Etikett: Lasse Berghagen

Jag ringde till ABBA

Av , , 2 kommentarer 4

 

Vi skulle egentligen ha behövt en choke till vår dator. Det tar trettio minuter att starta upp den på morgonen, den står och har ett knaprande ljud då man slår igång den och så länge som den låter är det ingen idé att prova ta sig ut på nätet. Det tar då fem minuter innan sidan syns och då står det bara att sidan inte kan visas. Hm, jo jag vet, Theresé, vi har fått en dator av dig men jag är inte beredd att släppa taget om denna…ännu. Men den dagen kommer nog så sakteliga krypande.
 
Jag tycker inte om Lill-Babs, eller ska jag säga. Om Lill-Babs…tycker jag inte. Hon får vara hur klämkäck som helst, men det finns en anledning till varför jag aldrig kommer att joina hennes lilla fan-club.
 
Jag samlade på autografer i yngre år (jag vet att jag har skrivit om autografer tidigare) detta var runt -76, 77, och jag var 9-10 år. Från Flamingokvintetten fick jag svar, Lasse Berghagens autograf har jag, ABBA skickade ett kort, Elvis Presley dog, samma vecka då jag skickade mitt brev till honom ( så han är förlåten för att jag aldrig fick ett svar), Sonia Glantz, var en kvinna som skrev dagbok i Hemmets Journal, hon var döende i cancer och min mamma följde hennes livsöde i tidningen.
 
För att impa på min mamma som då låg på lasarettet efter bilolyckan så plitade jag ner ett kort till denna Sonia, jag vet att jag skrev en dikt och avslutade med att jag tyckte det var synd att hon skulle dö och en förfrågan om hennes autograf. Jag fick ett vykort fån henne också. Men Lill-Babs, tror ni hon svarade? Näpp, hon gav inte en 9 åring en endaste tanke, så henne sk-ter jag högaktningsfullt i.
 
Nå, ni vet dessa små konservburkar från tillverkaren Abbas. Jag och en kompis fick upp våra ögon för dom då ABBA låg högt upp på våran fan lista. Jag var tio år då och givetvis så gjorde ju jag en koppling till gruppen ABBA, genom fiskbullskonserven från Abba. Jag såg ju genast en chans att kunna få prata med någon från popgruppen om jag ringde dit så jag frågade min kompis om jag skulle tordas göra det. Hon tyckte det var en superbra idé och stod bredvid mig då jag ringde upp fabriken. Jag frågade om möjligtvis Agneta fanns där? Det var tyst i luren ett tag sedan svarade killen, nää, det finns ingen Agneta här. Han hade nog stått och grubblat över namnen på dom anställda. Nähä, sa jag, Anne-frid då, finns hon där?
 
Han svarade med en gång att det inte fanns någon Anne-frid där så vi lade på luren, högst besvikna att dom inte fanns på plats för att kolla produktionen av deras fiskbullar, som vi nu trodde att dom ägde. Har sedermera fått veta att dom inte har något med fiskbullar och inlagda sillar att göra. Men då, visste vi inte 🙂
 
Nu önskar jag er en trevlig fredag, hoppas det är liiite varmare ute idag än det var igår. Då var man ju nästan tvungen att ta på sig långbyxorna och det bådar inte gott.
Maria Lundmark Hällsten