Etikett: morbror

Vardagliga inköp på systembolaget

Av , , Bli först att kommentera 9

 

Nicco sa igår kväll att hon aldrig sett mig så brun förut, och talade om att hon fått lära sig i skolan att man om man solar mycket, till slut manipulera sina celler och man blir mörkhyad (typ), så det var himla dumt att jag inte var så här brun då jag fick henne, för då skulle även hon ha varit brun, hm…
Nu vet jag att vi i vår släkt, har haft en aningens mörkare hudton, men det har man ju sagt att det mest varit för att dom vistats ute mycket och blivit väderbitna. Jag kom så väl ihåg min morbror Assar, en lång, väldigt mörk kille, och då jag var liten trodde jag att han var utländsk, från Italien, hahaa… fast det var han nu inte.
Sedan trodde jag nog allt att han var Elvis Presleys okända bror också, då jag tyckte dom liknade varandra, men nä, det stämde inte heller 🙂 Nicco tyckte att jag var ute och svävade, då jag berättade detta för henne igår. Jaha, och en Italienare hade vad att göra med Elvis??? Jaja, det undrar jag med… idag.
Jag hade en jobbarkompis på lunch igår, vi satt ute i det varma vädret och surrade bort ett par timmar, det var trevligt, det är ju så sällan man hinner prata med varandra på jobbet, man lär inte riktigt känna varann så där jättebra.
Sedan skjutsade jag ner mamma på stan och bjöd hem henne på middag, efter det. Vi satt ute till halvnio på kvällen, inte illa, och Winstone trivs så bra härute där det rör sig hela tiden.
Camilla, en granne, passerade och bar på en systemkasse, Åke kunde inte låta bli att säga att han minsann visste vart hon varit, nu var det ju inte sprit i påsen utan kläder, så det stämde inte riktigt.
Och då kom jag osökt ihåg, och detta har jag skrivit förut (men det kan ju finnas dom som missat det 🙂 ), då jag höll på ta datorkörkortet nere på Järnvägstorget, i ett hus där. Jag promenerade dit och hem, varje dag. Med mig hade jag min lilla kaffetermos… i en systempåse, eftersom dom har en sån där lagom storlek.
Inte hade jag en tanke på vad jag gick och bar på, förrän Sivert, min storebror, en dag sa att han sett mig på Ridvägen. –Du hade varit på systembolaget, sa han. Ehhh, nä… det kunde jag då inte påminna mig om. Jo sa han, du bar ju på en systemkasse.
Hahaa…nä sa jag, det var min kaffetermos. Men med det sagt och vad han hade trott, så undrade jag givetvis vad alla våra grannar tänkte, då jag kom hem från stan, vareviga dag, bärandes på en påse från Bolaget, innehållandes en flaska som skulle ha kunnat vara en kvarting… då slutade jag använda den påsen och tog en annan sort 🙂
Önskar er alla en fin dag!

Så mycket allvarligt!!!

Av , , 4 kommentarer 9

 

Jo, idag känns det att jag tränade igår, hahaa…. Så typiskt. Jag hann undra tvärt, då jag slängde benen över sängkanten, vad stackarn jag hade gjort som hade så ont i låren… men nu vet jag, inget allvarligt 🙂
Mera allvarligt hade det kunnat bli… eller njae, nu överdrev jag lite, men i alla fall… den gången vi var till Junsele djurpark. Nicco satt i barnvagnen, och var väl kanske en 3 år, någonting. Vi gjorde en sedvanlig rundvandring i parken och kom fram till hästarna. En sån där modell mindre.
Jag styrde upp vagnen mot staketet så Nicco skulle få se på dom ordentligt, och då passade ena hästen på att sticka ut mulen, bita tag i vagnen och höll på slita in den i hagen. Den ryckte och jag drog tillbaka, en liten dragkamp uppstod men jag vann, hehee…
Berättade detta för Nicco för någon dag sedan och hon såg förskräckt ut, trodde att hon varit nära att bli hästmat, och kom så på att detta kanske är anledning till varför hon inte gillar hästar, tja, inte omöjligt 🙂
Vi klädde granen igår, på jobbet, och julpysslade ihop lite julgrans dekorationer. Vi slog in i lite godis så en julgransplundring står nog på schemat då granen ska ut. Jag frågade brordottern som är där om hon visste vad julgransplundring är för något, och det hade hon aldrig hört talas om.
Nä, jag trodde inte det heller, det är väl nåt som helt dött ut. Själv hade jag fördelen att få följa med min morbror, som jobbade på Astra, på deras julgransplundringar, och Theresé fick haka på sin farmor på Handelsbanken, där dom hade stora julgransplundringsfester.
Men en sån sak idag, skulle väl knappast vara något för dagens barn att uppleva, allt det där har dom ju redan varje dag gratis. På tv visas tecknade filmer dygnet runt, lördagsgodis enbart på lördagar är inte heller något som efterlevs av alla, och dansa runt granarna, hm… ja jag undrar jag.
Skulle gissa att man fick uppdatera, modifiera och förnya en hel del för att det skulle vara nåt att höja ögonbrynen åt, tyvärr. Eller så fick man ha festerna för barn under 5 år, dom kan ju fortfarande uppskatta det enkla.
Näpp, nu ska jag se om jag hinner göra nåt vettigt innan Theresé och Sally dyker upp. Önskar er alla en fin lördag!

Mindre begåvat, uttalande…

Av , , 4 kommentarer 9

 

Skummade över texten som stod på VK nu idag, om politikerna som censurerar konstverket, som står i den nya tunneln, med Citatet ”Skriv något på väggen så att andra får veta hur du har det” som ingår i Sara Lidman-konstverket Lev!
Någon pappa, hade kommenterat artikeln och skrivit att han förmodligen är ”begåvningshandikappad” som Hans Lindberg (S), uttryckt sig, att det var dom som var just begåvningshandikappade som förmodligen skulle tro att det är tillåtet att måla därnere. Eftersom han själv, pappan alltså, trodde att det kanske var meningen att allmänheten skulle få göra just det. Det var nog ett mindre, begåvat uttalande, av Hans Lindberg, om ni frågar mig.
Mja, jag ska villigt erkänna att jag troligtvis skulle ha tänkt samma tanke, att det var som en uppmaning att måla någonting där, men jag skulle aldrig idas göra det själv. Så jag får väl också hamna där då, under kategorin, ”begåvningshandikappade”, jodå. Men sen tror jag också, som många andra kommenterat, att det inte är dom som har ett handikapp, som i första hand är dom som faktiskt klottrar eller målar på väggarna, och det tror inte jag heller (ännu ett bevis för att jag är obegåvad då, eftersom jag just skrev att jag inte skulle skriva eller måla nåt). Jojo!!!
Sedan såg jag en annons då jag surfade förbi på någon sida, kommer inte ihåg vart eller vilken, men där stod det i alla fall, och jag citerar: Få platt mage till jul! Aha, menar dom allvar… är det möjligt… och julen som bara är fem veckor bort, ja jädrar, då måste jag nog leta rätt på den annonsen igen, det låter ju otroligt, eller hur.
Har dom inte gjort en liten liten miss där, i annonstexten, eller kan vem som helst i hela världen få till en platt mage till jul, utan att lägga sig i en press av något slag. Skulle inte tro det, är det inte vettigare att säga att alla som redan är något så när, normalviktiga, kan bli ännu mer normal och lite plattare på fem veckor… det är då lite mer närmare sanningen än det första alternativet.
Jag är inte bättre i ryggen, ibland känns det ok… jag påtar på, tror att det är bättre och sen tji fick jag, då det känns som om dom inre organen håller på gå sönder. Fy, men det är ju bra att jag har en tid i alla fall, hos sjukgymnasten, så får hon se om hon kan hitta något fel på mig eller om det rent ut sagt, kanske har blivit bra innan dess.
Jag var på Ohlsson tyger igår och shoppade lös på ett nytt tyg som nu får täcka hålet i köket, under arbetsbänken, kolla in, coolt va?
Sen var jag och mamma på Coop, åkte hem hit och käkade lunch, sedan åkte vi ut på Röbäck och tände ett ljus på min morbror Assars grav, han blev 27 år. Vad fint det är därute… jag och Åke har bara varit där en gång tidigare, men det kommer jag knappt ihåg.
Ikväll kommer Jan A, Jan B…. inte Jan E, hit med sina respektive, Kerstin och Ingegerd, dom ska kolla in barhyllan, hehee… får se om dom bara kollar in den eller om provsmakning blir ett måste. Önskar er alla en fin lördag!

