Etikett: Mariehem

Roligt med djur :D

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 februari 2018 kl 10:21, 2 kommentarer

Jag gjorde det jag hade förutsatt mig själv att göra, igår, utan att sätta tider på det. Åkte på Avion och avverkade det rätt så snabbt. Stötte på Jan A och Ingegerd, som var på väg hem så jag kunde ge dom skjuts. Riktigt skitväder var det ju, med regn, rätt som det var.

Fixade en vegetarisk gryta med rootpasta i och guess what, den var helt ok, root pastan alltså, ja, grytan blev god, den med, påminde om en lite hetare köttfärssås utan köttfärs 😀

Sen tog jag med Winstone och vi åkte och hälsade på mamma en snabbis. Han är rolig, hunden, börjar prata våldsamt i bilen då vi närmare oss Mariehem, sen drar han i kopplet ända fram till dörren, sen är det tvärnit. Han går inte uppför den trappen, jag får bära honom.

Och innanför dörren börjar han dansa runt runt (kan det vara för att han förväntar sig nåt gott att tugga på…japp, förmodligen), som värsta cirkushunden. Djur kan ju vara hur kul som helst, kolla bara här, vilken rolig kossa, kanske vi skulle ha skaffat en sån 😀

Vidare såg jag en rolig häst som skämmer ut sin ägaren hahaa…ja det är klart, en häst som ligger så där skulle man ju tro hade stora problem 😀

Avrundar med ett tips på en annorlunda semla, så här i semmeldagar, som jag faktiskt fick från min ”gammboss”, hon som egentligen är rätt så avogt inställd till alkohol, men ibland så 😀

Ha en fin lördag, allihop!

Wrooom…

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 december 2017 kl 09:08, 2 kommentarer

Det är inte bara Lucia idag, utan även min ”gammboss” Annikas födelsedag, jojomensan! Så innan jobbet ska jag ta en prommis över dit och gratulera. Tur hon bor nära nu 😀

Kommer osökt att tänka på barndomens Lucia firande, då det alltid var julfest i lokalen hemma på gården uppe på Mariehem. Jag tror att nästan alla barn på gården, var med. Det var filmvisning, luciatåg, fika och annat roligt.

Och efteråt eller det kan ha varit innan, så gick vi runt och lussade. Plinga på dörrar och knatade in, sjungandes Natten går tunga fjät…in i köket hos folk, drog några visor, fick pepparkakor, godis eller pengar och drog vidare. Vi hade jätteskoj!

Idag är inte Lucia nåt speciellt för mig, jag är inte så intresserad av visorna, njae…huvva, det börjar nästan klia i knäskålarna (precis som när jag hör jazz), då det sjungs Sankta Lucia eller annat. Lussebullar kan dock få höra till dagen, fast hur gör jag då jag inte bakat några, hm.

Jag tänkte göra nåt annat till ikväll. Man ska koka honung, smälta ner mörk choklad och hackad After eight, samt rostade hasselnötter, låta detta svalna och sedan bryta i bitar. Jamen det lät väl enkelt, och gott.

Nåt annat som var betydligt enklare, köpte jag på HP:S (Ica Nära) igår. Nämligen Delicato lådan, och Winstone var genast på:

Nu får han ju inte äta choklad så han fick ett tuggben istället, efter hans lilla uppvisning.

Idag ser vi ut att slippa snö och regn, hoppas det håller i sig så man kanske har en chans att kunna se flygplanen som kommer att köra över Umeå 12:39…WROOOOM!!! Härligt säger jag, och tänker på alla som ondgör sig över uppvisningen.

Det kostar pengar, vem betalar det där, det är vi skattebetalare, man kan lägga pengar på annat, tänkt på alla fattiga och hemlösa…blablabla…

Tänk istället OM, vi aldrig skulle tillåtas att få se, göra eller höra på nåt roligt, underhållande, färgsprakande. Vilket trist liv det skulle bli.

