Etikett: läkare

Jaja, det var det det

Av , , 4 kommentarer 5

 

Vi firade morsdag igår, genom att vara ute hela dagen, förutom en kort sväng till Biltema, Åke installerade en cd spelare i Buicken, nog för att jag diggar att lyssna på gamla kassettband men tyvärr är det inte många band som håller måttet, dom går aningens trögt så nu gjorde han slag i saken och det blev jättebra.
 
Jag var på Granngården i förrgår, och köpte bland annat två stora fågelmats bollar, som jag hängde upp i tallen. Ni kan ju gissa vilka som var där först… kajorna förstås.
 
Så Åke tog ett snöre och släppte ner bollen en bit i tron att dom skulle tycka att det började svänga för mycket, men inte då, och då noterade vi plötsligt att den andra bollen var borta, som uppslukad av jorden, inte ens nätet var kvar. Aha, det var därför det hade varit en samling kajor härute förra dagen, dom hade fest dom rackarna. Släpat iväg den bollen kan inte ha varit det lättaste, men dom fick ju en stor belöning för arbetet.
 
Jag åkte upp på Mariehem och firade min mamma, på kvällssidan, med mig hade jag ett paket som Theresé skickat från Järlåsa och detta var till mig:
 
Ett teskrin, med en fin vers under locket, och givetvis en Sally teckning och ett kort på konstnären. En present värdig en mamma!
 
Jag är hemma idag också, ska ringa till min läkare om en timme och meddela det. Vad som retar mig, är just min husläkare. Jag nämnde ju detta om psoriasis, som kan sätta sig på lederna, och det kan man först kolla genom att man kan ha förhöjd sänka om så är fallet. Min sänka ligger på 27… och enligt vad jag har hört, så är den då förhöjd, men jag kanske är ute och cyklar, någon som vet?
 
Till svar av läkaren fick jag att detta var rätt så normalt, inget konstigt… men det kan vara psoriasis artrit, men det går inte att göra något åt… eller jo, men det vill du inte, för det är cellgiftsbehandling, och sån där artrit får man inte över en natt, var vad han sa.
 
Nämen jag har faktiskt haft psoriasis i över tjugo år, och problem med handleder, armbågar och fötter, till och från, varför skulle nu inte det kunna vara just sån artrit. Jo, sa han, det kan det ju vara, men… det är så svårt att kolla, så vi får se vad som händer… typ. Oj vilket engagemang han visar, eller var Maria lite spydig nu, mja, förmodligen.
 
Nå, ikväll är det bastu, om jag inte misstar mig, och Kerstin är tillbaka i landet igen, vi hejade då på hon och Jan B igår, då dom passerade. Önskar er alla en fin måndag!
 
 

Det värsta han någonsin sett!

Av , , 2 kommentarer 7

 

Följande finns att läsa på netdoktor.se, där det skrivits om sjukdomen MS, och jag citerar: Risken ökar om man vet att man haft sjukdomen körtelfeber.
Hm… den meningen måste ju innehålla nåt fel, för annars innebär det att OM, man faktiskt haft körtelfeber, och INTE vet om det, så blir alltså risken inte större att man kan få MS… man vet ju inte.
Samtidigt som det vore fruktansvärt konstigt om man haft körtelfeber, och inte vetat om det. Vi har nämligen viss erfarenhet av just körtelfeber, här i familjen.
Det var Theresé som åkte på den då hon var 13 år. Hon låg pall i våran tv rums soffa, i tre veckor, med hög feber. Uppe på infektion, frågade dom när vi var inne på den tredje veckan, om jag ville att hon skulle läggas in där, men själv ville hon ju inte det, så hon slapp.
Hon var på vårdcentralen, innan dess och träffade en viss läkare som sa, då han såg henne: Det var det värsta jag sett, hur du ser ut! Det lustiga med det var att samme läkare, året innan, jobbade uppe på akuten, den gången hade Theresé nässelutslag, och det var inte måttligt heller, då han fick se henne då, sa han exakt samma sak: Det var det värsta jag sett, hur du ser ut, med ett tillägg, han önskade att han haft en kamera för då skulle han ha fotat henne.
Theresé tyckte inte att läkaren var speciellt snäll, vadå det värsta han har sett, hmprh!!!
Ser ut att bli en relativt fin dag idag, sopbilen har precis kört förbi, ja, inte den som samlar upp skräpet från soptunnorna, utan dom som sopar vägarna, igår tog dom trottoaren, så nu kan man snart ta hit fönsterputsaren.
Jag jobbar till två, så jag vet då vad jag ska göra nu… frukost. Önskar er alla en fin torsdag!

