Etikett: Mats Jonsson

En bussarong mundering

Av , , 8 kommentarer 17

 

Jahapp, undrar just vart man nu ska börja summera gårdagen, hm… jo, jag tog mig över till Camilla och Tord med fördrinkarna preparerade med svartvinbärsis, lime, Vodka kurant och drinkpinnar, fruktsodan spillde jag i då vi var framme. Jag var nog mest orolig att snubbla på nåt trappsteg då man kommit fram, för det hade väl varit mest snöpligt.
För Åke slutade året på ett mindre roligt sätt, han gick hem igen efter en klunk ur fördrinken, och han såg redan då, onykter ut. Han blev jättesjuk och fick gå och lägga sig. Tur då att han hade nära hem.
Lena bjöd på förrätt, som var en typ av chilikryddad räk-cocktail, god och het, huvudrätten var oxfilé, med potatisgratäng, ugnsbakade grönsaker, vinsås och bea, köttet var ju bara hur perfekt som helst och jag smsade till Åke, att hans nästa matdosa, kommer att bli en dyr, fin sådan (dom hade tagit catering, så vi hade betalat för maten och därför fick han ju ta sin del). Säkert inte alla som kan skryta över att få med sig oxfilé i unikaboxen 🙂
Helena stod för efterrätten, en super god vaniljpannacotta med frusna hallon, och Jitte och Mats ”masken” Karlsson, bjöd på grillkorv sådär på nattkröken.
Mats Jonsson, satt där vid matbordet och hans blick fick nåt drömmande i sig då han tittade på sin fru, Helena, sen nickade han mot henne och frågade om hon införskaffat sin mundering, på deras sista USA resa?
Va? Svarade Helena, som inte riktigt uppfattade frågan. Ja, sa han och pekade på hennes nyårskläder, har du en ny bussarong på dig? Och sedan utbröt gapskratt runt hela bordet, och vilda diskussioner om vad en bussarong, egentligen är.
Brälla fick frågan då han passerade och han svarade att, ja, en mundering skulle kunna vara en bussarong… eller hur det nu var. Jag har i alla fall, för att stilla nyfikenheten, googlat på ämnet och detta var, vad jag hittade:
Bussarong är ett löst sittande plagg för överkroppen. Ordet härstammar från lågtyskans "Busserun" (sjömansskjorta) vilket ytterst kommer från franskans "bourgeron" (arbetsblus). Ordet bussarong användes i svenska språket ursprungligen om ett praktiskt arbetsplagg i kraftigt tyg för sjömän. Det används ännu i svenska flottan.
Bussaronger används ofta som arbetskläder inom svensk vård och omsorg. Inom vården har de vanligen inga knappar, eftersom det blir mindre problem i tvätten med knapplösa plagg. Inom omsorgen kombineras bussarongen ofta med ett överdragsförkläde. Löst sittande damblusar kan kallas ibland för bussarong. Slutcitat
Och jag kan därmed försäkra, att någon bussarong hade inte Helena på sig och om det kan kallas mundering är också högst tvivelaktigt, men kan kanske ändå funka (jag vet inte), då jag även passade på att ta reda på dess innebörd:
Med mundering avses en fullständig uppsättning kläder och annan utrustning som bärs för ett specifikt syfte. Begreppet används särskilt i militära sammanhang. För att förtydliga innebörden talar man ofta om full mundering.
I stridsmundering ingår en soldats uniform, vapen och övriga utrustning. Med hästmundering avses sadel och betsel, men ibland kan även andra utrustningsdetaljer ingå. Begreppet mundering kan även användas om exempelvis en idrottares personliga utrustning och om rituella och ceremoniella kläder. Slutcitat
Strax innan tolvslaget var det dags att klä på sig och gå ut på gården, där hade dom slagit igång storgrillen, och det eldades med Gullsjöbjörkveden, så värme saknades inte, däremot hade man ju kunnat önska sig ett paraply, med tanke på allt regn som plötsligt föll från himlen.
Jitte, alias grillmästaren, gjorde en trippelvridning, i gangnamstyle, med ryggböj och Michael Jackson fötter, runt grillen och klarade sig hela varvet runt utan att falla i, men det var fruktansvärt nära. Och allt gick så snabbt så jag tror inte ens att han själv, insåg hur nära det hade varit att han lagt sig ovanpå alltihop. Och jag var nog den enda också, som hann notera det.
Jaja, slutet gott, allting gott, och nu återstår att önska er alla en god fortsättning på det här året, vi hörs allihop… närmare jul 🙂
 
 

Lite lurigt

Av , , 4 kommentarer 9

 

Jag fixade några presenter igår, till Theresé, och bland annat kollade jag på en gjutjärnspanna, som jag vet att hon vill ha. Nä, Theresé, jag har INTE köpt den, du får något annat istället. Men i alla fall, nu var en av grytorna nedsatt, från 1699:- till 1199:-, ja, det var ju en bra rabatt, tyckte jag, och gjorde en runda i butiken, gick tillbaka och lyfte i grytan och hade nog tänkt att jag köper den… men så tittar jag på hyllan där resten av grytorna står, och då…
Upptäcker jag att dom på den hyllan ser större ut, jag lyfter i kartongerna, och ser att det ordinariepriset på dom är detsamma, jamen då måste det vara min synskärpa som inte stämmer tänker jag, och rycker en kartong, men så börjar jag läsa på den och ser att dom faktiskt är större, det skiljer en hel liter mellan dom.
Nae, då blir Maria misstänksam och struntar i grytan. Jag går och frågar i kassan, vart felet är, hur kan en gryta med 1 liters skillnad, ha samma ordinarie pris? Nä, men det kan inte stämma, säger expediten, och börjar knappa på datorn. Det tycker inte jag heller, säger jag, nog borde den större vara dyrare eller tvärtom. Men se… hon kommer fram till att det är samma ordinariepris på dom två olika grytorna, jaha säger jag, då blir det ingen affär, för hade den större grytan haft samma rabatt som den mindre, då hade jag köpt den, men inte nu.
Lite lurigt tänker jag att det är… klart det syns bättre med 400:- rabatt, för hade det ordinarie priset varit mindre på den lilla grytan (vilket borde vara det rimliga) så hade rabatten inte blivit lika stor.
Nicco och Rickard for ut i bärskogen och kom hem med en 2 kilo blåbär, ungefär, sen bakade dom en blåbärspaj och bjöd på, sådär på kvällskvisten, inte alls dumt. Dom som förövrigt har ett årsdag idag, grattis! Själv plockade jag en påse krusbär, lite svarta vinbär, smultron och några hallon (här hemifrån), tur att vi har resurser 🙂
Så har grejerna kommit till dragstern, en Mats Jonsson dök förbi för att kolla in dom och dom upptäcker att det saknas en liten pillevitt sak som heter x kil, och som är ett måste. Åke ringer till Kurtan som skickat grejerna, för att höra om han har en sån kil, men tyvärr… och dom är nästan omöjlig att få tag i.
Nu sa han att man kan göra en själv, och det ser ju ut som att det får bli så. Åke provade även att ringa en kille i Östersund som erbjudit oss en kamaxel i Kubbe, och se, han hade en x kil, men den satt fast, han fick icket loss den, inte annat än att han i så fall skulle sabotera vevaxeln, och det är ju dumt… för hans del.
Jag ska jobba tre timmar idag, mellan 14-17, det är ju överkomligt, jag var inte alls sugen på att jobba överhuvudtaget, inte som jag känner mig, hes och eländig, med lätt hosta. Men, å andra sidan, tre timmar går fort och jag får väl snart gå ut och sätta mig på altanen och insupa lite värme så hinner man ladda lite. Önskar er alla en bra dag!

Hur gör man… och varför???

Av , , 4 kommentarer 6

 

Hur man fyller ut en hel dag med saker, utan minsta uppehåll… det kan man lätt göra då man jobbar, någon i familjen fyller år och man har tre personer till som bor hos en, tillfälligt. Jodå!!!
Men nåt jag inte missade vad ju givetvis fyra trafiken på slätten och jag lovar, det är inte alla som kör helt lagligt, man kan ju fundera på vad vissa tänker med. Men dom tillhör väl den där lilla gruppen som fått sitt körkort utprintat på ett tryckeri eller så har dom helt enkelt glömt bort att skaffa ett, nå, det är inte mina problem, inte heller då vissa passerar i sina vanar fullastade med saker i det bakre utrymmet och dom har glömt att dra igen dörren. Hm… undrar vad som händer då man kommer bort till en rondell i lite högre hastighet?
Men vi vet ju också allihop, att ingen är felfri och ibland är det väldigt lätt att glömma och göra fel, och några gånger så chansar man bara, och hoppas på det bästa.
Middagen intogs igår, på Droskan, där jag tror att vi allihop tog grillbuffé, inte alls så tokigt, minsann. Allihop, det var, jag, Åke (födelsedags”barnet”), Nicco, Theresé, Anders, Sally, Brälla, Lena, Hanna, Albin, Mats Jonsson, Helena och Frida. Vi avslutade med tårta hemma hos oss.
Både jag och Åke fick oss en present av familjen Brändström/Franck, kolla in ljuslyktan:
Den passar ju alldeles ypperligt, hemma hos oss 🙂
Av mig fick Åke detta fat, jag kunde ju bara inte låta bli då jag såg det på Önska butiken, hur coolt som helst, och vilken tur då att Åke inte är den enda som diggar döskallar 🙂
Ikväll blir det ett besök hos Åkes moster Vivan, Åke och Anders ska fixa ett fönster eller en lucka som sitter på en ladugård där, och vi åker dit, allihop så får hon träffa Sally också. Sedan följer Åkes andra moster Gunilla med samt Åkes kusin och hennes dotter, så vi blir några stycken. Önskar er alla en fin tisdag!

Ingenting ovanligt… för oss!

Av , , 2 kommentarer 6

 

Oj vilken röra det blev igår. Ska börja med att skriva att Nicco… i förrgår, fick en massa utslag som började i ansiktet och spred sig med rekordfart över hela kroppen. Jag gissade på nässelutslag, dels med viss erfarenhet då Theresé, en gång i tiden haft likadana, och inte måttligt heller. Det lade sig i alla fall och vi tänkte inte så mycket mer på det.
Vi gjorde inte så mycket igår, var ut en sväng, min kusin André från Malå, kom förbi, han skulle kika på en bil. Vi åt middag och sedan skulle vi gå iväg till familjen Jonsson och den lilla glöggbjudningen.
Nicco kom ner och sa att utslagen kommit tillbaka, vi hade tidigare läst detta lilla stycke om utslagen: I ovanliga fall kan nässelutslagen övergå i en allergisk chock. Först kan man till exempel känna att läpparna och tungan domnar, eller att man blir röd i ansiktet. Man kan även få klåda som ofta börjar i hårbotten och som sedan sprider sig till ansiktet, näsan och tungan. Det kan även klia i händer och under fotsulor. Om man får ovanstående symtom ska man ringa 112 för ambulans eller snabbt söka hjälp på sjukhus. Får man inte behandling kan man snabbt bli sämre.
Nå, jag sa till Nicco om det skulle bli sämre så skulle hon ringa till mig, och med dom orden halkade vi iväg mot Dragonfältet.
Vi var först på plats och det dröjde inte länge så dök Jitte upp och därefter Brälla och Lena. Först blev det kaffe med tillhörande radiokaka och saffranskaka, sedan sattes glöggpannan igång och vi fick smaka både fjolårets med saffrans smak och årets med choklad/kaffe smak.
Sedan dukades det tunga artilleriet upp, det var bara att välja vad man ville ha, gin eller Explorer eller annat drickbart. Mats plockade fram en likör vi skulle testa, med namnet Fireball:
Det är en kanelsmakande whiskey men gå under likör. Mycket god med aningens hetta efteråt.
Då ringde Nicco. Hon kände av det i överläppen och hade fått det i hårbotten osv. Jag ville att hon skulle ringa sjukvårdsupplysningen och höra vad dom skulle säga. Och så klart, dom ville att hon skulle åka upp på Ålidhems hälsocentral. Vi räknade ut att snabbaste sättet var att hon och Rickard (hennes kille), skulle komma till oss så skulle vi ta taxi därifrån och så fick det bli.
När klockan var snudd på halv tolv skickade jag ett sms och tackade för kvällen, vi insåg att det inte skulle bli nåt mer festande för vår del så…
Innan vi ens var inne så hade utslagen lagt sig, hon hade lite på benen och under fotsulorna. Läkaren sa i alla fall att den troligaste anledningen till detta var den avslutade penicillinkuren, det var det mest typiska att det dök upp nässelutslag en vecka efter avslutad kur.
Hon fick ta sex kortisontabletter och ett annat piller och idag ska vi upp på apoteket och hämta ut en kur hon ska äta under fem dagar så ska det ge sig. Vilket avslut på kvällen.
Sen blev det lite twilight däruppe på vårdcentralen då jag ringde efter taxin. Dom skulle komma på tio minuter. Med några minuter kvar fick jag ett sms. Umeå taxi kommer med taxi nr 63 om tre minuter… avsändare Mats Jonsson. Ehhh…
Jag visade Niccolina vad som stod, smällde igen mobilen, tog upp den igen och skulle visa Åke och Rickard som lät ytterst tveksamma till att det faktiskt stod Mats Jonsson, dom var inne på att det var han som skickat det men hur skulle dom veta att vi ens ringt till taxi. Och gissa vad… nu fanns inte sms:et kvar.
När taxin dök upp så var jag tvungen att fråga om dom skickat ett sms, och det stämde, jamen det försvann ju? Ja svarade killen, det är ett flaschsms, och det ligger tydligen inte kvar. Aha, men det stod att det var från Mats Jonsson och det var från hans mobil, jag senast fått ett sms ifrån, så där var det nog min mobil som spökade. Det skulle ha stått Umeå taxi.
Taxikillen var en rolig snubbe, han berättade om allt möjligt från Jesus på korset och varför vi firade hans återuppståndelse med att äta ägg och varför??? Sedan flöt samtalet över till någon hårdrocks festival i Haddingen där det var stökigt värre under ett tag och efteråt var det ingen som visste om det hadd vatt nått.
Hem kom vi och i säng tog vi oss, tror jag tittade på klockan sista gången vid halv två, kan ju vara en av an ledningarna till varför vi sov, aningens längre i morse. Som sagt, när det gäller oss så kan saker och ting aldrig gå som planerat utan man ska alltid räkna med det oförhappandes som brukar inträffa. Det blev i alla fall en innehållsrik dag som vi förmodligen inte kommer att glömma.
Önskar er alla en fin fjärde advent!
 
 

Bilar…bilar…bilar och…

Av , , Bli först att kommentera 5

Sen kommer här en bild på förste talesman, Mats Jonsson, som förövrigt var den som upptäckte bensinstrålen under Buicken, då vi tankade sist, och som påpekade för Åke att det såg obra ut, nå, nu informerade han om färdriktningen. Vi skulle köra över klockarbäcken, mot Hissjö, sedan svängde vi av i Kvarnfors och körde runt Tavelsjö, och slutligen hamnade vi alla i Rödåsel. Men det blev en liten omväg 🙂

Och se…mitt bland alla bilar återfanns denna, tillhörande en ur TBB gänget (T-Bird Boys), och då är det förstås en Öhman som äger denna. Notera Buick färgen 🙂

Det tar sån tid att ladda upp bilderna så jag återkommer senare med flera bilder från Rödåsel, nu ska jag börja med middagen. Trevligt var det i alla fall och lika kul att se människorna man möter efter vägen…en del med öppen mun 🙂 Klart man skulle börja fundera om man helt plötlsigt får möte av ett femtio tal amerkanare.

Hugo von Arkenstainer o Orvar…

Av , , 4 kommentarer 7

 

När storebrorsan gick på bräntis så hade han en klasskompis (Eddie tror jag hans namn var) som skrev och ritade historier om en som hette Hugo och den andre hette Orvar. Jag vet inte om brorsan också hade en hand med där, i skriverierna, men jag vet i alla fall att han hade böckerna hemma från gång till gång. Jag läste dom och skrattade, fascinerades av all fantasi och det var inte bara berättelserna som var fantasifulla utan även teckningarna han gjorde.
 
Nå, igår letade jag fram en gammal pärm som innehöll en del skolarbeten, jag skulle visa Nicco vad jag skrivit om droger eftersom dom nu ska göra det i skolan. Då hittade jag följande lilla historia:
 
 
Där har vi Hugo von Arkenstainer och Orvar von Lurkenheimer (vet inte om det var dom namnen som användes eller om jag hittat på egna efternamn). Jag började läsa för Nicco som bävade inför vad som skulle komma. Det var strid på kniven hela tiden och ett väsande, krypande, skuggor och skrik. I ett stycke sitter Hugo och smuttar på en (S)cherry (jag fattar inte ens att jag visste att det existerade något som hette (S)cherry) och i nästa stycke bestämde sig Hugo för att gå in och ta sig ett glas med snorsyra och koöga. Alltså vi skrattade så det rann tårar, vilken fantasi. Vidare kan man läsa och jag citerar: Hugo sov med uppspärrade ögon som lyste i mörkret. En svart skugga kom sakta krypande över golvet. Slutcitat.
 
Måste ju ha varit en dold talang att kunna sova med uppspärrade ögon och aldrig har man sett en skugga komma krypande 🙂 Nicco tyckte att historien saknade väsentliga delar, såsom innehåll, avslut, och framförallt en början. Här hoppade jag direkt in i handlingen och ingen får någonsin veta varför Hugo och Orvar skulle dräpa varandra. Inte heller får vi veta hur det gick då sista kapitlet saknas *snyft* Ja, där ser man, jag tyckte om att skriva, redan på den tiden, gissningsvis är jag 11-12 år, då den skrevs.
 
Apropå spöken, eller konstiga snubbar så fick jag se en igår. Då jag kom ut på jobbet och parkerade bilen såg jag Mats Jonsson stå längre bort med sin slambil, jag gick dit och vi tvärpratade om Fällfors och om vi trodde att det skulle bli av. Han börjar med att fråga om jag jobbar där? Ja säger jag, fast i huset längre upp. Aha, där det står en Ninja på gräsmattan säger han. Jag vänder mig uppåt men ser inte vad han menar. Ja, vi pratar klart och när jag vänder mig om för att gå upp till chefen så ser jag vad han syftat på…det står faktiskt en livs levande Ninja däruppe, svartklädd med huva på skallen och ett långt svärd som han fäktar på med, hm, undrar just vad polisen skulle ha sagt om dom sett den lilla föreställningen? Jaja, det var då inget man räknat med att träffa på, inne på ett bostadsområde i lilla Umeå.
 
Nu ska jag se om Nicco kravlat sig upp och kanske att jag kikar in om det finns något frukost liknande i kylskåpet eller skafferiet. Ni får ha en bra dag…och nej, Fällfors blir inte av, vi blev bara 24 anmälda och det är för lite för att det ska löna sig, tyvärr. Så tävlandet får vänta ett tag till.

Underbara, hjälpsamma människor!

Av , , 2 kommentarer 4

Jag har fått, av en som vill vara anonym för allmänheten, en donation på 5000:- som ska gå till reparationen av Camaron. Finns det underbara människor eller vad? Personen i fråga är en otrolig människa som många gånger sätter andra före sig själv men som också precis som jag, tror att det man gör för andra får man också tillbaka. Jag accepterar summan pengar för jag vet att hon inte skulle godta ett nej samtidigt som jag givetvis kommer att hjälpa henne om det skulle vara nödvändigt någon gång i framtiden.

Dessa pengar har i alla fall bidragit till att jag igår, fick åka och inhandla färgen till framskärmen, en färg som inte var billig direkt, 480:- för en halvliter.
 
En framskärm som förhoppningsvis kommer att hittas i Flurkmark. Åke ringde till en Roger, som bor där och som har och har haft, en hel del Camaros, och han hördes ha en framskärm liggandes. Vi fick dessutom låna en styrsnäcka av honom och det gör ju att vi eventuellt, förhoppningsvis, kan åka och tävla i Fällfors, trots allt.
 
Fälgar har vi också fått låna, en av Mats Jonsson och den andra av Brälla, samt av den sistnämnda har vi även fått låna två däck med fälgar som vi kan använda då vi kör privat och inte tävlar. Så nu ska det köpas nya framdäck, ett gick ju sönder, med fälgen, som vi använder under tävling, en smalare modell och med mindre fälg. Och igår kväll for vi ut till placet som har öppet i princip alltjämnt och som ligger ute på Teg.
 
Ägaren till denna märkliga verkstad sålde oss en styrled, som också gått sönder vid smällen. En styrled är ett stort måste om man vill kunna styra bilen i den riktning man vill ha den, därför tyckte jag att texten på paketet var lite hånfullt, det stod: Problem solver! Klart som fasen att man har problem om man inte kan styra, och med en styrled bör problemet vara löst, eller hur?
 
Brälla och Lena åker till staterna om några veckor och där ska han inhandla en ny styrsnäcka samt ringen som sitter runt framlyset. Ute i Brällas kallförråd hämtade vi en kofångare som Åke så påpassligt köpte på en loppis ifjol, som passar Camaron som en smäck. Se ibland är det bra att han köper såna där ”bra att ha saker”, och han visste dessutom vart han hade den.
 
Många är engagerade och hjälper till då det kniper, det känns bra och vi få göra vårt bästa för att ge igen på ett eller annat sätt.
 
Idag blir det ny omläggning av foten, den sista gången, tänk att det redan gått tre veckor. Tyvärr har tejpningen inte varit till någon större hjälp och det gör att sjukgymnasten misstänker att det kanske redan har blivit en hälsporre. Vad dom gör åt det vet jag inte, vi får se tiden an. Den 17 maj ska jag i alla fall få åka upp på ortopeden och gjuta sulor till skorna.
 
Ni får ha en fin fredag, det tänker jag ha!

JEPPE!!!

Av , , Bli först att kommentera 3

Då får  man lov att gratulera ännu en 50 åring, nämligen Peder "Jeppe" Bergdahl. Grattis Grattis!!!

Och det är då killen med ansiktet vänt hitåt, inte Mats Jonsson, i ännu en ny hatt (han diggar hattar han :-D).

Vi ska på Jeppes lilla fest ikväll, hade vi tänkt, det blir säkert jätte trevligt. Vi syns där!

Såg en reklamfilm från willys någon kväll i veckan och då kunde jag inte låta bli att fundera…igen (ovanligt), dom sa när dom öppnade här i Umeå, att dom inte har rabattkuponger eller medlemskort och det av den enkla anledningen att dom istället för dom, kunde ha betydligt lägre och bättre priser. Men vaddå, hur mycket kostar reklam i teven då?

Och innebär det i så fall att priserna nu har höjts? Nä, isf är jag gärna utan den reklamen och det gäller egentligen all reklam, för det är ju till syvende och sist, vi konsumenter som betalar för den. Likaväl som vi får betala för alla snattare som tror att sakerna är gratis.

Nu ni, ska jag börja att ladda inför kvällen med att gå ut och gå en runda med grannarna, sedan ska Jennifer få testa på Breakdance och efter det ska jag bara chilla, tills det är dags att fara. Ha en nice lördag!

 

Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten