Etikett: mjöl

En utan ände, och en med två 🫓🌭

Av , , Bli först att kommentera 11

Tog denna underbart vackra, (driver lite) ”mitt emellan årstids bild”, i förrgår.


Ni förstår symboliken va, skotta barr, haha… Ja det går som vanligt runt runt, utan ände. Precis som den där förbaskade pannkakan utan ände, fast korven har två 🌭

Vilse i pannkakan var jag inte igår, jag visste precis åt vilka håll jag skulle och vad jag skulle göra vid målpunkterna. Men inte utan vissa hinder på vägen.

När det var dags att bege sig av till frukosten på Nybro, högg jag kompostpåsen. Jag gillar att göra 2-3 saker på samma gång, då jag liks ska åt det hållet. Här tappade påsen botten och innehållet tömdes ut på hallgolvet 😵‍💫

Jag brukar vanligtvis INTE, svära, för det finns som ingen idé att göra det. Gjort är gjort, mjölken är spilld, det är bara att torka upp. Men där kom det en svordom, så jag tror nästan att Winstone, kände sig skyldig 🥹 Han stod fastfrusen nån minut.


Fram med soppåse, sopborste och snabeldraken, tjopp tjopp, och iväg. Nej, jag flög inte till Nybro på snabeldrake och sopkvast, jag tog bilen..faktiskt.

Trevlig frukost, jag visste inte ens att Nybro hade så man kunde välja en liten frukost eller en stor. Den stora med både juice, yoghurt, fralla, ägg och kaviar tror jag, och kaffe. Kanske var det nåt mer, tänkte inte på det. Jag valde nu den mindre, och det var då en god ost och skinkfralla med kaffe.

Tiden sprang iväg, vi fastnade i prat om sociala medier, övertramp, big tajm. Folks beteenden, och hur vi människor är funtade. Ingen är ju likadan, inte heller har vi samma förutsättningar eller skyddsnät.

Det är lätt att döma ut människor med att enbart säga att dom är dum i skallen, fast en psykiskt sjuk människa, är nog inte själv, medveten om, vad dom gör eller säger. Deras ord blir deras sanning. Och att sedan utsättas för kommentarer, som dumförklarar, uppmanar, och håller elden vid liv. Bara för att se hur människan reagerar. Kan få förödande konsekvenser.

Det kan tippa en människa över kanten, men den tanken tänker inte så många på. Man fortsätter skratta åt beteendet, och piskar upp stämningen. Det absolut bästa, just den person jag tänker på, kan göra, är att stänga ner sitt konto och söka hjälp. Och den hjälpen kan, om man har tur, finnas på närmare håll än man tror.

Bland dom man redan känner och känner förtroende för, förstås. I just detta fall tänker jag att det måste in professionell hjälp, åtminstone till att börja med.

Lika skrämmande är det att läsa kommentarer från folk som håller med i vad denna människa säger, för vad betyder det, egentligen? Att dom mår lika dåligt, att dom inte VET hur vardagen fungerar, eller är dom bara mindre begåvade. Ja, det är ju ingen som vet det heller. Så det bästa vi kan göra är väl att skrolla förbi. Utan kommentarer eller annan feed back, så kanske även det, kan bli en hjälp i slutänden.

Nå, nog om det. Vidare upp och hämta mamma på Mariehem och ner på stan. Där var det bankärende, hem igen där hon bjöd på fika. In på Willys, in på Preem, lämna ett paket åt Nicco och sen var jag hemma.

Påbörjade middagen, ska ta ner en påse mjöl för att reda såsen och med ut ur skafferiet följer ett Oboy paket… Of course, öppnas locket och den hamnar upp och ner…vad annars 🥴


Fram med snabeldraken, igen och tillsägelse åt Winstone, att hålla sig undan. Han var små sugen på chokladpulvret. Fortfarande grinar jag inte över den spillda Oboyen, själv slutade jag dricka den sörjan för en massa år sedan. Så det var ingen förlust, utan innebar mest arbete.

Middagen klar, en candlelight supper. Jag skivade en skinkstek, förstekte den lätt, in i form. Vispade ihop matgrädde, en massa goda kryddor, buljongtärning och sweet chilisås. Slog över och in i ugn. Råriven potatis till det, och ljus då. Tack för den TELEVERKET!!


Där fick jag känning av lätt huvudvärk och blev tvärtrött. Kan det vara av just sånt här, som gör att mina dagar går så förbaskat fort. Jag skapar ju mer arbete än jag redan har…heeela tiden.

Blir spännande att se vad denna dag har att erbjuda då. Ingen snö i alla fall, än så länge. Kan hända att jag vinner vadet över Elisabeth, men det återstår att se, vi är inte där än, att det slagit över till det datum då vinsten blir min, haha. 27 oktober 2018 såg det ut så här, och jag har nu gissat på snö 29 oktober. Elisabeth gissade på 20 oktober.


Ha en underbar fredag allihop!

Skratt smittar

Av , , Bli först att kommentera 8

Apropå Herman, den lilla kedjebrevs sockerkakan, så hittade ”Kul-Janne” ett recept på just den lilla spjuvern. Men jag svarade honom att det roligaste är ju att få den, rätt så dyr kaka, om man är den som startar upp hela projektet, se bara vilka ingredienser som ska i:

2,5 dl vetemjöl

2,5 dl socker

Dag 3: tillsätts: 2 dl mjölk

2 dl vetemjöl

2,5 dl socker

Dag 7: bakas surdegskakan och då tillsätts: 3 ägg

2,5 dl socker

1,5 dl matolja

3 tsk bakpulver

3,5 dl mjöl

1 tsk salt

100 gram hackad mörk choklad

2 tsk kanel (valfritt)

100 gram hackade nötter som hasselnötter, valnötter eller mandel (valfritt)

2 rivna äpplen

Ja ni ser ju, det är totalt 8dl mjöl, om man skulle köra hela vägen, och en massa jädrans socker, puh!!!

Här är länken till hela proceduren: Herman

Nu är Åke tillbaka på banan igen och åkte iväg för att jobba. Han är väl inte helt hundra men ska man vänta på det så kan det ta sin lilla tid. Han får ta det lugnt istället, så gott det nu kan gå, i det arbete han har.

Jag ramlade över ett klipp igår, där det plötsligt utbryter en gemensam skrattattack inne på en tågvagn. Och ja, jag förstår det, jag kunde inte låta bli att börja skratta då jag såg det, och därmed är det väl bevisat, att skratt är smittsamt 😀 Önskar er alla en bra dag!

 

Vi väljer våra vägar, men…

Av , , 2 kommentarer 16

 

Nu har jag hämtat bingolotton, som ”bingo-Micke” skickade med Tina, som hon sedan skulle vidarebefordra till mig… vilken kille! Tack så mycket Micke, och det värmer att veta att dom man inte ens känner, sänder en för dom okänd människa, en tanke.
Och tack till dig, Tina, för ditt engagemang, din energi och dina tips (och fikat du bjöd på, förstås)… nu har Maria införskaffat lite ”nytt” mjöl i skafferiet 🙂
För pappa har dom nu tagit bort all medicinskvård och nu återstår bara palliativ vård, vilket betyder lindringsvård, där han inte ska behöva ha ont. Hans kropp har nu fått tagit så många smällar att den inte orkar mer, och själv är jag övertygad om att han är mer behövd på annan plats och någon eller något annat, har andra planer för honom.
Jag tillhör gruppen av människor som vägrar tro, att vi bara lever här och nu, och den dagen vi inte finns mer, så är det inget annat. Nej, det går inte ihop i min mattetabell. Vi har inte knogat på här för att allt sedan bara ska vara svart, så på det sättet är döden inget jag räds för, däremot kan man ju alltid tycka att många av oss, fick alldeles för liten tid, just här. Och av precis den anledningen, ska vi ju leva varje dag som om det vore den sista.
Jag blev uppringd igår, av en person jag pratat med en gång tidigare, men lustigt ändå att det känns som om vi kände varandra. Pratade en stund om livet och hur det kan te sig, och om hur lite vi egentligen har att säga till om.
Och ändå, har vi alla val… så vi styr åt det håll vi väljer, men saker som, händer på vägen kan man aldrig väja för, däremot, kan vi i efterhand, välja hur vi hanterar alltihop. Låter kanske snurrigt, men det är också vad jag tror på. Vi är inte hjälplösa, däremot kan man aldrig förutse vad som komma skall, och även om det vore så, så är det inte alla gånger vi kan göra något åt det.
Annars har det inte varit något speciellt, idag ska jag med Nicco på ett litet möte, sen blir det lasarettet och efter det ska vi kika lite på några papper som behöver åtgärdas. Jag önskar er alla en fin tisdag!
 

Kunde ha blivit en rejäl smäll

Av , , 2 kommentarer 3

 

I köket har vi en sån där hylla för mjöl, socker, havregryn…ja du kan ju stoppa dit precis vad du vill, men det är väl dom vanligaste sakerna man brukar förvara i just dom där byttorna. I fredags då jag var i köket så noterade jag att alla byttor var utdragna en liten bit och jag hade tänkt säga till Åke -undrar just om det varit en liten jordbävning här, men jag glömde bort att säga det.
 
Igår morse då han skulle ta sig en tallrik havregryn så noterade han ett smärre fel på hyllan:
 
Hela botten höll ju på lossna, och dom där glasbyttorna är inte så himla tyngdlösa, utan väger cirka ett kilo/styck, utan innehåll. Man kan ju gissa vilken jädrans smäll det hade blivit om den åkt i diskbänken, och hur det skulle ha sett ut med allt mjöl, socker och övriga ingredienser, utspridda i köket, fy för den lede. Och vilken skräckupplevelse för katterna.
 
När jag berättade detta för Nicco så tyckte hon givetvis att det hade varit hur kul som helst om den hade ramlat i golvet. Kunde just tänka mig att hon skulle tycka det, den lilla skadeglädjes njutaren 🙂
 
Nu är den i alla fall limmad och ihopsatt igen, men jag tror jag ska hålla ett öga på den, så man är med om den skulle hålla på att lossna igen.
 
Åkes glasögon, däremot, gick inte att få ihop, han måste alltså köra med sina gamla glasögon tills han fått sig ett par nya och det är ju inte så kul då han inte ser lika bra i dom gamla som i dom nya. Men vad gör man? På onsdag ska han i alla fall få komma på synundersökning och välja sig ett par nya bågar, men det tar ju säkert någon vecka innan dom sedan är klara.
 
Han fick hjälp av Brälla igår, att svetsa under bussen, och det var han tacksam över, så nu är det bara en svetsning kvar och sedan ska bussen in igen på ombesiktningen. Ja, nu ska jag väcka upp Nicco, som har haft sovmorgon idag, och hon behöver en relativt lång startsträcka så nu är det dags. Ni får ha det så gott!
Maria Lundmark Hällsten