Etikett: kylskåp

Helt nykter, men ändå…

Av , , Bli först att kommentera 15

Jag böjer mig för överheten och bekänner att det var mitt fel, att Nicco missade förmiddagens lektioner, igår. Det började med att hon stod och letade efter en smörgås, jag gjort i ordning till henne att ta med på tåget.

Jag grävde i kylskåpet den fanns ingenstans, och vi började skylla på att Åke måste ha fått den med sig då han åkte på morgonen. Men så gluttade jag på skafferidörren, och vad tror ni, jo, jag har alltså lagt in den färdiga mackan i brödkorgen. Nå, mysteriet löst.

Klockan tickar på och det håller på vara lite bråttom, så hittar jag inte Jeep nycklarna. Alltså hallå, helt befängt, jag VET att jag plockade ner dom från hyllan, då det plötsligt blev koncentration på macksökning, så nycklarna kunde ju inte ha försvunnit så långt, tyckte jag.

Men dom fanns inte, jag lovar, jag fick göra en djupdykning i kylskåpet igen…sedan skafferiet, lyfta på papper, tidningar, gå på ställen dit jag aldrig varit, leta i fickorna tjugo gånger, inga nycklar. Och där gick tiden ut, för att hinna ned till tågstation, och då, mina vänner, fann jag nycklarna, hahaa…

033

Ja, jag hade dom på fingret, heeela tiden, alltså och betänk också att jag inte ens tagit något morfin eller annan tablett, smuttat på whisky som kan ge lite sidoeffekter, eller slagit i skallen :D. Jaja, det hjälps inte, man kan ju vara lite snurrig i kupan ibland, och att jag höll i nycklarna utan min vetskap, kanske inte var så konstigt, jag höll ju samtidigt i väskan, och kände därför inte av dom.

Vi fick då starta dagen med ett gott skratt, så där, nästan så tårarna började rinna 😀

På eftermiddagen for vi på MIO och hittade en vit, snygg hylla, jag hade fixat 2 kortare tavellister och sedan kom Nicco ned med en svart tavellist, som tydligen stått parkerad i hennes garderob, ja, då finns det nåt att arbeta med.

Bastun är numer förflyttad till ”hemma hos oss alla”, och började igår hos Monika. Vi passade på att fira Birgitta som fyllt jämt. Vi blev kvar där till efter nio, nästa sväng blir hemma hos Laila, och då med triss lott.

20151015_210812

Winstone visade vem som bestämmer…eller så ville han bara ha uppmärksamhet, jag vet inte, de är Åke som sitter där.

002 004 005 008

Avslutar med ett coolt gitarrspel, eller vad tycker ni? Ha det gott, allihop!

 

Kunde ha gått riktigt illa

Av , , 4 kommentarer 9

Hittade denna lilla artikel i Transport tidningen:

006

Och det är ju förmodligen sant, som det står skrivet, ett farligt yrke, och det har vi upplevt på nära håll…mycket nära för Åkes del.

Vi bodde tillfälligt här i huset, på övervåningen, för x antal år sedan då det gjordes ett stambyte på Näckrosvägen. Åke var på jobbet, hoppade ner från en lastkaj och trodde att truckföraren sett honom…truckföraren hade inte sett reklamen för specsavers, (lånade ditt skämt, Nicco) och såg absolut inte Åke där han stod, utan backade rätt in i honom och klämde fast benet på Åke, mot väggen.

Där hade Åke tur, kunde ha gått betydligt värre, nu blev han hemma några dagar med världens största lårkaka, och givetvis rätt så ont, men benet fick han behålla, som sagt, det kunde ha tagit mer illa.

När det händer olyckor, så där, så tänker jag att det mest beror på att folk blir hemmablinda, ingen där, ingen där, men oj, där var det en, det var det ju inte igår, inte heller i förrgår eller förra veckan, men nu… Och givetvis det där att utmana ödet lite, man tror, men man vet inte.

