Igår då jag och Mr W, tog morgon promissen, så var det -5 grader och en isande, pinande vind i fejjan. Mina ögon rann hela rundan, så jag såg knappt var vi gick.

Idag, var det knappt någon vind, men med snön som fallit så ångrade jag snart att jag inte tycktes behöva mina icebugs. Jag gjorde en repa på isen som ligger lurigt under snön. Använder alla mina muskler jag har i vänstra låret för att hålla emot det där ofrivilliga, ”gå ner i spagat”, och jag klarar mig.

Fast inte helt utan smärta i lår och knä. Sen är det en sån där förbannad snö som bygger små, ojämna klackar under skorna. Såna där som gör att man inte vet om man ska tippa eller åt vilket håll.

Inte bara där heller, utan till och från började Winstone halta. Detta tack vare ”snöklumpebildande” under tassarna. Nå, tur han har mig då, som kunde plocka bort dom vartefter dom dök upp. Och nu är vi hemma och inne i säkerhet

Jag noterade nåt som jag inte tror mig ha sett förut. Nere vid lekparken, såg jag ett långtgående spår efter vägen. Tänkte först att det var nån bil som haft läckage av nåt slag. Men sen ser jag att det är en spricka i asfalten, och inte bara en liten sådan.

Ska det nu ske en bostadsområdesdelning, vi som bor hitom lekparken, bättersia, och dom som bor åt sämmerhålle. Det kanske är början till ett enormt slukhål, som kommer att dela hela Västerslätt i 2 delar  Vem vet…

Hittade Åkes farfars plånka, i källaren. Den är nog gammal, men ändå rätt välbevarad.

Nicco och Theresé tyckte det var coolt, att den finns kvar. Theresé skrev att just den där är gjord med samma teknik som hon gör. Det var något som var stort i USA under och efter andra världskriget. Det användes bland annat som en typ av avkoppling för många soldater.

Sen, tror hon, att det kan vara Helge, en bror till Ragnar, som köpte den till honom. Helge har vi minsann hemma på väggen… Sjökaptenen.

För mig är det inte tvärenkelt att försöka hålla reda på vem som är vem och varför. Helge är ju ett namn som andra heter, i Åkes släkt, även Ragnar. Åke heter varken Ragnar eller Helge, men Ragnarsson

Åkes gammelfarmor, hette dessutom Helga. Och hans farmor Tyra och Ragnar, bodde häruppe i huset, i våran tvåa. Tyra hann jag faktiskt träffa innan hon gick bort, i maj, 1985, om jag inte minns fel.

Ha en fin onsdag, allihop!