Funkar/funkar inte

Av , , 4 kommentarer 6

 

Jag vaknade återigen några minuter före 6, usch vad trist det är, jag vill ju sova men det går inte så länge det är så här i halsen. Jag har köpt några tabletter som ska lindra förkylningen, men hur vet man om dom funkar?
Jag har tagit dom i tre dagar nu, menar dom då att jag skulle ha varit betydligt sämre än jag är, om jag inte hade tagit dom? Om besvären inte är över på två veckor, ska läkare kontaktas, hm… men dom flesta förkylningar brukar väl normalt, inte, sitta i längre? Nå, jag provar och ser vad som händer.
Igår fixade jag bort påsken, kändes som om påskfirandet var över. Och jag gjorde i ordning en enkom låda, där allt påskpynt rymdes alldeles utmärkt. Bar ner allt i källaren, kom upp, gick in i sovrummet och se… där satt en liten kyckling bredvid nåt annat gult och kände sig övergiven. Jag visste det… jag visste det, så är det alltid, man får inte med sig allt utan tomtar och kycklingar dyker upp på dom mest oväntade ställena efter att man burit bort, vad man trodde, det sista av pyntet.
Åke for med det sista av tallarna, som han lastat på släpen, och några utdöende växter fick följa med i det lasset. Det innebar att jag fick plocka fram blomjorden och sätta ner några plantor som blev över.
Vi var också en sväng på Expo, köpte en rullgardin till Niccos sovrum, det finns inga persienner där och det är i det fönstret solen skiner in i på morgonen, och ett påslakan set fick hon också. Sedan gjorde vi myrorna, men hittade inget som var tillräckligt intressant för att köpas.
Åke löste in bingolotto vinsten (två nya lotter) så vi vet ju vad vi gör ikväll, själv fick han in 6 rätt på sitt V75 men delat på tio ger det inte mer än ca 150:-, fast så länge det plus är det ju bra. Hoppas ni får en fin söndag!

Att dra smygen är bäst

Av , , Bli först att kommentera 7

 

Snacka om att känna sig upphängd… och nersläppt. Jag har arbetat hårt i natt, klättrat uppför Hamrins berget i tre meter djup snö, arbetat som läkare på NUS och tagit hand om några snökojebyggande barn, jodå. Och på allt detta har jag sedan vaknat en gång i halvtimmen och provat att svälja, usch, vad ont det gör.
Nå, jag står då på benen och någon gång ska det väl ge med sig, tur att man inte är förkyld så ofta, numer. Jag slutade upp med dom dumheterna då jag slutade röka, tro det eller ej, och på dessa 5 rökfria år kan jag räkna på en hand, hur många gånger jag varit förkyld, kontra med då jag rökte och var snuvig och tät i näsan, 3 veckor av 4… hela tiden. Så jag ska inte klaga.
Igår gick jag aldrig utanför dörren, eller jo, jag var till soptunnan och brevlådan, men inte längre än så, sen somnade jag faktiskt en stund i soffan också, tror att det var första gången i den här soffan, så det har alltså inte hänt på minst ett år.
Nåt annat som inte hänt under senaste året är att vi inte spelat på bingolotto. Det är nog två år sedan sist, men nu i söndags tyckte jag att vi kunde prova en sväng, bara för att göra något annorlunda. Och klart som tusan att man skulle vinna två nya bingolotter, typiskt, då sitter vi ju där igen, på söndag. Jaja, då får man ju hoppas på en penningvinst istället eller ingenting så behöver vi inte spela ytterligare en helg.
Och ja, jag vet att man inte behöver se på själva spelet utan man kan rätta på nätet, men det är inte samma sak, det är ju som att inte få dra smygen då man spelar kort, det är ju det som gör själva spelandet roligt.
Ni kan ju inte ha undgått att se då dom skrapar triss i tv, så irriterande, dom får inte välja vilka rutor dom vill ta först och sist, nejdå, det ska följa en viss turordning och det är givetvis för att det ska avgöras på sista rutan, jag tror jag skulle ha svårt att låta bli att ta en annan ruta bara för att… det är ju deras lott ju. Ta alla hörn först då vet man att det är en av dom summorna och om jag inte har helt fel så är det rutan längst upp till vänster som blir den summan man vinner.
Börja med den ni, så har ni förstört hela dagen för dom som planerat upplägget för triss skrapandet 🙂 Nä, usch, nu ska vi vara snälla. Önskar er alla en fin torsdag!

