Etikett: lon

Jag gjorde en liten eld show, med…

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 december 2016 kl 08:46, 2 kommentarer

Japp då var tomten på gång, ser dock ut som om Winstone funderar på mat…hur kan det komma sig?

Än idag stannar det folk och fotar Lennart, sist för någon dag sedan, då var det någon i bil, som bromsade in för att hinna få en bild 😀

Jag kommer ihåg, som barn, och mitt allra första lilla skelett. Vi var på någon marknad, kommer inte ihåg vart, men där, i ett stånd, hängde han…ett skelett med gröna ögon, det var en nyckelring. Han stod högst upp på min önskelista och jag fick honom 😀

Vet inte vart min förtjusning över just skelett, kommer ifrån, men…det roliga med den där nyckelringen är att han levde (inte bokstavligt talat) i någon sommar eller två, sedan kapade jag honom vartefter, ett ben, finns kvar, det använde jag som hänge till någon ring jag hade i örat. Jag brännmärkte honom med…fråga mig inte varför.

En viss fascination över eld, har jag nog också, alltid haft. Lågorna kan vara hypnotiska att titta på, men även lite kul att leka med. Ja, jag vet, detta är nu inget jag förespråkar, eller tycker att andra ska göra, fast jag gjorde det, fy på mig.

Uppe på lon, där jag och brorsan hade vårat rum, då vi på somrarna var i Malå, där satt jag på sena kvällstimmar eller på natten, då jag hade som mest inspiration. Jag ritade teckningar och piffade till dom med lite brända kanter. Jag gjorde mönster med aceton på bordsskivan och tuttade på, det blev som en liten elds show, kortvarig men spännande. Tur att mamma inte har internet, och läser detta 😀

När jag nu skrev lon, sommarlov och Malå, så kom jag plötsligt att tänka på viss smärta. Där på sidan om lon, hängde en hängmatta, och på framsidan, en piltavla. Börjar ni förstå vad som ska komma?

Jag chillade i hängmattan medan min kusin Robin, stod och övade på lite pilkastning. Han missade tavlan…ja, till och med hela väggen, (till hans försvar så var väggen inte så där JÄTTE stor) och pilen kom flygandes genom luften och borrade sig genom hängmattetyget och in i mitt lår…jodå, återigen, tur man är norrlänning, lite smärta har inte tagit kol på mig…än.

Här är lon, förresten, men på den tiden fanns inte dessa små altaner på sidorna. Den vänstra delen (halva byggnaden) tillhörde min moster och morbror (idag mina kusiner) och den högra delen är min mammas.

Nu tänkte jag avrunda lite här, för jag kommer hela tiden på nya saker att berätta, men jag har inte tid, med detta, nu, måste börja göra andra saker om jag ska hinna med dom innan jobbet kallar. Önskar er alla en fin onsdag!

Nu…helg! :D

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 oktober 2016 kl 08:52, Bli först att kommentera

Jag visste det…ännu en jobbarhelg avklarad och det gick fort som sjutton. Är nu ledig i två dagar, så detta är ”min” helg, typ. Lite sovmorgon hade jag, klev upp fem minuter innan larmet satte igång, 25 över 7, även om jag kunnat sova längre, så är jag en sån som gärna vill ha tid på morgonen…slöa, dricka kaffe, surfa runt lite innan jag sätter mig och skriver ett inlägg i bloggen. Och sedan får Winstone min fulla uppmärksamhet under en promenad.

Vi pratade lite om hur det var att vara ung, att vara uppe halva nätterna och sedan sova halva dagen. Jo, det kunde vara kämpigt, då sommarlovet plötsligt var över och man skulle upp tidigt. Jag kunde aldrig riktigt köpa heller, att om man gick i säng i tid, så skulle man ha lättare att komma sig upp.
Jag var nog lite av en nattmänniska också, trivdes att sitta i mörkret och rita, skriva, kludda, lyssna på musik, fantasin och kreativiteten, var som störst under småtimmarna.

Jag och kusin Anna, intog storstugan, ett sommarlov, ett hus som ingen bodde i under sommaren, utan det var bara dusch och toa som alla använde där. Vi försökte oftast sova så länge som bara möjligt, men det fick man aldrig, det var ett evigt springande i dörren och tjoande på trappen.

En kväll, smidde vi stora planer, nu skulle vi ge igen, och väcka mina föräldrar i ottan. Och för att klara av att vara vaken den tiden på morgonen…6, så fick vi inte somna, utan vi satt uppe hela natten, det sved i ögonen, John Blund hade uppenbarligen tömt ett helt jäkla flak med sand, rätt i ögonen på oss, så vi pinades, dom sista 2 timmarna. Men sen…

In på lon, där dom sov, upp med dörren och sen börja vi slamra med kastruller och makaronpaket. Mina föräldrar bidrog inte med den bestörtning och upprördhet, som vi hade tänkt oss. Nej, mamma kikade fram under täcket och undrade bara vad vi höll på med, och varför skulle vi koka makaroner på morgonen, varför inte äta frukost istället…typ. Där fick vi för den ”geigenmissionen”. Och sedan gick vi och la oss..och somnade förstås.

Önskar er alla en trivsam måndag!

Dom är småkusliga

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 maj 2016 kl 08:52, 4 kommentarer

Vi har pratat lite om den där jätteholken vid ankdammen uppe vid NUS. Jag tyckte att man skulle sätta dit en liten skylt, typ…Här bor Flapps. Ni vet, den där gamen i djungelboken, som inte hade nåt att göra, men som skulle hitt på nå 😀

Jag kan tycka att det är roligt att se på fåglar, vad dom håller på med. I söndags var det dock inte så kul då vi skulle sätta oss ute på altanen. Det var fullt med fågelfjädrar och dun, som virvlade runt härute. Vi trodde nog först att det varit en katt eller större fågel som angripit en mindre. Men så såg Åke ett märke och lite dun, på ena rutan ute på bron, så det var nog någon stackare som navigerat fel och kört rätt in där.

Jag berättade på jobbet igår om fladdermöss, som ska vara så bra att ha om man vill hålla undan myggen. Dom äter enorma mängder mygg, fast dom är ju som lite småkusliga också.

Vi var uppe i stugan en höst och jag skulle in på lon, där det sitter två stora dörrar som brukar vara låst med hänglås.

Jag skulle dit i nåt ärende och hade nyckeln med mig och ve och fasa, på låset hängde en brun fladdermus, jag som aldrig sett en livs levande sådan.

När jag i skrivande stund sätter ord på det där, så ryser jag lätt, inte för att det är något jag är rädd för, men själva överraskningen, jag var ju på väg att ta i låset 😀

Bild hittad på pinterest.com

Och just Malå, där vi har stugan, där finns det djur i alla dess olika slag. Insekter, skalbaggar och sånt, tillhör inte favoriterna. Skräcken lyser nog lätt i ögonen då man sitter därute och plötsligt hörs ett brummande (kan lät förknippas med en grästrimmer), man duckar i tron att det är ett jättemonster som kommer flaxande, huvva.

Detta monster hittat HÄR

Jag tror att min fjärilsfobi, sitter lite i att jag är rädd för att få dom i håret. Kommer så väl ihåg en sommar, jag hade nytvättat mitt hår, gick upp till eldstaden för att sätta igång en liten brasa. Jag är på väg in i stugan igen för att hämta något, och då kommer nåt sånt där stort as, som brummar, och landar i mitt hår.

