Etikett: måndag

Doften av stenciler och staplarna av fluormuggar i skolbänken

På den lilla bokklubbsträffen förra veckan, så pratade vi lite om hur vår uppväxt varit. Inte bara det, utan hur utvecklingen speedat upp allas liv och vart vi är idag. Man kan ändå, precis som jag skrev igår, inte minnas hela processen av händelser, men vissa bitar av dom. Dom där man kommer ihåg som igår. Dom ligger som i block, för mig då. Jag har ju ingen aning om hur andra minns saker eller på vilket sätt ni sparar minnen.

Från skolan minns man en hel del. Hur många satt inte och ritade med blyerts på skolbänkarna. Sparade dom där fluormuggarna i staplar. Älskade då läraren var snäll och spelade filmen vi nyss sett från nån filmprojektor, baklänges, och vi alla satt och skrattade åt hur roligt det var att se nån springa baklänges.

Inte lukten av stenciler att förglömma. Många ställde frivilligt upp och sprang till kopieringsmaskinen enbart för doftens skull. Man stod där och sniffade och nånting av den där kemiska doften lockade, det var absolut inte bara jag som gjorde det, och det vet jag. Saker som skulle redovisas av lärare och ibland av oss, på en overhead. Viktigt att papperet låg rätt och sedan ställdes skärpan in.

Undrar hur många minuter under ett år, man stod vid pennvässaren och justerade spetsen. Hur lång och fin pennan än var från början, så älskade man mest dom där med aningens trubbig spets och kort skulle pennan vara, nästan så dom rymdes inne i handen.

Dom upplevelserna får vi aldrig dela med våra barn annat än att man kan berätta dom, men dom lär inte förstå vad det var som kändes speciellt. Möjligtvis fluortanten då, beroende på åldern på era barn.

Började läsa boken vi valt, igår. Har bara kommit igång men den känns lättläst och ja, jag tror jag kommer att gilla den. Där handlar det om minnen man kan hitta i en gammal adressbok, och visst ramlar minnen över en då man läser namn, adresser och telefonnummer. Ska dock inte sticka under stol med att det finns namn, jag inte ens kommer ihåg. Utan dom väcker frågor istället

Fast vem vet, om tio år kanske man plötsligt minns. Ibland ska man se och höra saker i precis rätt stund för att det ska poppa till.

Nä mina vänner, visst har vi bitterljuva minnen från förr. Inte så troligt att nåt av dom jag nämnt, kommer att komma tillbaka. Utveckling och teknik har tagit över och det skulle förmodligen inte ens vara roligt att se en filmsnutt från ett gammal filmspole, spelas åt andra hållet. Men…kanske att få sticka ner ett finger eller en tå i den där smeten dom lagade asfalts sprickor med. Fast det vet i tusan…används det ens längre

Avslutningsvis kan ni få sen jonglerande sett från en annan vinkel. Det är väl något som man hade kunnat göra för 50 år sedan, fast det hade förmodligen inte sett likadant ut.

Ha en fin måndag, allihop!

Acceptera varandras olikheter, jomen det ska man väl göra

Av , , 5 kommentarer 14

Jomen det blev ju helt ok väder igår. Det var värme i luften så då spelar moln inte så stor roll. Åke satt dock inne och knäböjde vid det där ”projektet” han hämtade hem från Järlåsa. Theresé köpte den efter min pappa, men med allt hon har för sig har det inte blivit nåt MC kort än. Åke ska då fixa i ordning den här, besikta den och vara typ Testpilot i sommar. Så den är bara till låns…

Nu pratar dom om att söka sommarjobb i Morgonstudion på SVT1. Deras tips är att söka på ställen med stor personalomsättning…

Är det bara jag som tänker att om man har stor omsättning på folk, så är det för att ingen vill stanna kvar där. Och vill man inte det kan väl inte jobbet i sig, vara så attraktivt. Bäst jag lägger till att det inte behöver vara så överallt, men… Och klart dom har rätt på sitt sätt. Chansen att få ett jobb på ett sånt ställe är naturligtvis större. Sen är det för en kort period och med ALLA jobb får du erfarenheter så det kan ju bli bra ändå.

