Trevligt igår att få återse Tina, i egen hög person…så där på riktigt. Vi tog en lunchmacka uppe i MVG gallerian, handlade lite och sedan hem och testade Ullas saffrans semla. Mja, den var ok, men jag blev inte helt begeistrad, faktiskt. Fast det kan ha att göra med att jag inte är överförtjust i vanliga semlor heller.

När vi landade härhemma, så gick jag till brevlådan, tog det som fanns där, och sedan räckte Tina ut handen för att ta dom, medan jag plockade ut kaschar från baksätet. Jag hann notera ett litet kuvert, med rödskriven text på, och förstod att det var en julhälsning.

Jag får breven då jag kommer innanför dörren, lägger dom på köksbordet, packar upp mjölk och smör som jag köpt och återvänder till köksbordet för att se på hälsningen…och då är kuvertet borta. Finns inte, existerar inte i detta hus…borta, vi letar överallt.

Vi går ut och letar, Tina tittar där jag inte ens varit. Hon öppnar skåp som jag inte varit in i på flera dagar, mysteriet tätnar. Jag börjar bli osäker på om jag verkligen sett det där kuvertet.

Nicco kommer hem, hon går ut och lyser under trappen, för att se om det singlat ner där, men brevet gå inte att uppbringa…spökerier!

Nå, det var dags för omläggning, så vi åkte dit, allihop. Nicco följde med för att se och lära, då hon ska få göra omläggning då vi är nere i Järlåsa, på juldagen. Det går säkert jättebra, worst case scenario får jag göra det själv. Men Nicco kan, det vet vi nu.

Så åker vi tillbaka hit igen, vi slår oss ner i soffan, Nicco går ut i köket och ropar plötsligt med hög röst: KOM HIT!!! Kom och kolla…jag okar inte längre (fniss). Där står hon med kylskåksdörren öppen och med ett litet kuvert i handen, med rödskriven text på…det låg bakom mjölkpaketet. Hahaa…mysteriet löst, bara så där.

Fast faktum kvarstår, vi vet inte HUR, det kunde hamna där, seriöst! 😀

bild lånad här

Idag blir det en kaffedejt med Tina igen, den sista för det här året…se får vi se vad nästa år bjuder på. Önskar er alla en trevlig lördag!