Etikett: medaljong

Blir det slarvsylta till middag, månntro 😊😄

Av , , Bli först att kommentera 13

Vet ni att idag är det faktiskt…tadaa

En dag då man får unna sig extra mycket slarv. Nånstans läste jag: Städa inte, lek med dammråttorna istället!

Jaja, tänkte jag, det är väl upp till var och en. Själv blir väl ens egna slarv nåt man ändå får ta rätt på och skapar onödigt mycket arbete. Men man gör precis som man vill 😁 Man kan ju slänga ut en annons

Vi kanske allihop, är slarviga lite till mans. Undrar om man ska tillaga Slarvsylta till middag då 😄

 

Klicka på länk för recept. Jag tror dock att jag gör nåt annat.

Informationen om att det är just den dagen idag, står i vår kalender jag fick av Theresé i julklapp. ”Svåra föremåls snäckfigurs almanacka”

Vi har fler almanackor, en hänger i hallen, hehe. Särskrivningar, det vet jag att Tina ogillar Jag tyckte den var smårolig, haha. Februari bilden kändes väl dock inte som nåt man kanske vill kika extra mycket på

Nånting annat som jag roas av, är då man får svara på frågor som ställs i syfte att göra sammanställningar, föra statistik, och eller i andar forskningssammanhang. Jag är ju med i olika paneler och nu på morgonen plöjde jag igenom ett av alla såna där frågeformulär. Här förstår jag det som att dom vill se hur vi mår, rent allmänt. Och hur vi påverkas av olika saker i samhället.

Det var inga problem att kryssa i, jag mår ju bra, jag oroas inte, vi svälter inte, har vänner jag litar på, lallala…så halkar plötsligt frågorna in ifall man är religiös, vad man tror på, ja sånt. Min tolkning är att dom flesta, som kanske mår bra har en Gud i ryggen. Not me… Men en icke religiös bokklubb, yes!!

Eller som då man i början av frågeformulären ska svara på vilket kön man är. Man, kvinna, eller vet ej Det låter som ett sjukt dumt svarsalternativ, fast jag förstår faktiskt vad dom menar. Man kanske inte kommit fram till vad man faktiskt vill identifieras som. Sen kan man undra varför det ens är intressant, att veta. Ja det ska väl vara då ifall dom kommer fram till att kvinnor överlag, mår bättre eller sämre än andra.

Följde med mamma till syn rehabilitering igår. Hon har ju bekymmer med sina ögon och nu ska vi se ifall det finns hjälpmedel hon kan få. Det finns det givetvis och där kommer hon att få prova sig fram till vad som känns bäst för henne. Det är ju fantastiskt bra. I korridoren hängde lite ovanliga tavlor. Dom är taktila, för att dom som ser dåligt, ska kunna känna hur dom ser ut.

Det här skulle man kunna kalla taktil sameslöjd

En medaljong med utkarvat mönster. Kniv Elis var förövrigt en släkting till mig genom min pappa. Det var Theresé som skickade bilden till mig

Hon skickade även en bild på Sally i backen, som får avrunda dagens inlägg. Hoppas på en fin dag, för er alla!

Red ut i horisonten

Av , , 6 kommentarer 12

 

Igår kom några grannar från stugan, upp för att träffa pappa. Efter lasarettsbesöket åkte vi till mamma och åt lunch och satt och pratade. Det finns ju som sig bör, en massa änder däruppe i stugan, och eftersom stugorna ligger på en udde så har många av oss stugorna alldeles nere vid vattnet, så även dom.
Änderna har alltid legat, Sören och Margareta, varmt om hjärtat och dom har full koll på alla kullar som vistas där. En sommar fick Margareta syn på en and som svalt ett halsband med en stor medaljong. Kedjan/bandet till medaljongen hade den svalt, och den stora medaljongen hängde utanför, alldeles nedanför näbben.
Hon förstod att den där anden inte skulle klara sig då den inte kunde äta, och hon gjorde otaliga försök att få tag i den, men utan att lyckas. Dom hade även pratat med Stellan, en året runt boende därute, som skulle komma och göra lidandet kort för anden.
Så en dag noterade hon den nere vid bryggan, hon smög upp och hade precis tänkt slänga sig ner i vattnet och gripa tag i den då hon får syn på en hel flock med änder som landade en liten bit utanför och kom simmande emot den stackars utsatta anden.
Det är ju naturens lagar att dom starkare ger sig på dom som är skadade och svaga, så Margareta hann tänka att nu skulle den anden få vad den tålde, men inte då… en av änderna simmade kvickt fram till stackaren, greppade tag i medaljongen och formligen slet ut den och bandet den satt fast i… med andra ord räddad av sina polare och ett öde, värre än döden. Medaljongen har Margareta kvar, som minne av händelsen.
Jag har ett annat minne jag, inte utav en massa änder men en granne som Sören och Margareta hade under en vinter däruppe i stugan, Risfjällan, kallades tanten. Och jag var naturligtvis nyfiken på denna tant som hade fiskenät hängandes i taket med stora glaskulor i.
Stugan hon bodde i var liten som rackarn, med bara ett rum och möjligvis en liten alkov (numer är detta Emma och Johans stuga, men idag är den betydligt större mot för då). Inget rinnande vatten utan på vintern hackade hon hål i isen och hämtade vatten från sjön.
En gång då jag nu råkade vara därnere för att kolla in vilka lustiga saker hon hade i huset, hoppade hon plötsligt upp från stolen, greppade ett gevär och rusade ut på bron, efter vägen kom en gubbe på moped men han vände snabbt då han fick syn på hennes hotfulla min och hörde hennes varningsrop.
Efter den dramatiken gick Maria hem och besökte aldrig mer den tanten… det blev nog för spännande för en 8-9 åring som inte riktigt förstod vad allt handlade om. Tanten bodde inte kvar så länge utan tog sitt pick och pack och red ut och försvann i horisonten… ehhh, eller nja, där tog jag nog i lite i överkant, en häst vet jag inte att hon hade 🙂
Önskar er alla en trevlig lördag!
Maria Lundmark Hällsten