Etikett: locket

Höfta hej vilt, det är bäst!

Så var det dags att vända blad, igen:

53154988_10156961830946585_5685391103277137920_nOch nu råkar almanackan hänga ovanför en samling kryddburkar och igår, la Kockens kryddor ut en fråga på FB, man skulle berätta vad man hade i kryddlådan.
Nej, jag har ingen kryddlåda, var min första tanke, fast det hade varit lögn, det har jag visst, alla burkar ryms nämligen inte på hyllan.

53472731_10156961781726585_605817506606612480_oJag vet att man egentligen ska förvara dom i mörker, men dom här använder jag ju nästan dagligen dags, tror inte att dom hinner bli fadd i smaken. Dom i lådan, däremot, är såna som inte kommer fram lika ofta, såsom kardemumma, arrowrot, citronpeppar (vad har man den till, vi äter ju inte fisk, fast ändå har vi 2 burkar?), 2 burkar ingefära också, jisses…chilichoklad, och andra outsiders.

52944346_10156961825286585_5526559570538790912_nKom osökt att tänka på då jag och Åke träffades, jag, blott 17 år och tämligen ovan att laga mat. Man läste kokboken och försökte sig på olika maträtter. Men jag menar, vem följer recepten slaviskt, det går ju inte. Då får du förmodligen en intetsägande, smaklös maträtt på tallriken.

Alltså vadå, ett kryddmått, hit eller en tesked dit. Man höftar ju hej vilt och känner i handleden då det är perfekt. OBS Detta tilltag gäller ju endast om du har rätt lutning på kryddburken, det tar ett tag att lära sig det också 😀

Sen är det bra om locken på burkarna sitter fast…haha!!!

Och då man kan detta, så talar vi om att laga mat med själen, och det blir en fröjd att äta. Inte som då jag och Åke stannade på ett hak söderut och jag hade beslutsångest inför vad jag ville ha.

Såg en skylt framme vid kassan, ”kockens” hamburgare, ja jäklar, här har vi väl en burgare med själ i, trodde jag, och beställde den.

Hann se, då beställningen var gjord, att jag tagit i så det räckte, tror att hamburgaren vägde typ 300 gram, jo tjenahejsan, jaja, den måste ju vara god, i alla fall.

Men ack vad jag bedrog mig, Kocken hade gått på jobbet utan själ, burgaren såg ut som en grådassig, tråkig köttfärsbit, smaklös och fattig på tillbehör. Inte ens Åke tog mer än en smakbit av den. Jojo! Och nej, jag iddes inte bråka…jag vet, fel av mig.

Önskar er alla en trevlig fredag!

21458098_10155622308941585_4673080596849110875_o

Maskar

Man ska aldrig titta ner då man är ute och går vid regn. Maskar som ligger på asfalten i miljontal, huvva. Till slut kan man ju bli nipprig. Vet en gång för flera år sedan då jag skulle följa med Nicco till skolan, hon satt på cykeln och jag gick. Vi hann inte mer än några hundra meter då hon skrek till och höll på ramla av cykeln, hon hade upptäckt alla maskar som krupit upp från jorden och lagt sig så där lämpligt på vägen. Titta inte ner sa jag, men hon vägrade cykla mer den dagen.

Jag har ett annat minne av en stackars mask som mötte sin baneman (jag) alldeles för tidigt i livet. Jag var väl en så där 7-8 år och hade stött på den största masken jag någonsin sett. Givetvis ville jag behålla den och tog med den hem, fixade en burk som jag lade ner lite jord och nån pinne i, sedan placerades masken i burken, och sedan fick den en hedersplats nedanför min säng.
 
Ett av problemen var att vi skulle åka till stugan på sommarlovet, och när vi åkte dit så var vi där hela sommaren, från skolan slutade till den började igen. Masken glömdes bort då vi åkte iväg, inga hål hade jag gjort i locket och den gick en fruktansvärd tid till möttes.
 
Så även vi, då vi kom hem efter 2½ månad. Jag upptäckte burken då jag klev in i mitt rum, masken hade blivit ännu större än han hade varit, en stor vit sak hade vuxit ut mitt på masken och två långa spröt stack upp från den. Hm, och inte kunde jag heller låta bli att öppna burken….WHY??? Det fattar ju alla att det stank nå fruktansvärt, fy för den lede. Nä, inget mer masksamlade blev det för min del. Kanske lika så bra för alla kvarvarande maskar.
 
Jag, Ingegerd och Kerstin var ute på en runda igår. Vi började ute på Teg Trädgård för att kolla in plantorna, tyvärr var vi ute för tidigt och blommorna var för små, Kerstin hittade inte heller det hon var ute efter.
 
Färden fortsatte sedan till Ersboda och Sportlagret där jag hittade en regnjacka till Nicco. 199:- för en softcell jacka, det får man nog inte säga något om, tyvärr var den för kort i armarna och vi få åka tillbaka och se om vi hittar en större storlek. Och hon som ville ha just den där…typiskt.
 
Sen åkte vi upp till Café Vaniljdrömmen där morsan mötte upp och vi gick in och tog en lunch där. Jag blev bjuden av Kerstin, jag, tackar tackar! Satt och surrade bort en stund och innan vi åkte hem så var vi in på Willys och handlade lite såna där nödvändiga saker till kylskåpet.
 
Jag hämtade sedan Åke på hans jobb och vi for ner på Meca där generatorn till Volvon hade kommit in. Vi frågade om framlysen till Camaron men den storleken vi är ute efter har utgått från sortimentet, är det nå typiskt då? På kvällen gick Åke ut och satte dit generatorn så nu ska det inte finnas nåt mer fel på Volvon, ja, förutom att han skulle sätta fast ljuddämparen lite bättre.
 
Nä, nu ska jag koncentrera mig på struktur ett tag, struktur i jobbsökandet, ni får ha en bra dag och hoppas att regnet håller sig borta, inte så troligt, men hoppas kan man ju alltid.
Maria Lundmark Hällsten