Etikett: ljudet

Play it again…Sam 🎹🎼

Av Maria Lundmark Hällsten, 20 oktober 2022 kl 08:03, Bli först att kommentera

Blev så sugen att spela LP skivor, då jag städade i det lilla rummet nere i källaren. Vi hade en spelare stående där men Åke fick inte liv i nåt annat än radion…typ. Har kollat runt lite, på Blocket, Tradera, köpa nytt, fast svårt. Man vet ju inte vad som är det mest prisvärda köpet.

Vi har ju inte så stora krav, egentligen. Annat än att det inte ska vara konstiga ljud, eller att skivan inte snurrar i absolut rätt fart. Nålen ska sitta där och det ska helst inte vara en remdriven sak.

Köper man nytt, så har man givetvis garantier. Fast det hade varit lite roligare med en retro spelare. Nå, det är inte prio ett, att köpa en spelare överhuvudtaget, men tankarna finns där. Och poppar rätt sak upp, mja, då kan det bli affär.

LP skivorna väcker minnen. Hur man satt och tittade på omslagen, in och ut, vände och vred. När jag träffade Åke, en augustidag 1984, och vi åkte hem till honom och jag fick se hans skivsamling…let me tell you, så blev jag hänförd över alla gammlåtar han hade.

Lite roligt då jag skriver det och faktiskt sitter i samma rum idag, som jag satt i då, på knä, framför hans samling. Fast idag är det vårat teverum, minsann.

Det var nalta eljest med då man var barn och jag och storebror hade en liten väska med en skivspelare. Jag vill minnas att man bara kunde spela singlar på den, men jag kan minnas fel. För jag kanske tänker på dom skivor vi ägde då, och spelade. Det var barnskivor, med till exempel, dom 3 små grisarna. Till skivan följde en liten blädderbok.

När ni hör det här ljudet…

När ni hör det ljudet, då vet ni att det är dags att vända blad.

När jag var runt 9 år, kom jag hem en dag och därinne i teverummet stod värsta stereobänken med en kombinerad skiv-kassett och radiobandspelare, som pappa varit och införskaffat. Den finns kvar, än idag, men står uppe i mammas Storstuga, i Malå. På den har det snurrat många plattor, och band har spelats in, både från radio och skiva.

Jaja, vi får se vart detta landar, om vi får spela nån skiva i framtiden eller om dom ska stå därnere och samla damm.

Idag var jag uppe före tuppen, minsann.

Ska iväg och frukostdejta Helena Springare, på Nybro. Jodå så att… Sen tänker jag kanske bara njuta av dagen, på ett eller annat sätt. Ledig till måndag. Jobbar hårt i 6 dagar och sen kommer Sally hit och spenderar några dagar i vårat halloween hus, moahahaa…

Ha en fin dag, allesammans!

Håll klaffen, Maria 🤐

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 april 2022 kl 09:35, Bli först att kommentera

När man tänker på den snömängd vi hade ifjol, och sedan ser på en bild, tagen för 1 år sedan…

Så känns det onekligen halvdrygt, då man kikar ut genom fönstret idag.

Fast så mycket är det väl egentligen inte heller. Nån grad varmare än det varit, under några dagar, så ska det nog vara väck.

Apropå väck, så är Winstone, halv väck. Han som inte uppfattar vart i rummet, ljudet kommer ifrån. Och han som hatar dörrklockor, bland mycket annat. Här filmade jag honom igår, samtidigt som jag slog igång en filmsnutt jag filmat på honom tidigare.

På filmsnutten leker han och Nicco, och jag står ute i hallen och trycker på dörrklockan…say no more. Men det är ljudet från datorn, han reagerade på igår, haha. Jättekul då man ser på film och det är nån som ringer på någons dörr eller som bara knackar…jösses. Som vanligt med TikTok klipp, klicka på bilden för att kunna se den

Bakade nåt gott att kunna bjuda kaffegäster på, gött att finna i frysen. Här testade jag min kladdkaka fast i muffinsformar istället. Gick alldeles utmärkt.

Tur hade jag också. Vi fick ju kaffebesök igår eftermiddag. Mats Tigern Boström med fru Hafdis, kom förbi. Så det passade ju ypperligt att testa om dom där gick att äta. Det är sällan vi ses, men jag lovar, vi har aldrig träffats utan att sitta och skratta åt nåt. Hur illa saker än kan vara så kan man se det roliga eller knäppa i allt.

Ser på nyheterna att nu är det slut med att ta med eget godis till Filmstadens biografer. Mja, sa jag till Åke. Det kanske inte är så konstigt. Kan man inte likna det med att ta med en bullpåse på Ullas kondis, och bara köpa kaffe.

Jag vet inte…samtidigt som jag kan förstå att det för barnfamiljer, kan bli en dyr historia. Biljetterna är inte gratis, inte heller det man kan köpa där. Fast, det är väl det också en del i hela upplevelsen… lite som att blanda ihop sin egna godispåse.

Nå, jag kanske inte ens ska ha en åsikt, jag går nämligen inte på bio, eller rättare sagt, det händer väldigt sällan. En gång per 10 år, kanske. Så… håll klaffen, Maria!!

Har varit ute med W, kan bli en fin dag, idag. Här, på den första bilden, tror jag att det är Stampe som satt avtryck.

Och den här bilden skickade Tina till mig på messenger. Fotad igår och lagt ut på en vädersida, för Lagunas de La Mata och Torrevieja. Det är lite kontraster mellan våra länder. Klicka på bild för att komma dit, där står det även vem som fotat.

Hoppas på en fin måndag, för er alla!

Skola för maskotar 🧸😲

Av Maria Lundmark Hällsten, 25 januari 2022 kl 10:44, Bli först att kommentera

Såg en bit av nåt som heter Jorden runt med tåg. Denna gång var Tony Robinson i Japan. Rätt så intressant land, eller kejsardöme, i Östasien. Japan består av 6852 öar.

Där hade dom maskot skola, där man alltså lär sig hur man ska vara en maskot. Och sedan kan man då vandra runt på stan och roa människor, eller ansöka om jobb på nöjesfält, eller att man åker runt till olika institutioner.

Vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till den informationen. Fast man kanske ska tänka, att så länge man kan försörja sig på det, samtidigt som andra känner glädje att få möta en maskot, så är det väl inget ont i det, heller. Bara knepigt

Det sas att människorna i Japan, bryr sig om andra människor och tänker ett steg längre- Inne på tågstationen hördes fågelkvitter. Men nej, det var inte riktiga pippisar, utan ett inspelat ljud. Detta för att blinda människor skulle kunna hitta utgången.

Min hjärna bromsade och stoppade bandet direkt. Nämen vad händer om det kommer in riktiga fåglar då Varför just fågelsång, man kanske hade kunnat välja ett annat ljud. Tänk om en blind person, från Japan, kommer hit på besök och är inne på till exempel Ica Maxi. Därinne vet ni väl, att det kan kvittra en hel del, då det kommit in småfåglar som håller till under taket. Jösses, den personen som följer det ljudet kan verkligen gå vill.

Nåja, oddsen för just det, är tämligen liten, men… haha. Jag får upplevelsen av att Japan, är lättsamt, glättigt, lite små barnsligt, fast ändå roligt på nåt sätt. Fast efter 15 minuters presentation, så har man inte ens skrapat på ytan, så jag ska inte säga nåt mer om det.

Förutom ett stycke, saxat från tidigare inlägg, och här handlade det just om Japan, och att Nicco skulle flytta dit.

”Jag upprepade vad jag nyss sagt och betonade, ”du ska lära dig kulturen och språket, har du tänkt bo där i flera år, och det är inte en shoppingresa du ska ut på. Att lära sig Thailändska är nog inte tvärgjort.”

Aha, sa hon, då väljer jag Japan. Och sedan kom värsta utlägget om hur bra det var där. Hon hade hört genom någon som varit där att det fanns dom som klädde ut sig till seriefiguren och gick runt på stan.

Jamen Hallå, sa jag, du ska väl inte åka dit för att bli en seriefigur heller. Då skrattade hon och sa att det kanske vore kul. Jaha, men språket då sa jag. Japanska är säkert inte så mycket lättare att lära sig än Thailändska.
Det oroade inte henne ett dugg. Jag kan redan Japanska, sa hon. Ehhh, ok? Ja, sa hon, jag kan säga Hej, Skit, Tack och Vi ses.”slutsaxat

Jag och Winstone tog en prommis på 3 kilometer innan frukost. Det var aningens småkallt, om benen. Men jag gissar på samma väder som igår, och då kunde man faktiskt, tro det eller ej, känna värmen från solen, om man stod stilla. Winstone är, på tal om Japan…faktiskt en japansk spets, så det så…

Nu funderar jag på att rulla lite köttbullar, så är middagen påbörjad. Ha en fin tisdag, allihop!

Det finns nåt, med allt!

Av Maria Lundmark Hällsten, 24 juli 2020 kl 10:06, Bli först att kommentera

Precis som våra årstider, allihop, har sina guldkorn, på ett eller annat sätt. Så har stuglivet eller boende i bussen, utflykter till vänner och bekanta, sina guldkorn, och det är roligt med ombyte.

Att få träffa gamla kompisar, se nya ställen, uppleva en annan typ av levande. Ta den där morgonkoppen, med sjöutsikt, eller ljudet från vindkraftverken kontra biltrafiken hemma på gården.

Det är med dom upplevelserna, hur bra dom än må ha varit, som man uppskattar sin egna säng. Varmvattnet i kranen, närheten till affären och framförallt utrymmet. Jisses, här hemma, där man kan utöva ett mindre träningspass bara genom att tvätta i källaren, hämta saker på vinden, ut i bussen och ta in nån kvarglömd sak.

Man kan till och med köra ofrivillig kurragömma. Åke går ut i garaget utan att säga nåt eller man missar att han sa det, sedan ropar man utan att få nåt svar.

Är man i vår lilla stuga, så är det riktigt dåligt, om man missar då nån går in eller ut. Möjligtvis om nån skulle rulla in under sängen och tuppa av där, då kunde man få fundera en stund, vart människan försvann.

Nu vet jag att det inte är alla förunnat att bo i hus, ha en stuga eller buss. Men att bara göra ett ombyte, ändra utsikten, prata med nån du inte pratat med på länge, alla småsaker man kan göra annorlunda. Eller för all del, jämför det du har, med vad kanske många andra inte har, då inser man vad bra man har det, egentligen.

Jag njöt av att slå igång tvättmaskinen, spola i kranen, tvätta håret i varmt vatten, inte behöva springa ut för att spola ur kaffepannan, och vilken skön säng vi har här hemma…man måste bara älska det. Och ändå älskar man allt annat man gjort…det är livet, på riktigt.

Jag la ut den här bilden igår, då vi närmade oss Hissjö, med följande text 😮 I see the light, lite blå himmel över Hissjö 😎😊:

Och en gammal kompis kommenterade nu på morgonen, och jag citerar: ”Bra med en positiv inställning till livet.”

Haha…ja, det är ju så, om dagen inte kommer att bli som du planerat, och du inte kan göra nåt för att förändra den. Kör på och tänk att imorgon är en ny dag det går fler tåg.

Regnar det imorgon så njuter jag av regnsmattret mot fönstren, och skiner solen, sitter jag ute med morgonkoppen i handen. Bägge delarna är njutbara i lagom mängd.
Så stugan och Malå i all ära, hemma är ändock hemma <3

Ha en fin fredag, allihop!

Stridsberedd på en nanosekund

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 juni 2018 kl 09:46, 2 kommentarer

Jag vet ju att jag skrivit och berättat förut, att Winstone är ju så jäkla vaktig av sig. Och smäller nån igen en bildörr, på parkeringen mitt emot vårt hus, så sätter han igång.

När Åke sitter på bron (ja, det är ju rökförbud härinne), och nån går förbi och dom hejar, så är det precis som på en boxningsmatch. Hej = Första ronden går igång, gong-gongen ljuder och i Winstones öron är det läge att leta upp förövaren och ge denne någon en omgång.

Det lustiga nu är att hans höga skall, skär i öronen, ger hjärtat ett dubbelslag och man blir tvärt elak. Det beror ju förstås på att ljudet gör ont, men man blir så rädd, och i samma veva så vet ju vi, att det inte är nåt, ibland är det rena spöken han går igång på.

Vaktig…vem…jag???

Och då tänkte jag igår, att det där är precis som man behandlar andra människor. Är man en vänlig själ, tar det lugnt, pratar i dämpad ton, så får du vänlighet tillbaka. Skrik och svär åt nån, så får du mest troligt, samma bemötande tillbaka…man går igång, exakt som Winstone får oss att gå igång. Man blir stridsberedd!!!

Nu kan jag tillägga att då det gäller Winstones beteende, så låter han och ser, mer elak ut, än han faktiskt är. Visst, det finns dom som kommer lindrigare undan än andra, men vad jag sett, som är rätt så genomgående, är att dom högröstade männen eller killarna, som kommer och besöker oss, dom gillas betydligt mindre, än dom som är lågmälda.

Det blev ett väldans lugnt midsommarfirande för oss. Precis som vilken regnig och grå fredag, som helst.

Jag blev tvärt sugen på att åka iväg nånstans igår, typ, ta en fika på Avion som tydligen hade öppet en stund, eller dra iväg till Blå Eld i Tavelsjö, men så kom latmasken över mig.

Jag kände mig plötsligt lite halvdålig, blev jättetrött och ville egentligen gå och lägga mig. Men jag skärpte till mig och tog ut Winstone en sväng. Vi drack kaffe och åt go fika och se…plötsligt kändes det som läge att kolla blodsockret och visst var det på väg att bli lågt, 3,5 och jag fick servera mig själv ett stort glas mjölk.

Senare på kvällen, då vi festat loss på lite godis, en likör till kaffet och andra saker så kom nästa lilla fall. Jag provade och detta visade mätaren:

Vad less man blir! Och det jag har svårt att förstå är varför det blir under tiden jag faktiskt äter, och dessutom är det ju sötsaker??? Lustigt, jaja jag vet ju vad jag heter, kan vara en bidragande orsak 😀

Idag jobbar jag, så jag laddar för det och sedan ser jag fram emot morgondagen då det utlovats sol, heeela dagen! Ha det gott, allihop!

Handuppräckning!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 4 juni 2018 kl 09:07, Bli först att kommentera

Kan ju vara läge att sätta ut den bilden igen:

Och svar: JAAA! Handuppräckning! Jag var ute på gården 6.30 i morse och plockade upp locket från dynlådan som knäckts i vinden, samt tog rätt på 2 dynor på rymmen.
Sen har jag varit en sväng med Winstone, som fick följa med Åke i lastbilen idag. Och Oooja, det stormar hej vilt, några snedsteg på vägen, håret helt galet och bara ljudet från vinden, ujuj.

Blir förmodligen inget kaffe ute idag, om det inte lugnar ner sig, förstås:

Jag får hit fönsterputsare idag, och det är av den anledningen, Winstone får vara ute på vift. Så slipper man hålla koll på honom, den lilla vaktisen.

Han fick duscha igår, och döm om min förvåning då han snällt och lydigt travade in i duschen, såg något skamsen eller ledsen ut, men han gick dit själv 😀

Och jag har bokat in en pälsklippning/trimning av en kompis, så det ska bli lite ordning på hans päls. Den är inte rolig, tänk er att reda ut svinto, ungefär så, ser det ut i baken, och under hans framben. Får se då hon har tid att komma och göra det, på honom, ska bli så skönt att få börja om från början.

Vi tvärgjorde oss en sväng till Byggmax innan stängning igår och införskaffade brädor till trappen, olja till altan och vit färg som ska målas på runt bron. Och vi kom oss en bra bit på väg igår.

Jag gjorde altanen, ståendes på skallen…hade alltså ingen förlängning till penseln, men det gick hyfsat, känner dock av det i handleden idag, samt lite i magmusklerna, jojo, att man hade såna också 😀

Åke målade den övre delen på bron och gjorde 2 trappsteg, kvar är nu vitmålan, och resterande trappa, samt ett broräcke på högersidan, tror jag…

Nu längtar jag bara tills fönstren är klara, så härligt med utsikt igen! Ha en fin måndag, allihop!

Ett bil dilemma…

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 oktober 2017 kl 09:39, Bli först att kommentera

Vi funderar lite…har ett typ av dilemma. Ni vet, bilen vi sålde, Amazonen. Den såldes ju lika fort som JAS planen flyger, och pengarna sattes in, samma dag, men…

Bilen står fortfarande kvar på vår gård. Hm…vi har inte hört en bokstav från köparen, som antydde att han skulle komma och hämta den, på nån vecka, och den veckan har passerat med råge. Det var i alla fall 6 veckor sedan…jojo.

Undrar om man kan sälja den vidare nu, och skriva: ”på grund av oseriös köpare, säljer vi nu bilen vidare.” Hahaa…

Alternativet kan ju vara att skicka nån typ av faktura på hyresplatsen som nu utnyttjas på vår gård, inget är väl gratis. Blir lite tufft också då snön kommer. Vi skottar över den!

Jag hälsade på en kollega igår, och hon undrade vad eller vem, Linus på Linjen är, nu var jag tvungen att återuppliva gamla minnen och kollade lite på youtube, här får ni också se och minnas…ljudet är ju också en viktig del i det hela 😀

I övrigt hände inte så mycket igår, jag sålde en till tröja igår, via FB, men idag åker det mesta ut på bås loppisen. Jag och Nicco satt och prismärkte saker igår kväll. Sen får man väl fylla på vartefter prylarna försvinner.

Jag önskar er alla en trevlig lördag!

Det ville sig inte!

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 augusti 2012 kl 07:37, 4 kommentarer

För några dagar sedan då jag satte igång datorn för andra gången så blev den knäpp (ovanligt). Jag kom inte ut på något nät och datorn ”trodde” att den inte hade något nätverkskort. Det spelade ingen roll vad jag klickade på, hur mycket jag än tjatade på datorn och talade om för den att den faktiskt har ett kort i sig, eller vilka inställningar jag nu än valde…den vägrade i sten.

Jag lyckades fippla bort alla nätverk som fanns tillgängliga, jag plockade ut batteriet, jag ringde till Theresé, jag slet ut alla tänkbara kablar och sladdar till alla dosor som finns och jag drämde igen locket, skulle starta upp den igen och då höll inte ens det på gå. Till slut valde jag att återställa datorn. Ingenting… då smällde Maria igen locket igen och gick ut från rummet.

Åke kommer in, sätter sig i soffan, slår igång datorn och allt funkar som förut, say no more! Nu hade det förmodligen med återställningen att göra, jag visste inte att man skulle starta om datorn efter ett sånt val, men så var det väl förmodligen.

Nå, detta var väl i samband med den efterlängtade starten av serien Dallas. Jag hade förberett att spela in första avsnittet eftersom jag hade annat för mig. Stiger upp på tisdagsmorgonen, sätter igång videon och håller på få krupp, jag har spelat in tre timmar, av tv24, tack för den du… televerket.

Så sätter jag mig vid datorn och letar upp tv4 play, och sätter mig tillrätta i soffan och ska kolla in första avsnittet (skam den som ger sig, tänker jag), efter 3 minuter laggar datorn fast, bilden är frusen, jag startar om, får börja se avsnittet från början, samma visa, men denna gången hörs ljudet men bilden är svart. Ja, så blev det med den serien, nu skiter jag högaktningsfullt i den och går vidare med mitt…sådeså.

Önskar er alla en fin torsdag!

Kunde ha gått illa…

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 juni 2012 kl 08:09, 2 kommentarer

Jag var en sväng till mamma igår, vi satt ute på deras gård och drack kaffe, kolla in jättetulpanerna som växer där:

Mitt i alltihop kommer Karin, mamman till min bästa kompis då vi gick i skolan, Annica, som blev mamma själv, för första gången ifjol, och det räckte inte med ett barn utan det blev två pojkar. Så hon har det hon gör på dagarna. Nå, Karin visade bilder på pojkarna och vi pratade om ditt och datt.

Hon var nyss hemkommen från Stockholm, där hon hälsat på sina barnbarn och dom hade varit ut och gungat osv. Och givetvis, apropå att gunga, så dök det upp ett litet minne hos mig som har med en gunga att göra.

Det var dessutom jag och Annica som var inblandade i den lilla happeningen på Mariehem, jag gissar att vi var runt 9-10 år, och vi hade förmodligen lite att göra, så vi parkerade oss i babygungan, ni vet dom där med dubbla däck, sedan pressade vi upp farten allt vad vi kunde och då det svängde som bäst, gick ena kedjan av, mitt ben fastnade i gungan så jag hängde kvar och Annica flög som en projektil och hamnade under en stock dom hade satt framför gungställningen.

Det hade ju kunnat sluta illa, men vi klarade oss fint och skrattade hela vägen till vaktmästaren, men där blev vi nog mer nervös, då vi skulle tala om vad vi lyckats göra. Nu var det ingen elaking till vaktmästare, men han muttrade någoting om att gungan var för småbarn och inte till oss… bara så vi skulle veta det.

När jag kom hem från M-hem så startade jag upp gräsklipparen och tog några varv med den, tur att vi inte har så mycket gräsmatta här. Däremot har vi många många bilar, så där vid fyratiden, då är det snudd på tjätt, ute på Vännäs vägen och i dom båda rondellerna. Det tog fem minuter för en bil att ta sig från vår infart och ut på Vännäs vägen… 200 meter bort (fågelvägen).

Sen håller kön i sig i ungefär 30-40 minuter och sedan blir det som vanligt igen. Vi har ju tur att dom flesta ändå fattar då man kommer körandes och stannar vid infarten att vi ska in här, så dom lämnar en lucka, så det värsta är ju när det då kommer folk som hittar på att dom ska gå över där, då blir det problem, ska man stå kvar och blockera trafiken eller ska man köra emot dom tills dom fattar att dom ska flytta på sig? Mjoå, jag vet då vad jag brukar göra, och det funkar i dom flesta fallen 🙂

Efter middagen rensade jag runt smultronbuskarna och tog rabatten runt hörnet också… Maria som inte vet vad som är ogräs eller inte, men jag rev upp lite saker så det kommer ner lite ljus där. Lena var lite förvånad då hon fick höra att jag satt silverek, ifjol, och den sitter där i år också, samma plantor, hon trodde nämligen att dom var ettåriga, och ska jag vara ärlig så trodde inte jag något annat heller, men dom lever och frodas i alla fall. Har man grön fingertopp eller har man 🙂

Och Åke kunde man hitta här:

Han tömde och plockade ner tanken (synd att jag precis fyllt tanken för 1200kr), och där upptäckte han i alla fall att någon strypt ett av returrören och nu var det återstående röret snudd på tätt. Han ska göra klart det ikväll. Han höll på ända till efter halvtolv igår kväll. Men nu ska det väl ändå bli bra då han får sakerna på plats igen.

Idag ska jag ta och ombesikta Camaron och hoppas att dom nöjer sig med vad Åke gjort med den, det svåraste är väl att få till ljudet så det duger i deras öron samt CO halten. Jaja, vi får se vad dom säger. Önskar er alla en fin torsdag!

Vi hittade hem

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 september 2011 kl 07:30, 4 kommentarer

Vi köpte oss en GPS, när vi var i Uppsala, dels för att, förhoppningsvis, få en mer korrekt hastighetsmätning och lite för att alla surrar om deras gps:ars vara och inte vara.

Ett förbehåll från min sida var att den inte, skulle köras med ljud….finns väl inget mer irriterande än nåt som ska låta i tid och otid, för låg volym och du får sitta och grunna på vad som sas, för hög volym och du hör inget annat.

Vi hann en kilometer så kom det ett konstigt läte från ett obestämt håll i bussen. Sedan återkom detta ljud (tutande) med jämna mellanrum. Åke gav mig GPS:en för att jag skulle skriva in destinationen, jamen om jag gör det, sa jag, så kommer den garanterat att börja surra. När jag tar i apparaten så tutar den igen och nu ser jag anledningen till detta ljud, det var ju en varningssignal för hastighetskameror *suck*. Fattas bara sa, jag, att den nu skulle ha sagt: jaha ja, och där kom ni nu med på bild!

Ljudet gick givetvis att stänga av och det gjorde jag också, för så fort jag skrivit in vår adress så satte tjattret igång. Lite intressant var det väl att veta att längst upp på skule, så var vi 201 meter ovanför havet, och på höga kusten bron kom vi oss 50 meter ovanför ytan. Den visade även på den totala tiden hem, och vad av den tiden som var faktisk körtid, och en medelhastighet. Nå, hem hade vi förmodligen tagit oss utan apparatur, det har vi ju fixat förut, men nu blev det med lite fakta i bagaget också.

Här kommer lite kort på busungen, Sally:

Här har hon fått syn på katten Diesel, som krupit in under bussen:

Och slutligen, en bild på den sista och enda entusiasten, som fortfarande, en vecka efter att tävlingen är avslutad i Piteå, har kvar bandet runt handleden som visar att hon är förare/mekaniker:

Och med dom önskar jag er en fin dag!

Etikett: ljudet

Play it again…Sam 🎹🎼

Håll klaffen, Maria 🤐

Skola för maskotar 🧸😲

Det finns nåt, med allt!

Stridsberedd på en nanosekund

Handuppräckning!!!

Ett bil dilemma…

Det ville sig inte!

Kunde ha gått illa…

Vi hittade hem

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation