Etikett: lasarettet

Vad var det jag sa!!!

Av , , Bli först att kommentera 13

Fick en kommentar på FB igår, om mitt blogginlägg, som delvis handlade om telefonförsäljare. Och jag svarade: Vad kul det hade varit om Ica handlarna började ringa runt och prata om ost…mjölk kanske, och nu, en ny yoghurt, den har man ju bara inte råd att missa, innehåller en massa bra saker, du vet, förebygger sjukdomar och annat elände…KÖP, eller bli sjuk!…eller…

Och sedan står dom där vid din sjukhusbädd…för du fick åka in och operera ett nageltrång, och dom säger lite spydigt…Ja, vad var det jag sa!!!

Med dom orden kommer jag ihåg min dröm, jag hade och som jag skrev om, för några år sedan. Ipren, hade kommit med en ny värktablett, den hjälpte till och med mot träskmyrflugan. Nu finns det inga såna flugor, bara i min dröm, men så skrev jag också, det finns ju Ipren, och inga träskmyrflugor, vad är det då som säger, att dom faktiskt inte hjälper, mot just dom 😀

Så här är det med väldigt mycket och många saker. Hudkrämer, salvor, vitaminer, mediciner, tandkräm, schampo, balsam, som ska förebygga eller göra gott åt din själ. Men, hur ska du veta om det hjälper dig, om du inte har nåt att jämföra med? Använd den där i 5 år, och du ser ditt resultat eller vart du landat då, men du får aldrig veta vart du hade varit om du hade låtit bli, eller hur? 😀

Jaja, jag tänker att man får gå på magkänsla, köp och använd det du tror på, huvudsaken är ju att du är nöjd med det du använder och har.

Resan till och från Lycksele gick bra. Vi gjorde Golden bar (lunch), Dollarstore (lite shopping), lasarettet (med ett års utvärdering efter operation, såg bra ut, och han diskuterade mest mitt före detta hål i buken, som läkt ihop fint, och som ska utvärderas igen, om 1 år till). Vi avslutade med en go´fika på Lilla bageriet, där man förövrigt kunde fynda bröd, skorpor och annat gott:

2016-10-13 21.11.03 2016-10-13 21.11.21Jag och Tina kan lätt kalla oss för svamp nördar, inte såna man äter, utan såna man använder i köket till disk och annat. Och vi utbyter nya sorter då vi hittar såna, och på Dollarstore, fanns såna jag aldrig sett förut, Tina ska få ett paket:

2016-10-13 21.11.50Om dom sedan är så där bra och riviga som dom spanska, det tvivlar jag på…starkt, men dom var snygga 😀

Sedan blev jag, till min häpnad, uppringd av den äldre herren jag hjälpte i förrgår, han som behövde lite hjälp av ambulans personal. Han ville tacka mig för att jag hjälpt honom, det var ju schangtilt, och att han hade sinnesnärvaro att faktiskt snappa upp mitt namn, och sedan leta reda på mitt nummer, otroligt! 😀

Och vad säger man en sån gång…jag tror och hoppas, sa jag, att alla skulle göra likadant (fast jag vet, att det inte alltid är så), man vill ju själv bli hjälpt om det skulle hända nåt där du blir ställd och behöver en hjälpande hand. Och då tycker jag att man gör likadant som man själv skulle velat haft det. Simple as that!

Kvällen avslutades med bastugänget hemma hos Marianne…9 lotter, 0 vinster…snopet!

Och nu, en önskan till er alla om en trevlig fredag, på återstörande! Ps. vi låg efter sandbilen igår, på Lycksele vägen, så nog är det dags för vinterdäck, om ni ska inåt och uppåt i landet, vi har våra på…ds.
2016-10-12 10.03.42

Ett minne som aldrig försvinner

Av , , 2 kommentarer 9

Delar ut detta skrev jag för tre år sedan, och tänk, jag visste att det skulle bli exakt så här, den här dagen, i år också. Hur kunde jag veta att det skulle bli så här? Vi har en årsdag idag… ingen rolig sådan, och jag kan egentligen inte begripa varför man ska måsta komma ihåg den heller, hade varit så mycket skönare att bara få vara i nuet, men vad gör man.

Nu har jag upplevt den dagen vi hade för 4 år sedan, flera gånger i mitt huvud, vad vi gjorde, hur det trasslade till sig i början, att jag ringde 2 gånger till mamma, för att fråga efter pappa (något jag inte vet att jag gjort speciellt många gånger förut), hur det skulle strula för att sedan lösa sig och sen… det stora dråpslaget då min bror ringer och säger att pappa råkat ut för en olycka och dom vet inte om han kommer att klara sig.

Niccolina ringer i samma veva som jag försöker greppa situationen, få på mig kläder och åka upp på akuten, förklarar snabbt för henne vad som hänt och hon säger med hög röst: DU KÖR INTE BILEN VA? Det får pappa göra.

När jag kommer upp på akuten vet inte ens hon som sitter där, vad som hänt, ingen har kommit in. Jag blir hämtad till ett annat rum, får lämna pappas personuppgifter och sedan frågar en av dom som jobbar där om jag vill sitta själv eller om jag vill ha sällskap. Jag klarar mig själv, säger jag, och sitter där och fattar absolut ingenting. Jag vet att jag tänker att det här är ett skämt.

Ja jag vet, hade det varit ett skämt hade det varit ett av dom grymmare slagen, men just det här att jag är först på plats, och inte ens dom som jobbar vet att det ska komma in en skadad person. Sen dröjer det nog inte så länge innan det plötsligt rasar in folk genom dörren.

Mamma, mina syskon och syskonbarn och sambos, sedan sitter vi där och bara gråter, försöker reda ut saker, vad som hänt och varför. Sen kommer en ambulanskille in och förklarar vad som hände där borta i Norum, och vilka skador han ådragit sig.

Han börjar med att säga att pappa fick ett hjärtstillestånd då dom lyfte upp honom och det varade i 17 minuter… men säger han och sedan andra, han fick det på rätt ställe och med dom rätta grejerna på plats. Han har inga benbrott, fortsätter han med, men en punkterad lunga och alla revben på ena sidan är av och nu får tiden utvisa vad som blir.

Sedan kommer det om en läkare som säger att han fått ännu ett hjärtstillestånd så dom får avvakta ett tag och se om han klarar av det, sedan ska vi få gå upp och träffa honom lite tvärt. Dom 3 första dagarna är mest kritiska, säger hon.

Sen får vi veta skadornas omfattning…han har brutit ryggen på 3 ställen, han har ett öppet benbrott vid armbågen och ett brott längre upp, han har en spricka i levern, han har brutit bröstbenet och alla revben, bägge lungorna punkterades varav en, blev blodfylld, han har en skallskada och en shunt sitter inopererad i huvudet, det ser plötsligt inte så ljust ut, längre. Och man börjar undra på hur hans liv ska bli, om han klarar sig.

Dom följande 6 veckorna flöt ihop, jag vet inte vad vi gjorde på dagarna annat än att vi satt däruppe hos pappa, 2 gånger om dagen, någon gång 3 gånger. Det var papper som skulle skötas, instanser som skulle ringas upp, andra saker som skulle ordnas.

Vi levde varje dag mellan hopp och förtvivlan, det såg bättre ut, ett litet tag och sedan vände alltihop. När dom sedan berättade för oss att det fanns inget mer att göra, utan nu skulle allting stängas ner, så fick vi ju lita på att dom visste vad som var det bästa.

Pappa levde 13 dagar efter allt tagits bort, och det var nog det värsta under hela resan, att se en människa förtvina och bli till någon man inte kände igen.

Såna gånger förstår man ju inte varför detta inte kunde skötas på något annat sätt, om utgången ändå är given.

