Etikett: matsal

Gipsvaggskänsla, spritkokare och lunchmackestopp (och lite lost)

Av , , 2 kommentarer 16

Då har man avverkat Umeå-Övik-Nordmaling-Umeå från söndag till måndag. Mycket trevligt och kul att få träffa Tina efter 1 år. Nu pratar vi en del på telefon och skriver på messenger, men det går aldrig att jämföra med att ses på riktigt.

Jag fick 2 timmar ensam innan hon anlände med bussen. Jag passade på att fota lite i omgivningen

Var även upp på en Galleria där jag köpte mig en tunnare poncho som jag föll för. Har kikat efter ponchos men inte hittat den där som känts absolut rätt. Så man ska tydligen till Övik för att göra det.

 

Hotell Statt, ja vad ska man säga. Ett hotell byggt 1913 och mja, det kändes nog lite så inne på rummet. Det var fantastisk rymd i rummet med högt som sjutton till tak.

Utsikt över hamn även om det var lite på håll

Men fönstren drog ner rejält. Smutsiga, gamla och uppenbarligen inte helt täta 😶

Fast jag har läst att dom ska renovera och uppdatera så då kan det bli riktigt bra. Dom får inte ta bort det där anrika, tänker jag. Nästan som att gå in i ett slott eller större Herrgård, i alla fall.

Gick ner för att möta Tina vid resecentrum. Såg till och med då bussarna kom. Jag följde efter, men då jag kom runt hörnet var dom borta.

 

Lost in an other dimension. Dit jag ville gå fick man inte ens gå så jag gick tillbaka och då ringde hon. Tina hade hittat till utgången där jag stod från början, haha…

In med grejerna på rummet och sedan vankades det middag. Vi valde China Tower, en tvärgata upp. Inget fel på mat eller dryck som avslutade med en svensk kaffe, minsann. Här kommer en utlovad bild på Tina, då jag la upp en bild på kaffet på fejjan, och hon ville vara med på ett hörn

Tillbaka till hotellrummet där vi satt och surrade in på natten. Sköna sängar sa jag, och sedan insåg man efter ett tag att dom var aningens för mjuk. Det blev lite gipsvaggskänsla, och det tog nästan emot då man skulle vända sig. Fast det gick ändå bra att sova, vi var utvilade på morgonen. Hotellets restaurang, föll oss i smaken. Det var både jättefin miljö och en massa gott att välja på. Ett plus till, var den trevliga hotellpersonalen 👌😊

Jan A kommenterade den här bilden och undrade om koppargrejen var en hembrännare.

 

Hahaa…nopp, ingen spritkokare men dock en kaffekokare, om man ska vitsa till det. En kaffemaskin, som dom köpte in 1988 då det började bli en trend på restaurangerna.

Avrundade Övik med ett besök på Strömsknallen. Faktiskt lite smårolig affär där man kan hitta sånt man inte ser riktigt överallt. Jag fann återigen något jag letat efter. En väst har jag sökt men inte hittat rätt, förrän igår då.

Jag köpte faktiskt något annat med. En mask…

Eller så var det en blomkruka

Lunchmackestopp på Näslunds Konditori i Nordmaling. Gott bröd hade dom och jag gillar det stället.

Jag, Åke och Theresé har fikat där några gånger i våra dagar. Men back then påminde det mer om Dungers gamla inredning som dom hade förut. 60-tals stuk. Synd att man uppdaterar och tar bort sånt. Fast å andra sidan, så förstår man också vilken kostnad det kan bli om man renoverade det befintliga. Är nog billigare att köpa nytt.

Jag lagade middagen som vi, jag och Åke, blev bjudna på av Anna och Ingvar. Nämligen något så gott och enkelt, som en biff Rydberg med senapskräm. Underbart! För er som inte vet så är det oxfilé, jag råstekte potatisen, och sedan karamelliserad lök. En rå äggula och senapskräm gjord på grädde, senapspulver, Dijonsenap, salt, peppar och socker. Mm…

Nicco och hennes Sambo, kom till kaffet efter maten. Och vi satt och surrade några timmar. Winstone litar inte riktigt på Sambo

Men dom kan vistas i samma rum ändå.

Sambo är inte så kelig alla gånger. Tina fotade

Jag hann då få två bilder då Nicco höll i eller höll fast honom. Och en bild i jakten på att få honom att stå eller sitta still

Ja Tina, och nu sitter du på tåget, på väg hem. Vi drack en gemensam kaffe vid 5.30 tiden och sedan skjutsade jag henne till tågstationen. Nu har jag hunnit dricka 2 koppar till och skrivit ihop detta inlägg. Blev ju inget inlägg igår. Men ibland, må man få välja bort detta och lägga fokus på annat. Inte alla gånger man får besök av långväga vänner. Önskar dig en trevlig resa hem till Nyköping och Mr C, hälsa honom så gott!

Ha en fin tisdag, allihop. Jag ska försöka få ordning på kalendern i min skalle. Jag har söndag i huvudet, ojoj…

#jagärhär

Av , , Bli först att kommentera 19

Jag råkade tvärse nåt på tv, tror det var i go´kväll, för några kvällar sedan, som väckte min nyfikenhet Det handlade om näthat, och alla kommentarer som brukar rasa in, där det som oftast, mest bara är pajkasting, sällan någon som kommer med vettiga uttalanden.

Och här blir det lite intressant, tycker jag. Jag gick nämligen någon liten kurs för x antal år sedan. Och då var det snack om mobbing i skolan och på arbetsplatser. Det hölls ett föredrag och mannen eller om det var kvinnan som föreläste, sa att man egentligen är delaktig i mobbing, så länge man ine gör något för att avbryta det som pågår.

Att avbryta, kan vara ganska lätt, och som ett exempel var att du sitter i en gemensam matsal, och det snackas skit om en specifik, person. Många sitter tyst och det kan räknas som medhåll, även fast man kanske inte alls, tycker det där, som sägs. Då kan man avbryta eller inflika, nåt i stil med: Ja, fast hon/han är då himla snäll med barnen! Eller han/hon är väldigt hjälpsam, då man ber om det.

Säger man nåt snällt, så kan elden svalna. Man tappar det där som driver en att fortsätta snacka skit. Och det är precis vad nu det här handlar om. Och nu citerar jag från sydsvenskan.se

”Med 30 000 medlemmar vill Facebookgruppen #jagärhär göra nätet till en vänligare plats. Vår generation kommer att få sona inte enbart de onda människornas hatiska ord och handlingar, utan också de godas upprörande tystnad, skrev Martin Luther King i sitt berömda brev från häktet i Birmingham 1963.

Det skulle kunna vara utgångspunkten för Facebookgruppen och hashtaggen #jagärhär, som grundades i våras av journalisten Mina Dennert och som på sista tiden vuxit snabbt.

Tanken med gruppen att samla människor som vill motverka hatiska och kränkande kommentarer på nätet. Om medlemmar upptäcker kommentarsfält som börjat spåra ur, kan skribenter styras dit för att debattera och ge en motvikt till hets och främlingsfientlighet.

Inläggen avslutas med etiketten #jagärhär som ett sätt att markera närvaro och deltagande.

Den första aktionen av fullständigt sansade inlägg riktades mot de kommentarer som utlöstes av en Åhlénsreklam med ett barn (med något brunare skinn) i Lucialinné.
Manifestationen slutade med att de rasistiska kommentarerna dränktes i runt 20 000 likes och uppmuntrande inlägg. – Nästan alla säger samma sak, hur de har längtat efter något sådant här. Många har känt oro och rädsla för att uttala sig på nätet. Man har kanske försökt men blivit tystad. Nu är vi många, säger Mina Dennert.” Slutcitat

Jag gick med i gruppen igår och kan uppdatera med att vi nu är 66 622 medlemmar, så en ökning med 33 000 medlemmar på lite drygt 3 månader…wow! 😀 Och ja, jag har gillat och jag har kommenterat. Grejen är också att vi inte ska säga emot, eller skapa krig, utan enbart, skriva snälla saker…det är ju lätt 😀 Och jag måste ju bara avsluta med det här citatet/bilden som jag haft ute förut, men det passar ju som hand i handske, och så önskar jag er alla en trevlig söndag!

2016-02-25-11.55.34

”Tryckochhåll” minnet

Av , , Bli först att kommentera 13

Så satt man här igen, i arla morgontimma. Min jobbarhelg är påbörjad, 2 pass, kvar. Tiden rusar fram, för det känns som om 4 veckor tog en halv vecka att passera. Ett tydligt tecken på att man har roligt, alltjämt..eller är det en åldersrelaterad fråga…hm.


Som barn, är man tydligen sämre med att mäta tid, och det skulle höra ihop med att man inte levt så länge och därför, inte kan relatera till tid, som vi som har några år på nacken. Kan ju stämma!

Precis som man minns den stora gympasalen eller matsalen, men går man dit idag, fattar man inte hur så många elever kunde rymmas där, i det lilla rummet. Och där har vi ju en tydligare koppling till upplevelsen, vi var ju så mycket mindre, då, när man var i skolåldern.

Läste också någonstans för längesedan, att vi från början av våra liv, måste lära oss hur man använder sina händer, och hur mycket kraft som behövs för olika saker. För hur vet du, egentligen, hur hårt du kan trycka på ett rått ägg, utan att det går sönder, eller hur hårt du ska hålla i besticken, utan att det ska bli klumpigt.
Man testar, och hjärnan ställer in minnet, om hur mycket power, du ska använda. Jahaja, tänker jag, så när det inte funkar, ägget går sönder eller man misslyckas på annat sätt så är det tillfällig hjärnkollaps där ”tryckochhåll” minnet, är ur funktion 😀

Minnen ja, då tänkte jag på den där apelsinen, som skulle vara i äggtoddyn, och vidare till limpmackan med en ostskiva på, samt en kopp med varm choklad, som man fick ha med sig på friluftsdagen. Och en apelsin, att runda av med.

Kommer ni ihåg att man tog bort en bit av skalet, klämde ner en sockerbit och gick och sög på apelsinen tills den var helt uttorkad? Det var tider det, jovisst, jag kan väl göra likadant idag, om jag vill, men handen på hjärtat, jag har inte testat det där på säkert, över 25 år, kan bero på att jag oftast tycker att apelsiner är sura och svår skalade.

Ha en fin lördag, allihop!
2016-02-05 13.10.27

Lite skit i hörnen, är bättre… än ett ”rent” helvete

Av , , 3 kommentarer 10

Så hamnade skoltoaletterna plötsligt på tapeterna… jag vill minnas att det inte var så mycket bättre då man själv gick i skolan, man undvek att gå på dom, då också. Men att nu börja surra om upphandlingar dom har med olika städföretag, som att dom, städföretagen skulle ha med kiss på golvet att göra, är väl ändå galet fel.

Du får städa hur mycket du vill, och det får vara skinande blankt och rent, om nästa elev som går in där, väljer att pinka på golvet… så kommer det ju förmodligen att ligga kvar där resten av dagen.

Ingenstans, på något städschema, står det väl att toaletterna ska städas efter varje besök?

Jag har en gång i tiden, själv jobbat som städersk… sanitetstekniker, på just en skola. Fick alltid beröm av personalen då jag var noga med golven och det mesta var gjort innan lektionerna började.

Jag står där och våt-moppar golven, är precis klar och ska packa ihop och åka hem, in kommer då en förälder, med sand under skorna, och hon börjar plötsligt trippa på tårna och bad om ursäkt för att hon drog in smuts…

Ehhh… ok, men hon skulle ju hellre bett sina barn om ursäkt, jag var ju klar, och det hon drog in, ska ju hennes barn och andra, sedan springa i… inte jag.

Just detta hade inte så mycket med just toaletterna att göra, men just sättet att resonera, kanske. Visst finns det säkert också dom som ”fuskar”, kanske glömmer eller för all del, inte hinner, då det väldigt ofta, ska läggas på mer arbete men på mindre tid. Då får man ta det som hinns.

Jag slutade som sanitetstekniker i slutet på 90-talet. Jag skulle då, på 4 timmar, städa, och läs nu: 2 matsalar, 14 toaletter, 5 långa korridorer, 42 kontorsrum och 3 omklädningsrum. Jag hade ingen rast förutom dom 5 minuter det tog att gå från hus a till hus b. Och min handledare kommer en dag och säger att min tid ska minskas från 4 timmar till 3 timmar och 40 minuter, samtidigt som jag skulle få ett omklädningsrum till, 2 toaletter, en korridor och 2 kontor… räkna på den ni.

Jag frågade hur f-n det skulle gå till, hon ryckte på axlarna (det var inte hon som bestämde) och sa att du får strunta i det du inte hinner. JÄTTEKUL, för vem är det som får skulden för ett ej, utfört arbete… jomen i detta fall jag. Jag slutade i alla fall ( av andra orsaker) och är idag glad över det.

Önskar er alla en fin torsdag!

 Foto0789

Här ska inte städas i alla fall!

 

Vems är bilen!

Av , , 3 kommentarer 3

Läste i en faktabok i förrgår, att anledningen till varför tiden går fortare, ju äldre man blir, är att man som, till exempel en femåring, inte har levt så länge och kan därför inte relatera till tid. En vecka för en femåring är därför en ganska stor del av deras liv, medan en vecka för en 40 åring helt plötsligt har krympt. För 1 vecka av mitt liv är ju som en kuse i vår herres näsa. Mm, har aldrig tänkt på det viset men det kan säkert stämma. Och ju äldre man blir, desto mindre tid är just denna vecka, månad eller år.

Kan också jämföras med att saker krymper, ju äldre man är. Var för flera år sedan på min gamla skola på mariehem och häpnade över hur liten matsalen var. Inte så konstigt egentligen, då man är yngre är man ju kortare och lokaler etc. upplevs som större. Gympasalen såg fruktansvärt fjuttig ut men när man gick på skolan så var den som ett stort hav.

Jag var ute igår för att fota dessa enorma istappar. Eftersom jag nu är den längden jag förmodligen kommer att vara i resten av mitt liv, om jag inte krymper några centimetrar, så kan jag intyga att dessa var STORA. Tänk också på alla snö som fallit, den är fjäderlätt, men dessa monster vill man inte ha i skallen.

Hittade även denna översnöade van och kunde inte låta bli att fota den. Detta skulle också kunna vara en tävling men jag har inga priser att skänka. Vems turné bil kan detta vara?

En ledtråd, gruppens namn börjar på W. Jag drömde förövrigt om deras bil inatt, dom kom sladdande i den men dom hade lackat om grundfärgen så den var röd, precis som deras t-shirtar. Nu borde ni veta vilka ägarna till denna bil är.

Idag ska jag knata ner på arbetsförmedlingen och anmäla mig som arbetssökande. Ska bli roligt att höra om dom ska ha in mig på en sån där tönt dag igen, som alla får gå som är arbetssökande, för att få information om vart, hur och varför man söker jobb. Ok, om det är första gången man är där och man faktiskt inte har en aning, men har man, som jag, varit där med jämna mellanrum så vet jag precis vad dom säger, på jobbarfronten, intet nytt! Förutom att man inte får jobba extra timmar i mer än 75 dagar för sedan får man inte stämpla upp, en liten nyhet som kom för något år sedan. Himla bra påhitt…inte.

Jag kan förstå att dom hittat på detta för att bli av med dom som inte ids söka jobb för dom klarar sig bra på att jobba nån dag i veckan och sedan stämpla upp för resten, men vaddå. Jag tycker att det är väl bra om man faktiskt gör någonting även om det bara är några timmar eller några dar i veckan. Dom flesta nöjer sig nog inte med det lilla i evigheter. Man vill väl ha ett lönsamt jobb. Sist jag blev arbetslös så jobbade jag 6 timmar/veckan, extra, och för det fick jag betala 300:-/månad. Visst är det fel någonstans då? Men jag ville ändå fortsätta göra det i dom tillåtna 75 dagarna för det måste ju ändå vara en merit att visa att man gjort någonting.

Ni får ha en bra dag, allihop! Det ska jag ha även om det kan kännas motigt att vara utan jobb igen.

Maria Lundmark Hällsten