Det tråkiga är att man inte lyckats få till en sån bra arbetsplats att alla vill vara kvar.

Apropå jobb och yrkesval. Visste ni att i Sverige finns det tio yrkesområden, med ca 430 yrkesgrupper, och där ingår det drygt 8 500 yrken. Det yrket som 2022, toppade det vanligaste och med flest anställda var undersköterskor, hemtjänst, hemsjukvård och äldreboende. Där var då, 88% kvinnor och 12% män.

Tur att vi drar åt olika håll. Vad vi vill hålla på med, och vad vi brinner mest för. Jag älskar mitt yrkesval, inte tu talat om det. Men jag fascineras av vad vissa andra fastnar för och vilka yrken det faktiskt finns.

Tänker på dom som jobbar som utredare av svåra fall, alltså mord eller andra svåra brott. Svåra fall dom får höra talas om. Hjärtskärande men vilken lycka det måste vara att få lösa dom. Jag visste inte att man med dagens teknik kan hitta en person som streamat ett visst program på en bestämd tid. Här printade jag en del av historien. Jag har censurerat vad det handlar om, mest för att jag vet att det är inte roligt att kanske få en bild framför sig, om vad som hänt. Här var jag mest ute efter tillvägagångssättet dom hade för att hitta den skyldiga

 

Vill man läsa om det kan man klicka på bilden, vet dock inte om det är en låst artikel för dom som ej prenumererar.

Ja vi är och tänker som tur var olika. Acceptera varandras olikheter, brukar man ju säga. Jodå, det är väl ett bra tips 🥴😆

Nu är det frukost på menyn sen ska jag skjutsa iväg Åke nånstans. Han ska ut och resa…haha. Vart och varför får ni väl höra imorgon. Ha en fin måndag, allihop!

Fler behöver samarbeta, inte bara sängklädes tillverkarna

Av , , 2 kommentarer 11

Kan det möjligtvis finnas fler än jag som ren bäddar sängen, måttar det stora lakanet som täcker bägge våra sängar. Slänger iväg det så långt jag kan och inser att det ligger på tvärsan. Gör om, och tror att jag nu lagt det rätt, men det har jag inte alls. Jag *suckar* precis som vanligt och gör om proceduren en tredje gång och BAAM så blev det rätt. 99 gånger av 100, är detta min vardag då jag ren bäddar.

En förmodad tanke om varför det händer, är att lakanet inte skiljer så mycket i storlek på längd och bredd. Och det är av den anledningen jag inte ser med blotta ögat, vilken sida som är mindre (den som ska upp i huvudänden). Dessutom är det ju rätt så brett och svårare att överskåda måtten på. Men snälla, kan man inte märka ut kortsidorna då, redan i tillverkningen då? NEJ, jag kommer inte att göra det själv, jag vill att dom gör det.

Hur många gånger har man inte fått in täcket på sniskan i påslakanet och står där och vevar på med täcket för att försöka få det på rätt ledd. Inte har dom gjort det lättare då många påslakan saknar hålen i överkant. Och vid nåt tillfälle har jag till och med fått tag i ett täcke som snudd på, var fyrkantigt och passade inte alls i påslakanet. WHY??

Slutligen behöver jag inte ens skriva om dessa formsydda lakan och kasta mina åsikter på er, om det. Det fanns redan nån som hunnit före, hahaa…

Fotnot: Jag håller absolut med om det!

Apropå att samarbeta, så kan man undra varför inte fler gör det. Läkare, terapeuter, sköterskor och annan sjukvård. Den ena vet inget om det andra utan hänvisar patienten till att söka vård på den enheten. Där får du veta att dom inte är utbildad på det där området man tog upp i förbifarten och dom vet inte heller om det kan ha att göra med det där första du sökte för. Du hänvisas vidare…

Vart är samarbetet över gränserna och vart är nyfikenheten att vilja komma fram till vart problemet ligger? Varför lämnar man det till patienten att ta reda på, för guess what, patienten är redan sjuk och trött, och har inte energin att hålla reda på vem och vart man vänder sig. Man ger upp och låter det vara som det är.

Nej, det gäller inte mig, inte idag. Men jag har garanterat varit i den svängen förut. Kan vara av den anledningen jag inte heller bryr mig om att söka hjälp för sånt jag dömer ut själv, innan. Med ord som: ”Dom kommer ändå inte att hitta nåt fel, så vad är det lönt!”

Fast jag har tidigare erfarenheter via jobb, mina vänner, släkt och min man Åke. Ibland är det så sjuka historier så man har slutat fundera på vems händer du lägger ditt liv i. Du ska lita på att dom vet vad som är bäst, fast… nånstans vill du inte, men du har egentligen inte så många options. Känns halvdrygt att skriva det , men man ska precis som man brukar säga, vara frisk för att orka vara sjuk.

Jag ska tillägga att detta absolut inte gäller alla inom sjukvården, det finns undantag. Och dom ska vi höja till skyarna för deras engagemang och vilja, att göra rätt, informera och ta sig tid. En dänga kan man istället ge till politiker som inte gemensamt kan gå ihop för att lösa dom största, akuta problemen. Vi kan inte förlora det lilla vi har kvar.

Ingen ska heller behöva gå till ett jobb där man otrivs för att man inte får ge dom 100% som man egentligen skulle vilja ge, men det finns inte tid eller pengar till det. Detta för att dom personerna behövs ute i periferin för att hjälpa till på andra ställen.

Nu ska jag sluta gnälla, haha, jag åkte rätt ner i en negativ spiral och ALLT detta, på grund av våra lakans utformning, oh my…

Solen skiner ute, inte jättekallt även om jag hade på mig finmössan på morgonpromenaden. Mer beroende på mitt skruvade fladder hår som stod på kant. Undrar om det var på grund av det lilla jag kommer ihåg från min dröm.

Åke skulle köpa en stor mjukis känguru som man kunde använda som sacco säck. Han påstod att det var till 2 barn vi tydligen var stödfamilj till. Men då jag anade att det var han själv som ville ha den, och jag sa att köper du den så får den ligga i källaren när dom inte är här, så fick jag att NEJ, från Åke. Han var avslöjad, det var han som skulle ha den egentligen. Sen vaknade jag… 😅

Ha en fin måndag, allihop!

Hur tänkte man här eller tänkte man inte alls 🤔😜

Av , , Bli först att kommentera 11

Var ute på lite ärenden igår, gjorde en tvärsväng in på Ohlssons tyger. Ville se om dom kanske hade nåt tyg jag kunde använda till köksgardin, och japp, det blev ett köp. Mönstret och färgerna till trots så såg inte Åke vad som hänt i köket. Inte ens då jag frågade honom om han inte såg nåt nytt. Är jag förvånad…nopp. Däremot nyfiken på vad andra går miste om då dom inte ser såna färgskiftningar. Från ljusgrått och aningens osynligt, till detta 

Fick lust att gå in på Marknadsplatsen/båsloppisen en sväng. Hittade detta fat med tillhörande ”nåt”. Jag vet inte riktigt vad man ska ha i den lilla saken till, hm…

Stod och höll i den ett tag, la tillbaka, backade lite men, nää, jag kunde inte lämna den där. Man kan väl säga att jag föll för den, fast jag ramlade inte på riktigt 😁

Apropå skillsen att ramla (fast det egentligen är så att jag gör mina egna stunts även om dom är oplanerade) så kan det vara nåt som går i släkten. Skrev om detta för x antal år sedan men ”ramlade” över det igår, då jag letade annan info. Och här citerar jag:

”Vi satt därute och pratade gamla minnen, och min pappa fanns med där. Uppe i storstugan finns det ju en potatiskällare, därnere slår man på vattenpumpen, eller hämtar upp matvaror om man använder den som skafferi.

Jag kommer inte ihåg vad han skulle ner dit och göra, men jag vet ”for a fact”, att trappan är livsfarligt brant, man rymmer inte en hel fot på trappstegen. Källarluckan sitter fast i ena hörnet med en kedja, för att den inte ska kunna tippa över på andra sidan.

Han kliver ner några steg, lägger av misstag handen på kedjan, med den följden att luckan kommer i 120 och smäller honom i skallen, och med dunder och brak faller han nerför trappan, luckan smäller igen och kvar på golvet låg bara hans armbandsklocka…tystnad!!!

Men sa Nicco, då jag berättade det där, hann han tända lampan då? Nej, du vet, lampan tänds automatiskt då man öppnar luckan så när den smällde igen, så slocknade den…totalt mörker, med andra ord.

Nå, det lät ju grymt men det gick bara bra, lite ont i skallen, möjligtvis men det hade kunnat sluta betydligt värre.”

Tänk om man fått det på film, jösses 🤪

Hann bara hem från mina ärenden, hälla upp en kopp kaffe så ringde Nicco och undrade om vi skulle köra ett litet träningspass igen. Så vi möttes upp där borta. Tjopp tjopp så hade en timme gått.

Ikväll är vi bjudna på 60 års fest på min ära. Det är storebror Sivert som fyller år. Inte idag men på måndag. Måndag kan ju vara en sämmerdag att fira på. Beror väl lite på vad man ska göra, kanske, hehe.

Ballonger är ju något som hör födelsedagar till. Här kan man dock fundera ordentligt om designern tänkt till ordentligt eller om det blev en liten miss i utförandet, hahaa…

Ha en fin lördag, allihop!

Topplocket flög 💥

Av , , Bli först att kommentera 10

Efter samtal med Facket igår, kollade jag upp min uppsägning och insåg att jag inte är arbetslös förrän på måndag, eller imorgon, om man ska vara noga. Så jag chillar till dess då, tänker jag. Men tänker ringa tillbaka till en annan arbetsgivare som jag redan pratat med och som ville att vi skulle höras av idag.

Helgen kommer jag att viga till att städa klart däruppe, då hyresgästerna kommer den 26 december, men Theresé och Sally kommer om en vecka och då vill jag att allt ska vara klart. Även nere i rosa rummet, såklart.

Skulle koka ägg till lunch igår. Winstone älskar ägg, och har han tur kan han få en äggula om det passar sig. Så han stod nedanför mina fötter, vid spisen och sedan satt han kvar där för att vakta kastrullen på plattan så inga ägg skulle rymma. Döm om min förvåning, då ett ägg, helt oväntat exploderade i toppen och en skal bit flög över huvudet på en förvånad Mr W. Har jag aldrig varit med om förut. Det small, på riktigt, haha… man kan väl säga att topplocket flög 💥

Hade Gunilla från Hollywood fruar varit här hade hon nog hävdat att det var mordförsök deluxe. Apropå ägg och ”topp” lock… 😁

Jag och Nicco åkte på uppdrag igår. Tänker inte berätta vad uppdraget i sig, bestod av, men det tarvade en resa till Renbergsvattnet. Sista kilometrarna noterade Nicco hur plog kanterna var hyvlade, så najs.

Jag tyckte först att jag aldrig sett nåt sånt här, men… jo, det handlar nog mer om att det var så jäkla längesen jag var ute på landet en vinter, så jag har förträngt det. Ulf sa att det dels var för bättre sikt men kanske ytterst för att rymma mer snö (få iväg det längre om det blir mycket) och det ska dreva mindre.

Här hemma är det rysk roulette, varje gång vi ska ut på vägen. Man ser absolut inte om det kommer bilar, från vänster. Så bäst är det att köra ut i halvmörker för då kan man gissa sig till att det är en bil som kommer om du lyckas se lysena på vägen.

Då vi passerade Ånäset noterade jag en jättefin julstjärna som hängde ovanför porten till kyrkan. Så på hemväg, stannade jag bilen men fick inte lov att fota själv utan det skulle Nicco göra…så min upplevelse av stjärnan, min idé men hennes bild på min mobil, haha.

Oj vad roligt att få se ett julpyntat hus. Så varmt och trevligt hemma hos Annelie och Ulf. Mina 2 bilder, säger inget om den egentliga atmosfären, men vi hade som annat för oss, så det blev som det vart

Blev bjuden på en god middag, kaffe och hemrullade rån innan vi åkte hemåt igen. Tjopp tjopp så var det gjort.

Ha en fin fredag, allesammans och här, ett tips inför julen 😜

 

”Då måste man hata livet” eller på riktigt 🤔😜

Av , , 6 kommentarer 12

Såg ett inlägg i en matgrupp där inläggs skaparen åt en tidig lunch. Den översta kommentaren börjar med: ”Då måste man hata livet!”

Han syftade på att äter man lunch så tidigt som klockan 10 så måste man ha stigit upp mitt i natten. Och gör man det, så hatar man livet. Han hade minsann knappt öppnat ögonen då han läste inlägget.

Fast är det bara antingen eller som gäller, så borde det väl vara tvärtom, tänkte jag. Om man kliver upp tidigt tar man tillvara på dagen istället för att sova bort den. Sen är det lite löjligt att ens lägga en sån kommentar, då det finns tusen olika anledningar till varför man kliver upp tidigt, kontra sover länge på dagen.

Jag förstår fortfarande inte, varför man ids, skriva nåt sånt där till en människa man inte känner. Varför kommentera vad andra skriver, överhuvudtaget om man inte kan skriva det på ett mer diplomatiskt sätt? Tiden för lunchen har ju ingenting med gruppbilden att göra, den handlar ju om mat. Så det var för det första en högst ovidkommande kommentar, och sen…vem bryr sig om när någon äter sin lunch, så pass att man måste kommentera just det

Well, jag vet ju egentligen svaret. Vissa människor väljer att uttrycka sitt egna mående genom att implementera det på andra. Sitter och gömmer sig hemma, bakom skärmen och lägger kommentarer lite varstans. Andra kan uttrycka sig ironiskt eller sarkastiskt i hopp om att det ska tas för ett skämt, men kan lätt missuppfattas.

Det värsta är väl att ingen vet hur personen mår inombords. En stor anledning till varför man kanske ska tänka efter både en och två gånger innan man slänger iväg nåt. Här skulle jag egentligen lagt ut en bild jag såg sväva förbi på FB, men nu hittar jag den inte. Den är tecknad och på övre bilden står några personer på en buss. På den andra bilden, samma personer fast här markerade med vad dom bär på, på insidan.

Övergrepp, cancer, förluster… Som sagt var, man behöver inte slänga ur sig det första man tänker, det finns grupper på fejjan för sånt, där man faktiskt har lov, att både spåra och skämta vilt.

 

Apropå kommentarer, här ber dom om kommentarer. Dagens fråga…

 

Jag råkade se inlägget minuten det lades ut och jag slängde iväg mitt bidrag

 

Måste väl ändå vara det bästa ordet som kan betyda så mycket, beroende på vad man pratar om. Och ja, bäst att tillägga, det är min åsikt, du kan för all del få tycka annorlunda 😁👌

Hittade en Adalia bipunctata, däruppe igår. En tvåprickad typ. Tycker den var lite off, vad är den uppe och vandrar den här årstiden för, och inomhus *suck*

Historien upprepar sig från 14 november 2021. Då jag hittade en Adalia bipunctata, nere i vårt kök. Nyckelpigorna verkar gilla att hänga här.

Avslutar med att önska er alla en fin måndag, dom gråa tonerna och det lätta snöfallet till trots.

 

Wow faktor på den 🧡

Av , , 2 kommentarer 14

Jag beställde 2 panellängder och jag VET, att jag hade en baktanke med dom. Fast då dom kom hem så undrade jag vad det var för tanke jag haft. Tyckte inte att dom passade i nåt fönster, Kanske jag hade funderat på stugan 🤔 Fast känslan blev inte rätt.

Så då åkte den där tavlan som kändes helt malplacerad, satt för lågt också, för den delen

Och igår fäste jag upp panelerna där istället

Helt ok, blev lite varmare känsla, tycker jag. Svårt att få tyget i hörnet att sitta i en vinkel, men lite fix och trix så…det får duga. Nu har jag mer att fundera över. Hade ändå varit snyggt att plocka upp nån av färgerna där och målat på väggen. Well well, det får bli ”in the future”, i så fall.

Hämtade upp Anna då det blev dags att åka på föreställningen. Som förövrigt spelas på Klossen/Ålidhem. Med 15 minuter innan den skulle börja, kom det fram en kvinna och började prata med oss. Hon berättade om upplägget efteråt, då dom som vill får stanna kvar. Dels för att dom kan ha behov av att få prata med någon om upplevelsen. Men även för att ge våra synpunkter på det vi fått se. 

Inte utan att vi bävade lite för vad som skulle utspelas framför oss.

 

Senare på kvällen, skrev jag till skådespelerskan som hyr av oss här uppe. Och det får sammanfatta vår upplevelse, tänker jag.

”Ja nu har vi ju varit och tittat på Barrikad. Vi tyckte bägge två, min kusin och jag, att er föreställning var över förväntan. Vilka talanger ni har, allihop. Och vilket jobb ni lagt ner. Gripande, tankeväckande, berör förmodligen alla, även om många väljer att blunda.

Vi gillade hela upplägget, hur ni ibland pratar likt kanonsånger, filmsnuttar, ja alltihop. 90 minuter kändes som 30. Mycket att ta in, och reflektera över. Jag kommer absolut att ta denna upplevelse med mig.

Är djupt impad över hur ni ens kan komma ihåg orden, hålla rösterna och veta åt vilket håll ni ska vända er åt, wow!!”

Kan tillägga att det var med enkla medel, men ändå mäktigt med ljud som ibland gjorde att man studsade upp i stolarna. Och budskapet, som vid ett tillfälle fick mitt hår på armarna att resa sig. Tankarna går definitivt till dom som varit med om såna här saker. Övergrepp och misshandel. Och vad det kan göra med en människa.

Citat från recension i Folkbaldet:

”Barrikad” är ett samarbete mellan Skuggteatern och Resurscentrum för traumastöd vid Vårsta diakonigård. De erbjuder Narrativ exponeringsterapi, en terapiform som utvecklats i krig för att behandla PTSD. Centralt i terapin är en livslinje, längs vilken man lägger ut olika föremål för olika händelser i livet: en blomma för något bra, en sten för något jobbigt, en pinne för när man skadat någon annan och ett ljus för någons bortgång.” slutcitat

Joséphine svarade och jag citerar:

”Jag är SÅ himla glad att ni kom! Verkligen så himla fint. Det är ju ett så oerhört viktigt ämne och det känns lite som ett hedersuppdrag att få spela om denna tematik och hantera de här berättelserna som olika personer så modigt delar med sig av. Vad otroligt fint att höra att det berörde och väckte tankar. Mer än så kan man inte verkligen inte önska. Tusen tack för att du och ni tog er tid!” slutcitat

Och här kan man lätt säga att det är vi, alla andra som ska tacka för att detta lyfts fram. Många som drabbas men som aldrig säger något. Dom måste få veta att dom inte står ensam och att detta som händer, absolut må få ett slut. Ingen förtjänar att behandlas på det här sättet. Vi som står bredvid offren, kan med enkla medel vara till hjälp. Att lyssna på en som har varit utsatt för sånt här, är absolut en början på slutet, av det som varit.

Känns knäppt att hoppa från det till vår middag, efteråt men… here it comes.

Jag hade tidigare på dagen, gjort en marängbotten med Rice Krisp i smeten, givetvis under bevakning

Den delas på harta och mellan detta vispades grädde som rördes ut med den magiska halloncurden.

Till middag bjöd jag på räkgott som jag förberett och Åke fick den ärofyllda uppgiften att slå igång ugn och sätta in den på lämplig tid. Ingvar kom hit, lagom till den lilla sittningen.

Och till efterrätt kom Nicco och joinade oss. Behöver jag säga att den smakade helt underbart.

Ha en fin måndag, allihop!

Vi trodde hon skojade, men…

Av , , Bli först att kommentera 14

Nu har jag uppdaterat Blocket annonsen på bussen. Vi sänker priset till 114 000kr och säljer den med full tank. Johodå… Kom igen nu, skattebefriad, besiktad och redo för äventyr.

Äventyr har vi ju haft med alla våra bussar genom åren. Vissa bussar sämre än andra. Den vi har idag, har varit absolut bäst. Men det kan också bero på åldern, och skicket då vi köpte den.

September 2009, hade vi buss nummer 3. Och vi var nere i Järlåsa och hälsade på.

” Om vi hade haft en fest i bussen med 40 inbjudna, danssugna, headbangers och festen skulle ha pågått fram till morgonsidan, då hade jag kunnat förstå att detta skulle ha kunnat hänt, men inte på det här viset. Vi sitter inne i huset med Anders och Theresé och avnjuter söndagsfrukosten medan bussdäcket sakta men säkert töms på luft genom ett hål som blivit i slangen.

 Jennifer (idag Niccolina) kommer inrusade och säger med ett litet flin på läpparna, att det är punka på bussen, jo tjena säger vi alla, det är ingen som tror på henne utan vi tänker att hon hittat på något nytt bus så vi sitter kvar. Men då tar jag mammas mobil och tar ett kort, säger hon och rusar iväg. Hon är tillbaka på en röd sekund med bildbeviset och vi fattar då att hon menat allvar. Det är punka och när vi kommer ut så lutar bussen, betänkligt åt höger medan luften pyser ut från däcket.”

Men, allt löste sig, brukar konstigt nog göra det, oavsett utgång/ingångs läget.

Hade plötsligt en massa att göra inomhus igår, så då jag väl tog mig ut i solen, på eftermiddagen, var det så varmt att det inte ens var trevligt. Jag plockade blåbär och testar nu att göra blåbärssaft på dom. Kan hända att den inte blir lika smakrik som våra bär som växer i skogen, men testa kan man ju alltid göra. Den ska stå 3 dygn i kylskåp, innan man ska koka upp den igen och skumma. Så det dröjer till onsdag, innan den är klar.

Min pelargon som fick övervintra i tvättstugan, inte alls mörkt eller överdrivet kallt, ser ut att må toppen just nu.

Och pelargonen Åke fick av Mats och Hafdis såg ut så här i juni

Idag har den verkligen tagit sig

Den ska också få övervintra i tvättstugan.

Nötkråkan älskar nötterna, inte alls konstigt, men jag undrar ju om man gör dom en otjänst.

Fast det kanske är extremt dåligt med kottar i år 🤔 Har knappt sett nån i våra tallar..

Ha en fin måndag…allesammans!

Vänd flaskan upp och ner så får du se…

Av , , Bli först att kommentera 10

Jag och Åke följde med Theresé till Rödåsel Antik, efter lunchen igår. Som vanligt en massa saker att kolla in, en del mer intressanta, än andra 😄

Hittade en annorlunda spritflaska. Här häller man ut innehållet genom ena ”foten”.
Sen vänder man på flaskan och använder den som askkopp.


Nopp, den följde inte med hem. Tom på innehåll och askkoppen är överflödig, här hemma i alla fall. Men den var eljest.

Hittade ett long drink glas, som vi faktiskt har 4 stycken av, men jag hade gärna velat ha 6 eller 8 stycken. Så jag slog till och hivade upp 15 spänn så var glaset mitt. Nu kan det i och för sig, dröja 15 år innan jag hittar ett exakt likadant, men…

Köpte även en tillbringare Elegance av Rörstrand. I absolut top noch skick. Den blir nog fin att ha som blomvas, tänkte jag. Har inte övriga delar till servisen den tillhör, och nää, jag tänker inte försöka köpa ihop alla delar på loppis. Det finns gränser (tror jag).


Hem till lite eftermiddagskaffe och sen drog jag och Sally till Monkey Business. Det givna målet då hon är och hälsar på. Nu har jag godis inför kvällen, så det säkert räcker och blir över Jisses, hur ska jag göra mig av med allt det, innan måndag? Kan man frysa godis? Varför ska det finnas så många alternativ på godis och varför vill man provsmaka dom flesta 🤔 I-lands problem, big tajm!

Fast det bästa av allt, en minion, fick följa med hem 🤩


Idag blir det lite matplanering, hade tänkt grilla korv och baka Gahkku ute på gården. Men jag känner mig lite lurad av vädergudarna. Fast vem vet, det kan ju slå om, rätt så fort. Det är nog inte så kallt ute, heller. Och ikväll får vi besök av Jitte, Ina och eventuellt Nicco. Då är det Ouzu time (internt språk). Blir säkert jätte trevligt!

Önskar er alla en fin påskafton!!

Är ni vänster, höger eller tvåfotad?

Av , , Bli först att kommentera 10

Rexbegonia är det korrekta namnet på blomman som jag köpte och tog för givet var en, palettblad Det var en ren gissning att det skulle vara en palettblomma. Den påminner ju väldigt mycket om en sån.

Det blev en hemma dag igår. Hemma som i att inte köra iväg eller gå bort till någon. Däremot gick jag över 6 kilometer. Varav, nästan 4 med Nicco, då vi tog en runda runt Umestan på eftermiddagen. Det var ju underbart väder, ute.

Vi pratade bland annat om hur man kör bil. Inte som ni nu tänker, hur man växlar, rattar och följer trafikregler. Nää, hur man gasar och bromsar med en automat. Vi vet ju att man ska köra med 1 fot, man gasar och bromsar med högerfoten.

Åkes ord 1985, då jag övningskörde med honom, ekar fortfarande i mitt huvud.

-Du ska kunna sitta på vänsterfoten. Man använder bara högern!

Fast det spelade ingen roll, vad han sa. Uppenbarligen… För jag har använt bägge fötterna då jag kör, i alla 38 år jag har kört bil. Jag förstår ju dock varför man egentligen ska använda en fot. Enbart för att då man väl sitter i en manuell bil, så ska man hantera 3 pedaler och inte missta kopplingen med bromsen.

Att jag använder 2 fötter sitter rotat i ryggraden och ja, jag har kört manuell bil också, utan problem. Vet inte varför det funkar för mig, men kan ha att göra med min twistade hjärna som går åt vilket håll som helst. 🤣

Då vi skiljdes åt, skulle Nicco iväg och tanka bilen samt handla. Jag gick och handlade lite och då vi sedan satt oss för att äta middag, ringde Nicco. Hennes bil ville inte göra som hon ville. Utan la av i en rondell nånstans vid Carlshem. Schysst bil!


Nå, hon fick hjälp att få den till macken, sen startade den igen och hon kunde köra den ända hem till oss. Idag lånar hon Åkes bil så hon tar sig till jobbet. Tur att vi har resurser.

Ser ut att kunna bli lika bra idag eller kanske, till och med snäppet bättre. Det var -5 grader för då jag steg upp klockan 7, och nästan 1 timme senare såg det ut så här.


Gjorde den där kalopsen, och den blev underbar, den med. När jag liks var i matlagnings tagen, fixade jag en skinkstuvning som blir till Åkes omelettmiddag ikväll. Samt falsk lövbiff som jag, denna gång, kryddade upp ordentligt och som nu ligger i frysen i väntan på rätt tillfälle att tillagas på.

Lampfyndet står fortfarande på golvet. Det är ju ingen idé att sätta upp den innan vi har den rätta längden på sladden. Inte bara det, utan för att få lampan på rätt ställe så har jag även beställt en Långa Lisa. En sån där förlängningsarm, så man kan styra lampan till rätt position ovanför bordet.

Innan läggdags kikade ja ut genom fönstret på baksidan och YES, det var Norrsken på himlen. Dessa 2 bilder tagna från balkongen.


Och dessa 2 genom sovrumsfönstret åt andra hållet.


Men jag lånar Håkan Lundgrens imponerande bild som han tog igår ute i Tavelsjö. This is the real thing. Sjukt häftigt!! Vilken cool bild 🤩


Ha en underbar måndag, och hoppas solen skiner på era huvuden med!

Maria Lundmark Hällsten