Den resan hade kunnat bli kort

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Jag (och Nicco) fick en present av Theresé och Sally, då dom kom hit i påsk, ja, inte bara dom orangea tärningarna som ska sitta i Camaron utan också världens förkylning. Ont i halsen så det jag koncentrerar mig mest på, är att andas och att svälja, vilket inte är så lätt. Huvudet känns just nu som en betongklump, men det kan ju också bero på att jag vaknat med en timmes mellanrum, hela natten.
Jag köpte en tablett på apoteket som skulle bedöva det onda i halsen, perfekt tänkte jag, en sån tar man ju då man går och lägger sig, men på mig funkade den då inte. Jag kan känna en viss bedövning längst in i gommen men thats it, och det är inte där jag har ont.
En av gångerna då jag vaknade, så hörde jag ett knäppande ljud, tänkte först att det var katterna som provade på ett utbrytningsförsök, men då jag klev upp så hörde jag att ljudet kom från matrummet, och vet ni vad jag tänkte… tänk om det är någon som försöker ta sig in via balkongen.
Jag gick in där och lokaliserade ljudet till takdropp som studsade mot rutan, ingen inbrottstjuv. Det mest knepiga var ju nu, då jag läste på vk.se om inbrottstjuven på Grisbacka, inte alltför långt härifrån, som försökt ta sig in via altandörren, jojo.
Åke har ju sin transporttidning och den brukar jag läsa ibland, i nummer 4 stod det om den farliga järnvägen, när dom i början på 1800 talet, resonerade kring frågan om järnvägens vara eller inte vara. En läkare klargjorde i medicinska termer att människan inte skulle överleva i det lufttryck som uppstår då ett tåg rör sig med en hastighet av 30km/timmen.
I Sverige diskuterades tåg mellan Stockholm och Uppsala men hur skulle det kunna bära sig när det räcker med två hästdilligenser för att klara hela passagerartrafiken, fnyste skeptikerna. Ja där ser man, jag undrar vad dom skulle ha sagt om dom levat idag, och fått se vad som hänt med utvecklingen.
Min första tågupplevelse var vid 12 årsåldern och jag och min klasskompis Annica, skulle åka tåg till Gällivare, för att sitta barnvakt till mina två ohängda kusiner, som bara var några år gamla. Ja, inte enbart för att vara barnvakt, utan även för äventyrets skull.
Den resan kunde ha blivit jättekort. Tåget stannade i Vännäsby och då trodde ju vi att det var Vännäs, där vi skulle hoppa av och byta tåg, vi greppade våra resväskor och var på väg mot dörrarna då tåget startade igen med ett ryck. Vi stod där med långa näsor och visste inte riktigt vad vi skulle göra. Men vi fann oss i våra öden och tänkte att vi får se vart vi hamnar, och det blev ju rätt i alla fall. Vilken tur att vi inte hann hoppa av, för då hade vi fått vänta i evigheter på tåget till Gällivare 🙂
Önskar er alla en fin onsdag, för min del blir det nog till att kurera sig… ordentligt.

Om ni vill vara lite eljest

Av , , 4 kommentarer 8

 

Niccos kille, Rickard, åt middag med oss igår och vi började prata om gipsade ben och armar (fråga mig inte hur vi kom in på det). Och givtevis kom vi ju ihåg då Nicco brutit benet i foten, för andra gången, men inte samma fot. Nu vet jag att jag skrivit om detta förut, men det kanske inte alla har läst eller kommer ihåg.
Nå, vi var i alla fall uppe på akuten, Nicco hade blivit placerad i rullstol med hennes mamma Maria, som 1:e rullstolsförare. Jag kommer inte ihåg om hon då fått en gipsskena på benet, eller så var det innan dess.
Vi skulle i alla fall ut från en korridor där en massa läkare sitter, och in i väntrummet igen, och där mina vänner, satt minst tjugo pers, alla med sina anleten riktade mot dörren där vi skulle ut.
Maria (dvs jag) tryckte på dörröppnaren, och försök nu själva hålla i en kexchoklad och burk med läsk samtidigt som du ska manövrera rullstolen och dörr eländet åker in åt andra hållet, med andra ord helt oväntat, och givetvis smäller dörren upp på rullstolen där det stackars offret satt för jag hann inte få bort hela henne dessutom kläms rullstolen fast mellan dörren och väggen. Hahaha… detta tillhörde en av dom gångerna jag skrattade så tårarna rann och inte kunde jag sedan se vart vi gick. Jag undrar vad folket där i väntrummet tänkte… kanske, vilken tur att den där människan inte har detta som yrke 🙂
Men då visste dom inte, precis som jag inte heller visste då, att det är precis vad jag gör idag. Styr runt på en rullstol. Men nu har jag ju lärt mig att ALLTID kolla åt vilket håll dörrar öppnas, innan jag trycker på någon knapp.
Men min chef har inte varit besparad mina missatag heller, hon har ju ibland en elrullstol och det är stort otympligt åbäke. När vi assistenter kör den så fungerar den som en självgående gräsklippare, ungefär. Man håller ner ett handtag och den åker framåt, och drar upp handtaget för att backa.
Nu vet ni ju alla hur det ser ut inne på en vanlig matvarubutik, inte har du världens största utrymme mellan hyllorna, och att sno den där stolen gör man inte på en femöring. Jag fick fast handtaget i dipmix stället och där spann vi sedan loss på golvet innan vi var fria igen, ja ni, det är inte lätt alla gånger. Men för all del, ni skulle få prova på själv detta med att styra runt en rullstol… det kan ni göra om ni vill vara lite eljest. Se Theresé, där fick jag med ordet eljest 🙂 Moahaha…
Vi berättade dessa episoder för Rickard igår och det gav exakt samma effekt som då det hände, jag skrattade så jag började grina, även Nicco hade svårt att hålla igen.
Nä, nu ska jag ha frukost, ska vara på ett möte halvnio och det börjar ju på dra ihop sig. Ha en fin dag, allihop!
 

Bak – vänt

Av , , 2 kommentarer 5

 

Håller på kännas tjatigt nu, detta om mina vaglar men jag kan inte låta bli. När läkaren sa att han skulle skriva ut denna salva som jag nu använder, som jag haft mot/för vaglar, fast jag denna gång inte hade en vagel utan vecket på hornhinnan, så skrattade jag till och sa med aningens sarkastiskt tonläge, att den där salvan har aldrig hjälpt mig förut, alla…och då menar jag alla gånger, jag haft den så har jag fått en till vagel, i det andra ögat. Han sa ingenting.
Salvan har jag enbart använt i mitt vänstra öga och kan ni nu gissa vad som poppade upp i det högra ögat igår? JAAAA, en vagel, precis vad jag hade önskat mig…eller hur det nu var.
Vi spelade in roliga klipp igår och såg på det efter ett annat program. Där var ett klipp med en tjej i 18 års åldern, som gick runt med en termometer i munnen och när hennes mamma fick syn på den så såg hon att det var hundens termometer som skulle användas analt. Vilken miss…som tur var hade dom tydligen aldrig hunnit använda den så hon överlevde fadäsen.
Och då kom jag givetvis ihåg vad en tjej berättade på en kurs jag gick för 7-8 år sedan. Vi pratade om att vara sjuk och hon sa att det var så typiskt män att bli eller låta så våldsamt sjuka för det minsta lilla. Hennes pappa var tydligen expert på det och ojade sig så fort han åkte på en förkylning.
Nu hade han fått en förkylning och han gick runt och sjåpade sig och gav till slut efter för sin fru, som föreslog att han skulle kolla om han hade feber. Dom hade bara en stjärttermometer och den skulle han då hantera själv, något han aldrig testat förut.
Han gick och lade sig på sängen och sedan fick dom höra hur han stånkade, stönade, ojade sig och ojandet gick över till ett jämmer och gnöl. Till slut var frun tvungen att gå dit, det lät ju som om han höll på dö. Han hade sååå ont så ojojoj, men det fanns en liten förklaring, han hade satt in termometern fel väg…eller kanske man skulle skriva bak – vänt, hahaa…
Och med dom orden önskar jag er nu en fin, feberfri lördag!