Sälj konsten som hänger på lasarettet, och alla statyer. Sluta bygg nya avdelningar, behåll det gamla (även om man blir sjuk av att bara vistas i dessa fula gamla lokaler), bjud inte anställda på julbord, ta hellre en tusenlapp från deras decemberlön och sätt in på ett 90 nummer, herreminje, nåt får dom väl offra, eller…jo, man kan göra fler besparingar, plocka ner alla gardiner som hänger i offentliga lokaler, varför ska man ha sånt, då man hellre kan ge pengarna för tyget, till forskning istället, varför inte?
Jaha, det ser kanske lite trist ut, och grått, tänk om man blir deprimerad, eller här kanske det inte handlar om, OM man blev det, utan när.

Konstigt ändå att man säger sånt här, men ändå så spenderas det för åtskilliga miljoner, inför jul, men pengar, det har ingen, eller hur? Jag förstår ju ändå att vi alla har olika åsikter om vad som kan vara värt det och inte, alltså vad man lägger eller slänger pengar på. Och visst ska vi värna om dom som inte är så rikt bemedlade, men vi kan alla bidra, på ett eller annat sätt. Jag tror att dom flesta kan offra en slant eller två, som går oavkortat till en annan människa, eller vad man väljer att vilja hjälpa till med.

Nog om detta, nu önskar jag er alla en riktigt fin Lucia, oavsett hur ni väljer att fira den.

Då hade det varit dags för hispan!

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 november 2017 kl 09:24, Bli först att kommentera

Jobbarhelg till ända, så även fars dag. Jag la aldrig ut en bild på min pappa igår, hade fullt upp med annat, men här kommer en gammal bild på han och jag:

Samt en bild på bara honom i köket på Mariehem:

Kolla in det röda vitrinskåpet, från Ikea, det sitter fortfarande kvar där 😀 Finns även en röd skänk som hör till, men den har mamma flyttat in i ett annat rum. Och inte nog med det, då bilden togs och då vi var barn, hade dom även köksbordet och stolarna som även dom, hörde till möblemanget. Dom har dock vikit hädan inför stolsbensdöden…

Vi firade Åke igår, med att käka middag på Restaurang Maria, jag hade bokat ett bord där. Och mer firande blev det ju då faktiskt Nicco, bjöd på hela alltet…vem hade trott det 😀 Tack så mycket!

Jag tog en kycklingfilé med klyftpotatis och det var dom största klyftorna ever, dom måste ha gjort dom på bakpotatis…men gott var det i alla fall, och såg bara fint ut.

Vi tog en förmiddags promenad på jobbet, i regn och snöslask, men visst ser det ändå rätt vackert ut, vädret till trots:

Och idag får vi njuta av solstrålar, härligt, bara synd att man inte kan sätta sig utomhus…skulle nog se dumt ut, tänker jag. Konstigt är det väl ändå, för hade det varit påsk, och mera snö, då hade man kunnat göra det utan att nån hade funderat på om det var dags för hispan.

Nå, nog om detta, jag drar nog en sväng på Ikea idag, ska se om jag hittar nåt roligt till matbordet, det stora, som står i mat/finrummet. Promenad med Winstone är redan avklarad, vi gick med Nicco bort till Dragonskolan där hon nu, som en del av Volvosteget, ska gå svets i 2 veckor, jojo. Och här, en snällare bild på mig, eftersom Helena trodde att hon skulle få mardrömmar av den förra bilden jag la ut på mig 😀

Önskar er alla en trevlig måndag!

Det känns som i ett annat liv!

Av Maria Lundmark Hällsten, 31 augusti 2017 kl 08:44, Bli först att kommentera

Jag och Åke, tog en liten prommis med Winstone igår kväll. Då passerade vi Näckrosvägen, och vår gamla lägenhet, där vi tillbringat 17 år. Men ingenstans, känns det som hemma.

Så pratade vi om just det, hemma. Ja jag bodde ju 17 år med mina föräldrar på Mariehem, och sedan ytterligare några år, på samma område, fast i annan lägenhet…och Mariehem är inte hemma för mig heller.

Man är ju inte ny på stället, och man känner till skrymslen och vrår, men hemma känslan är nog alltid, vart du har dina saker. Lite grann som: wherever i lay my hat that’s my home!

Sen känns det också lite besynnerligt att dessa ställen man bott på, känns som i ett annat liv. Kan det ha att göra med, att man egentligen, ska leva här och nu, det är ju precis i detta nuet, som allt är oskrivet, och man kan till viss del, påverka, framtiden. Och utan tidsmaskin, tar man sig aldrig bakåt 😀

Innan den där kvälls prommisen, åkte vi upp på Gammlia och det var snudd på, mer bilar än under alla andra träffar. Vädret var ju det perfekta, och jag tänker att dom flesta tar dom där sista chanserna att få glida runt lite, innan man ställer undan bilen för säsongen.

Nu avrundar jag detta inlägg med..tadaa…bilder på bilar 😀 Och önskar er alla en trevlig torsdag!

Bra att ha att ta av, om det krisar!

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 juni 2017 kl 08:42, Bli först att kommentera

Direkt jag klev in genom dörren på Capio hälsocentral igår, förstod jag att dom hade problem med datorerna, och det är ju verkligen inte första gången. Där kom man ju osökt ihåg, den gången för snart 2 år sedan, då mina provsvar inte kom fram samma dag, och jag hade kunnat få åka in på akuten, en dag före jag nu gjorde det och det hade kunnat kosta mig, mitt liv.

Nå, inget att gräva ner sig för, jag fixade ju även det som blev, den gången. Nu var det väl mindre viktigt, för min del, men man tänker på alla andra, som kanske blir lidande såna här gånger.

Så, mina provsvar fick jag inte reda på, medan vi satt där och gick igenom min hälsa och hur det ser ut idag, däremot ringde hon upp mig, på eftermiddagen, då datorerna kommit gång, och det var med bra nyheter, mina prover såg fina ut, det enda som är i underkant idag, är proteiner…jag som tycker vi käkar kött, var och varannan dag.

Lite roligt var också att dom idag ändrat dom rekommenderade vitaminer man ska ta efter en gastric bypass, nu har dom lagt till B12 och järn…nämeh, vilken upptäckt dom gjort…eller…

Och intressant att veta, att jag trots min övervikt idag, knappt räknas som överviktig längre, eftersom man nu, lägger till åldern till BMI, och är man ”äldre” (kan ju egentligen inte gälla mig) så ska man ha lite hull…nåt att ta av, om det krisar. Härligt! 😀

Jag fick förmånen att käka middag på Marias restaurang (Mariehem) igår, och jag trotsade alla lagar om att man ska äta antingen pizza eller en köttbit, då man käkar ute, och jag tog en pasta carbonara, och jag blev helt såld. Så gott! Kan verkligen rekommenderas, och det var absolut inte, sista gången.

Knäppte en liten bild igår:

Då jag såg julstjärnan i fönstret, kunde jag inte låta bli att undra, om dom som bor där, är mycket tidiga, eller väldigt sena, jag menar…det är ju snart midsommar??? 😀

Hoppas på en fin onsdag för er alla. Det är ju Gammlia ikväll, men lite hänger väl på väder och vind och just nu, ser det lite grått ut, men…det kan ändras i en vink.

Too much!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 april 2017 kl 08:42, 2 kommentarer

Gick ut genom dörren igår, på väg till mitt arbete, klappade på fickorna, nycklarna med…mobilen med, vände mig om mot Åke och sa, visst är det för jäkligt ändå, för 10-15 år sedan var det inte så viktigt med mobilen, men nu…

Herreminje, världen kan ju gå under om man glömmer den hemma…varför??? Tja, en orsak, och kanske den första orsaken till varför man ens ville ha en mobil, var ju att kunna bli nådd, om något hände.

Tänk, Åke kanske satt 7 rätt på V75 och vi plötsligt blev miljonärer, jag menar…då hade man ju varit tvungen att begära akut tjänstledigt och dragit iväg och firat…(ja, nu var jag lite too much :D), nämen en olycka, nåt viktigt.

Men hur många idag har en fast telefon på sitt arbete?

Inte jag i alla fall, och vi tillhör nog den mindre grupp människor som fortfarande envisas med att ha en fast telefoni, här hemma. Jag litar inte helt och fullt på mobilen…faktiskt…kanske inte så konstigt heller med dom måndagsexemplar jag råkat ramla över. Men jag vet också att mina mobiler inte är dom enda, heller, som kan göra precis som dom vill, när dom vill.

Vi pratade om gator och vägar här i Umeå, för några dagar sedan, ja ni ser ju vad vi pratar om för saker, allt mellan himmel och jord, och jag frågade Åke om det kan vara så att man åkt mycket på en väg, då man vet exakt hur överdimensionerad ett farthinder är.

Det finns många såna efter Storgatan, nåt kan man glida över, knappt kännbart, i 30 kilometer/timmen, andra får du bromsa på, så där lämpligt, för att sedan lätta på bromsen och utnyttja fjädringen på bilen för att det ska kännas mjukare, andra har stora gropar efter hindret, när du kommer ner, som du får undvika genom att hålla ut…ja, jag har nog åkt den vägen…too much 😀

Vet inte men ett av Umeås första farthinder, åtminstone det första som blev kännbart för jag och Theresé, var det uppe vid Stadium på Mariedal. Jag kom i vanlig fart, typ 40-50, på väg mot Mariehem, vi satt i vår AMC Hornet, som inte var speciellt hög under, precis som Camaron, och hindret var så nytt att dom inte hunnit märka ut det…Theresé är lite längre än jag och fick känna av guppet med huvudet om jag inte missminner mig, vi flög som över…typ…jojocken!

El AMC

El Camaro

Och här måste jag ju avrunda med en bild som Nicco taggade mig i, igår, jag känner igen mig, flera gånger om 😀

Önskar er alla en Glad skärtorsdag!

Tvungen att ropa på hjälp!

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 januari 2017 kl 08:52, 2 kommentarer

Jag gjorde inte allt jag skrev att jag skulle göra, igår, men nästan. Svårt att beräkna en tid det ska ta, när man inte vet vad man stöter på, efter vägen. Vi, jag och Nicco, konstaterade i alla fall att det blivit en jädrans massa snö dom senaste dagarna:

Fast, i ärlighetens namn, så är det nog mest plogkanterna som ser hiskeliga ut, mätte man snödjup ute på en åker, blev det inte så mycket 😀

Men jag påmindes ändå om barndomens lekar i dom stora snöhögarna dom på den tiden, skottade ihop, då jag gjorde mig en vända förbi mamma på Mariehem:

Vi grävde ju alltid grottor i dessa högar, förenat med livsfara om dom samtidigt var ute med traktorerna. Vi grävde så djupa hål att vi kände oss nödbedda att ropa på hjälp, för vi inte tog oss upp (fast vi överdrev lite) och se, det fanns hjälpsamma människor som riskerade liv och lem för att dra upp oss ur hålorna 😀

Idag tycker jag inte man ser så många snöberg, dom kanske kör bort det mesta på snötippar, då dom får tid att hålla efter med snöröjningen som är viktigast.

Snön hade lagt sig lite magiskt över träden, då jag skulle gå till mamma, så jag kände mig tvungen att föreviga detta, synd bara att det var en massa fula hus i bakgrunden:

Det enda jag hoppade över igår, var Bo-Lage, men det gör ingenting, dom har ju öppet idag, och hade dom inte haft det, så hade vi ändå inte suttit i sjön. Jag tänkte nog mest bara köpa någon öl till middagen, vi ska nämligen ha matgäster ikväll, 2 stycken Jannes, 1 Ingegerd och 1 Kerstin. Det blir trevligt!

Ska nog göra en semmelkladdkaka, till efterrätt, Nicco var som sugen och det har varit en hel del surr om just semlor, på sistone. Nå, en sån kaka är ju fort att slänga ihop, och god är den också 😀 Önskar er alla en mycket trevlig lördag!

Planerat in i minsta detalj

Av Maria Lundmark Hällsten, 22 maj 2016 kl 09:12, Bli först att kommentera

Förstår inte varför alla var så trötta igår morse. Sally var uppe med tuppen, och väckte förstås upp jag och Åke. Efter tv tittande och frukost, gick jag och hon ner på lekparken:

Mmsade en bild till Theresé att Sally tagit en tur med ett UFO:

Gick och kollade i ån om vi skulle se mr Bisam, men ingenting. Så plötsligt, hade alla stigit upp och vi kunde börja göra allt i ordning.

Allting klaffade igår, men det var jussepass. Bosse skulle ta ut mamma vid 13 tiden, så vi skulle komma oss in i lokalen, för att duka och pynta. Jag kommer till parkeringen och ser Bosses bil, ringer och rådgör med Emma, och vi kommer fram till att dom tagit bussen ner på stan. Bosse hade ju ringt upp mig och sagt att dom skulle åka dit.

Sally var ute på gården och lekte, Theresé gick upp till dom och tejpade fast ett kort på dörren, med instruktioner om att dom skulle vara klar, vid 17 tiden.

Sedan smsade jag mamma och skrev att chauffören var omutbar, han skulle inte tala om var, när eller hur, utan han tog endast order från högre instanser. Gick en stund, så fick jag ett ok 😀

Vi, det vill säga, jag, körde Jeepen med Theresé, Anders och Sally upp till Ica Mariehem, där vi mötte upp Åke, Nicco och Jocke i Mazdan och sedan kom Brälla med sin Crown Victoria:

Jag la ju ut fel bild i gårdagens blogg 😀

Jag parkerade uppe vid vattentornet, Åke la sig bakom Brälla och väntade på lämpligt avstånd, till Bosse och mamma satt sig i bilen och rullat iväg, så körde dom fram till lokalen. Vi stod gömda uppe i skogen tills dom åkt, Theresé på ena sidan och vi på den andra:

Sedan kom alla fram från höger och vänster, vi la upp maten och fixade till det sista. Sen blev det lite väntan innan dom kom tillbaka.

Dom hade fått sig en raggar runda, och fick sprätta en liten champagne flaska i bilen som Theresé fixat, och lyssnade på en skiva som Nicco bränt, med lite låtar som sedan blev till ett litet korsord som hon fick lösa.

Dom var nöjda med åkturen, maten var god och allt gick som planerat (nästan):

Som sagt, nästan, förutom en detalj…Bosse fick aldrig med sig mamma ut, dom var hemma hela tiden, men…han hade kämpat med att hålla henne borta från den delen av lägenheten. det roligaste var väl att hon ville att dom skulle sitta på deras inglasade balkong, men Bosse hade vägrat i sten, dom skulle se på tv.

Mamma sa att hon hade blivit små sur på honom, och inte förstått varför dom skulle måsta hänga vid tv:n hela tiden…nå, men nu vet hon varför. Där missade dom kortet som satt på dörren, men det löste sig ju ändå.

Vi åkte hem tidigare, än dom andra, då vi har Winstone att tänka på, hämtade upp honom och gick över till Lundalogén, där vi avslutade lördagskvällen…allt blev som lyckat.

Ha en bra dag allihop!

Fruktsoppa, nej tack!

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 februari 2016 kl 08:00, Bli först att kommentera

Fruktsoppa kommer för mig, alltid att påminna om en tant/dam, i den övre åldern. Jag var i tonåren och gissar att hon kanske var runt 75-80 år, och hon bodde på granngården, uppe på Mariehem.

En sån där, lite annorlunda människa, som man då, inte riktigt förstod sig på. Lillebror, Lars, han var ju inte så gammal, och berättade om denna tant, som alltid bjöd honom på fruktsoppa. Mycket märkligt! Men det var inte bara det, om soppan, utan han berättade också, att hon hade 7 lås, på insidan av dörren, och alla skulle låsas.

Det där lät ju helt galet, och lite mån om lillebror var man ju allt, så jag ville kolla om detta kunde stämma, och huruvida, hon kanske var skvatt galen och bjöd på förgiftad fruktsoppa. Ja ni vet, barn och ungdomar kan ibland ha vilda fantasier 😀

Jag följde med honom dit, och mycket riktigt, efter en påringning på dörren, så hördes skrammel av alla lås, som skulle öppnas. In fick vi komma och rassel rassel rassel, så var dörren säkrad igen. Det var nog lite nervöst ändå.

Och jo, hon frågade om det kunde passa med lite fruktsoppa. Lars tog tacksamt lite grann, men jag hoppade den, har nog aldrig varit så förtjust i just fruktsoppa. Eller så var det den omtalade självbevarelsedriften, som hejdade mig, om den nu var förgiftad, så skulle åtminstone jag, kunna bjuda på en fight.

Och nu något ännu mer märkligare, hon hade inte en endaste pryl, i köket, och dörren in till stor rummet var…tadaaa, låst. Nå, hon låste upp den dörren, hämtade vad hon nu behövde och sedan gick hon till kylskåpet och kunde servera fruktsoppan, till lillebror.

Så här idag, med lite erfarenheter om hur världen kan se ut, så förstår jag ju att hon hade fobier, och dom handlade förmodligen om säkerhet, ingen skulle komma dit och stjäla något av henne. Tog man sig in genom den första dörren så återstod ännu fler dörrar att fixa, innan man kom sig in till skattkammaren.

Synd var det ju alla gånger, om henne, för hur det än är, så måste det vara jobbigt att ha såna fobier. Att hon sedan släppte in Lars till sig, det är ju en gåta, och en ännu större sådan, att jag fick följa med. Men hon kanske inte såg just barn, som någon större fara.

Jag knäppte några juliga bilder igår, i solskenet, ser ni Winstone, här längst ner på bilden, snygg maskering 😀

Önskar er alla en fin tisdag!

Smärtsam händelse

Av Maria Lundmark Hällsten, 7 december 2015 kl 08:51, Bli först att kommentera

Mina händer har varit ovanligt utsatta för olika smärtsamma händelser. Inte bara knivskurna, utan igår, hade jag gjort en ugnstekt falukorv…i stekpannan. Den är klar och står på spisen, och givetvis ska jag dit och flytta pannan, och tänker inte på att den nyss kommit ut från ugnen och har ingen grytlapp i handen. *FRÄS*

3 fingrar och en bit i handflatan, blir utsatta för detta. Men så ska vi då äta, och ja, ni vet ju hur det kan kännas när man bränt sig, det fortsätter som att bränna, och man kan inte ha något i handen. Men så kommer jag då ihåg, vad Tina gett mig en gång och som ligger snyggt och prydligt i kylskåpet, nämligen detta:

Ett kylande gelplåster som luktar Vicks blå, jojomensan. Jag tror inte så mycket på det där, men tänker att jag testar. Och det var jätteskönt för handen och hör och häpna, efter 20-30 minuter, syns ingenting i handen eller på fingrarna, och det känns inget heller.

Visst, nu har det säkert inte samma effekt, om man inte är snabb som jag, att dra bort handen på en nanosekund, hade det varit djupare så kanske detta bara lindrat en del, men det här ska jag se till att ha hemma, alltid. Så när detta paket är förbrukat, så köps det in en till.

Och ser ni, det hjälper tydligen mot för trång keps också, samt är uppfriskande 😀

Jag bakade en morotskaka igår, till Allt för Sverige…Swedish fika, you know. Och jag gjorde den snäppet ännu nyttigare än andra bakverk. Mindre socker i den och bytte ut 2 dl mjöl till mandelmjöl. Sedan användes jag bara 1 dl florsocker istället för 2, till glasyren, pressade i mer citronsaft och använde lite mer Philadelphia ost. Egentligen tyckte jag att glasyren var överflödig, det hade räckt med kakan. Och Nicco tyckte tvärtom, så vi hade kunnat göra en Åkes moster Vivan, delning 😀

En jul som vi firade uppe på Mariehem med mina föräldrar, samt Åkes föräldrar och moster Vivan. Dagen till ära hade jag bakat en kaka med choklad glasyr. Vivan skar en stor bit, men så tyckte Elsie att dom kunde dela på den, ja ok, sa Vivan, det går fint, så skar hon längst med kakan, tog den översta biten till sig själv och gav Elsie botten, haha…ja det var skoj. Vet inte om Vivan tänkte på hur hon delade, egentligen, Elsie såg då uppenbart förvånad ut 😀

Ikväll är det ”hemmahosmig” med trisslott. Så jag har förpassat Åke och Nicco ut till garaget, Winstone får kanske vara härinne…om han sköter sig, Brukar ju gå bättre om det inte är karlar med i bilden.

Önskar er alla en fin måndag!

Etikett: Mariehem

Roligt med djur :D

Wrooom…

Då hade det varit dags för hispan!

Det känns som i ett annat liv!

Bra att ha att ta av, om det krisar!

Too much!!!

Tvungen att ropa på hjälp!

Planerat in i minsta detalj

Fruktsoppa, nej tack!

Smärtsam händelse

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten