Det tog ett tag innan jag fattade att det var mitt larm som gick i morse (läs i natt), det håller på vara ett tag sedan man behövde ställa larmet, så det kändes ovant, och trött var jag och det är jag nog lite än, också.

Men en kaffe och lite frisk luft så piggnar man till, sen har jag ju förmånen att bli ledig igen, imorgon, men se bra 🙂

Vi käkade hemmagjord pizza igår kväll och på bordet stod det en Loranga med en liten skvätt kvar i botten. Jag hade precis tagit en skvimp och skruvade på locket igen, då Nicco sa att det där var sååå typiskt svenskt.

Vadå… undrade jag??? Ja, att man lämnar den där sippen, ni kommer att ställa den på diskbänken men ingen dricker upp den. Joho, sa jag, din pappa brukar dricka dom där skvättarna… faktiskt. Men så skruvade jag upp korken igen och hällde bort det där lilla innehållet i vasken, avdunstad och dann.

Det gick någon timme, Nicco for iväg till en kompis, vi satt bänkade framför tv:n, Åke gick ut i köket så ropade han: Drack ni upp all Loranga?

Hahaa… ja sa jag, och log, plockade upp mobilen och skickade ett sms till Nicco med följande text: Din typiskt svenska pappa frågade precis om vi druckit upp Lorangan 😀 Fick till svar: HAHAHA Så kan det gå, det roliga var ju att jag VISSTE det där, dessutom frågade Åke vad Nicco ville då hon smsade så jag gav honom en beskrivning på vad som nyss utspelats sig i det Hällstenska hemmet, jojomensan.

Nu är det läge för frukost, kan ni tänka och sedan gör jag bort arbetsdagen i ett svep, bara så där. Önskar er alla en fin trettondag!