Mitt rätta element, var…

Av , , Bli först att kommentera 14

 

På den lilla släktmiddagen vi hade så träffade jag en kusin som jag inte sett på säkert 14 år, han undrade om jag fortfarande var det vattendjur jag varit som barn, då jag låg i sjön i timtal, och bara njöt. Mamma skickade ut spanare med jämna mellanrum för att kolla så jag inte hade drunknat och jag visste att dom andra skulle komma tillbaka i sinom tid, och bada igen, och det gjorde dom också.
Men svaret på frågan blev nej, jag har inte badat i sjön på flera år… huvva, det är alldeles för kallt. Och då kan man ju undra, är det så att man faktiskt blir mer av en badkruka, då man blir äldre? Jag vet att mina föräldrar, dom badade högst ovilligt, och mamma doppade aldrig huvudet, medan vi plaskade på och tyckte att det var huuur varmt som helst, men var det verkligen det, hm…
Dagen efter släktmiddagen, så träffade jag en kvinna som var gift med en morbror till mamma, hon har också stuga på udden i Malå, och då hon skulle komma på vem jag var och till slut gjorde hon det, så var det första minnet hon hade, då jag paddlade ut i deras sons lilla gummibåt, pappan stod och filmade, jag hade en tablettask i näven, och vips, så hade hela båten tippat. Maria for med skallen under vattenytan, men den lilla handen med tablettasken stack rätt upp från vattenytan.
Och då Maria själv kom upp från vattnet så ropade hon glatt : JAPP!!! Jag klarade asken! Pappan var nog mest förskräckt i början och trodde väl att jag skulle ha blivit rädd eller nåt sånt, men inte är väl ett vattendjur rädd för vatten, heller, jag var verkligen i mitt rätta element.
Jag och kusin Anna, simmade över sjön en gång, nu vet jag inte hur långt det kan vara… kanske 500 meter, vi var på andra sidan sjön med våra familjer, på en fin liten badstrand, och givtevis så blev vi less på att sitta på samma fläck så vi ville tillbaka till stugan, men det ville minsann ingen annan.
Nämen då simmar vi hem då, tyckte vi, och började så smått simma utåt. Då fick våra föräldrar kalla fötter och skickade med en hjälpbåt, med kusin Johan vid årorna. Han rodde bredvid hela vägen över, så att vi inte skulle få kramp eller nåt annat, jag kommer ihåg att det enbart var ytvattnet som var varmt, stack du ner fötterna en bit i djupet så var det som isvatten. Men skam den som ger sig, över och hem kom vi… och kände oss förmodligen, oövervinnerliga.
Idag skulle jag aldrig ens komma på tanken, att simma ut i sjövattnet, jag ryser och fryser av att enbart måla upp en bild för mitt inre, hur jag går ut i vattnet, konstigt, man måste ha varit mer varmblodig då man var yngre, eller var man bara mer dåraktig 🙂
Önskar er alla en fin fredag!

Självtestare

Av , , Bli först att kommentera 11

 

Åke sitter här och testar sockret, han har fått en sån där apparat där man kan se vad blodsockret ligger på och som han ska använda två gånger om dagen. Nu då han stack sig själv i fingret, kom jag helt osökt ihåg… att det där gjorde faktiskt jag och Annica (en gammal klasskompis till mig), hemma hos henne i deras kök, men vi använde oss minsann av en kökspryl, jojomensan. En potatisprovare, haha…
Det var en orange cylinderformad sak, med en avtryckare längst upp. Och fråga mig nu inte av vilken anledning vi gjorde detta… jag har faktiskt ingen aning, förmodligen hade vi inget bättre för oss, och ville testa gränserna och hur mycket smärta vi skulle härda. Vi var väl inte mer än tio-elva år heller, men ändå. Den nål liknande saken var dessutom betydligt längre än vad det är på nål/hålstickare, så det var inte utan att man var lite nervös över att hålla fingret där, men testa skulle man.
Min morbror, Börje, hade diabetes, men han fick den redan som nio åring, och på den tiden var det inte så vanligt. Mamma har berättat att han fick en, vuxen cykel av Lions, och det var just för att han hade diabetes, och skulle väl få det som någon tröst.
Han hade en stor fyrkantig, rutig väska med alla grejer han behövde för sitt insulin. Och den där väskan tyckte man var så spännande. Sprutan han gav sig själv i magen var gigantisk i mina ögon så det var som spännande att se när han skulle ta sitt insulin. Och vilken skillnad det är mot idag, då alla saker ryms i en mini necessär, och om man tar insulinsprutor så är det ju bara som en penna.
Igår var det inte roligt att jobba, då vi skulle upp på vårdcentralen, som ligger på andra sidan Ålidhem, med tanke på vilket underlag det var ute. Fy fasen, säger jag, snacka om att gå på skridskobana, vid assistentbytet sa jag att det är ju sk-t halkigt ute, och sen kliver jag ut genom dörren och precis allting är borta. Mm, hon, arbetskollegan,  trodde säkert att jag skojade med henne 🙂
Idag får jag frukost besök, jodå, och sedan ska vi åka från jobbet till Procurator och titta ut några arbetskläder vi ska få. Jag är ju ledig men två av oss gör detta på vår fritid, vi träffs där borta, allihop. Och i eftermiddag kommer ju Theresé och Sally hit, så resten av den här veckan kommer ju bara att susa till och försvinna.
Ska också förbereda vårat lilla skelett, som ska sättas ut idag, han har fått en halloween mask som han kan klä ut sig i, mjodå, kort kommer sedan. Önskar er alla en fin dag!
 

Nää, jag har ingen…

Av , , 2 kommentarer 0

 

Nää, jag har ingen hemlig morbror i Malå, som jag råkade skriva i gårdagens blogginlägg. Åke kom hem, läste vad jag skrivit och undrade vad det var för morbror. Även jag funderade då jag skrev det, men tydligen inte tillräckligt länge. Det var min farbror som ringde till mamma… och ingen annan 🙂
Nå, just för tillfället så är vi ”bara” 9 grader ifrån, deras temperatur som dom hade igår, vår termometer visar -28,8… ute, och +3,2 i skafferiet, det ni. Nu är det satt för en frigolit för ventilationen i skafferiet och det blev ju aningens bättre. Undrar just om man kan säga att potatisen jag hade därinne numer går under pommes frites, fryst fast oskalad? Nä, jag tror den åker i soporna.
Jag åkte ju upp till mamma igår, hade haft bilen på motorvärmaren i 2½ timme innan, hoppar in i bilen och sätet är hårt som pansar, med andra ord hade motor och kupévärmaren inte gått igång. Bilen kändes något seg och vår GPS fastnade på 60km, jag tror den frös fast där.
Sen åkte jag ner på strömpilen och handlade lite på Maxi, innan hemfärd. Efter middagen tog jag en promenad till Preem och hämtade ut en av mina väskor som jag köpte på tradera, så här ser den ut:
Cool vavavava???
Ikväll får vi middagsgäster, dubbel Janne, Kerstin och Ingegerd. Jojo, och på menyn står älgskavsgryta med pressad potatis och röd eller svartvinbärs gelé. Och till efterrätt en enkel chokladmazarin och en eller två koppar kaffe, kanhända med en liten, någonting alkoholhaltigt till 🙂
Och med dessa ord lämnar jag er åt era öden och jag till mina och önskar er alla en fin lördag!

Vilken merit!!!

Av , , 4 kommentarer 9

 

Ska börja med att gratulera, världens bästa Annika, ”gammbossen”, som fyller år idag. Grattis grattis, jag ska se om du är hemma senare idag, isf kommer jag kanske förbi en sväng.
Lucia, hm… det var en speciell dag då man var yngre, idag vet jag inte om jag bryr mig så mycket. Nicco ska i alla fall göra ett dans uppträdande i tegskyrkan ikväll, det vet jag, men inte handlar det om Lucia. Hon brukar vara lite förtegen om sina uppvisningar, kan det vara för att hon inte vill att vi ska komma och titta 🙂
Vi hade ju alltid ett luciatåg på gården, när jag var liten. Och det var oftast jättemånga som kom på dom där julfesterna. Det skulle tränas flera dagar innan uppvisning och när det drog ihop sig skulle man också klä på sig i sina klänningar och glitter, så man visste precis hur det skulle se ut.
Man sprang över gården i sin utstyrsel och hade graningekängor eller dom omåttligt populära skoterskorna på fötterna. En av dom som bodde där hade en liten projektor och vi fick se på tecknade filmer eller egenhändigt inspelade snuttar, efter vi haft vår uppvisning, sedan fick man ju det sedvanliga fikat, mycket trevligt.
Undrar om det är någon idag, som håller på med såna där, lokala julfester på gårdarna? Jag tror inte det… folk har inte tid och någon måste ju engagera sig och hålla i alla trådar, man har nog med sitt, och det är ju lite tråkigt.
Min numer avlidne morbror, jobbade på Astra och där hade dom julgransplundringar som hette duga. Eftersom han själv inte hade några barn så fick jag och Storebror hänga med honom dit. Där var det fika, dans, och fiskdamm.
Svärmora jobbade ju på Handelsbanken och hon var ju en av dom som höll i deras julgransplundringar, Theresé och lillsyrran har fått vara med på några stycken, men Nicco däremot, hm… jag undrar om hon ens vet vad julgransplundring är?
Några såna fester har jag aldrig hållit i, däremot fiskdamms påsar, kan ni tänka er. Jag jobbade nämligen på ett litet företag som hette Tola AB, och där kunde man beställa dessa påsar ifrån, som jag då, i min tur fick sitta och knåpa ihop, det visste ni allt inte… Maria Lundmark Hällsten, 1:e fiskdammspåsetillverkare, jojomensan, ännu en merit att lägga till listan 🙂
Nu ska jag göra mig anständig, så jag önskar er alla en fin dag!

Brutalt uppvaknande

Av , , Bli först att kommentera 4

 

God morgon världen! Jag som sov så gott, blev brutalt uppväckt av Åkes väckarklocka, jag vände mig om och tänkte somna om, med gott samvete, då jag plötsligt kom ihåg att mina nycklar, till hus och bil, låg ute i jeepen, och den skulle ju snart försvinna då Åke skulle iväg på jobbet. Så det var bara att kasta på sig kläderna och gå ut och hämta dom, sedan var det kört, inte kan jag gå och lägga mig igen då jag klätt på mig och blivit så där bryskt, uppväckt.
På tal om det så kommer här den lilla, sanna historien, som jag förmodligen redan berättat (men so what), om min avlidne mosters man, som satt därute på bron en tidig morgon. Grannpojken, mitt över, var också vaken. Min morbror undrade vart hans föräldrar var. –Äsch, sa pojken, dom ligger ju och sover.
Min morbror funderade inte så länge utan ropade till pojken –Då tar du en kastrull, sen fyller du den med vatten, och släng det i sängen, då stiger dom nog upp.
Och se, det var precis vad pojken gjorde, ordagrant, han fyllde kastrullen med vatten och slängde alltihop, kastrull och vatten i sängen, gissa om dom vaknade, hahaaa…om jag missminner mig så kom pappan utspringandes på bron och pekade finger åt min morbror, han förstod nämligen vem som var upphovsman till det hela. Tur att dom var så pass goda vänner att detta blev förlåtet 🙂
Nu har dom börjat om med café kvällarna på ”gammgården”, något som jag var med att starta upp. Vi fick en inbjudan igår, om att komma dit och uppleva gamla minnen, och jag hade nog kommit om jag inte var så förkyld. Jag har inte ont i halsen, ingen hosta utan jag tror att allt sitter i näsan. Nå, det går ju över, så småningom. Och inbjudan kanske står kvar till nästa café kväll, i så fall kommer då jag, om jag inte jobbar, vill säga.
Idag vet jag inte vad jag ska fördriva tiden med…får väl hitt på nå, önskar er i alla fall en bra dag, det kan man ju hoppas på, i alla fall.

Det brann…

Av , , 2 kommentarer 5

 

I tidernas begynnelse…eller inte riktigt, men då jag var sjutton år, så jobbade jag på Bilspedition, här ute på Västerslätt. Jag satt på kontoret, och gjorde diverse sysslor, jämte min morbror, som också jobbade där, på den tiden.
 
Nå, jag var redan då, en ganska så invand rökare, då jag bara var tolv år när jag började med denna last. Och precis nu, i detta ögonblick då jag skriver det här så kommer jag ihåg att jag drömde i natt, att en kille ropade på mig och ville ”låna” en cigg, och jag svarade: Jag har inga, jag har slutat röka…för 4 år sedan, idag, faktiskt! Och det var precis sant det, igår hade jag fyra årsjubileum, som rökfri, ha, vad duktig jag är *klappar på axeln*.
 