Färdigväntat

Av , , 6 kommentarer 5

 

För elva dagar sedan fick jag två små vaglar i vänster öga…inget ovanligt. Efter någon dag blev ögat alldeles knallrött, varmt, irriterat och jag blev dessutom extremt ljuskänslig. På tisdagen åkte jag på apoteket och investerade i en ögonsalva mot ögoninflammation och på tre dagar hade det mesta av det elakt röda, försvunnit, men däremot upptäckte jag då en skarv eller vad man ska kalla det, på hornhinnan.
Det känns ungefär som om man har tio ögonfransar som ligger i ögat och skaver, och emellanåt svider det som när man skurit i en gammal lök, och man kan inte annat än knipa ihop ögat och det rinner tårar.
Nå, så jag ringde då Carema hälsocentral, igår och fick komma dit på eftermiddagen. Läkaren tittar i ögat och säger att det ser ut som några cystor och vi går iväg för att han ska skriva ut en remiss upp på ögon.
Han kikar på min gamla journal och ser att jag varit upp dit för ett år sedan. Ja, det vet jag ju, det var ju då jag helt plötsligt fick så dålig syn att jag inte kunde läsa dom fem understa raderna trots att jag hade glasögon på mig, och då sa dom att synen var påverkad av att jag hade haft en stor vagel som tyngde ner ögonlocket och därmed bildades det ärr på hinnan, något som skulle försvinna, och det gjorde det. Jag återfick dessutom min ”vanliga” syn.
Alltså, hade han skickat upp mig dit, i onödan. Aha sa han, då ändrar det på hela saken. Du fick utskriven en salva som du då använde, du får prova samma salva nu och se vad som händer. Jamen det var ju mot vaglarna sa jag, jag har ingen vagel i ögat nu, eller menar du att det är en vagel som sitter där på hornhinnan. Njae, men du kan ha en vagel någon annanstans som irriterar. Mm, dessutom tycker jag att du ska gå till optikern, för du har samma syn nu, på vänster öga som då. Hm, *funderar*, salvan kanske hjälper mot fotsvamp då också, eller om man har en vagel i det andra ögat???
Men hallå, jag går väl inte till en optiker, då jag har ett synfel som beror på en skada i ögat, jag är ju inte dum heller. Felet jag har idag, är inte heller samma fel som jag hade då, jag hade inget veck på hornhinnan, eller hur? Nämen, nu får du prova salvan och jag tycker ändå att du ska gå till en optiker.
Jag säger surt, att jag kan visst gå till en optiker, men det gör jag inte så länge jag har det här i ögat. Och nu blir Maria tjurig, hade min moster levat hade hon sagt att det där är typiskt Lundströmmarna (min pappa heter ju Lundström i efternamn) och hade min farmor levat hade hon sagt att det är typiskt Hällstenarna.
Näpp, nu tänker Maria inte göra något alls, utom att använda salvan, jag säger inget om det, det kan ju funka, och ploppar ögat ut så ska jag skicka det till läkaren i ett kuvert och skriva att det hjälpte inte med att gå till en optiker.
Det som retar mig mest, är att han inte skriver en remiss för att han inte vill få bannor av att ha skickat upp någon i onödan, det har han ju nu råkat göra en gång förut. Med andra ord, om jag hade kommit dit med plågsamma hjärtsmärtor, och han hade ringt ambulans i tron att jag hade en hjärtinfarkt, och sedan visade det sig att smärtorna berodde på något galet jag hade ätit, så hade han, nästa gång, inte ringt ambulans…utan då hade han läst min gamla journal och sagt att nu får du gå hem och ta en samarin istället…typ.
Så, nu har jag fått detta ur systemet, och jag överväger nu att byta läkare, vet inte om jag har så stort förtroende för en som gissar och tror och inte kan förklara på ett vettigt sätt.
Idag har jag tid hos tandläkaren, men så roligt. Det är tur att man kan roa sig, eller hur. Javisst ja, sedan är det ordlös onsdag, jag har inte hunnit titta på dagens tema, ska göra det nu. Ha det gott!
 

Remissa mig hit eller remissa mig dit

Av , , 2 kommentarer 6

Fick remiss svar från min husläkare, han hade nu skickat in en ny remiss till handkirurgen för utredning av mina händer…???

Jag trodde ju att det redan var gjort, så jag ringde upp vårdcentralen. Dom kunde inte svara på enda fråga utan sa att jag fick ringa upp kirurgen istället. Gjorde det imorse…hon sa att hade man fått remiss dit så var det redan klart att man skulle opereras, men jag skulle i alla fall få tala med operations läkaren.

Han ringde upp och sa att den 16/8 får jag operera handen och…hör nu, han sa att jag fick välja vilken hand som skulle göras…???

Ehh…ok, då tror jag att dom får börja med vänsterhanden som var konstaterat dålig så får vi se vad dom säger om den högra, sedan.

Men nog kan man börja fundera på vem eller vilka man ska lyssna på. Aja, jag får väl tro på mig själv då, så går det säkert bra 🙂

En del att fixa

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Det är inte så ofta man brukar sova till nio, men nu gick det bra. Kan det bero på att man jobbade igår…säkert!
 
Det blev i alla fall en ganska lättsam fredag och det kan ju kännas bra att få en mjukstart, när man nu aldrig varit med om något sånt här jobb. Vi hade också en trevlig pratstund efter middagen, för att lära känna varandra lite bättre. Dessutom är väl alla jobb som personlig assistent olika, eftersom behoven aldrig är dom samma, eller brukarens önskemål.
 
Idag kommer Theresé, Sally och Elin hit. Dom landar vid kvart över tre och vi skulle ha behövt göra en del innan dess. Som, för att ta ett exempel, ta Niccos fåtölj som hon har stående i sitt rum och göra oss av med den. Jag undrar om vi skulle ha åkt till retur centrum i Vännäsby och frågat om dom kan tänkas vilja ta den, sedan kanske dom har en tvåsits soffa där, som skulle ha passat.
 
Inte för att den heller skulle rymmas där just nu, men den kan ju förvaras några dagar i källarförrådet, tills dom ska hem igen. Nicco vill nämligen ha en soffa istället, det är ju inte alltid hon är ensam framför tv:n.
 
Åke fixade ihop barnmatstolen igår, så Sally ska ha någonstans att sitta, och hör och häpna, han hittade alla delar förutom en skruv, fast han hade lite göra i alla fall, innan alla delar var på plats, det var en viss spridning på alltihopa, en del var i källaren, andra i skrubben och skruvar i kökslådan.
 
Det har också vuxit till sig ett litet berg av disk, som jag nu förmodligen bör ta hand om, Åke har trots avsaknad av intyg från en läkare, sluppit stoppa ner handen i vatten och borde väl förmodligen få slippa det…ett tag till. Men bandaget lär inte sitta kvar över fingret i all evighet 🙂
 
En lätt vallning av dammsugaren kanske man också skulle ha kostat på sig men sen tar jag helg.
 
Önskar er alla en bra och lugn lördag!
 
 
Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten