Etikett: månaden

Efterkonstruktion eller…🤔

Av , , Bli först att kommentera 9

Fjuppe dök in igår, för att kontrollera att arbetet med Camaron, inte läggs i träda. Han hade även med sig slangar han tyckte skulle bytas ut. Det finns såna under huven som tar extra stor plats, bättre med utrymme om man måste komma åt sakerna. Bra där, Fjuppe 🤘 Hade förmodligen aldrig blivit gjort annars. Ibland behöver man en morot eller piska, för att komma igång…

Tog en promenad igår eftermiddag, i en annan del av stan. Fotade en arbetare in action

Såg ett hus jag aldrig sett förut, med ett torn på toppen, coolt

Funderade på om parkerings platsen är efterkonstruerad och det fanns inte mer space. Eller, om den från början är gjord för korta bilar 🤔

 

Bron över älven borta vid Strömpilen, sedd från en annan vinkel

Och ännu en, sett underifrån

Strandpromenaden har många fina vyer, om man inte har alltför bråttom. Då missar man nog en hel del

Den här månaden är en ständig påminnelse om pappa. Det är nu 11 år sedan, och det är precis som man säger. Det blir bättre, man kan inte leva och sörja varje dag. Däremot sakna en person. Och man kan nog inte heller undra vilken typ av relation man hade haft idag, om han hade funnits kvar.

Vi blir ju allihop äldre, inte nödvändigtvis klokare, men definitivt mer erfaren (och kortare i rocken). Det gissar jag, att även pappa hade blivit. Ibland stannar man upp och undrar, vad han hade sagt om det där, eller hur hade han gjort. Tänk om han hade levat då hade han varit där och där. Fast det är ju bara antaganden, vi vet ju absolut ingenting, om vad som hade kunnat vara.

Apropå detta så letade jag upp en rolig händelse, mitt i allt elände vi gick igenom vid den här tidpunkten. Jag citerar:

20/9-2012

”Det är nästan som om lasarettet är en egen värld, eller stad. Vilket vimmel av människor som färdas i korridorerna. Och under helgerna minskar befolkningen avsevärt, och ibland kan man nästan tro att man är ensammast i världen, då man gå ut därifrån, runt halvnio, en lördag eller söndagskväll.

I förrgår var det många som trängdes på vägen ut genom Dallas byggnaden, jag, Emma, mamma, och min svägerska, gick lite utspritt bakom ett äldre par, som hade någon meter emellan sig. Då ringer svägerskans mobil, och hon passerar paret innan hon svarar.

Mamma vänder sig till Emma och säger: Är det din mobil? Mannen vänder sig då till sin fru och säger med hög röst: NEJ! Och frun tittar givetvis på mannen och ser ut som en fågelholk, inte fattade hon vad han sa nej till, och han trodde ju tydligen att frågan kom från henne fast det var mamma som pratade med Emma. Hahaa… vilken liten teaterscen det blev, och jag och Emma var dom enda som noterade den lilla föreställningen och skrattade gott.” Slutcitat

Jo, vi kunde skratta trots allt det som hände, och vi gjorde det ändå, rätt ofta. Man blir mer tight, då man ses varje dag, även om orsaken till att man träffas, inte var så rolig alls. Men livet stannar ju aldrig av, det fortsätter oavsett vad som händer och sker. Och ibland kan det vara bra att bara hänga med och inte fastna på ett och samma ställe.

Nicco pysslade ju lite i SIMS och gjorde ikoniska byggnader från Umeå. Klicka på bilden för ett kort klipp. Tycker det blev grymt bra.

Idag sitter inte jag fast, i alla fall, utan drar till Annelie över dagen. Så nu ska kaffet i koppen, hunden ska ut och lalala, så var jag kanske klar att åka. Ha en fin torsdag, allihop! ps. såg en svampdödare igår ds.

Kan man skita i ett blått skåp?

Av , , 2 kommentarer 16

Jag läste Helenas inlägg om drömmen hon hade och vad den kan betyda. Sen tänker jag på mina egna drömmar, såna där superkonstiga drömmar,  som verkar som världens smartaste saker då man precis har vaknat, nästan så att man tror att man kommit på hur man ska lösa världsfreden.

Så går man igenom det man kommer ihåg, och det börjar spåra rejält, efter bara dom första sekunderna och man hinner tänka, vart tusan, kom det där ifrån, och hur i hela…kunde jag ens tycka att det var en bra idé???

Vad som skiljer sig idag, mot för tidigare år, i mina drömmar är just ljud. Jag har vaknat några gånger, bara senaste månaden, av skarpa ljud, Winstones skall, var det ju en gång, så högt att jag trodde att han skällde in i mitt öra, men han låg och sov, helt oskyldig. För 2 veckor sedan var det nåt annat buller, jag vaknar med ett ryck och försöker komma på vad det kan vara, men så fattar jag att det bara är i mitt huvud, och en tredje gång för 3 nätter sedan, likadant, men jag kommer inte ihåg själva ljudet…så irriterande, men ändå så verkligt.

Tyda drömmar, ska man ju också kunna göra, som Helena skrev, jag undrar hur dom skulle tyda min dröm om vår gamla högskåp, som vi hade i stugan, och som min moster sa, att vi skulle måla blå och sedan ställa ner i sjön, och simsalabim så hade vi ett jättefint utedass.

Hahaa….jodå, fantasin är det inget fel på 😀 Fast man kan ju lätt se ett litet ordspråk där…”att skita i det blå skåpet”.

Men visst är det kul att drömma, ja, så länge det nu är roliga eller fantasifulla drömmar, värre är det ju med mardrömmar, dom kan man ju vara utan, eller när det bara är blankt, nada, ingenting, fast dom säger att man alltid drömmer, oavsett om man kommer ihåg det eller ej.

Jag testade årets glögg igår, och mja, bilden får tala får tala för sig själv:

23380094_10155795994696585_3450228410703779171_nLille W ville vara me`. Jag kan också meddela att den smakade förfärligt och jag slog ut mitt i slasken, huvva! Ni ser ju bara hur illa hur det var:

22852927_10155796446546585_1044675881590917262_nDåligt väder var det igår och inte verkar det bättre idag, och apropå väder, så kan man ju alltid reta dom som bor söderöver med denna lilla text:

23559539_10155796444256585_4415448583613014398_nHahaa…

Önskar er alla en trevlig söndag…om några timmar gör jag helg!
23456266_10155796445366585_243591754551614750_o

Kan man förebygga det med…en sluring eller två?

Av , , 4 kommentarer 8

Ständigt återkommande datum, 4/8…och idag firar jag och Åke 32 år, inte som gifta, men som ett par. Det håller på vara några år nu, och fort har dom gått, men det gör dom ju, då man har roligt 😀

11450_10151839632861585_1980114013_nMindre roligt blir det med tandläkaren idag, men…jag har sagt det tidigare och jag vidhåller än idag, att det är inte själva tänderna eller vad som görs, som är okul, utan deras jäkla stolar. Det slår aldrig fel, jag får jätteont i nacke och rygg efter ett sånt besök. Undrar om man kan ta nåt i förebyggande syfte, hm…

11952009_10153557079491585_8291806009221773229_nEller njae, det kanske inte är så smart, om man tänker efter 😀

Så har man nu gjort 3 arbetsdagar, och jag har knappt märkt av dom, har man bra jobb då ,eller vad. Tjopptjopp så var man tillbaka i rutinerna, eller ja, inte riktigt ändå, Nicco är ju fortfarande ledig vilket innebär att jag inte behöver stiga upp så där okristligt tidigt på mornarna. Det kommer senare den här månaden, men det brukar inte göra så mycket, det heller, jag gillar inte att sova bort mina dagar.

Nicco övningskörde lite igår kväll, och det går bara fint:

2016-08-03 20.41.32 2016-08-03 20.42.04

Nu blir det en promenad och jag som hoppats på att slippa bära med mig paraflaxet, men det törs jag inte lämna hemma, gör jag det, så kommer väl ett monsunregnmoln, inrullandes och parkerar ovanför min skalle. Ha en fin dag, alla mina vänner!

IMG_20160803_232211_187

Jag fick ihop nåt i alla fall

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Känns ju som om det vore dags att plocka in dom få blåbären vi nu har i busken… innan det blir frusna blåbärskulor, med tanke på hur kallt det måste ha varit i går natt. Åke fixar och donar ute på gården och tar rätt på barr, klipper buskar och rabatt. Vi håller nog på att vintra, eller hur man nu skulle kalla det… usch, jag vill ju inte ha någon snö.
Annat var det då man var barn, det hade ingen betydelse vilken årstid det var, man hade alltid något att göra och stå i. Man åkte pulka (jo det fick ni ju läsa om för någon dag sedan) man sparkade (på den lilla sparken min farfar hade byggt åt mig), byggde snökojor, kasta snöboll.
På vårkanten slaskade man omkring i pölarna, började tjata om att få ha både träskor och cykel och längtade såklart efter sommarlovet.
på sommaren var det bad, kurragömma, hölass, när sedan hösten kom och skolan startade igen, då var man glad att träffa sina klasskompisar igen och allt vad det innebar.
Idag tycker jag att det har som försvunnit en årstid, men fråga mig inte vilken…hm, ja, ska vi tala om i år, så är det ju definitivt sommaren som inte blev en riktig sommar, den liknade mest vår och höst, alla månader den varade.
Varför jag egentligen blev påmind om vintern, var att mamma pratat om den där serien som går på tv som heter Lilyhammer. Vi har aldrig sett den men i går, då dom som vanligt bara hade dynga på tv:n så kopplade vi in datorn istället och såg dom två första avsnitten via svt play. Och där var det vinter, hurvas!!!
Jag ska inte uttala mig än, om jag tycker den är så rolig… det är mycket tomrum mellan det som ska vara kul och egentligen hade dom två avsnitt vi såg igår kunnat komprimeras till en halvtimme och vi hade varit lika klok för det.
En film som kommit på tal flertalet gånger under den sista månaden är: Vi hade i alla fall tur med vädret, Och nu blev jag så sugen att se den så jag beställde den igår, då vet vi att vi kommer att ha något att se på, någon kväll i oktober, den skulle nämligen inte komma förrän då, men den som väntar på något gott…
Önskar er alla en fin söndag!
ps. detta var inte vad jag egenligen hade tänkt skriva, men då jag öppnade worddokumentet var det lika tomt som min skalle, jag hade totalt glömt bort vad jag kommit på, men… jag fick ju ihop nåt i alla fall 🙂 ds. 
Maria Lundmark Hällsten