Jaja, för att återgå till vad jag började skriva så rökte jag alltså. Jag åkte även buss, då jag inte ännu var innehavare av ett körkort. Jag hade för vana att vända på ciggen och hålla glöden inne i handen, då det snöade, regnade eller var allmänt dåligt väder, för att inte ciggen skulle bli blöt. Just denna dag hade jag på mig en fodrad jeansjacka och var på väg mot bussen, efter en hård arbetsdag.
 
Det var i Mars/April och det låg snödrivor lite överallt, denna dagen var det gråmulet och lite lätt nedfall från himlen och jag hade min cigg inåtvänd mot handflatan där jag gick och spatserade. Kände en viss röklukt och spanade ut över industriområdet för att se om jag kunde hitta brandhärden. Röklukten blev bara starkare och starkare och jag förväntade mig att snart höra brandkåren, då jag lyfter armen för att ta ett nytt bloss. Då blev jag varse vart det brann.
 
I min jeansjacka, längst ner på armen, glöden hade tuttat eld på några lösa trådar som hängde där och nu hade det spridit sig upp i fodret, några centimetrar, jag var trots min ringa ålder, en ganska så rådig tjej och körde ner hela armen i en snödriva. Och i samma veva kommer bussen så jag får skynda mig ner till den. Jag kan gissa att buss chauffören undrade vad jag råkat ut för, då det osade lite lätt från jackan som dessutom, inte bara var blöt av snön, utan även svart efter elden och luktade bränt nå hemskt. Tur att bussresan inte blev så lång, jag och Åke, bodde nämligen redan på den tiden, här i huset, fast på andra sidan. Så jag slapp sitta på bussen ända upp på Mariehem. Så kan det gå….det är med andra ord, inte bara lungorna som kan ta stryk av rökningen 🙂
 
Ha en fin lördag!

En liten värld vi lever i

Av , , Bli först att kommentera 3

Vi blev några stycken nere i lokalen igår, gissningsvis 17-18 stycken, mycket trevligt. Nu ska vi upp med mera lappar så folk vet vad vi sysslar med. Det finns ju dom som inte ids läsa det som sitter på soprummen, sedan är det väl också så att en lapp som sitter en längre tid, läser man inte på flera gånger och då glöms datumen bort.

Vi, jag och Åke, hamnade i alla fall vid ett bord med ett par grannar som vi inte känner, dom har bott här i sex år, inte inne på vår gård utan huset vid sidan om. Vi satt och pratade om ditt och datt och blev återigen påmind om hur liten världen är.

Han var bekant med en som brukade skotta bort snön från stugan uppe i Kittelfjäll och dom undrade varför vi så sällan var upp dit. Ja sa jag, vi har ju en stuga i Malå också, och det är ju något närmare dit upp, en 15 mil si så där, upp till Kittelfjäll ids man inte åka över en vanlig helg.

Nå, då undrade Berit, om jag var från Malå, nä sa jag, jag är född här, mina föräldrar däremot är däruppifrån, dom flyttade hit 67. Aha sa hon, men jag är därifrån.

Malå med omnejd är inte så stort och har nog aldrig varit det heller. Det framkom nämligen att hon är precis lika…ung, som mina föräldrar, och kanske att dom hejat på varandra på skolgården, vem vet.

Det var lite som när jag träffade Åke. När han frågade mig vad jag hette i efternamn och jag svarade Hällsten så lät han förvånad och sa, ok, jag känner en som heter Hällsten…Assar Hällsten jag gjorde lumpen tillsammans med honom. -Assar, svarade jag, är min morbror. Hahaha, världen var absolut inte större för 25 år sedan.

Ser ut att bli en fin dag idag, men jag litar icket på det förrän jag har varit utanför dörren. Igår såg det ju också så himla fint ut, men ack vad man bedrog sig, man höll ju på att blåsa bort samt att snön hade drevat in på gångbanan så ibland fick man nästan gå på led, för att rymmas där. Nu har vi fått nog av snö och nog av all denna blåst, Tack så mycket!

Ha en bra fredag!

 

Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten