Etikett: motorsåg

Fick en tadaaa, fjärdedels Camaro

Av , , 2 kommentarer 11

Höll på hela Julafton med mat, dukning, bära upp och bära ner, leta fram. Diska undan, ta fram, diska mer och fixa lunch. Ställa i ordning och vika servetter…mm. Hur enkelt man än vill göra saker så blir det oftast, mer än man tänkt från början.

Dags för lunch gröten och jag höll på hoppa ur brallorna. Detta är vad som kan hända om intaget av alkohol, går överstyr. BADA I RISGRYNSGRÖTEN, här fanns ingen tanke alls. Jag reagerar på instinkt och räddar upp situationen.

Sally bänkar sig vid bordet för att avnjuta gröten och det kunde ha gått käpprätt åt Nordpolen

Nu är jag dock orolig över att vi käkat upp resterande fultomtar, jag såg nämligen inte röken av dom, under resten av julaftonen 🧐

Och mina vänner, på Julafton försvinner ju Tomtarna oavsett om dom är ful eller ej, så detta blir en lååång cliffhanger. Kommer dom tillbaka nästa jul, eller är dom borta, för all evighet

Vi körde lite before dinner snacks till Kalle Anka. Glögg eller kaffe och småplock.  Och Tomten somnade i soffan av allt stök och bök

Tror seriöst att detta var det godaste julbordet vi haft. Och jag känner nånstans att prinskorv, köttbullar och skinkan, kan gå fetbort för min del. How about, goda sallader, gubbröran med inlagd Tofu var excellent, små Västerbottens pajer, en grönkåls paj med valnötter…ja och den där Frestelsen. Den var inte alls dålig. Skulle jag göra om den skulle jag vilja ha ner salt samt göra potatisen ännu smalare. Ost och kex, julmust och tunnbröd, tack å tack.

Sen delades det ut små julklappar.

Fast jag o Åke fick den största av alla, tamme den, det var nästan en fjärdedels Camaro

Kvar i Järlåsa är en huv, lite invändig inredning bak samt bakruta och sidorutor…wohoo!!

Gissa om jag tänkte att vi måste ha varit hur snäll som helst, under året som gått, eller vad tror ni. Och hur tackar man för en sån julklapp…WOW, tack Theresé och Anders ❤️🧡

Fick också den omtalade snäck kalendern som finns med i gruppen ”svåra föremål”

En fin burk med hemkoke hjortronsylt av Nicco, ljus och lykta av Emma, och faktiskt 2 potentiella mordvapen, hehee… En tygsax av Theresé, hon brukar alltid efterfråga saxar då hon är här Och tycker av nån anledning att jag har jättedåliga sådana. Kan visserligen bero på vad jag använt dom till, haha.

Slutligen mordvapen av större modell, en motorsåg av Åke 🧡 Ja, han frågade vad jag önskade och en motorsåg har jag pratat om hela hösten. NEJ, jag ska inte ut och såga ner träd lite hipp som happ, jag ska bara finlira lite. Och oh ja, inte utan skydd på ben, fötter och huvud.

Nicco hade sin Sambo med sig. Hade vi ägt honom hade han hetat Strof. Strof hade någon frågat fundersamt och kliat sig på hakan. JAA, Kattastrof såklart. Fast nu tog jag i, han var ändå rätt skötsam, det var nån blomma och presentsnörena som lockade mest.

Samt att hoppa upp på sideboarden där det stod ljus, förstås.

Spelade lite spel och åt snacks vid sidan om. En bra julafton tycker jag. Nu är den slut, även min julstjärna, verkar det som

Hoppas givetvis att ni allihop, haft en bra sådan, ni med och önskar er alla en fin juldag!

Före…och efter…och sen blickar vi framåt

Av , , 2 kommentarer 9

Hemma igen efter en intensiv helg i, ”Hans” drabbade, Lainejaur med omnejd.

Inga bilder eller filmer i världen, kan visa hur det verkligen ser ut. Man måste vara där för att förstå. Och med det skrivet, kan man bredda vyerna och ta in, att allt elände man ser på tv och andra medier, inte heller är hela, sanningen. Bränder, naturkatastrofer, ja allt sånt, är sannolikt, minst ett snäpp eller hundra snäpp, värre på plats.

Vi drabbas gemensamt, men vissa drabbas betydligt mer än andra. Nu pratar jag mer om den ekonomiska biten samt jobbet som blir, efteråt. Såg intervjuer på nyheterna igår kväll då vi kommit hem. En av dom som fick frågor är Mikael Forsgren. Han bor 2 hus nedanför vår stuga. Precis i kurvan, där man kan börja se lon, som är mammas sommarhus. Om man kommer från andra hållet.


Brorsan la ut en länk till en drönarfilm, från bland annat vårt Lainejaur och början från Uddvägen där vi varit. Från luften förstår man mer, omfattningen, på detta lilla område, och då förstår man hur det måste se ut, hela vägen där stormen drog fram. Det är ett STORT område som är härjat.

Tog ut 2 dagars semester till, så jag är ledig idag och imorgon. Enbart i förebyggande syfte. Tänkte att kroppen skulle ta en del stryk av allt arbete. Visst, mitt knä och höft har gjort att jag inte fått mer än 4-5 timmars orolig sömn. Det värker och krampar, MEN…

Här känner jag definitivt en skillnad på vad som varit och hur det faktiskt känns idag. Vad träning kan göra för nytta. Jag trodde att jag skulle ha fruktansvärt ont i rygg och armar. Då man använder hela kroppen där man drar stora tunga grenar, kastar saker upp på brännhögen, står på huvudet och guu´vet alla konstiga ställningar man haft. Fast det känner jag inte av, överhuvudtaget. Vilken vinst man gett sig själv!


Ber om ursäkt för att dom senaste inläggen, enbart handlat om detta. Men det är svårt att släppa. Allt vi pratat om däruppe. Hur vi upptäcker att det vi önskat att förändra i en framtid, där har ”Hans” gått fram. Jag ville åtgärda altanen, tack ”Hans”, det blir en ny sådan.


Vi skulle göra något åt dungen. Vi hade fantasier om en uteplats därinne, men man måste röja först. Tack Hans, du gick rätt igenom dungen!

Träden vi skulle fälla, redan i somras, men annat kom i vägen. Tack Hans, du gav oss en spark i baken. Dom lutar rejält!


Vi lägger ditt badkar härunder kanoten, sa jag till Nicco då vi skulle städa undan efter semestern. Sedan klämde vi fast hängmatteställningen ovanpå. Jag klappade på ställningen, ruckade lite på den och sa: -Den här far ingenstans! Och tänk, precis där över for Hans, men kanoten och det därunder, låg kvar.

Vi hade brädor kvar från vårt staketbygge här hemma. Dom tog vi med upp. Dagen vi skulle åka hem sa jag till Åke att dom där lägger vi in i dit förråd. Han ville inte det, först, han tyckte dom låg bra där. Nä, sa jag, det är väl bättre att dom får ligga under tak. Så vi lastade in dom och ja…hade vi inte gjort det, hade dom legat härunder.

Det blir så många TÄNK och så många OM, att man inte kan greppa det. Men jag ska också tillägga, att vi människor är alla olika. Jag säger absolut inte, att ”Hans” var uträknande och besparade vissa från värre saker medan andra fick ta dom större smällarna, för att nån däruppe har bestämt det. Nej, det är väl mera att livet är så här! Ibland har man tur, och andra gånger en väldans otur. Tror inte heller att talesättet ”att man fått sin beskärda del”, innebär att i slutändan, går allt på ett ut. Nej, att livet är orättvist, det vet vi med alla säkerhet. 

Vy, juli – 23

Vy, augusti -23

Vy från ett av våra fönster, juli -23

Samma vy, en månad senare

Sen VET jag också att nån var väldigt snäll mot oss. Först fick vi hjälp av min storebror och hans familj, samt Nicco förstås, att få dasset på rätt köl.

Jag tväröppnade bara dörren och kikade in, men stängde igen. Det höll på bli mörkt och klockan var mycket. Såg inte fram emot städning av dass, men det finns knappast nån som gillar att städa och röja efter kaos, så… Steg upp dagen efter, kokade varmvatten för att diska men säger..nej, jag tar vattnet till dasset. Det ser ut som om det är regn på väg. Jag vill hinna göra klart därute. Öppnar dörren igen, och det enda, mina vänner, som jag behöver göra är att dra tunnan på plats, hänga upp spegeln på väggen och lägga tillbaka hyllan.

Sopa av den vägg som legat mot backen, då den hade lite gräs på sig. Och sedan torkade jag bara bort lite damm från bänk och hylla. Sopade golvet och sen var jag klar. Inte ens den fina metall lådan jag fick av Theresé, för att ha torv till dasstunnan i, hade tippat omkull, den stod så prydlig och stängd, inne i hörnet där den brukar stå. Vilket Hallelujah moment!

Nu mina vänner har jag beklagat mig klart och tackat ”Hans”, färdigt. Tog en sista bild då vi gled ut från Lainejaur området, och den kan uppfattas som lätt ironisk eller som en sarkastisk hälsning från ”Hans” eller moder jord. Överst på skylten står det: Välkommen till…


Ha en fin måndag, allihop! ps. Här nedanför lägger jag in bilderna jag la ut igår och förrgår, samt youtube snuttarna. För att få det samlat och dokumenterat, i ett och samma inlägg. Bilderna kanske inte säger er någonting, då man inte vet, vad det är man ser, förutom träd, förstås. ds

 

Det ena avlöser det andra

Det ena projektet avlöser det andra, fast, säger man så, även om dom inte avslutats, än, hm? Picture this, 8 april, 2012, och min pappa kommer hit och kapar ner två av våra tallar:

DSC03720 DSC03730 DSC03732 DSC03734 DSC03884

Och för ett par dagar sedan, tyckte Åke att roten/stubben, ska bort, och han börjar pillra på med det.

IMG_1278Jan B tycker att det ska till lite mer, så igår dök han upp med motorsågen, mja, det går framåt, men stubben är seg som tusan 😀

IMG_1279 IMG_1280IMG_1282Jag och Nicco åkte på Avion och fixade present till Sally, från gammelmormor, sedan blev det kaffe hemma hos henne, efter det, vidare till Jysk, då Nicco kom på att hon ville ha nya gardiner dit upp. Förstår inte, hon tyckte att dom med snöflingor på, inte matchade årstiden, jaja, nu ska dom då göra det 😀

Det blev en del att bära ut till bussen, ja, jag är inte klar med det heller, jag bytte gardiner, och har lagt ut lite nytt, därinne. Idag ska jag upp på Kvantum och införskaffa ny kattsand, kattmat och sånt som kan behövas. Våra planer är att ta oss iväg efter lunch. Och med det så avslutar jag detta inlägg och önskar er alla en trevlig tisdag. Ps. Vi såg nyss vädret, och glädjande för oss, är att vi tar oss dit solen är, härligt 😀 ds.

2016-07-01 13.27.22

Olagligt men lite av en nödvändighet

Det har varit en del prat om katter, är det inte katten som grannen tagit hand om, så är det våra katter, Enya och Eloise, eller varför inte Lisbet Olofssons ”vild katt”. Nå, jag kom ju då, förstås ihåg en liten händelse som utspelades på Mariehem, någon gång på slutet av 80 eller början på 90-talet.

Nu var det inte helt lagligt så därför tänker jag inte tala om vem som var inblandad, men det är i alla fall några mycket, av mig, väl kända människor. Killen i familjen, för enkelhetens skull kan vi kalla honom för Pelle, hade sett en katt uppe i ett träd, i skogen nedanför vattentornet. Jag kommer inte riktigt ihåg men jag gissar att han var på väg hem från skolan, och närmaste vägen från Bräntis gick just genom skogen.
 
Pelle är förtjust i djur och kanske speciellt katter så han ringde till oss och undrade vad han skulle göra. Katten har förmodligen suttit däruppe i flera dagar, sa han. Den är mager och eländig och den tar sig inte därifrån. Den har dessutom framtassarna på en gren och baktassarna på en annan. Har ni någon stege, eller ska jag ringa till brandkåren?
 
Nej, svarade jag, någon stege har vi inte och det vete i sjutton om brandkåren kan göra något, dom brukar ju inte vara så pigg på såna här saker, men du kan ju alltid ringa och fråga.
 
Så blev det nu inte, han pratade med sin pappa Olle, istället, som råkar äga en motorsåg. Olle tog med sig spännband och såg och Pelle laddade upp med mat och vatten till den stackars katten, så begav dom sig upp i skogen. Spännbandet kastades först runt trädtoppen och dom provade att dra ner trädet så pass att katten kanske hade satsat på att hoppa, men det gjorde den inte.
 
En annan katt hade nu anslutit till sällskapet, den låg invid huset och väntade med spänning på vad som skulle hända. Olle såg ingen annan utväg än att såga ner trädet, vilket han gjorde. Innan trädet nådde marken hade katten hoppat ner, den sprang fram emot den andra katten som väntat och dom möttes på halva vägen sedan försvann dom tillsammans runt hörnet.
 
Historien slutade ju väl, även fast Pelle säkert hade önskat att han åtminstone hade fått bjuda på ett mål mat och lite vatten innan den hade försvunnit men huvudsaken var väl ändå att den kom sig ner på backen. Det olagliga i historien var ju naturligtvis detta med trädet, man får inte såga ner träd som står på kommunens mark, bara sådär. Men gjort är nu gjort och både Pelle och Olle sov med gott samvete.
 
Och med denna lilla historia önskar jag er en fin söndag.
 
 
 
 
Maria Lundmark Hällsten