Skrev förut om Susan Boyle, som vann Britain’s Got Talent, 2009. Och vilken uppmärksamhet det blev. Det jag störde mig på, och gör än idag, är att ingen trodde att hon kunde sjunga…på grund av hennes uppenbarelse, inte den modell man kanske hade kunnat tänka sig i det programmet.

Alltså, och jag kan svära på, om en skönhet hade stått bredvid henne, sjungit samma sak och med samma röst, så hade Susan ändå stulit showen, för att man förundras över hennes utseende, det hänger inte ihop. Jo jag vet, det låter sjukt, och jag kan inte heller säga att det jag skriver är det korrekta, men det är min upplevelse av det hela.

Så vad det nu dags för nästa stjärna, Kodi Lee. Jag såg klippet igår och han är helt underbar. Och lite samma sak här, skillnaden är att han med sina förutsättningar, gör avtryck i hjärtat. För man önskar att han hade kunnat se dom han sjunger för, och man hade önskat att dessa diagnoser inte hade funnits heller. Dom får kämpa mer för det dom vill.

Men ponera nu att han inte hade varit autistisk och blind, hade då juryn suttit och grinat, fundera på den.

Fast han är ju superbra, han berör en i hjärtat och är en förebild för alla som kanske inte tror att dom kan.

Vi, jag och blogg Helena tillbringade en stund på Avion igår. Det blev en typ av middagsmacka för mig, och inget kaffe, det var en ny erfarenhet 😀

Jag och mitt jädrans kaffe alltså. Jag skulle vilja dricka mindre, men det är svårt. Fast då jag åkte därifrån, skulle jag förbi mamma, med lite saker jag köpt. Jag smsade från parkeringen att hon skulle slå igång kokaren, och det är ju så mycket godare med kaffe, då man varit sugen på det, ett tag, eller hur?

När jag kom till henne så hade jag ju varit utan i minst 4 timmar, oh my…

Bra Camaro väder idag, hade nästan bestämt oss för att ta den ”vanliga” bilen till Rödåsel. men i solsken ändras tankarna fort 🙂 Däremot skippar vi kortegen, utan tar oss dit på egen hand, blir nog bäst det.

Hoppas på en fin torsdag, för er alla!