Jag får panik, slänger huvudet framåt, och rufsar i håret, och när jag tar tag i håret, så nyper detta djur tag om hela mitt finger…fråga mig inte vad det var för nåt, jag blundade och skrek samtidigt som jag viftade i vild förtvivlan och sprang in…vet inte ens om jag tordes gå ut nåt mer, den dagen 😀

Jaja, sånt händer och man får väl leva med det. Nu ska jag ut med Winstone och se vad vi kan hitta för djur…eller odjur. Ha en fin tisdag, allihop!

Den rättar sig inte i ledet

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 november 2015 kl 09:04, Bli först att kommentera

Mysväder…om man inte hade en hund förstås, eller andra ärenden som kräver att man går utanför dörren.

Tänker på då man var barn, sommar i Malå, och rummet som pappa gjort i ordning uppe på vinden, i deras gamla, ombyggda hölada. Den vi kallar för lon. Där kunde det smattra rejält då det regnade, så häftigt.

Eller så sprang vi ett gäng med barn, in i lekstugan, för där kunde det bullra ännu mer, då taket inte var isolerat. Regn var väl annars inget som hejdade en från att göra precis vad som föll en in. Att bada i regn, var ju också roligt, och vattnet kändes ännu varmare än det var.

Här en bild på lon:

Och en med baksidan på lekstugan, som min farfar byggde till mig då jag var liten, av hässjestångar:

Jag och Winstone var till veterinären igår, det har ännu inte hunnit läka ihop så han får testa ny antibiotika i 10 dagar, återbesök på måndag. Tur att killen inte verkar ha ont eller känna obehag, och inte bara det, tur för oss att vi har honom försäkrad 😀

Själv ska jag på omläggning idag och förhoppningsvis, får jag då veta om dom har några planer för mig. Och ja, jag ringde Folksam igår och samma som för Winstone, tur att jag har en försäkring som jag inte hade tänkt på, fast rik på den, blev man ju inte, men man tackar inte nej till sånt man får, bara för att.

Vi gick på en promenad igår, och hamnade längst garagelängorna vid Vännäsvägen. Och vi har bott och haft vårt garage där i 17 år, men jag har aldrig noterat detta, kolla in björkarna åt ena hållet:

Och åt andra hållet:

Vad är det där för enstöring, ett träd som inte ville vara som alla andra och rätta sig in i ledet, nä, här såg det ut att gå åt skogen med raka linjer 😀

Hoppas på en bra dag för er alla, att det regnar, gör ju ingenting, för vi är ju som dom vackert brukar säga, inte gjorda av socker 😀

Nostalgi och lukten av hö

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 januari 2015 kl 07:37, Bli först att kommentera

Det blev lite av en nostalgitripp igår då jag var hem till mamma och Bosse. Jag är med i en grupp på FB, där det visas gamla bilder från Malå. Och det var inte så längesedan det dök upp en bild på mig, i hölasset. Jag ville dock inte kopiera och lägga ut bilden då detta är en sluten grupp, men…

Jag vet ju att mamma har den tidningen hemma, så hon plockade fram den och se, visst fanns reportaget med. Detta var 1975, och Sven Larsson kom med traktor och höskrinda till Udden, där han skulle ta rätt på höet som hängde på hässjorna.

Och alla frivilliga barn i närheten fick vara med och trampa ner höet i skrindan så han fick plats med så mycket som möjligt. Som lön för mödan fick vi åka med bort till hans domäner där höet sedan kastades ner på ett typ av rullband och blåstes in i ladugården, på höskullen, förstås.

Detta var en av sommarens höjdpunkter, sommarlovet gick väl mot sitt slut och man gick och väntade på brummande från traktorn och då man äntligen hörde det så vart det liv i luckan och djungeltrumman gick vida omkring.

Jag har åkt x antal gånger och år, en av gångerna så började min kusin André, med ett litet hyss. Då vi var lastade och klar så körde vi iväg och André hoppade ner från skrindan, sprang några meter och hoppade upp igen. Till hans störa förtret så såg Sven vad han höll på med och när han för fjärde gången i ordningen hoppade ner, sa gav Sven, plattan i mattan och gasade iväg så André fick springa hela vägen till vi var framme, hahaa…ja det var ett litet straff för hans ovett. Man fick ju inte hålla på så där ute på storvägen, men som tur var för André så var det inte en speciellt lång språngmarsch han fick göra 😀

En annan av mina kusiner, Fredrik, hade ju aldrig hört annat än att vi sa hölasse, då det var dags, åh, när kommer hölasse, var väl det vanligaste uttrycket och givetvis, ett lätt ord att missuppfatta, Fredrik trodde alltså att Sven, hette HöLasse, vad annars 😀 Jag sa att det var väl tur att han inte körde annat i sin last då…kunde ju ha varit dynga eller annan skit 😀

Ett annat klipp fanns också sparat, min pappa fotad utanför lon, som vi kallar den. Ett hus, loge där han och mamma alltid bodde på somrarna, hundra meter därifrån, står storstugan, som är ett året runt boende. Ja, lon används även idag, om somrarna, det är mysigt därinne och då jag var i tio års åldern kanske, så inreddes även ett rum på övervåningen till jag och storebror. Och detta blev ju sedan ett rum till lillebror och sedan lillasyster.

Önskar er alla en toppen fredag!

Din kontakt och min kontakt, och …

Av Maria Lundmark Hällsten, 29 november 2014 kl 06:06, Bli först att kommentera

Guten morgen, skrev hon som varit vaken i en halvtimme redan, och har hunnit koka kaffe, surfat runt lite och nu laddar inför en arbetsdag.

Nere i bastun avhandlades ett ämne om kontakt…mobiler ni vet och hur lättillgänglig vi gjort oss, och inte bara det, utan även vant oss vid något man knappt kan vara utan.

Jag berättade om då man var barn och upp till vuxen ålder, ni vet, perioden innan alla nu hade en mobil, då vi var i stugan. Där fanns en fast telefon i storstugan, centralplatsen över vårat lilla stugsamhälle, huset som vi bara använde på vintern, men där dusch och toalett fanns. Och en annan fast telefon på lon, mamma och pappas sommarstuga.

Så råkade man nu vara inne i storstugan i ett ärende och telefonen ringde så var det att svara, och sedan försöka lokalisera personen som eftersöktes, dessutom var det oftast lite bråttom, rikssamtal ni vet, det var inga billiga saker.

Ut på bron, busvissla åt det håll man såg en människa i rörelse, teckna om den personen nu visste vart den andre höll hus, visslingen vidarebefordrades och det vinkades hej vilt, men vi lyckades nästa alltjämt, inte behövdes det några mobiler.

Samma system användes då det vankades kaffe uppe vid grillen eller någon skulle bjuda på middag och det skulle sammankallas till bords…ett bra sätt att upprätthålla kontakt med varandra. Och med tanke på the topic of today, så bjuder jag på en liten snutt, hittad på youtube…om en telefon, en smart sådan:

Och avslutar med att tacka Bella, en tjej jag träffat vid tre tillfällen och som skickade ett par örhängen, med sin mamma, till hon…där i Umeå, som gillar döskallar, hahaa, det är bra att hon har koll 😀

Önskar er alla en fin lördag!

Skit i ögat… jojo

Av Maria Lundmark Hällsten, 29 maj 2012 kl 07:39, 2 kommentarer

Jag blev sjukskriven, veckan ut, sedan går jag på jobbet och ser vad som händer då man kommer tillbaka till verkligheten igen. Jag känner mig ju betydligt bättre än för en vecka sedan, men det är inte bra… än, och därför känns det också väldigt dumt att chansa, och se om det går bra, och om det inte gör det, så kanske man orsakat en ännu längre hemmavistelse.

Sedan sa min läkare att dom inte kommer att hitta något fel på röntgenbilderna och även om dom gör det så kommer det inte att åtgärdas… det brukar vara så med ländryggar. Så då vet vi det också, undrar varför dom då överhuvudtaget röntgar en ländrygg, det måste ju vara totalt bortkastat. Jag sa till honom, att det må så vara, men det kan ju vara ”kul” att veta vad det är som är fel, och på det fick jag inget svar, utan bara ett hum.

Jag vet inte, men jag litar inte riktigt på min läkare… tyvärr, och det har hänt tidigare, till exempel då jag fick göra en sån där test om benskörhet, och killen som gjorde den gick igenom svaren och sa att på ena höften, var det en början på urkalkning, och han sa att jag skulle ta det med läkaren, för att eventuellt medicinera mot benskörhet.

Svaret jag fick från läkaren, brevledes, talade om att allt var normalt. Vem ska man då tro på? Jaja… jag får väl tro på tomten då, så har jag ju någon i alla fall 🙂

I bastun igår, blev det bland annat prat om fåglar, Jan B:s syster, hade nämligen oturen att få in en skraka i deras sommarstuga, den hann skita ner en hel del där, och dessutom lägga ett ägg, innan den lade sig ner för att dö, på ett bord. Usch vad hemskt, och sedan att måsta ta reda på all dynga.

På lon, där mina föräldrar bor på sommaren, kommer man först till en port, som alltid står öppen, förutom då det stormar eller ösregnar, här har ni en bild på den… eller två:

1½ meter ovanför porten finns det ett fyrkantigt hål, där man på den tiden då det var en hölada, slängde in höet. Nå, då jag var liten så var det hålet öppet, och på insidan, om man ville ta sig fram till luckan så fick man balansera på en rätt så bred timmerstock, som gick ända fram, då kunde man sitta där och tjoa åt världen.

När man kommer in genom porten så är man i en hall, med vänstra dörren som leder in till min då levendes moster, hennes man och mina två kusiner, i den högra dörren bor mina föräldrar. Dessutom finns det en trapp som leder dit upp och där kommer man fram till två dörrar, den högra dörren ledde in till ett rum som jag och brorsan fick ha som vårat, och våra kusiner hade det andra rummet.

Andra halvan av utrymmet däruppe, nyttjas som förråd. Och där spenderades en hel del tid då det regnade, ni fattar ju ljudet som kom på det stora plåttaket då det regnade… mysigt värre.

Ännu mysigare tyckte ju svalorna att det var då dom hittade av att flyga in genom luckan och bygga små bon därinne, under taket, jättetrevligt med alla skit som hamnade i trappen och därnere på golvet. Så dom försökte hålla dom undan genom att ta bona som dom höll på med, en gång skulle min mosters man, klättra upp till ett av dom och se om ungarna flyttat, ut, för hade dom det så skulle boet plockas bort.

Han hann komma sig en meter ifrån boet, då stack svalan ut ändan och sket honom rätt i ögat… det ni, det är värre än en snigel på ögat det 🙂 Sedemera lades hålet igen, och som ni ser på bilden så hänger det även plastband vid porten för att dom inte ska flyga in där, men ibland så händer det i alla fall.

En annan gång satt vi inne hos mina föräldrar då det plötsligt började skramla och krafsa i kaminröret. Jaha sa pappa, nu är det en fågel som trillat ner där. Han tog några sidor tidningspapper och vred ihop det med ett låååångt snöre. Sedan gick han upp på taket, skickade ner papperet genom kaminröret och stod där och såg ut som om han fiskade, och efter ett tag, tro det eller ej, så fick han napp.

Fågel nöp sig fast i papperet och följde med upp, vilken hissfärd han fick vara med om. Och givetvis, efter det, så lades ett lock dit, som skulle förhindra att fåglar trillade ner.

Och med den lilla berättelsen lämnar jag er till allt ni nu tänkt ge er på, själv är det frukost, röntgen, en blixtvisit hos en gammal kompis och sedan veterinären som gäller för mig. Fullt upp, med andra ord, ha det gott!

