Etikett: mobil

Värdefulla antikviteter

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 oktober 2013 kl 09:19, Bli först att kommentera

Jag gjorde ett besök på Telia butiken igår och fick veta varför vi inte kan ta emot mms… våra SIM-kort är antika och torde på en auktion inbringa en större summa pengar… eller nä, nu drog jag iväg, fast det hade väl varit fint 🙂

Det är bara till att köpa nya SIM-kort som är anpassade till dagens nät, annars får vi vara utan mms:en.

Jag och Tina vandrade sedan vidare in på Åhléns, en väskaffär, passerade det nya hotellet och där tyckte jag att dom hade pampiga urnor, kanske nåt att ha med i bussen och ställa som tyngd på presenningen 🙂

Och vi avslutade med en lunch inne på en nyöppnad, typ thai restaurang eller vad det nu var, på Vasaplan. God mat hade dom i alla fall så det passade ju bra. Hem och ut med Winstone innan vidare färd ut på jobbet.

Där bakade vi rulltårta, klappa till lökbiffar, gick med hunden och städade lite. Tiden gick relativt fort och sen blev det då helg, för mig med.

Backar in på gården och plötsligt skymtar jag ett nylle i backspegeln… det var Tova som satt därute och inne i soffan hade Brälla och Lena tagit plats. Dom kollade på fotbollen och drack lite uppiggande till det, så jag joinade dom på ett hörn.

Idag ska jag på strömpilen och handla lite, vi får middagsgäster ikväll… en arbetskamrat och hennes man, faktiskt, ska bli kul, det är sällan man umgås med dom man jobbar tillsammans med, man träffs i dörren vid bytena eller så är det på möten man får veta lite mer.

Men innan dess… frukost… dammsugning och kanske jag skulle ha bäddat sängarna också, ja, jag tror det. Önskar er alla en trevlig lördag! Och avslutar med att säga Grattis till Anna, en annan kollega, från förr, som fyller år idag, hoppas du får det du önskar!

Det utövades karatesparkar här…

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 oktober 2013 kl 08:47, Bli först att kommentera

Hade somnat så skönt igår kväll och väcks av att någonting ramlar i golvet… låter som en glasburks”dunk” i mattan. Åke kliver upp, och när han går in i tv rummet ser han vad det är, lampan som står i fönstret:

Nå, då hade vi en förklaring till vad, men inte varför. Jag drog ut kontakten innan jag gick i säng, varför ramlade inte lampan då? Räckte det med en stackars blomfluga som äntrade lampan snett underifrån, för att den skulle tippa över kanten, eller var det en husfluga som utövade karatesparkar, riktade mot lampan?

Nu då jag steg upp fick jag i alla fall se vad själva dunk ljudet kom ifrån, en Iittala glasmojäng för värmeljus, den stod ju också där, på fönsterbrädan. Jojo, så kan det gå. Skönt då man i alla fall får svar på vad det var.

Åke fick upp en lampa igår, som nu sitter i hallen. Den införskaffades för 2 år sedan, glömdes bort… hittades inte, men rätt var det var, så dök den upp då jag letade efter nåt annat, och som det ser ut så kan jag nu öppna en liten ögonmottagning, why not!

När man sedan är less på den där lampan så kan man bara byta ut själva glasframsidan, till ett annat motiv, det fanns blommor och annat, frågan är väl om det finns kvar att köpas idag, det vet man inte.

Idag ska jag ner på Telia och se om dom kan hjälpa mig med min mobil. Jag har pratat med en kille på Telia, men via telefonen kunde han inte hjälpa mig… han förstod inte vart jag skulle leta efter inställningarna som krävs för att ändra så jag kan ta emot smset som jag måste ha för att sedan kunna skicka och ta emot mms. *Suck*

Tina hakar på, så vi kanske tar en lunch därnere innan jag börjar jobba. Winstone ska ju hinna få sig en prommis också. Ska gå med honom en sväng till, nu innan jag åker ner på stan… det är mycket nu, Önskar er alla en fin fredag!

