats, fast hon sa, att i så fall så är vi nog ändå gjorda för varandra, eftersom vi fortfarande är tillsammans. Man kan ju matcha på olika sätt. Om ni vill lyssna så klicka på bilden och cirka 7 minuter och 55 sekunder in i sändningen, hör ni mig.

Kommer förmodligen aldrig att glömma, då Theresé var liten, typ 2-3 år. Åke lite mer party människa, ville ut och träffa kompisar. Han frågade oftast om jag skulle följa med, fast då föll det mer på min lott att fixa barnvakt, så jag gick sällan med, iddes inte, blev lite bekväm.

Vid ett tillfälle sa jag, men…nej, jag känner ju ingen där. Jamen sa Åke, du kan ju lära känna nån.

Det var väl ett positivt svar, men jag kommer ihåg vad jag svarade på det. Nää, jag är inte intresserad av att lära känna nån fler människa…och där blev det punkt slut.

Jag är inte så idag, tycker om att lära känna nytt folk, intresserad av hur andra lever sina liv, vad dom gått igenom, hur dom räddar upp situationer eller hur dom löser problem. Finns mycket spännande att lära, ja lovar.

Tyckte det blev, snudd på too much av tacksamhet igår, då jag skulle plita ner mina egna klokord i den ”härliga dag” boken, jojo. Och med det samt en bild jag knäppte från vårt teverumsfönster igår kväll, så önskar jag er alla en fin lördag!