Incheckad och utcheckad

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 december 2010 kl 08:42, 6 kommentarer

Det gick bra för Nicco, ingen fraktur utan snarare en sträckning. Tänk om dom kunde ha en liten simpel röntgen apparat på vårdcentralen så man slapp all denna väntan på akuten, vad praktiskt det skulle vara. Men det skulle förmodligen bli alldeles för dyrt.

Nå, nu fick då hon och Åke ett tillfälle att besöka tågstationen så även hon fick se hur det ser ut därinne. Jag fick inte se tågstationen den här gången men jag fick göra ett snabbt återbesök vid södra entrén. Och hur kan det komma sig, tro. Jo, jag parkerade där då jag och Nicco var på akuten, bra med platser och motorvärmare samt att man bara stoppar in kontokortet och checkar in, för att sedan…om man kommer ihåg det, checkar ut innan man åker, vilket jag totalt glömde bort, men se tokigt. Jaja, jag tordes i alla fall inte lita på att man automatiskt blir utcheckad efter klockan 17, så därför åkte jag förbi där på hemvägen.

Fick en glimt av tomten i Järlåsa, ovanligt gullig sådan och utan skägg:

Tomten är givetvis Sally och antagligen är det mamma Theresé som hållit i kameran/mobilen.

Nu håller jag på vara klar med julklapps inköpen, har kvar någon men jag vet vad det ska bli och jag måste nog vänta med att köpa dom tills jag fått min lön, min sista lön jag fick var ju bara för två dagar och det håller på att kännas nu, det ekar tomt i plånboken och det är snudd på att det blinkar error i uttagsautomaten.

Åke skulle beskriva en person igår och hade vissa problem att hitta dom rätta orden, ja, sa han till slut, han saknar nog några kopplingar däruppe, aha sa jag, så det är nästan så att det luktar lite bränt då han passerar, efter kortslutningar, han haft, moahahaha, nu har vi varit lustiga så nu får jag avluta dagens blogg och dricka lite mer kaffe. Ha en fin lördag, allihop!

Björn

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 november 2009 kl 06:56, 2 kommentarer

Detta är den så kallade björntallen som står utanför Hedlundaskolan. Vart namnet kommer ifrån, har jag ingen aning om, men nog ser den lite härjad ut, men ganska cool med belysningen som dom satt dit under tallen.

Detta är lon, en ombyggd hölada från slutet av 1800-talet. Min pappa och ingifte morbror har delat den på mitten, invändigt, där mina föräldrar har den bortre, högra sidan, och min moster och hennes man har den hitre, vänstra delen. På övervåningen finns det ett rum som jag och brorsan fick dela på och den andra övre halvan delade mina kusiner på.

För längesedan åkte det runt en cirkus i Malå trakterna och med den följde en björn. En av dagarna kom en av cirkuspersonalen ut på udden med björnen som var kopplad. Han visade upp den mot betalning. Han frågade om björnen kunde få övernatta i lon och det fick han. Min mamma har berättat detta och att barnen som bodde i närheten gick dit på kvällen och skrapade på väggarna och kröp under huset för att kunna sticka dit pinnar och diverse saker för att reta upp björnen som var instängd därinne. Tydligen blev han rasande men tur för barnen så tog han sig inte ut.

Den lilla lekstugan som står framför har min farfar byggt till mig av hässjestångar, den fick jag för längesen, kanske då jag var runt 6 år. Och nåde den kompis som inte var snäll, han/hon fick inte heller vistas i lekstugan, på nån timme…hårda bud!

Ha det bra!

Etikett: lon

Jag gjorde en liten eld show, med…

Nu…helg! :D

Dom är småkusliga

Den rättar sig inte i ledet

Nostalgi och lukten av hö

Din kontakt och min kontakt, och …

Skit i ögat… jojo

Incheckad och utcheckad

Björn

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten