Etikett: moppekort

Den var guld värd

Av , , 4 kommentarer 13

 

Precis innan jag åkte på jobbet igår, vid sista rastningen av Winstone, så dök Ullis, en gammal kompis upp, i sin lilla blåa, med hunden Yrsa i baksätet. Nu hann vi inte mer än fråga hur det stod till, vad som händer just nu och sen var jag tvungen att dra. Vi måste ju få till en dag då vi är lediga och kan träffas igen.
På jobbet, satt vi och hade solen i ansiktet, ena stunden, och den andra så skymtade man dom stora svarta molnen. Men doften ute, just nu, vid den här årstiden, ger en minnen från barndomstiden.
Kulpåsarna kom fram, man spelade pyramid och gropen och allt vad det hette. Jag hade ju fördelen att min bästa kompis pappa, arbetade på den tiden på Bowaters, och där fanns det maskiner som kul-lagren ibland gick sönder på, och då kunde han ha med sig hem, en näve med det vi kallade dankar, och dom var ju guld värda, inget slog en dank 🙂
Man hoppade hopprep och hoppade hage, twistbanden kom fram, badmintonracken, brännbollsträet, tennisbollar och fotbollar. Vad roligt vi hade då. Men titta er runt idag, vart är alla barnen som nu skulle göra allt det där?
Ibland kan man se dom cykla förbi, men inte just nåt mer, vad tråkigt, sitter dom hemma framför tv och dator, eller vart håller dom hus, egentligen? Och tyvärr, så tror jag ju inte att detta kommer att vända, det som är nu, kommer att förbli så, eller bli ännu mer och värre.
Ja, och då inser man också vad viktigt det är med sommarlovet, då dom i alla fall kan få komma sig ut och förhoppningsvis bada någonstans, och få vistas ute, Tyvärr inte alla förunnat, men för några i alla fall.
Tänk er skolan också, aldrig fick vi sitta inne en rast då vi gick i grundskolan, man skulle ut oavsett väder, och jag kommer ihåg vad förvånad jag blev första gången jag fick höra att barnen hade fått vara inne på rasten, för att det regnade. Say what, fick ni vara inne? Och idag är det nog mer regel än undantag, dom får göra lite som dom vill.
Nå, nu ska jag fixa frukost, som idag, av en händelse kommer att bli en gemensam sådan, för Nicco är vaken (otroligt), hon ska ju iväg och ta moppekortet eller åtminstone göra teorin nu i helgen, så hon står snart i startgroparna för att bli dit skjutsad. Önskar er alla en fin lördag!

Aningens lättare då…

Av , , Bli först att kommentera 16

 

Att solen är uppe då man vaknar, gör att det känns aningens lättare att lämna sängen. Jag arbetar idag men bara fram till 12.30, då jag ska hem och hämta Nicco och Winstone, sedan ska vi upp till Hamptjärnsstugan för att träffa andra med japanska spetsar. Winstones halvbror ska även finnas med där.
Ska bli roligt att se och höra om deras hundar är likadan som Niccos energiknippe. Ibland verkar han tro att han är en katt, då han springer och jagar löv, som om han trodde att det var flygande fiskar. Ingen koll på vart han springer, han ger bara järnet.
Igår hämtade jag upp Nicco på skolan, så åkte vi till körskolan där hon fick göra syntestet, hon ska ju göra teorin för moppekortet, helgen som kommer. Och måndagen därefter åker hon till Budapest, så därför gjorde vi även en sväng in på Forex och växlade till henne lite mer pengar, hon ska väl äta därnere också.
Tänk, nu är det inte långt kvar innan 1:a maj, otroligt att man kan missa hur snabbt tiden går. Jag brukar alltid tycka att januari känns som en evighet och sedan ska det dravlas på med februari, men när man nu tänker tillbaka på den tiden så inte hann man göra något vettigt då inte… det bara far iväg.
1:a maj då man var barn innebar att man äntligen fick lov att börja använda sina träskor, cykeln fick man efter lite tjat, ta fram från källarförrådet, och vinterjackan kunde hängas undan… men absolut inte före den dagen.
Vad det har ändrats under dessa år, nu cyklar man året runt om man har vinterdäck och lite mod, många går klädda i sommarkläder oavsett temperatur utomhus, och dessa converse, tygskor, som man klampar runt i även fast det är -20 ute, obegripligt!
Jaja, då är det väl tur då att man vuxit ifrån dessa påhitt, och gör det man känner sig bekväm med, inga påtryckningar eller annat skulle då få mig att trava runt i tygskor och strumpbyxor… inte överhuvudtaget, kan jag ju säga 🙂
Med dessa ord lämnar jag nu er till vad ni nu ska göra och önskar er alla en bra dag!

Jag har ju tur jag…

Av , , 4 kommentarer 9

 

Ringar som är justerbara… är egentligen ett otyg, detta hände då jag skulle lyfta till min chef och ringen särade sig och det kändes som om fingret skulle kapas av, typ, fast inte genast utan efter en stund:
Jaja, tur man har fler fingrar, sen skulle jag tömma diskstället, nu för en stund sedan, och tappar två glas som faller rätt ner på min hand och krossas där, jättebra jobbat, men återigen, tur man har mer än en hand då.
Jag var ju på öron/näsa/hals igår, och en kamera fördes ner genom näsan ner till stämband och struplock… allt såg bara bra ut, förutom en del slem så hans teori är att mitt onda härrör från den fantastiskt fina, långvariga förkylningen, jag åkte på i julas.
Han undrade vad jag tyckte om det svaret…vad säger man, jag sa att jag hade önskat att ett fel hade synts, så man hade kunnat åtgärda det, men… man är ju samtidigt dum, om man önskade det, för ingen vill väl ha struma, cancer eller annat elände. Så jag sa att jag får vara glad att det ser bra ut.
Han berättade även provsvaren som egentligen min husläkare skulle ha berättat för mig för över 3 veckor sedan, och även där såg det bra ut, fortsatt förhöjd sänka, men inte så mycket, och sedan sa han att jag fått en anmärkning på spirometri testet, så han tyckte jag skulle be dom berätta av vilken anledning.
Det tyckte jag var lite konstigt, eftersom hon som utförde testet sa att det var bra, hm… undrar just vad det var för anmärkning då?
Efter det besöket gick jag upp till mamma, hon fick ligga kvar ännu en dag och blir väl utskriven idag då, efter ytterligare provtagningar. Bra att dom kollar upp ordentligt, så kanske det blir någon ordning till slut.
Nu har jag tänkt mig ner på stan om ett tag och hämta ut passet till Nicco. Hon ska inte bara till Budapest i slutet av april, två dagar innan hon åker ska hon ta moppekortet också… det är mycket nu. Och till veckan ska hon, hör och häpna, göra sin prao med Åke, och följa med honom i lastbilen. Passar väl bra det, hon som säger att hon ska köra lastbil då hon blir äldre. Önskar er en fin torsdag, allihop!

Maria Lundmark Hällsten