Så här i efterhand, fyra år senare, så är ju givetvis saknaden fortfarande stor, men den är hanterbar, och man kan styra sina tankar lite åt det håll man vill, man behöver inte fördjupa sig i detaljer, det är då det blir jobbigt. Att sedan få skriva om det, är en terapi som heter duga. Man får det ur sitt system, och man kan se på det som hände, ur andra synvinklar.

Om jag går tillbaka i mitt bloggarkiv, till dagarna innan, så var man ju bara lyckligt ovetandes, och det är också tufft att läsa, men ännu värre efteråt, det är som om man blev förflyttad tillbaka till det som var, då. Jag brukar låta bli just den där tiden, i arkivet, man blir för mycket påmind om allt som var.

Man kan också se på alltihop med lite ironi och humor, det är nog vårat sätt att överleva och gå vidare. Som när dom kom upp, 3 veckor efter olyckan och berättade att pappa hade brutit näsan också…som om det inte räckte med allting annat.

Eller när dom sätter igång att renovera rummen som låg precis ovanför pappa, och det levde om flera timmar varje dag, hela avdelningen dånade och man hörde inte vad man sa, och pappa fick ligga där med hörselproppar i öronen och läkarna sa, jomen även om han inte ger tecken ifrån sig, så tror dom sig veta att han vet, att vi är där, så det är jättebra att ni sitter där och pratar med honom…ehhh ok, och det får man höra då man inte själv hör vad man säger och han dessutom har dom där hörselpropparna i stoppade, jojo.

Mamma sätter ett lagerblad i halsen, då vi sitter där i matrummet och det blir värsta uppståndelsen, med flera sköterskor, och läkare som står och diskuterar över hennes huvud, vad dom kan tänkas ska göra, för att få bort det som fastnat. Efteråt sitter jag, mamma och Emma och skrattar åt fadäsen, som kunde ha slutat illa, men det gjorde den ju inte, utan för oss blev det lite av en lyckostund, då vi skrattar och har roligt, mitt i allt elände.

Med facit i hand, nej, det här är ingen årsdag man vill komma ihåg, men pappa finns ju alltid kvar i våra hjärtan och tankar, där kan ingen komma åt honom, och där finns han 24-7, alla dagar, året om, saknad och älskad. //Maria

10408638_10152628338147060_5854742157855383060_n pappa1

Se detta framför er…vilket lyft!

Av , , 2 kommentarer 12

Har ni tänkt på hur fult vårat NUS är…fruktansvärt tråkigt, grått, miserabelt. Vilket lyft det skulle vara om dom kunde måla om det. Picture this! Falurött, med vitt runt alla fönster, ditmålad snickarglädje.

Runt hela lasaretts byggnaden, målas det rabatter, träd, och människor i olika skepnader och i olika stadium i livet. Det skulle ta dagar att gå runt och se på alla olika detaljer. Och pricken över i:et, helikoptern skulle målas som en drake…och vid speciellt utvalda tillfällen, kunde den till och med åstadkomma ett rökmoln 😀

Ja, det är bara fantasin som sätter stopp, och förmodligen, i just detta fall, även ekonomin, Men håll med om att man kanske skulle tillfriskna fortare om man hade nåt roligt att se på.

I parkerna runt lasarettet finns det ju utsmyckningar, vissa finare än andra. En papegoja, ja varför inte:

2016-08-03 15.13.01Men detta, jag ska inte tala om vad jag tänkte på, då jag först såg högarna..låt höra, vad var er första tanke?

2016-08-03 15.11.20Sista officiella bilträffen på Gamlia ikväll…och jag jobbar, fast om vädret tillåter kanske vi tar ett varv på stan, efter åtta, bara för att vi kan 😀 Jag blir inte klok på hur man stavar Gamlia, på vissa platser stavas det med två M och på andra med ett…jaja, ni fattar vad jag menar.

Hoppas på en fin onsdag för er alla!
2016-08-30 15.01.55

Musik, minnen, dofter, platser…

Av , , Bli först att kommentera 12

Så var Black Sabbath, bortgjort, och Nicco skrev på Insta, att nu kunde hon dö lycklig, nånå…Åke tyckte att det var helt ok, mycket folk och hög volym.

Själv älskar jag musik, men bara då jag själv vill. Inte att se på tv, eller på konsert, det ska vara högt som tusan, i bilen, bästa upplevelsen ever, är då man kört ett race, kommer i mål och har retursträckan kvar. Av med handskar bälte och hjälm, och sedan järnet på spelaren, med typ, Hurricanes eller nåt sån där. Det är grejhojta, det 😀

Det är också ett bevis på hur man påverkas av musiken. Hur den kan väcka minnen, dofter och platser. Hur man kan få en kick av viss musik, och känna lugnet, av annan. Jag hade E.L.O i Jeepen, då pappa låg på lasarettet, efter olyckan, tyvärr så är det väl idag, rätt så känslomässigt, då jag hör den skivan, jag vet exakt vart på vägen upp dit, jag var, då en viss låt spelades, eller hur vi såg på framtiden, då just den där andra låten, gick på.

Jag läste god natt saga för Sally, strax efter åtta och själv gick jag i säng två timmar senare. Inte ska man tro att man sover hur länge man vill bara för att man har semester. Vi har 3 djur i bussen. Katterna är inte alls roliga att ha där. Dom ska kliva upp i sängen och helst ligga så nära örat dom bara kan, och slå igång spinnmaskinen.

Nu är dom förbjudna där, men tror ni att dom lyssnar? Icket…dom provar en gång i timmen, att hoppa upp på loftet, till Nicco, dom gräver in klorna i madrassen och tror att dom ska få ligga kvar där. Dessutom passerar dom mig, varje gång, det är värsta autobahn där.

Enya hoppade upp i vår säng och satt längst ner i hörnet, med lätt böjd nacke…blixtstilla. Jag tittade dit och frågade vad hon höll på med? Inte ett ljud eller rörelse, trodde hon att jag inte skulle se henne,eller vad?

Och sen går dom på lådan, och det är ju helt ok, precis vad dom ska göra då dom är nödiga, men våra katter har ju i alla år, då dom är klar, lekt med den förbenade luckan. Dom slår på den under någon minut och det lever om, kan jag säga.

sommar2010 100Det kanske inte är så konstigt då, att man nu ser fram emot hemresan, den egna sängen 3 nätter och utan katter i samma rum där man ska sova 😀

Winstone vill ju också lägga sig i, och varje gång en katt hoppar upp, så kommer han och lägger sin tass på min arm, why? Han vill som klämma sig emellan katten och mig. Jag tror han är lätt svartis, så där gör han hemma också, då nån katt vill att man ska gosa med dom. Snabbt kommer han springandes och hoppar nästan upp i knäet på en.

Jaja, det är som sagt världsliga ting, nu är det då ny dag och nya äventyr. Gårdagens granna väder, övergick till ordentligt åskväder, med både blixtar och dunder. Jag och Sally trotsade regnet och kritade lagårdsväggen:

13592266_10154303866191585_1400795313227243907_nSen hade vi picknick under buss markisen. Läste saga, spelade spel och gjorde kort trix. jodå.

13592743_10154303867111585_6932256060823350000_nIdag är det inget regn, inte än i alla fall, och solen kikar fram mellan halvtjocka moln, kan bli bra, tror jag. Eller rättare sagt, kan bli lite vad som helst, vi får se. Ha det fint, allihopa!
13480141_1082868015135386_1670392626_nNicco är fotograf

Sämmerdagar

Det blev mera cirkus under dagen, igår. Jag skulle hem och hämta saker hos mamma, hon ligger inlagd på lasarettet, efter en operation, hon gjort. Väl där, så kan jag inte vrida om nyckeln i dörren det är tvärstopp. Jag testar den andra dörren också, men det funkar inte. Jo hon har två dörrar in till sig, en går till ett potentiellt, uthyrningsrum 😀

Jag ringer till Karin, en granne, som jag vet har en extranyckel, dom var nere på stan, men hennes man var på väg hem, så jag kunde vänta på honom. Under tiden åkte jag och handlade. Tillbaka på ruta ett, och visst funkade min nyckel, den håller väl  vara gammal och nött, så man måste lirka lite.

In och hämta sakerna, iväg till NUS, och att jag ens hittade avdelningen där hon ligger, var ett under. Kanske inte så förunderligt då, att dom, inte hittade igen vart mamma låg. Det tog tjugo minuter och krävdes en rundvandring däruppe innan dom hittade henne. Haha…jaja, förklaringen låg väl i att hon blivit flyttad men inte avprickad, och efter rundvandringen, hör och häpna, så var jag tillbaka på ruta ett…igen. Hon låg inne på en sal, som var alldeles där jag började 😀

Hann bara vara där tjugo minuter, sen var jag tvungen att åka hem, få mig lunch och sedan väntade jobbet. Nå, det gick ju bra trots allt, men lite flängande blev det, och inte så gott om tid.

Nu en sak som jag retar mig på…trafikhinder…dom som tror att dom äger vägarna och som inte har en enda tanke på annan trafik och andra bilar. Snubben som ligger framför mig här:

2016-06-08 11.59.25Han har minst 3 meter kvar till framförvarande bil, tänker han inte då på, att han blir en bromskloss, då det ligger bilar bakom mig, som även dom, vill komma in i vänstra fältet för att svänga, men dom tar sig inte in, och hindrar därmed, alla andra som ligger i vänsterkörfält på den tvåfiliga vägen.

Detta är ju bara en i mängden, men man ser det så ofta, det är väl en av sakerna man fick lära sig, då man tog körkortet. Var så lite i vägen, (på vägen dock) som du kan, håll in så nära kanten, som möjligt, då du ska svänga…många missar det och lägger sig mitt i alltihop, och hindrar återigen andra att svänga, eller att passera. Oj…jo, jag vet, man ska inte reta upp sig, utan man ska skina som en sol och tänka att dom kanske har en sämmerdag…typ 😀

Önskar er alla en bra dag…nu drar jag iväg på dagens äventyr, ska faktiskt avsluta den med middag, ute med bastugänget, då vi ska göra oss av med den ofantliga vinstsumman vi skrapat ihop på trisslotterna…ha det!!!

2016-06-07 18.23.36

Njae, jag vet inte….

Av , , 4 kommentarer 16

Jo jag var ju på lasarettet igår, och hör nu vad jag fick för råd, detta av en sköterska, då ingen kirurg fanns tillgänglig. Den dagen jag ska till distriktsköterskan, som till exempel nu på måndag. Så kunde jag ta bort omläggningen och sedan duscha rätt in i hålet. Så skulle det bli rent innan jag åker dit.

Men…dom har ju sagt hela tiden, vikten av att hålla detta sterilt, så inga bakterier ska komma in dit igen. Hur har du då tänkt att jag ska göra efteråt, frågade jag. Då står jag hemma, utan någonting att lägga på.

Ehh, ja har du inga förband hemma, men jag kan skicka med dig…fast du behöver ju inte duscha där, om du inte vill.

Sen när jag åkte hem så undrade jag ännu mer vad hon egentligen hade räknat ut. Vad skulle jag använda att torka mig med, ja handduk förstås, men hur steril är dom…och luddfria, hm…nä, jag tänker inte duscha mitt hål, utan det får dom rengöra, på plats.

Sedan åkte jag hem till Helena, som faktiskt bjöd på mer än kaffe, goda bananplättar, har ni hört, här får ni ett snabb recept på dom:

Bananplättar

1 banan mixas med 2 ägg

Stek i plättjärn eller måtta i vanlig stekpanna, storleken ni vill ha, kan med fördel stekas i kokosolja. Klart!

Bananplättar-412x293

Bild och recept hittade jag HÄR

Och till dessa hade hon kokat upp lite blåbär, med kanel och annat gott i, alltså, jag blev förvånad, och jag vet att jag kommer att göra dessa själv, här hemma. Bra som mellanmål! Och inte nog med det, hon är ett trevligt sällskap, vi har alltid nåt att avhandla, och sedan fick jag en lite försenad ”krya på dig, välkommen hem” present, inte illa 😀

006

En fin filt att hålla värmen med, en påse mörkchoklad, mm, en sån kan man ta i munnen till kaffet i soffan, och ett annorlunda måttband, haha, den ska jag ha i min väska, kan alltid behövas. Och ett litet fint brev, med rim i, det blev ju som en julklapp. Tack Helena!

Och med denna utsikt jag hade från tv rums fönstret för 5 minuter sedan, avrundar jag mitt inlägg. Nu ser det inte alls ut så längre, nu är himlen bara grå, och sedan önskar jag er alla en trivsam lördag!

001 004

Att det är sååå litet

Av , , 2 kommentarer 12

Det gick fint i Lycksele, jag fick veta att min infektion, inte berodde på ett läckage, som dom först misstänkte. Ett sånt läckage brukar upptäckas inom 3 dagar, dessutom krävs det oftast, om operation, för att fixa till läckan. Nä, det här hette nåt annat som jag inte kommer ihåg, men det spelar nog ingen roll…om hundra år.

I övrigt tyckte han att allt gick planenligt, fast han ville att jag skulle komma tillbaka om 3 månader, och det var mest eftersom det blev som det blev. Jag har inte heller haft samma chans att komma in i allt vad det innebär med denna operation, även om jag själv tycker att det går hur bra som helst. Nå, det är väl lika bra att dom följer upp detta ordentligt, när dom liks håller på.

Nicco fick haka på, så jag hämtade henne på skolan. När vi gick mot lasarettet, från parkeringen på baksidan, så påpekade Nicco hur litet det är, huset alltså. Och ja, jag måste ju hålla med, har aldrig tänkt på det förut. men kolla, det är ju bara en mittengång, sedan rum åt väster och höger och inget mer…knepisch!

20151103_144044Vi avrundade med ett besök på Dollarstore:

20151103_151943

Älskar Lyckseles älg, som dom satt i rondellen 😀 Den skulle jag vilja ha, mellan våra stora tallar.

20151103_144604

Det blev en lite senare middag, och sedan for vi på klubben. Nailheads har ju startat upp sina café kvällar, som är första tisdagen varje månad:

20151103_184928 20151103_185011 20151103_185028 20151103_192857 20151103_193019

Den sista bilen var verkligen ett schabrak, en som skulle platsa hemma hos oss, jag gillar stora bilar 🙂 Och den här var längre än Buicken, lite jobbigt kanske att fickparkera.

Apropå fickparkera, och att göra delikata övningar utan att tabba sig, kolla in detta som jag nyss såg ett klipp på FB om, fåglar som flyger i formation, som det tycks, heter egentligen murmuration. Jag fattar inte hur dom fixar detta utan att krocka…helt fantastiskt!

Hoppas på en fin onsdag. För er alla!

Med eller utan själ

Av , , 2 kommentarer 12

Det blev lite stressigt igår med allt som skulle hinna göras. Jag åkte upp och hälsade på en vän som ligger på lasarettet, och dessförinnan hann jag sätta ihop tårtbygget, så den skulle hinna dra till sig:

Foto2482

Detta är dock en ”efter” bild 😀

Handlade lite, så hem och fixa en sen lunch, innan jag och Nicco åkte vidare på operation ”köpa present till Åke”. Nicco köpte ett par shorts han kan använda då det ska mekas eller fixas med annat. Och av mig fick han en bit kallrökt renkött samt en bit torkat renkött och ett kit med överlevnads grejer, kan ju vara bra att ha i lastbilen, man vet ju aldrig då man plötsligt kan behöva en säkerhetsnål, fiskegrejer, sax eller pincett, eller kniven att karva köttet med, jodå 😀

Mamma, Bosse, Emma, Brälla och Lena, dök in på kvällskvisten, och hjälpte till med kaffedrickande och tårtätning, av Brällas fick han badhandduk med döskallar, och av mamma skulle han få verktyg från pappas lager i Norum.

Jag skrev något igår om att lägga ner själen i saker, det har varit lite sånt tänk, sista dagarna. Vi träffade på Emelie och hennes kille på Maxi, och det pratades om dragracing (hon kör ju, hon också), och att sälja eller köpa en bil, som någon annan haft, det är som inte samma sak, som att bygga något själv, men vem vill köpa en bil, som du har din själ i, och vill du sälja den?

På vägen ner till Uppsala stannade vi i Hudik och skulle käka lunch, jag ser ju inte så bra att läsa menyer dom satt uppe i taket, då jag inte har glasögon, men jag såg något om Kockens hamburgare, och tänkte att det kocken gjort själv, lägger han ner sin själ i, han vill vara stolt över det han serverar, så den måste ju vara perfekt, och han/hon, borde känna sig stolt över att någon vill ha dennes hamburgare.

Jag blev förskräckt redan då Åke skulle betala, och jag noterade att hamburgaren inte skulle vara en vanlig 90 eller 100 grams burgare, nejdå, 250 gram, fatta att jag började kallsvettas 😀

Nå, in kom då hamburgaren, som såg ut att vara en STOR klick köttfärs, utslängd på en stekplatta, torr var den, och inga kryddor what so ever. Nej, kocken lämnade själen och lusten att arbeta, hemma den dagen. Jag gav Åke en stor bit och vi lämnade bägge två, inte alls impade.

Jag avslutar dagens blogg med ett tips till Åke, som ofta tar sig en tupplur på soffan (fast han hävdar själv, att han aldrig sover, hm…) att man inte ska säga att man vilar eller tar en tupplur, utan man tar horisontala livs pauser, det låter väl fint 😀 Önskar er alla en toppen fredag! Och här en liten fakta ruta, som finns på FB 😀

10151796_795565260562917_8107849683143085035_n

Skapa arbetstillfällen

Av , , Bli först att kommentera 12

Fettisdag, usch då, fast jag har ju redan testat semmel-wrapen och har inga planer på en semla idag, som sagt, jag kan tycka att dom är överskattade, så jag klarar mig utan. En gång eller två, på ett år, är ju alldeles tillräckligt 😀

Tina fyller jämt idag, och henne har jag ju redan firat, men hon ska få ett grattis, här på bloggen också, och en bild på något gott vi åt i Spanien, en hallon cheesecake, och sedan en bild på ett hus, och om jag inte missminner mig så är det en typ av teater, annars får Tina rätta mig, om hon läser detta, jag tyckte balkongerna såg fräna ut, som bakelser, dom med 😀

Foto1573 Foto1603

Jag har en vän som ligger på lasarettet, h*n har genomgått en större ryggoperation, och vi pratades vid i förrgår. Ett av samtalsämnena föll på vården, och att det inte finns folk. Ska man på en avdelning eller upp på en röntgen etc, så får du ju en följeslagare, men finns det bara en att välja på, så får du allt vackert vänta, och en kanske rätt så simpel och snabb sak att göra, kan ta över en timme, på grund av bristen på personal.

Jag tyckte att där skulle man väl kunna placera, snudd på vem som helst, och det kan ju vara en som gått in i fas 2 eller 3, där dom ska ut och praktisera. På lasarettet räcker det väl med att ha empati och vård och omsorg i hjärtat, att du är social, samt very important, lokalsinne. Då h*n på pekade det där sista , så insåg då jag, att jag aldrig kommer att få ett sånt jobb, jag som knappt kommer ihåg om det är vänster eller höger man ska ta då man varit inne på ett rum.

Nåja, det ser ut som det gör, och garanterat är det fler än jag som haft samma tanke eller fler idéer på hur man skulle kunna skapa arbetstillfällen, fast det ska ju finnas resurser till det med. En annan som jag känner lade igår ut en liten mening om att man skulle skippa självscanningen i butikerna. Och detta bidrog till några kommentarer.

Jag kunde inte låta bli att skriva av vilken anledning jag, inte scannar mina varor. Jag vill inte att företagen ska se ett överflöd av kassapersonal, då kunderna själva kan sköta scanning och betalning, ok om dom fortfarande inte kan göra sig av med all kassapersonal, men en neddragning, skulle dom säkert kunna ordna. Och det vill inte jag bidra till. Så tills motsatsen är bevisad, att detta självscanning system inte bidrar till ökad arbetslöshet utan kanske till och med tvärtom, så tänker jag vägra självscanning.

Att spara in på personalens rygg och armar, kan vi ju göra ändå, genom att inte bygga varuberg och att vända koderna åt rätt håll.

Önskar er alla en toppen tisdag!

Fler än vi som…?

Av , , 4 kommentarer 10

Är det inte fler än vi som sett alla blixtar på kvällarna? Inget buller eller muller, bara ljusa blixtar, trodde att jag skulle få läsa om det, och att det är nåt speciellt då det inte annars åskar, men näpp, tur att det är fler än bara jag som ser dom, Åke och Nicco har också sett…annars blev jag väl dumförklarad 😀

Det blev en lång utfärd igår, tidsmässigt, (det var ju saker att göra där) och inte så mycket avståndet mellan Umeå och Lycksele. Jag måste dit igen, till lasarettet, dom vill göra en gastroskopi, innan något annat bestäms, så då måste dom väl få göra det.

Vilken grej sen, att Tina fick en tid på samma lasarett, samma dag, fast en timme senare än jag, därför följde hon med, hon bjöd på lunch inne på Golden Bar, och efter uträttat ärende, gick vi en sväng på Dollarstore, innan vi lämnade Lycksele.

Sen siktade vi in oss på ett hus, vi sett på vägen upp…ett litet café som lockade, vi var ju kaffesugna eftersom vi inte hann med det efter lunchen. Jag var ganska säker på att det låg några mil närmare Umeå…och huset var blått…jo, det var vi överens om.

Saktade ner farten i varje by och stirrade oss blinda på blåa hus, då det sedan, äntligen dök upp…så var det en jäkla konstig blå färg, måste jag säga, det var ju gult…och dessutom stängt, tji fick vi. Men då tar vi ett annat som jag vet av, sa jag och fortsatte på vägen hem, men vi blev blåsta på vårt kaffe…det var igenspikat, så kan det gå.

Idag vart det som hektiskt, Nicco skulle till tandläkaren klockan 8, så jag skjutsade upp henne, vi trodde att det var ett tio minuters besök, men det var det givetvis inte, det tog 45 minuter. Jag skulle hem och ut med Winstone och sedan iväg till min bokade tid hos naprapaten, jag hann, med 4 minuter tillgodo, sen fick jag ta en extra sväng med Winstone då jag kom hem, en längre än vad han fick där efter nio.

Nu ömmar det lite varstans, han frågade vart jag hade ont, överallt sa jag, förutom i huvudet, men det kan bero på att jag tog en Ipren i morse 😀 Sen har han undersökt, knådat och dragit och kommit fram till att jag har en inflammation i hela ryggen, big one, och bör kanske få äta lite anti inflammatoriskt, sedan har jag låsningar lite utspritt så där, men främst i bröstryggen.

Så efter mitt läkarbesök på torsdag, ska jag boka in en ny tid hos honom, och då blir det en annan behandling med ultraljud, blir säkert bra.

Nu är det väl lunchtajm…och sen ska jag bara ta det lugnt, ha en fortsatt bra dag, allihop!

018

 

 

Maria Lundmark Hällsten