Vi cruisa ett varv

Av Maria Lundmark Hällsten, 7 oktober 2013 kl 08:30, 2 kommentarer

Vi kom helt osökt in på ämnet Taxi, i förrgår… och det berodde på att det började regna då vi satt på Mammas, och vi skulle ju gå hem. Men det är ju inte många meter hem, därifrån 🙂

Nå, jag kom nämligen ihåg då vi för en massa år sedan hade varit ner på klubben (Nailheads), efter en Wheels-dag på fältet, vi ville ju ner på stan och se på cruisingen, dom allra flesta hade redan dragit, förutom jag, Åke och Mats ”Masken” Karlsson, så vi började handgå, och i slutet av vägen fanns då ett Taxibolag.

Detta var innan mobil tiden, så någon telefon hade vi inte med oss eller i närheten, och man kunde ju som inte gå in där… till växeln, men vi kikade in genom fönstret och fick ögonkontakt med en av dom som satt där, gjorde tecknet för telefon, nickade och pekade på platsen där vi stod, så hon fattade att vi därmed hade beställt en taxi.

Och en bil dök upp efter en liten stund, no problems! Vi sa att vi skulle ner på stan och då vi kom dit ner tyckte vi att vi kunde cruisa ett varv också. Taxichauffören hade absolut inget emot det, och vi satt där med nervevade fönster och tjoade och vinkade.

Ett varv runt lilla stan, tog 30 minuter, så vi nöjde oss med det varvet och tackade för rundan och hoppade av. Vad vi gjorde sedan kommer jag inte ihåg, förmodligen hittade vi några vi kände och fick åka med dom ett tag innan hemfärd (det var väl det vanligaste, på den tiden). Numer kör vi ju själva om andan faller på, men det är oftast roligast att sitta hemma på gården och kolla in alla bilar som passerar.

Ja nu är bussen borta från gården, ser jätteskumt ut så man tittar ut genom det lilla fönstret, den har ju faktiskt stått där nu i 1½ år, så det ser ut att ha blivit lite större tomt än man vant sig vid… fast vi har ändå 4 bilar på gården… hm. Jaja, som man bäddar får man ligga, brukar man ju så vackert säga. Nu är det frukost, tror jag och sedan får vi se vad jag ska hitta på. Önskar er alla en fin måndag!

Lätt retfullt

Av Maria Lundmark Hällsten, 7 september 2013 kl 06:14, 2 kommentarer

Man måste ju vara tokig som sitter uppe den här tiden… en lördag, seriöst, men vad gör man om man har ett schema som ser ut så, mja, man kravlar sig upp och ser glad ut. Och jag är glad att det inte är vinter och har fallit 2 dm snö, nu på morgonsidan, och det regnar inte och är inte heller kolsvart, så jag är nöjd, trots allt.

En grej jag är mindre nöjd med, är min mobil, man kan ju bli galen för mindre. Nu kan jag inte ta emot mms, inte heller skicka dom, nähänä… ja men då gick jag in på Telias hemsida, och skickade ett sms, till 4466, med följande text: MMS.

Och då ska man få inställningar som ska sparas på mobil… det fick jag, dubbla uppsättningar men bara halva smset och utan den delen som ska sparas…*Grrr*. Och inte hade jag mer tid att sitta och ringa någon support, får väl ta det på måndag, då jag är ledig.

En annan sak som är irriterande (världsligt, jag vet, men ändå), jag har beställt en ny matta till, denna ska in i matrummet, och jag fick sms om att paketet kommit, men det är för stort för att lämnas ut till Preem. Jag ringer då upp och får beställa en utkörning, gratis, mm det är ju bra det.

Dom ska ringa en halvtimme innan, och detta var i förrgår… ingen ringde, å andra sidan kan dom ju ha gjort det, och jag satt upptagen i mobilen, det säger jag inget om, men då kanske man kan prova ringa igen, och om jag inte svarar då heller, kan man kanske tänka sig att posten skickar ut ett sms där det står vart jag kan hämta upp det, eller?

Jag har gått in på deras hemsida och spårat paketet, det enda det står där är att paketet ligger i Umeå…BRA, men vart i Umeå? Samma sak återigen, ja jag kan ringa till dom, men jag har inte haft tid, ni vet, sånt där man säger fast egentligen kunde man nog klämt in ett samtal emellan två saker, men då man skulle ha kunnat göra det, så tänkte man inte på det, utan hade tankarna på något annat.

Jaja, jag får väl se om dom skickar ut en avi på måndag då, annars får jag väl ta luren och ringa upp.

Nu är det frukost innan arbete så jag önskar er alla en fin lördag och sätter fart!

Minus åtta grader, brrrr…

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 juni 2013 kl 08:18, 2 kommentarer

På min födelsedag fick jag hälsningar via sms, ett av dom kom från min gamla bästis, Annicas mamma, Karin. Hon önskade en fin dag och så där. Jag svarade nåt i stil med: Dagen skulle nog bli bra, vädret till trots och sedan infogade jag en smile-gubbe med solglasögon:

Det gick en kort stund sedan fick jag ett till sms: har du -8 grader där, vi har plus 10.

Jag förstod verkligen ingenting och tänkte att nu hade hon nog skickat till fel människa och svarade att nå -8 grader hade vi inte, utan 10, samma som dom, sen hördes inget mer.

Jag hämtade mamma och jag nämnde att jag fått ett sms av Karin, haha, ja det visste hon, mamma hade varit där då. Men sa jag, hon måste ju ha skickat fel, nä, sa mamma, du skrev ju att det var -8 grader. Nähä, sa jag, det gjorde jag verkligen inte.

Sedan visade jag henne det skickade sms:et och då kom jag ju på vad som blivit galet. Den gubben skriver man ju som c-8, och tydligen kunde inte hennes mobil ta emot den figuren, hahaa… ja lätt att det blir missförstånd då 🙂

Igår var det mycket, jag, en assistent och min chef, träffades på stan och käkade en liten semesterlunch på Eurasia, som vi bjöd chefen på. Hon tyckte det var guld värt. Sedan fixade jag en vit jeansjacka och vita jeans till Nicco, som hon ska ha p visningen ikväll, dessförinnan hade jag skjutsat ut henne på Estetic, där hon skulle stylas i håret.

Hem och ut med Winstone, hämtade en bit av tårtan och åkte och hälsade på Tina och hennes boss, vi satt ute där och drack kaffe och åt tårta, sen åkte jag på Djurmagazinet och köpte hundfoder, hem och ordnade middag.

Först då fick vi se Niccos nya frilla… hon är jättenöjd och jag måste ju tillstå att det ser väldigt bra ut… på henne, kort kommer sedan, jag kan ju inte avslöja redan nu, hur hon blev 🙂

Efter middagen kom en man som från och med igår, blev ägare till Åkes DKW, han kom med kontanter och köpte den rakt av. Så nu har vi en bil mindre att behöva ha plats till, fast vi har fortfarande för mycket, egentligen.

Ikväll blir det då visningen på Estetic, ska hämta upp mamma som ville följa med och se hur det går till, synd bara på vädret, denna visnigen skulle vara en typ av poolparty, och då hade det ju suttit fint med sol och värme, fast det vet vi ju allihop, vädret rår ingen över. Önskar er alla en fin fredag!

Fokuserad/ofokuserad

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 maj 2013 kl 09:56, Bli först att kommentera

Tror inte att jag är så fokuserad alla gånger. Har nu varit ute med Winstone, en lite längre stund, kommer in och ser att jag har ett missat samtal på mobilen…jaja, jag hade glömt sätta på ljudet, kan ju hända den bästa.

Sätter mig i soffan och ser att min mascara ligger där, say what???

Då kommer jag ihåg att jag blev avbruten i mitt kladdande med mascaran, för mamma ringde (på hemtelefonen då) och när vi lade på så gick jag och Winnie ut. Jag var nu alltså tvungen att känna efter om jag hunnit ta bägge ögonen, och ja…puh, det hade jag 🙂 Hahaa…

VAD SA JAG!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 februari 2013 kl 07:28, 4 kommentarer

Ibland då man skriver kommer man ju åt Caps Lock knappen så upptäcker man efter några ord att man skrivit med stora bokstäver, och genast ser det då ut som om man skriker. Undrar egentligen varför man uppfattar det så?

Kommer i alla fall ihåg, med ett leende på läpparna, då min mamma införskaffat sin första mobiltelefon, och att lära sig skicka sms stod nog inte överst på ”läralistan”.

Vi skulle till Fällfors, det var dragracing tävling där, och detta var innan jag själv tagit licensen, så det borde ha varit runt 2006-2007. Eftersom ljudnivån på tävlingarna, ligger något över det normala, så lämnade vi katterna hemma i stugan, och Emma skulle mata och ta hand om dom.

Jag hade sagt att dom skulle få, förutom sina kulor, en filmjölks skvätt på morgonen och lite go´mat, så där på kvällskvisten, det var en liten burk med lever av något slag.

Jag skickade sedan ett sms till mamma, och det var väl bara ett sms i allmänhet… att vi hade det bra och så där. Det gick en liten stund så plingade det till i mobilen och jag hade fått ett svar, och håll i er nu: EMMA AR PA FEST SA JAG. FILMJOLK PA KVALL. LEVER HELT FEL.

Ehhh, ok, jag trodde ju nu för det första att hon skrek, och att Emma var i onåd på något sätt, så jag tog det säkra för det osäkra och skrev inget mer, tänkte att jag får vänta tills vi kommer hem så får jag höra vad som hänt.

Det var inte så allvarligt, för det första visste hon inte hur man ändrade storleken på bokstäverna, och sedan var Emma på fest, så mamma fick i uppdrag att mata katterna. Och nu hade hon råkat göra det i fel ordning, dom fick lever på morgonen istället för på kvällen, så det var det som blev fel.

Men lite roligt såg det ju ut och där ser man hur man kan missförstå saker och ting.

Idag är det träning, sen kommer Tina hit och käkar lunch med mig på hennes håltimme, och ikväll ska jag och Nicco på uppdrag igen, hon ska nämligen få praktisera, två timmar i veckan och det blir hos en som håller på med hundkurser i dressyr och valpkurs, kan ju bli hur bra som helst. Så vi ska åka dit och kolla vart det är och få höra lite mer om verksamheten.

Sedan ska mamma och Emma komma hit och fika, jag ska dessförinnan prova mig på att göra en morotskaka…har hittat ett recept som jag nog ska kunna manipulera lite så den blir lite nyttigare än i vanliga fall, morötter i all ära, men man kan ändå inte påstå att en morotskaka tillhör den nyttiga sidan av livet, fast den låter att vara det 🙂

Önskar er alla en fin torsdag!

Gamla tiders signalsystem

Av Maria Lundmark Hällsten, 29 januari 2013 kl 08:53, 8 kommentarer

Läste precis Marjas blogg, http://blogg.vk.se/marja/ där hon skrev om att kunna busvissla. Jag kan det, men inte utan hjälp av pek och långfingret. Min mamma kan, utan hjälp och detta med busvisslandet är man uppväxt med. Det var nämligen vårat signalsystem då vi var i stugan, och före mobilens tid. Det var ett evigt visslande över nejderna för att meddela sig.

Det kunde betyda att kaffet var klart, däruppe vid eldstaden, det kunde var att lunchen var serverad eller att någon hade telefon. Ibland visslades det i led, en vidarebefordrade till nästa som skickade vidare till tredje person. Lite lustigt faktiskt 🙂 Men det funkade, och det var ju huvudsaken.

Satt härute på altanen, förra sensommaren då det passerade två mammor med barnvagn. Dom gick över vägen och en av dom hade sin kofta slängd över handtaget och märkte inte att den föll ner på vägen. Jag provade mig på ett hojtande men det hördes inte så jag busvisslade, och då blev det en reaktion.

Jag pekade på vägen och hon såg att koftan låg där, hon tackade och ropade att hon blivit förvånad över busvisslingen, hahaa… det lät som om hon inte förväntat sig att jag skulle fixa det, dessutom ska tilläggas att jag hade vänsterarmen i gips, men det gick i alla fall 🙂

Nu över till en annan totalt ointressant grej, men ett mysterium för mig. Vi har i vår hall, två lysknappar, en går till brolampan och den andra till hallen:

Vi har bott här i 1 år och 10 månader och jag kan fortfarande, efter all den tid, aldrig, och då menar jag verkligen aldrig, trycka på rätt knapp. Det blir alltid den jag inte tänkt mig och jag begriper inte det inte, hur svårt på en skala kan det vara att få in höger går till den och vänster till den.

Och varenda gång jag ska knäppa av en lampa så står jag verkligen där och funderar, sen tänker jag, jaja, den där är det ju, det känner jag, men pytt heller, det är fel och det blir ständigt fel. Jag får det inte till annat än att den som satt lysknapparna där, inte monterade dom på ett logiskt sätt. Eller kan det vara jag som är ologisk på nåt sätt… man kan ju börja fundera.

Nu ska jag i alla fall testa att tänka höger till den och vänster till den så ska vi se hur lång tid det tar innan det fastnat, kanske 2 år till men skam den som ger sig.

Läkaren jag var till igår skickar en remiss till hud, han tyckte dom skulle titta på fläcken jag fått och det är ju detsamma, bättre att undanröja tvivel än att gå runt och grubbla, fast egentligen har jag inte gjort det, grubblat så mycket, bara då jag känt den.

Sedan fick jag gå och lämna en hög med prover igen och jag blir så glad att det händer saker, inte det vanliga ”det kan vara vad som helst”, utan här kollas det upp och dessutom ser han varje prov som en grund, om det sedan blir förändring. Kunde inte fått en bättre läkare, känns det som.

Idag står det träning på schemat, ska bli skönt att komma igång med det igen. Önskar er alla en fin tisdag!

Vad gjorde vi där???

Av Maria Lundmark Hällsten, 4 december 2012 kl 08:20, Bli först att kommentera

Igår var vi på bouppteckning, och jag kan för mitt liv inte begripa vad vi gjorde där? Vi är fyra syskon, inga särkullebarn, och min mamma var gift med pappa, så varför ska vi måsta sitta med på ett sånt där möte där det ska tas upp skulder och tillgångar? Mamma ärver ju allt, that’s it, jag förstår inte?

Lillebrorsan som bor i Stockholm, kunde av förståeliga skäl inte närvara, men en fullmakt med hans underskrift skulle då tas med… jaha, och varför då? Vi skrev inte under på några papper eller dylikt, så detta blir för mig att enda stort frågetecken. Snacka om att dom tjorvar till det.

Jag begriper att en bouppteckning ska göras för att alla konton och såna saker ska få ett avslut, och det är ju jättebra, ändå ska det tilläggas att det inte alltid funkar. Vi får än idag brev adresserade till svärfar, och nu senast var det en faktura på sophämtningen för stugan i Kittelfjäll, som vi förövrigt sålde, för 1½ år sedan, jodå.

I och med att ingen arvskatt finns längre, så är detta bara slöseri med tid… sedan att saker ska skrivas över på den som ärver allting, är ju en sak, och att det ska kollas upp så inga testamenten är skrivna, det är en annan sak, men nog kan väl det göras utan vår närvaro… näpp, tydligen inte.

Jaja, nu är då det gjort, så får vi se hur lång tid det nu tar innan papperen är skickade till höger och vänster, underskrivna, stämplade och klara.

Nicco fick sin julklapp igår också, vi åkte upp på MediaMarkt och köpte henne en mobiltelefon då hennes gamla fått halvsidesförlamning och bara fungerade på halva sidan… så att säga. Och detta kom sig av att hon tappat den i backen, jodå… kunde man ju ha räknat ut. Men nu har hon också fått veta att tappar hon denna i marken så behöver hon inte komma hem och tala om det, för då är hon utan.

Vi investerade också i ett par brandvarnare, även fast vi hittade två fungerande här i huset, en i hallen och en i matrummet, men däruppe sitter det nog ingen, och som dom säger, det är en billig livförsäkring, man vet aldrig vad som kan hända. Och även om man är hur noga som helst med ljus och annat, så kan man ju missa någon gång.

Idag ska jag till läkaren, och höra vad han kan tala om för mig… typ, eller om det är jag som får berätta för honom, det har hänt det med. Nu har jag dessutom listat om mig, jag blev nämligen less på att alltid få höra att det kunde bero på vad som helst, hur kul är det på en skala. Även om vissa saker kanske inte går att åtgärda, så vill man ju väldigt gärna veta vad det är för fel man har, inget konstigt med det, tycker jag.

Önskar er alla en fin tisdag!

Inget trams…. ville jag ha

Av Maria Lundmark Hällsten, 28 oktober 2012 kl 08:20, Bli först att kommentera

I fredags for jag på El-Giganten och snabbköpte två nya mobiler, en till Åke (som har en jobbmobil men det är ju inte så kul att ha den på dom han är ledig) och en till mig, eftersom min bara funkade då det passade den.

Jag ville ha en enkel mobil, inget trams, man ska kunna sms och ringa, billig skulle den vara också, och det fick jag. Två billiga, sugiga mobiler, och när jag kom hem och öppnade den ena kartongen så blev jag smärtsamt medveten om att en kamera inte är standard i alla mobiler.

Men så mycket dumt, jag som till och med tänkt att en kamera skulle jag nu ha, då jag VET, hur många gånger man önskat att man haft en med sig då man varit ute.

*Suck* och *stön*. Men så kom jag på den utmärkta idén att gömma bort den oöppnade mobilen så Åke inte skulle riva upp den, så kunde jag ju åka och lämna igen den och få en bättre. Och det var precis vad jag gjorde igår. Nu har jag en kombinerad mobil med pekskärm och vanliga knappar… typ.

Fast egentligen vill jag inte ha pekskärm överhuvudtaget. Jag höll på en halvtimme igår kväll innan jag fick kontaktlistan att rubba sig, jag ville skicka sidan åt fel håll. Och menyerna är ju bara för jobbiga, men jag vet också att allt handlar om vana, det kommer att ge sig och man kommer att lära sig den här precis innan den pajar och man måste ha en ny 🙂

Jag gjorde inte bara det igår, utan jag bakade även den tvådegiga äppelpajen med mandelmjöl, råsocker och nötter, sedan kom mamma, Emma, Johan, Sivert (brorsan), Eva-Britt (svägerskan) och deras son Jonathan, hem till oss och fikade.

Åke klippte häcken och städade undan trädgårdsredskapen, jag städade lite och tvättade, jodå något fick man allt gjort trots att det var lördag och helg.

Efter AFV och pensionärsjävlar fick vi så äntligen se på filmen jag beställt, ”Vi hade då tur med vädret”, och den var ju bara så rolig som man kom ihåg den, och vi skrattade hela tiden.

Sedan fick man då veta om den tragiska olyckan i Malå och det lade verkligen sorti på stämningen, så fruktansvärt hemskt, för alla inblandade, och man ställer sig återigen frågan som man aldrig får svar på…VARFÖR??? Vi sänder våra tankar till anhöriga och berörda, och hoppas innerligt att ingen fler får sätta livet till.

Önskar er alla en bra dag… så bra den nu kan bli!

Etikett: mobil

Värdefulla antikviteter

Det utövades karatesparkar här…

Vi cruisa ett varv

Lätt retfullt

Minus åtta grader, brrrr…

Fokuserad/ofokuserad

VAD SA JAG!!!

Gamla tiders signalsystem

Vad gjorde vi där???

Inget trams…. ville jag ha

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten