Etikett: mätt

Mankhöjden på en fiskmås ↕️🤣

Nu mina vänner, har vi, det vill säga jag och Nicco, löst uträkningen på korset. Jo jag vet, jag tackar både Theresé för tips om hur man räknar, samt Anders, som kommenterade inlägget med appar man kunde ladda ner. Även om vi inte använde oss av dom så finns det säkert andra som blev tipsade, om kanske lite mer korrekta sätt att få ett svar 👌

Denna var dock lite roligare, hahaa… Jo, det började med att jag såg fiskmåsen på korset i lördags. Bad Nicco fota, bara för att 📸

Sen satt vi därute på bron igår, och givetvis, med korset i synfältet så började vi återigen gissa på höjden. Jamen sa jag, ta fiskmåsen nu och klipp ut den och klistra in efter korset. Hon gjorde en första, test, utan klipp och klister.


Fast, mja, där får vi ju inte veta annat än antalet fåglar, nu måste vi ju få en mankhöjd på den.


Jodå, prova googla på den ni. Dom har ingen mankhöjd på fåglar, haha. Fast Nicco klurade vidare och fann en annan lösning. Med vetskapen om att fiskmåsar är 40-46cm, från stjärtfjäder till näbb, så gjorde hon en ny bild.

I love it!


Och ja, jag känner mig helnöjd med resultatet. Jag som sa 1.5 meter, tycker väl att det ser ut som det, på ett ungefär. Men det roligaste av allt var kanske inte svaret, utan hur vi tog oss dit.


Det vet ni väl, allihop, alla sätt är bra, förutom dom dåliga.

Här kommer en skitdålig reklam, apropå dålig. Jag var tvungen att kommentera reklamsnutten på FB. Man må ju var tämligen blind om man inte ser hur dom retuscherar bilden, för att det ska se ut som om din hud, blir slät som en omogen vindruva.


Visst ser ni retuscheringen dom gjort?

Så dåligt, och dom skulle skämmas för dessa lurendrejerier. Tycker synd om dom som beställer detta, besvikelsen när dom inser att det bara är bluff…usch!

Här kommer i alla fall en snygg bild, och jag är inte jäv på något sätt. Det är Mats Alfredsson som fotat, och jag gissar på tävling på Åmselebasen.


Näpp, nu blir det potatiskokning, och kanske lite brohäng innan jobbet kallar. Ha en fin dag, allihop!

Testa vita sidan upp!

Av , , 2 kommentarer 14

Åke fick ett pussel i julklapp, det brukar vara som ett lämpligt projekt i juletider…att få ihop. Nu hittade Theresé pusslet som inte var påbörjat, och satte igång att bygga. Jo, Åke var också där och fick dit några bitar, innan det var klart. Sally fick lägga sista biten!

2016-01-05 07.55.30

Jag sa att såna här pussel, är då betydligt enklare än såna som innehåller 50% himmel eller hav, fy tusan. Eller ska man nu vara riktigt proffsig, kanske man skulle testa att bygga ett pussel, med vita sidan upp 😀 Kanske man hann klart innan nästa jul, då.

Och hey, sa jag, varför inte ha ett pussel, typ 50 shades of grey, haha, fast då sa Theresé att det redan finns, ja där ser man, man är inte alltid först, att hitta på saker.

Den ultimata utmaningen vore dock att limma ihop ett 1000 bitars pussel, sätt lim på en bit, placera ut den och limma nästa…puh!!!

En annan typ av utmaning kan vara att prata med barn, dom kan ju ta saker bokstavligt, eller kollra bort en, totalt.

Mamma är så imponerad av Sally. Att hon är så duktig, går och lägger sig själv, sjunger så fint, ja ni vet, allt sånt där som man kan impas av. Så frågade mamma mig, om hon alltid, var så duktig. Nja, sa jag, nog kan hon mopsa sig, om hon är på det ilet, men det är ju inget konstigt.

Så berättade jag detta för Sallys pappa, Anders och han höll med. Så talade han om, att han hade velat att hon skulle äta upp maten. Detta är nog något som alla föräldrar känner igen, barnen säger att dom är mätt…som sjutton, men när dom ställer sig upp från bordet så undrar dom om det är dags för godisintag.

Detta var då en lördag och Sally tycktes inte rymma en smula till. Hon hade nog bara petat i maten. Så säger Anders att äter du inte mer, så blir det faktiskt inget lördagsgodis…och därmed basta (typ). Sally sitter tyst en liten nanosekund, sedan kontrar hon med: Jamen, jag vill inte ha nåt lördagsgodis! Hmph…och vad svarar man på det? 😀

005

Hittade denna lilla roliga historia på FB, håll till godo och ha en fin tisdag, allihop!

Oscar ber sin dagisfröken hjälpa honom att ta på sig sina stövlar innan han skall gå ut i kylan. De är jättebesvärliga att ta på och fröken måste verkligen göra världens ansträngning för att utföra uppdraget.

När äntligen stövlarna sitter på så säger Oscar: – De sitter på fel fot!

Fröken tror inte sina ögon när hon konstaterar att det är som Oscar säger, stövlarna sitter fel. Hon drar som en dåre i 3 minuter för att ta av dem och börjar om med en super ansträngning för att sätta på dem igen.

Då säger Oscar: – Det är inte mina stövlar!

Fröken andas djupt och lägger locket på känslorna för att inte skada lilla Oscar som tittar på henne med fiskblick.

– Ok, säger hon, vi tar av dem då!

Och sätter igång med samma träning som tidigare.

– Varför sa du inte det tidigare? frågar hon när hon är klar.

Oscar svarar då: – Det är inte mina stövlar, de är brorsans, men mamma vill att jag skall ha dem!

Fröken börjar gråta och, mycket behärskad fast bestämd, sätter hon på stövlarna för en tredje gång. Sedan lyfter hon upp Oscar, sätter jackan på honom, halsduk och frågar: – Var är dina vantar?

– Jag la dom i stövlarna!