Etikett: mörkret

Skorpsmulspåret är inte att förakta, eller…

Snart är det dags att… tadaa…

I år har jag gjort lite mer än att invänta dagen och leta fram två olika par sockor. Jag beställde ett par. Och dom är designade enkom för den dagen. Klicka på bilden för att läsa mer, och för att eventuellt beställa ett par 🧦👌

Jag såg detta klipp igår och förundrades över att man suttit och gjort, i princip allt detta. Och att då inse, att man inte varit ensam om det. Haha… Hur knäpp är vi, egentligen 😂

Sen kan det vara så att vi alla, har våra fel och brister, på ett eller annat sätt. Men en brist behöver inte vara negativ. Det påminde Theresé mig igår, då hon skickade denna bild.

Yes, mitt lokalsinne, brukar ta mig långt och inte bara det. Det tar mig också till ställen jag aldrig varit på, så man får se nya vyer också.

Apropå att fara fel. Mamma berättade att storebror Sivert, tog med en kompis ut i skidspåret på Nydala, då dom var i 9-10 års åldern. Dom skulle köra 3 kilometers spåret. Dom började aldrig på dyka upp och mörkret var på intågande.

Vår pappa var förmodligen på sitt arbete och mamma, blev orolig. Hon gick ner till en granne i nästa ingång, plingade på och berättade att hon var orolig och med tanke på när detta var, så hade hon ingen möjlighet att lämna min lillebror och mig hemma själv.

Mannen, John Renman, tvekade inte en sekund. Han tog skidorna och begav sig ut i spåren. Och hem kom han med 2, lättade killar. Dom hade tagit fel, och hamnat i 1 milaspåret. Siverts kompis hade inte njutit att skidturen, utan blev orolig och trodde aldrig att dom skulle komma hem.

Tror väl tusan det, det är ju stor skillnad på 3 kilometer, kontra 1 mil. Och ännu större skillnad då man bara är i den åldern. Nåja, dom kom sig då hem, tack vara den mindre insatsstyrkan.

Ha en fin tisdag, allihop, och ett tips. Ni kan ju lägga ut en sträng med skorpsmulor, om ni ska ut på okända vägar. Har ni tur och det varken blåser, snöar eller regnar och inga fåglar är ute, så är det bara att följa skorpspåret hem igen.

Hur kan detta vara lagligt❓

Av , , 2 kommentarer 18

Oj så spännande sak som hängde i trädet…NOT!! Det satt inte ens i trädet det var nån röd skylt som var satt fast på ett hus nere på Rödäng, haha…

Men jag fick tillfälle att återigen knäppa ett kort på dom fantastiskt juliga träden som står efter vägen.

Och tänkt, igår var det 1 år sedan jag tog den här bilden.

Så jag knäppte en till igår, för att se skillnaden.

Åkte iväg på jobbet och nu dokumenterade jag mina sista tvåhundra meter ner till garaget. Jag blir galen, hur kan det ens vara lagligt att få lägga snön på det här sättet. De var exakt likadant ifjol, med viss skillnad, det var mer snö då. Här ser ni vart jag ska svänga ner till höger, och längst efter husväggarna är det en gång och cykelbana.


Jag måste in med huven över gång och cykelbanan innan jag kan se ifall det kommer nån. I förrgår stod det ett barn där. Jag får rysningar på riktigt, för hur sakta jag än kör, så gäller det att den som kommer, är lika uppmärksam som jag. Det räcker inte med det heller, jag må ju ha koll på om det är en bil på väg upp där också, samt om det kommer nån från andra hållet. Snacka om att huvudet snurrar som på en uggla.

Och guess what, det är exakt lika jävligt då jag ska hem. För då måste jag ut med bilen halvvägs i vägen innan jag ser om det kommer nån från vänster. Skulle det göra det och den håller lagom hög hastighet, så lär jag inte bara se den, utan även känna den…rätt in i plåten.

Kvällsprommis med Winstone, resulterade i ännu fler bilder. Lätt hänförd över hur vackert det är, även i mörkret.

Lånade en bild från fejjan och önskade alla en God natt, hahaa…

Och bilder från dagens, oplanerade morgon prommis. Winstone väckte mig nämligen med att spy i sovrummet, och då tänkte jag att det var bättre att förekomma honom och gå ut, innan det skulle ske ännu en olycka.

Avslutar dagens inlägg med att önska er alla en fin trettondag, och lägger ut denna lilla filmsnutt på en otroligt rolig tjej. Och vilken tålmodig sådan, jösses, det där ser man inte varje dag 😅😁

Under knivhot 🔪 ser det ut som, men…

Av , , 2 kommentarer 12

Jag förberedde min lilla roadtripp till Renbergsvattnet igår, på samma sätt som sist. Gjorde i ordning min lilla vägbeskrivning med enbart text, om vart jag skulle svänga och åt vilket håll 😁


Det gick finemang tills jag kom till denna skylt (obs bild tagen på hemvägen, därav mörkret).


Nå, bron var avstängd och man hänvisades till en lerig, grusväg, byggd för 1½ bil. Fast det stod ju så lovande att vägen skulle vara markerad… my ass, säger jag. Den enda markeringen var där, bakom skylten, att man skulle svänga höger.

För mig är detta jobbigt, för efter tvåhundra meter svänger vägen, men med 3 options. Ingen pil, men jag tar vänstersvängen för den ser ut att falla sig mest naturlig att följa. NU råkar jag dessutom ha en bil framför mig, så jag gör som jag gjorde på Arlanda. Jag tog rygg på folket, synd att folket gick in på toaletten på Arlanda, men här fanns det i alla fall ingen toa.

Vi kör en bra bit och plötsligt svänger bilen av vägen och nerför en backe. Fortfarande ingen pil som markerar att det ska svängas, men… jag tänker att jag litar på bilen, fast jag är beredd på att den kanske svänger in på nån gård. Men det var rätt…wohoo!!

Kommer ut, typ 20 meter från bron på andra sidan… hur det ens gick till 🤔

Hemma hos Annelie blev man välkomnad av hennes 3 fina hundar. Jag kan ju dock inte skilja på dom. Tror dock att detta är Mattis, rövarkungen.


Och här ligger Torven och Milou… i så fall..


Vi började med lunch, en hemlagad potatissallad med tjälknöl och kall sås till, samt hembakat tunnbröd. Allt var jättegott och jag fick ett litet tips om vad man kan göra med rödlöken, minsann. Det ska jag testa att göra själv.


Vi pratade, drack kaffe, lite mer kaffe och sedan tog vi ut Frans, ja, dom har ju 2 hundar till. Bosse, var ute med Ulf i älgskogen, och Frans var hemma för han hade ett bokat veterinärbesök, på eftermiddagen. Vi satt mot solen med ryggen mot deras fina bastu och sjön nedanför.


Kollade in kycklingarna..


Frans, som inte har orange svans normalt, men under älgjakten.


Och bushundar..


Tog den där svängen in till Burträsk, och jag fick en liten rundvisning. Burträsk är ändå rätt gemytligt, på nåt sätt. En del jättefina, gamla hus, men tyvärr ganska eftersatta.

Tillbaka till huset, och är fick jag en annan typ av rundvisning, kan synas som om det var under knivhot, hahaa…


Mera kaffe och slutligen häng i soffan, och här försökte vi oss på ett allvarligt snack, om livet för oss allihop. Visst syns det.


Alltså dessa hundar, vill vara med och ge dom fingret så klättrar dom upp i knäet på dig.

Avrundade med några bilder tagna från altanen, dom bor på ett väldigt vackert ställe. Och deras hus. Ja det finns inga ord.


Jag tackade för mig och begav mig hemåt i mörkret. Den här gången missade jag inte avfarten mot Ånäset, som jag missade sist. Men så kom jag återigen till den avstängda bron, här missade jag att svänga tillbaka till den där lervägen, och körde därför ända fram till bron, 20 meter bort, och kan ni tänka, nu tyckte dom att man skulle följa markeringarna fast på andra sidan. Alltså att man skulle svänga av åt höger här med.

Gissa vad jag gjorde. Jo, jag gjorde en vändapåbilen manöver, körde tillbaka dom där metrarna och tog samma väg som jag kommit på, förut. Vägrar låta mig lockas in på nån väg jag aldrig kört på förut. Med min tur hade jag hamnat i nån okänd, namnlös by som inte ens finns med på nån karta. Hur kul är det i kolmörkret.

Kom hem utan problem, var så sugen på att svänga av mot badstranden på Nydala, för jag noterade därinne i skogen åt det hållet, en superfin måne, hade varit kul att se om man fått till en bra bild på den. Men, nä, jag ville men jag iddes inte. Nöjde mig med dagen som varit.

Nu ska jag inmundiga 3 droppar kaffe till, lite vatten, och sedan ska jag vara helt fastande i 7 timmar, ska ju göra den där kuliga gastron idag. Jag som drömde så sött att jag slapp göra den, snacka om besvikelse, då jag vaknade och insåg att det var en dröm.

Ha en fin dag, allihop!

Jag hittade på nåt

Av , , 2 kommentarer 9

Jag sagt det förut men jag kan säga det igen: Om man inte har något för sig så hittar man väl på nåt, typ, har man inget arbete så fixar man ett.

Projekt på gång, jag hittade plötsligt på att det skulle kunna vara trevligt att göra i ordning vår balkong som vi har på baksidan. Och nu kommer det att bli lite Mel´s Diner över det hela 🙂

Foto0558Foto0182

Jag beställde plastmatta på nätet, givetvis en vit och svartrutig sådan. Och jag kan avslöja att det blev 500 kronor billigare än att köpa på en färg affär :D. Färg köpte vi däremot, och nu kommer dessa 2 stolar att bli blå/grön med kromat underrede:

Foto0554

Åke letade upp ett balkongbord nere i källaren och detta kan ju aldrig ha varit använt…med Perstorpsskiva, kommer att bli så nice. Sen ska brädorna bytas ut, sitta tätare och bli vita, men det tar vi kanske nästa år, får se, vad som hinns med.

001

Åke, tog högtryckstvätten och sköljde ren balkongen, så här vit har den aldrig varit förut, kan jag säga:

002

Jag har haft en kruka därute, en blomma som gett upp och som luktade illa, så den hamnade där, och glömdes bort, men nu var det plötsligt något grönt i den, fast jag vet inte vad?

Foto0556

Ska sätta ner den i rabatten och se om det blir något, kanske någon fågel som släppt ner nåt där.

Kvällen avslutade vi utomhus, i mörkret som sakta sänktes sig så satt vi och poppade Eddie Meduza och surrade, det är sommar det 😀

Önskar er alla en trevlig onsdag!

 

Maria Lundmark Hällsten