Är det inte lite som när man dukar av ett bord, kan jag ta den, så kan jag ta den och då ryms den där, och till slut tänker man, nä, det här kommer nog inte att gå, men lik förbenat vandrar man iväg och innan man når diskbänken, tiltar man hela högen och något åker i golvet…japp, det var det ödet det. Men hade lätt kunnat undvikas om man inte velat testa lite 😀

Nu är det ju en viss skillnad att bära porslin och att förflytta sig bland fordon som kör både snabbt och gör tvära svängar, där skulle nog inte jag tänka att jag hinner…säkert…tror jag…fast vem vet, är man tillräckligt länge på ett ställe, så blir man, som jag skrev i början, säkert hemmablind.

Och kolla, vårt kylskåp, nu på morgonen, en sak ska bort…apropå hemmablind.

010

Jag visste redan innan jul, och detta är ju mer regel än undantag, alltid ska det gömmas och glömmas kvar en tomte då man plockar bort julen, och här satt den…gubben, men nu åker den ner.

013

Önskar er alla en fin onsdag.

 002

Boris är död!

Av , , 4 kommentarer 11

Ja, eller vi tror i alla fall det, men han kan ha klarat sig också. Boris, Niccos lilla husspindel, som levde där mellan hennes två fönsterrutor i sovrummet. Jag sa felaktigt att det var en skräddare, men det är ju såna som springer på vattnet.

Nä, men jag vet att jag sett på tv, just den här arten, som har långa framben, och bakbenen följer ett rundat mönster framåt, och dom skulle man vara sååå glad om man hade i huset. Men det var inte Nicco, i förrgår kväll…efter halvtolv och hon skulle hoppa i säng och ser att Boris inte alls är mellan fönstren, utan han sitter därinne och kikar på henne.

Hon kommer ner och ska alltså ha upp mig, att ta bort den, men hallå…jag har ju faktiskt en gång i tiden varit lite rädd för spindlar, och jag är väl inte helt orädd än, fast det beror på situationen och vart dom sitter. Jag vill inte arbeta med armarna ovanför huvudet för då VET jag, att spindeln kommer att hamna rakt på mig.

Nicco vill inte döda honom, men han ska ut…jo tjena, jättelätt. Hon sliter fram bordsfläkten och tror att den ska ha styrkan att blåsa ut honom då jag öppnat fönstret men det var ju riktigt komiskt, hahaa… att ens tro att det skulle funka.

Paniken…han går runt där, både inne och ute, till slut ledsnar jag och slänger igen fönstret då han sitter däruppe på kanten, men inte då, han klarade sig, upp med fönstret igen och Nicco kastar sig återigen över fläkten, håller den som man håller ett gevär och skriker: SÄTT PÅ FLÄKTEN!!! Ja, ni skulle ha sett, mer roligt blev det då sladden inte satt i kontakten utan låg typ 2 meter från uttaget 😀

Jag skrattade så jag höll på börja grina, kanske också av trötthet 🙂 Nå, nu togs det grova artilleriet fram, spray från Anticimex OCH hårspray. Boris hamnade på utsidan och där satt han under hela tiden jag var kvar där, och på morgonen sågs han inte till längre. Spårlöst borta och kommer inte att eftersökas.

Jag började städa ur bussen igår, alla skåpar, kylskåp och frys, dammsög och idag blir det att torka av golvet därinne och bädda sängarna.

Dom provstartade dragstern igen men den vill bara gå på startgasen, så Åke får rengöra saker igen och se om det hjälper. Camaron ska ut ur bussen och dragstern in, så lite pyssel blir det. Önskar er alla en fin dag!

I all ära, men…

Av , , Bli först att kommentera 9

Gammeldags skafferi i all ära, men det är inte kul då det är minus grader ute, för då sjunker temperaturen i skafferiet så öppnar man dörren dit, så gäller det att veta vad du ska ha, så du snabbt kan slänga igen dörren, jag gissar på en temp mellan 2-5 grader, och skafferiet är större än kylskåpet.

Noterade även igår, att dom två lådorna som är under skafferiet, drar kallt som sjutton då man öppnar dom, tur att det är Åke som sitter på den sidan av bordet, hm… kanske därför han får rysningar vid matbordet och känner sig hurven och frysen 🙂

Skall också infoga att ventilen längst upp i skafferiet är övertäckt… men vad hjälpte det?

Kan man ta vad man inte har?

Av , , Bli först att kommentera 11

 

Vi såg på nyheterna igår om en robot, som fixar att köra en bil via GPS. Dom testkör nu uppe i Malå, och där sitter en kille i bilen som enbart sköter om hastighet och växlar. Än så länge skulle den inte klara av att köra på vägarna, och det tror väl fasen det.
Med tanke på hur dessa GPS: ar kan hänvisa dig åt ett helt annat håll än du tänkt dig. En konstant uppdatering skulle ju vara nödvändig. Tänk att du sitter i bilen på E4:an, du matchar en hastighet på 110km/timmen och plötsligt meddelar GPS: en att det ska ske en U-sväng…HÅLL I HATTEN!!!
Lite svårt också att låta bli att hålla i ratten då du kör, och ändå kunna anpassa hastigheten efter kurvtagningar etc. måste kännas läskigt. Nu är det väl inte tal om att den ska köras på vägarna… inte än i alla fall, utan den ska användas till andra tester, av däck till exempel, och det var väl för väl.
Vi åkte upp på K-Rauta igår, och köpte dörrtrösklar, dit upp och givtevis hittade jag den perfekta lampan till Niccos hall, tadaaa…
Visst är den cool?
Åke höll mest till på övervåningen igår och hamrade, sågade och spikade, jag skötte marktjänsten jag, med matlagning, diskning, dammsugning och tvätt. En liten sväng i omgivningarna gjorde jag också, innan kvälls kaffet.
Jag satt och drack kaffe nu på morgonen, med Nicco som gjort sig klar för skolan, hon kom ihåg en gång uppe i stugan, hon var förmodligen inte så gammal och vi hade inte så stort urval i kylskåpet, då hon skulle ha sig en frukost macka.
Jag hade då sagt till henne att då får vi göra en ”man tager vad man haver macka” och det gjorde vi också. Det blev en salig blandning av ägg och korv, och bostongurka, och annat skoj, sedan hade hon stolt sprungit upp till mormor och meddelat att hon minsann hade käkat en ”man tager vad man haver macka”, och tyckte att mormor skulle bli impad. Om hon blev det, fick jag inte veta, däremot tycker inte Nicco om detta uttalande.
Det är väl klart som sjutton, sa hon, att man tar vad man har… vad annars???
Hm, sa jag, men man skulle ju kunna döpa om den då och säga, jag ska göra en ”jag tager vad jag INTE haver macka”, sen går man över till grannen och länsar dennes kylskåp, fast med stor fara att grannsämjan inte blev så långvarig. Moahahaa… och med detta lilla inlägg önskar jag er nu en trevlig måndag!

En ny uppfinning?

Av , , 6 kommentarer 7

 

Nu har vi fått tag i en revisor som ska ta hand om våra deklarationer, skönt. Och med papperen som ska lämnas in på måndag skulle jag skriva ut ett papper på våra kontaktuppgifter och sånt där.
Funkade ju otroligt bra… papperet kom ut, blankt och fint. Nu pratar vi dessutom om vår nyinköpta skrivare som fungerade så bra sist, jag använde den.
Nå, jag gick in på skrivarens sida och hittade där en knapp att klicka på om man ville rengöra bläckpatronerna… jag klickade där och se, skrivaren började arbeta och till slut kom det ut ett papper… med färg på. Om man inte var nöjd med resultatet skulle man klicka på djuprengöring.
Jamen jösses vilken grej, ett klick och den städar alldeles själv. Kan ingen uppfinna ett sånt kylskåp… klicka på djuprengöring och kylskåpet tömmer sig själv, städar upp alla fläckar och fylls på igen. Eller varför inte en ”gör det själv” apparat som tar rubbet, golv, mattor, fönster, allt du behöver kunna är konsten att klicka på rätt knapp.
Ja, nu funkar skrivaren igen men det dök upp en liten varning om att bläcket håller på att ta slut, så det är läge att köpa nytt. Även detta skulle ju funka då kylskåpet är färdigstädat: Mjölknivån är låg, vänligen fyll på!
Moahaha…
//Maria ”har lite att göra” Hällsten

 

 

En gammal bild

 

Gick en sväng med Kerstin igår, sen åkte jag och kollade in ett nytt kylskåp. Det är lite knepigt att hitta nåt som passar då huset är byggt i mitten på 50-talet, det var som andra standardmått då. Nu hade svärfar inget stort kylskåp till att börja med och det var i minsta laget för oss så vi hade tänkt oss ett nyare och större sådant.
 
När vi liks håller på så hade vi tänkt satsa på ett paket, en kyl och en frys, då hade vi kunnat bära ner frysskåpet i källaren, visserligen finns redan en frysbox, men ni som har en sån vet hur det brukar se ut i den efter ett tag, dessutom släpps det ut onödigt mycket kyla då man måste öppna hela ovansidan.
 
Nå, nu blev jag istället tipsad av försäljaren att ta en kombinerad kyl och frys, som är hög som sjutton, och ok, frysdelen behöver ju inte vara speciellt stor, lite bröd och grönsaker är väl vad jag tänkt ha däri, den enda nackdelen blir att jag nog får använda pallen för att nå översta hyllan, men å andra sidan, det skåpet är 4000:- billigare och det är ju pengar att spara, samt, givetvis el, då vi slipper ha en separat frys igång, också. Så det får nog bli en sådan.
 
Nu till utmaningens bilden, denna gång en gammal bild, enligt listan. Detta är en relativt stor bild vi har hängandes i tv rummet.
 
Det är Åkes fars, farbror, som var sjökapten ”over there”, och bland annat på ett fartyg som hette Casper. Den sjönk sedermera utanför Norges kust, och som den riktiga sjökapten han var, så lämnade han skeppet sist, och därför drunknade han därute.
 
Jag såg på dansbanan i Täfteå igår, och nu drar det ihop sig, Janne, i nästa avsnitt slipper du nog inte undan längre 🙂 Janne här på gården ska nämligen hjälpa Signar att fixa ihop älgtornet. Nu vet jag, enligt säkra källor att han och den andre killen inte ville ha någon mick på sig, och då finns det en viss risk att man bara ser munnen röra på sig men utan ord, allt för att göra er löjliga…tror du inte? Hahaa…ja, vi får se…sa blinda Sara och så såg hon.
 
Nu ska jag ner i tvättstugan och hänga tvätt, klockan tio ska jag och Kerstin ut, och klockan två börjar jag jobba, så ser min dag ut. Önskar er en fin sådan!

Ner till lejonen

Av , , 2 kommentarer 4

 

Jag gjorde ju en smärre utstädning ur kylskåpet förra veckan och titta vad man hittade där:
 
Lite senap…det kan ju vara gott att hitta ibland. Nä, nu hade inte flaskorna gömt sig någonstans i kylskåpet utan det är väl snarare så att när det känns att bli lite i flaskan och svårt att få ut något från den så köper jag en ny, väntar sedan tills man fått ihop några stycken och sedan skär jag av dom på mitten, i dessa fem flaskor så fick jag ut nästan en halv flaska senap, genom att skrapa med en sked. Snacka om slöseri, då man bara kastar bort dom.
 
Nu är det ju en relativt lång hållbarhet på just senap så jag rekommenderar inte att man sparar ihop slattar av annan mat, typ…smör askar, syltburkar och pålägg av olika slag, nopp, senap och ketchup går bra, det vet jag.
 
Jag hade en helt sjuk dröm för några nätter sedan. Jag och Åke var på en Ica affär och därinne kunde man ta en rutsch kana ner till en massa lejon. Det var en tävling av något slag, därnere. Åke ville ta sig en tur ner till lejonen, vilket han gjorde. Jag stod däruppe och väntade…väntade och väntade. Sedan kom Ica direktören och jag frågade hur länge det skulle ta egentligen. -Mja, om allt har gått som det ska så kommer han att komma upp här, sa han och svepte med armen i omgivningen, MEN…är han för full så kommer han att släppas av utanför grindarna.
 
Undrar just vad en drömtydare skulle få ut av den drömmen? Hahaha…jag vet att jag tänkte att hur ska jag då veta hur länge jag stå där och vänta, och när det skulle vara dags att gå ut genom grindarna. Nå, så kan det gå, jag drömde en hel del nu på morgonen också, drömmarna är fyllda med händelserna och det är nog mer att man är utvilad då man vaknar.
 
Avslutar dagens blogg med en jättefin bild som Theresé skickade, på en leende ”Rally” Sally, håll till godo och ha en very nice måndag!
 
 

Cold…ice cold

Av , , 2 kommentarer 3

På vägen ner till Järlåsa, från Malå, så hade vi med oss detta kylskåp:

Min mormor, köpte det begagnat, någon gång under 50-talet och hade det i flera år stående inne i huset, sedemera flyttades det ut i farstun, där till och med jag kommer ihåg att det stod.

Nu har kylskåpet fått flytta ner till Anders och Theresé. Anders tyckte att det såg fränt ut och skulle kunna tänka sig att ha det som öl kylskåp ute i garaget. Det är nog klokt, att ha det därute, det lever nämligen om ganska så mycket i påslaget läge, men det fungerar.

Jo, vi tog oss hem igår, utan några som helst problem, vi var rädd där ett tag att vi skulle få soppatorsk innan vi skulle hinna till ett lämpligt ställe att tanka på, men vi klarade oss med fina marginaler. Soppamätaren fungerar nämligen inte, men ohhh så konstigt (skrev hon lite lätt ironiskt).

Idag ska jag åka och handla så man får fylla upp kylskåpet lite, ja, vårat kylskåp, inte det där gamla. Men vad jag däremot ska göra innan dess är att skura ut vårat, nu när det liks är så lite saker i det, så var det gjort.

Här ska ni också få en bild på en fin liten tjej, Sally:

Ni får ha en bra dag!

 

Intolerant

Av , , 5 kommentarer 5

Detta är en del av allt jag får ställa fram på bordet då det dukas upp till frukost, lunch och middag.

Åke har alltid haft milda (tidigare Flora) på sina mackor samt standard mjölk att dricka. Nicco är laktos eller mjölkallergiker och kör med laktosfri mjölk (egentligen skulle hon ha haft mjölkfritt men den smakar så vedervärdigt så hon väljer denna istället) och givetvis mjölkfritt på mackan. Och sist är det mina grejer, jag har i hela mitt liv använt lättmjölk och på senare år har det fått bli lätta på mina smörgåsar.
 
Visst går det bra att vi har olika saker, största nackdelen är väl då man ska inhandla alltihop, eller då vi nu ska ut på vägarna igen, med bussen. Vi har ju inte världens största kylskåp i den utan man får välja noggrant vad som ska med.
 
Jag har funderat en del på det här med mjölk intolerans. Har det alltid funnits, varför, är det ärftligt och vad kan det vara som utlöser det?
 
Har ni tänkt på att förr i tiden så drack man mjölken direkt från kon, idag ska den pastöriseras innan och i till exempel lättmjölken, så tillsätts det vitaminer. Katter saknar något i kroppen som gör att dom inte tål ”vanlig” mjölk. Dom blir då dålig i magen (precis som laktosintoleranta människor blir), däremot kan dom dricka mjölken innan den blivit behandlad. Kan inte detta vara en orsak till varför vissa blir intoleranta?
 
Sen håller jag med Bert Karlsson, som var med på tv då det gällde skolmåltiderna och vad barn får för mat plus mjölk. Han tyckte att det var uruselt att vitaminer ska tillsättas i mjölken då det från början är meningen att dom vitaminerna ska komma från maten vi äter. Det är med andra ord ingen vitaminrik lunch som serveras på skolorna. Nog om detta.
 
Se här vad som dykt upp nere vid våran trapp, en sedan länge osynlig skrana som Nicco lämnat där innan värsta snön kom.
 
Men nu kan man snart dra fram den och då hamnar den i källaren och går en oviss framtid till mötes. Jag tror inte att hon kommer att vilja åka skrana nästa vinter, men men, man ska aldrig ta något för givet, hon kan komma att ändra sig.
 
Önskar er alla en fin torsdag!