Åke har köpt ägg…så här såg vår hylla ut i kylskåpet, när Åke lagt in äggen:
Och han hade dessutom missat 6 stycken som låg kvar i kartongen:
Vi började gårdagen med lite handling på Stor Coopen, och titta vad jag såg, på vägen dit, precis utanför Vk huset:
Den vandrande rondellbocken, jag passade på att fota den på hemvägen.
Theresé hade gjort en liten släktbok till kusin Anna, jättefin med bilder och lite annat smått och gott i den. Den överlämnades igår, då vi var dit på en Swedish fika, med prat och skratt.
Jag kan här tillägga att på väg till kusinen, så passerades rondellen vid brandkåren och där står plötsligt ett nytt rondelldjur, såg dock väldigt suspekt ut, flathuvad sak, typ. Den hann jag inte fota, utan ni får måla upp en egen bild i era huvuden på hur den ser ut.
Nu håller huset på fyllas på, Nicco och Adam kom igår och idag kommer Anders med tåget och då är vi fulltaliga. Det märks…på platsen i soffan, disken i diskhon, det fulla kylskåpet och alla ljuden.
Och imorgon…finalen på detta år och sedan början på ett nytt. Jag har kollat vädret och det ser väl rätt ok ut, inget regn i alla fall. Och det passar alldeles utmärkt på hur vi lagt upp nyårsaftonen med promenader mellan husen 😀
Winstone väntar nu på morgon promenaden så det är bara att göra sig redo för utgång, och sen får vi se vad det blir av den här dagen. Önskar er alla en bra sådan!
Oj vilken spännande dag det blev på jobbet igår. Kvart över ett, for strömmen…Strax efter 19, kom den tillbaka. Ok, sa jag, så här levde dom ju förr i tiden, så vi lär ju fixa det här med. Fast, det blev en väldigt låång dag och väntan.
Ingen mikro, inget te vatten, ingen musik på radion, ingen tv, ingen varm middag, och rätt så ljudlöst, fast värst av allt, ljuset..man såg ju för tusan inte vad man gjorde 😀
Sen undrar jag vad den stackars kvartersvärden, tog vägen. Jag pratade med honom strax innan 14, då vi insett att strömmen bara var borta i lägenheten och inte på hela området, som vi trodde först. Han skulle bara fixa en grej och sedan komma, så fort som möjligt. han uttryckte oro över frys och kyl.
Klockan 17, smsade jag honom och frågade om han glömt bort oss…inget svar, så ringde jag dit…inget svar. Ringde växeln…dom hade stängt, men så fick jag tag i en jour som skickade ut Securitas, dom kom på en stund, fast dom kunde inte åtgärda problemet utan var tvungna att ringa Umeå Energi…dom kom på nån timme, men sen så blev det Halleluja moment då ljuset gick igång och vi levde upp en aning 😀
Men nu undrar jag hur kvartersvärden, känner sig, då han någon gång kommer på att han faktiskt glömde bort oss. Vaknade han i natt, kallsvettig och frågandes varför han vaknat med ett ryck, för att sedan komma ihåg att han hade något ogjort…paniken! Skulle då jag ha fått, i alla fall. Nåja, ingen är felfri och man kan sjabbla ibland, synd bara då det kan bli på bekostnad av andra. Nu gick det ju bra ändå, och ett tag tyckte vi allt att det var liiite spännande ändå 😀
Den här annonsen som jag såg på FB, ser väl också lite spännande ut, vad har Victoria gjort???
Jag klickade på den och se, det ser ut som Aftonbladet har skrivit nåt om henne och kungafamiljen, trovärdigt, mja, jag vet inte, är det verkligen Aftonbladet, jag är tveksam, faktiskt.
Och se, vilken fruktansvärd grej hon håller på med:
Alltså NEJ, detta är en bluff annons, så det bara sprutar om det. Hon skulle aldrig ge ut ett sånt här dåligt tips till allmänheten. Det fattar ni väl…det finns ingen frukt i världen som skulle kunna orsaka en viktnedgång på 3 kilo/vecka, utan motprestationer…ALDRIG. Dessutom, är det ingen sund viktnedgång…½ kilo på en vecka, är ok, inte 3, och absolut inte 26 kilo på en månad, som det stod att vissa andra gått ner. LÖGNER!!!
Så där ja, då har jag risat lite och även rosat en del, och nöjer mig med detta inlägg, för idag. Ha det gott, allihop!
Är det ingen annan än jag som tycker det är rätt så märkvärdigt, att det kan vara kav lugnt…ute, vid den här tiden, 7-8 på morgonen, och sedan sätter det igång att blåsa? Det är ju precis som genom ett trollslag, och snudd på, varje dag. Visst visst, det kan vara skönt med lite vind, det där gamla vanliga….det är åtminstone myggfritt, men vi snackar ju ”cab blåst”, typ, där håret slår knut på sig själv. Eller råkar just vi, bo på en stormrik plats, Västerslätt.
Resan vi gjorde till Sundsvall, blev då djur rik. Först höll vi på att klippa ett rådjur, jag hade inte satt min hand mellan dess klövar och bussen. Den hoppade rakt ut, sprang järnet och tog mitträcket i ett skutt, jag hann precis se hur den klarade räcket innan vi passerade.
Tre älgar stod och betade tjugo meter upp i skogen, vid E4:an på väg hem, och en timme senare, en till älg, alldeles vid vägkanten, jag trodde först det var en stor björn, såg bara bakdelen 😀 Men sedan vände den sig om.
Vårt kylskåp i bussen, känns att vara något malplacerat, då vi har ett skåp ovanför, och det faller sig rätt naturligt att man använder det som skafferi. Men det blir rätt så varmt däruppe, då kylskåpet alstrar värme. Nu hade jag lagt upp en chokladkaka där…gissa om jag stämt Marabou, om jag bott i Amerika, det står inte på kakan att den inte kan förvaras i skafferiet, eller vad tror ni om detta?
Ujuj, vilken världsproblem, man kan ha.
Jag och Nicco blev bjuden på middag av Åke igår, (ja, inte så att han föreslog det, men han tyckte det var en bra idé, då lotten, föll på honom, att fixa en middag), och vi tog Camaron och åkte upp på restaurang Mix. Då vi parkerade bredvid en bil utrustad med billarm, så slog den igång av mullret, hahaa…känns igen från tävlingarna, då besökare låser sina bilar och står parkerad för nära startbanan, då brukar det bli ett jäkla tjutande då det är start.
Efter en god middag, fortsatte vi upp och firade min mamma, på hennes namnsdag samt mors dag. Hon hade middags gäster, så det passade ju bra med en kaffe efter maten.
Vår dag, igår, tillbringades utomhus, och vi fick oväntat besök i trädgården, tur att Winstone är van vid katter, och denna katt verkade inte speciellt rädd för honom, då den tog för sig av hans hundmat, samt vatten. Jag tänker att en utekatt, med ett hem, inte borde käka hundmat, om den inte var tvungen, så jag lägger ut bilder på katten här, om det är någon som kan tänkas känna igen den. Jag har sett den under 2 veckors tid, här på Västerslätt.
Jag böjer mig för överheten och bekänner att det var mitt fel, att Nicco missade förmiddagens lektioner, igår. Det började med att hon stod och letade efter en smörgås, jag gjort i ordning till henne att ta med på tåget.
Jag grävde i kylskåpet den fanns ingenstans, och vi började skylla på att Åke måste ha fått den med sig då han åkte på morgonen. Men så gluttade jag på skafferidörren, och vad tror ni, jo, jag har alltså lagt in den färdiga mackan i brödkorgen. Nå, mysteriet löst.
Klockan tickar på och det håller på vara lite bråttom, så hittar jag inte Jeep nycklarna. Alltså hallå, helt befängt, jag VET att jag plockade ner dom från hyllan, då det plötsligt blev koncentration på macksökning, så nycklarna kunde ju inte ha försvunnit så långt, tyckte jag.
Men dom fanns inte, jag lovar, jag fick göra en djupdykning i kylskåpet igen…sedan skafferiet, lyfta på papper, tidningar, gå på ställen dit jag aldrig varit, leta i fickorna tjugo gånger, inga nycklar. Och där gick tiden ut, för att hinna ned till tågstation, och då, mina vänner, fann jag nycklarna, hahaa…
Ja, jag hade dom på fingret, heeela tiden, alltså och betänk också att jag inte ens tagit något morfin eller annan tablett, smuttat på whisky som kan ge lite sidoeffekter, eller slagit i skallen :D. Jaja, det hjälps inte, man kan ju vara lite snurrig i kupan ibland, och att jag höll i nycklarna utan min vetskap, kanske inte var så konstigt, jag höll ju samtidigt i väskan, och kände därför inte av dom.
Vi fick då starta dagen med ett gott skratt, så där, nästan så tårarna började rinna 😀
På eftermiddagen for vi på MIO och hittade en vit, snygg hylla, jag hade fixat 2 kortare tavellister och sedan kom Nicco ned med en svart tavellist, som tydligen stått parkerad i hennes garderob, ja, då finns det nåt att arbeta med.
Bastun är numer förflyttad till ”hemma hos oss alla”, och började igår hos Monika. Vi passade på att fira Birgitta som fyllt jämt. Vi blev kvar där till efter nio, nästa sväng blir hemma hos Laila, och då med triss lott.
Winstone visade vem som bestämmer…eller så ville han bara ha uppmärksamhet, jag vet inte, de är Åke som sitter där.
Avslutar med ett coolt gitarrspel, eller vad tycker ni? Ha det gott, allihop!
Hittade denna lilla artikel i Transport tidningen:
Och det är ju förmodligen sant, som det står skrivet, ett farligt yrke, och det har vi upplevt på nära håll…mycket nära för Åkes del.
Vi bodde tillfälligt här i huset, på övervåningen, för x antal år sedan då det gjordes ett stambyte på Näckrosvägen. Åke var på jobbet, hoppade ner från en lastkaj och trodde att truckföraren sett honom…truckföraren hade inte sett reklamen för specsavers, (lånade ditt skämt, Nicco) och såg absolut inte Åke där han stod, utan backade rätt in i honom och klämde fast benet på Åke, mot väggen.
Där hade Åke tur, kunde ha gått betydligt värre, nu blev han hemma några dagar med världens största lårkaka, och givetvis rätt så ont, men benet fick han behålla, som sagt, det kunde ha tagit mer illa.
När det händer olyckor, så där, så tänker jag att det mest beror på att folk blir hemmablinda, ingen där, ingen där, men oj, där var det en, det var det ju inte igår, inte heller i förrgår eller förra veckan, men nu… Och givetvis det där att utmana ödet lite, man tror, men man vet inte.
Är det inte lite som när man dukar av ett bord, kan jag ta den, så kan jag ta den och då ryms den där, och till slut tänker man, nä, det här kommer nog inte att gå, men lik förbenat vandrar man iväg och innan man når diskbänken, tiltar man hela högen och något åker i golvet…japp, det var det ödet det. Men hade lätt kunnat undvikas om man inte velat testa lite 😀
Nu är det ju en viss skillnad att bära porslin och att förflytta sig bland fordon som kör både snabbt och gör tvära svängar, där skulle nog inte jag tänka att jag hinner…säkert…tror jag…fast vem vet, är man tillräckligt länge på ett ställe, så blir man, som jag skrev i början, säkert hemmablind.
Och kolla, vårt kylskåp, nu på morgonen, en sak ska bort…apropå hemmablind.
Jag visste redan innan jul, och detta är ju mer regel än undantag, alltid ska det gömmas och glömmas kvar en tomte då man plockar bort julen, och här satt den…gubben, men nu åker den ner.
Önskar er alla en fin onsdag.
Ja, eller vi tror i alla fall det, men han kan ha klarat sig också. Boris, Niccos lilla husspindel, som levde där mellan hennes två fönsterrutor i sovrummet. Jag sa felaktigt att det var en skräddare, men det är ju såna som springer på vattnet.
Nä, men jag vet att jag sett på tv, just den här arten, som har långa framben, och bakbenen följer ett rundat mönster framåt, och dom skulle man vara sååå glad om man hade i huset. Men det var inte Nicco, i förrgår kväll…efter halvtolv och hon skulle hoppa i säng och ser att Boris inte alls är mellan fönstren, utan han sitter därinne och kikar på henne.
Hon kommer ner och ska alltså ha upp mig, att ta bort den, men hallå…jag har ju faktiskt en gång i tiden varit lite rädd för spindlar, och jag är väl inte helt orädd än, fast det beror på situationen och vart dom sitter. Jag vill inte arbeta med armarna ovanför huvudet för då VET jag, att spindeln kommer att hamna rakt på mig.
Nicco vill inte döda honom, men han ska ut…jo tjena, jättelätt. Hon sliter fram bordsfläkten och tror att den ska ha styrkan att blåsa ut honom då jag öppnat fönstret men det var ju riktigt komiskt, hahaa… att ens tro att det skulle funka.
Paniken…han går runt där, både inne och ute, till slut ledsnar jag och slänger igen fönstret då han sitter däruppe på kanten, men inte då, han klarade sig, upp med fönstret igen och Nicco kastar sig återigen över fläkten, håller den som man håller ett gevär och skriker: SÄTT PÅ FLÄKTEN!!! Ja, ni skulle ha sett, mer roligt blev det då sladden inte satt i kontakten utan låg typ 2 meter från uttaget 😀
Jag skrattade så jag höll på börja grina, kanske också av trötthet 🙂 Nå, nu togs det grova artilleriet fram, spray från Anticimex OCH hårspray. Boris hamnade på utsidan och där satt han under hela tiden jag var kvar där, och på morgonen sågs han inte till längre. Spårlöst borta och kommer inte att eftersökas.
Jag började städa ur bussen igår, alla skåpar, kylskåp och frys, dammsög och idag blir det att torka av golvet därinne och bädda sängarna.
Dom provstartade dragstern igen men den vill bara gå på startgasen, så Åke får rengöra saker igen och se om det hjälper. Camaron ska ut ur bussen och dragstern in, så lite pyssel blir det. Önskar er alla en fin dag!
Gammeldags skafferi i all ära, men det är inte kul då det är minus grader ute, för då sjunker temperaturen i skafferiet så öppnar man dörren dit, så gäller det att veta vad du ska ha, så du snabbt kan slänga igen dörren, jag gissar på en temp mellan 2-5 grader, och skafferiet är större än kylskåpet.
Noterade även igår, att dom två lådorna som är under skafferiet, drar kallt som sjutton då man öppnar dom, tur att det är Åke som sitter på den sidan av bordet, hm… kanske därför han får rysningar vid matbordet och känner sig hurven och frysen 🙂
Skall också infoga att ventilen längst upp i skafferiet är övertäckt… men vad hjälpte det?
Senaste kommentarerna