Etikett: lyse

Gamla tiders signalsystem

Av , , 8 kommentarer 10

 

Läste precis Marjas blogg, http://blogg.vk.se/marja/ där hon skrev om att kunna busvissla. Jag kan det, men inte utan hjälp av pek och långfingret. Min mamma kan, utan hjälp och detta med busvisslandet är man uppväxt med. Det var nämligen vårat signalsystem då vi var i stugan, och före mobilens tid. Det var ett evigt visslande över nejderna för att meddela sig.
Det kunde betyda att kaffet var klart, däruppe vid eldstaden, det kunde var att lunchen var serverad eller att någon hade telefon. Ibland visslades det i led, en vidarebefordrade till nästa som skickade vidare till tredje person. Lite lustigt faktiskt 🙂 Men det funkade, och det var ju huvudsaken.
Satt härute på altanen, förra sensommaren då det passerade två mammor med barnvagn. Dom gick över vägen och en av dom hade sin kofta slängd över handtaget och märkte inte att den föll ner på vägen. Jag provade mig på ett hojtande men det hördes inte så jag busvisslade, och då blev det en reaktion.
Jag pekade på vägen och hon såg att koftan låg där, hon tackade och ropade att hon blivit förvånad över busvisslingen, hahaa… det lät som om hon inte förväntat sig att jag skulle fixa det, dessutom ska tilläggas att jag hade vänsterarmen i gips, men det gick i alla fall 🙂
Nu över till en annan totalt ointressant grej, men ett mysterium för mig. Vi har i vår hall, två lysknappar, en går till brolampan och den andra till hallen:
Vi har bott här i 1 år och 10 månader och jag kan fortfarande, efter all den tid, aldrig, och då menar jag verkligen aldrig, trycka på rätt knapp. Det blir alltid den jag inte tänkt mig och jag begriper inte det inte, hur svårt på en skala kan det vara att få in höger går till den och vänster till den.
Och varenda gång jag ska knäppa av en lampa så står jag verkligen där och funderar, sen tänker jag, jaja, den där är det ju, det känner jag, men pytt heller, det är fel och det blir ständigt fel. Jag får det inte till annat än att den som satt lysknapparna där, inte monterade dom på ett logiskt sätt. Eller kan det vara jag som är ologisk på nåt sätt… man kan ju börja fundera.
Nu ska jag i alla fall testa att tänka höger till den och vänster till den så ska vi se hur lång tid det tar innan det fastnat, kanske 2 år till men skam den som ger sig.
Läkaren jag var till igår skickar en remiss till hud, han tyckte dom skulle titta på fläcken jag fått och det är ju detsamma, bättre att undanröja tvivel än att gå runt och grubbla, fast egentligen har jag inte gjort det, grubblat så mycket, bara då jag känt den.
Sedan fick jag gå och lämna en hög med prover igen och jag blir så glad att det händer saker, inte det vanliga ”det kan vara vad som helst”, utan här kollas det upp och dessutom ser han varje prov som en grund, om det sedan blir förändring. Kunde inte fått en bättre läkare, känns det som.
Idag står det träning på schemat, ska bli skönt att komma igång med det igen. Önskar er alla en fin tisdag!

Väldigt få, lyser upp tillvaron!

Av , , 4 kommentarer 17

 

Jag fattar inte hur det kan vara tillåtet att ens sitta på en cykel, om man både är döv… och blind. Att vara döv, är ju en sak… man har ju ändå ögon att se med, men att vara båda delarna och bara braka på, det är för mig, obegripligt. Och som om det inte vore nog… dom har heller inte råd med vare sig reflexer eller lysen.
Jag skulle backa ut från vår gård för några kvällar sedan, är jättenoga med att kolla att ingen kommer på cykelbanan, slänger i backen och gasar, bara för att få tvärnita då det kommer en cyklist rakt över vägen och cyklar upp på vår infart, den människan får cykla ut på gräsmattan. Jag blir faktiskt så jäkla arg att jag tänkt köra upp och vråla åt människan om den har ny lärt sig trampa och inte vet hur man stannar eller svänger.
Vi var faktiskt med om, en gång i tiden, att bli på cyklade då vi satt i bilen. Vi hade varit ner på stan och köpt en loftsäng till Niccolina. Kom och körde på E12:an mot Västerslätt (detta var på den tiden då det fanns ett trafiklyse, just norr om E4:a bron), det har varit rött för oss, så Åke saktar ner och sedan slår det över till grönt och han gasar på.
I samma veva dyker det upp en cyklist från vänster, Åke svär, jag har inte hunnit uppfatta någonting då jag inte ens sett cyklisten, han gasar på, i tron om att han ska hinna förbi, jag tittar bakåt, hör en smäll, ser armar och ben fladdra i bakre sidorutan, hinner titta i backspegeln och ser en lastbil och tror ju givetvis att den ska braka över människan som ligger där och sprattlar.
Åke tvärnitar, hoppar ur bilen och killen som cyklat in i oss, skyndar sig till cykeln, tar tag i den och försvinner som ett skott i fjärran. Åke arg som ett bi och vrålar till honom, jamen det gick bra, ropar killen tillbaka… ja vadå det gick bra… hur gick det för vår bil då??? Men inte stannar den killen inte, han är borta med vinden.
Och visst, det gick bra och det är ju absolut huvudsaken, bilen må ju så vara, men även cyklister ska ju ta sitt ansvar, och det gjorde inte denna killen. Och jag ser varenda dag, folk som trampar runt och över hälften, kör svart, dvs utan lysen och reflexer, även gående suger på att lysa upp tillvaron, och då tycker jag, om det nu är så dyrt att investera i ett reflex, att dom kan stanna några meter ifrån vägen dom ska över, och vänta tills det är fritt fram, istället för att kuta rätt fram och tro att man hinner se dom.
Nåja, det var det om det. Idag jobbar jag, längtar inte alls… jag skulle vilja gå i säng igen, men så får man väl inte säga 🙂 Fortfarande ont i halsen, 15:de dagen idag, usch vilken pest.. . och pina. Men det kommer väl att ge med sig, inom kort, hoppas jag. Önskar er alla en fin måndag!
ps. "Kul-Janne" roade sig med att vända på mitt lilla meddelande som jag lagt ut på ordlös lördag, så här ser det ut… vänt åt andra hållet ds.
 
Maria Lundmark Hällsten