Nu håller det på vara nedräkning inför Stockholms resan. Jag följde med Nicco till flyget igår, då hon skulle ner till huvudstaden med omnejd, och det var enbart för att hon skulle få visa mig hur jag ska göra då jag kommer innanför dörrarna.

Ni vet, jag tror ju att jag tillhör en minoritet (inte minioner) av befolkningen som på fem minuter, tappar bort barnbarnets ena väska, samt boardingkort, och sedan bara blir glad då hela väntsalen töms på folk, för att då får vi äntligen sätta oss. Fast egentligen berodde rotationen på att dom plötsligt ändrade gate, och då satt vi ensamma kvar, vid fel gate.

Så sa jag vid middagen igår, att med min ”tur” så kanske jag hamnar på ett plan till ”långtbortistan”, och det ser dom då vi kommit halvvägs, jojo!

Nåja, det brukar ordna sig, på ett eller annat sätt, men jag tänker fasen inte skriva: ”Vad kan rimligtvis gå fel, på vår lilla flygplats i Umeå?”

Jag hade kaffebesök igår och tänk er vilken lycka, att man bjuder hem en vän på kaffe och hon bakar semlor och tar med, inte bara till mig, utan även så Åke och Nicco skulle få sig en semla till kvällen, underbart! Tack Eva-Marie! Next time, its on me…

Och återigen är det lördag, ny dag, oskrivet blad…och till er alla som ids läsa, önskar jag en trevlig sådan!