Etikett: nackspärr

Det sket sig… fatalt

Av , , 4 kommentarer 5

God morgon! Ja, idag hade Nicco tänkt sig till skolan men det sket sig ju… fatalt. Det är på hennes skola det är vattenläckage, så hon får stanna hemma. Inte för att jag kan påstå att hon sitter och grinar över det, hm… undrar just varför???

Själv är jag också hemma idag, känns bättre i nacken men jag tänker inte förta mig, utan jag provar jobba imorgon stället, så får vi se hur det går. Jag fick förresten en länk av Jan A, svt.se/2.18739/skarmslackare till olika övningar man kan göra för att hålla nacken i trim, inte så dumt faktiskt, och jag har redan hunnit gå igenom dom nu på morgonen. Någonting man med all sannolikhet kan göra varje dag för att förebygga trassel med nacke, så det ska jag göra. Tack för tipset!
Igår kväll var det bastun igen, men vi tillbringade bara en halvtimme därnere, Marianne fyllde nämligen år, och hon ville bjuda på tårta, så vi travade upp till henne. Och där blev vi sittandes, nästan till nio på kvällen. Mycket prat, som vanligt och trevligt.
Ikväll är det mot alla odds, jag såg första avsnittet och det verkar helt ok. Många frågar sig varför, en som är handikappad, ger sig ut på såna äventyr, men dom är väl inte sämre eller mer annorlunda än alla som söker sig till Robinsson, eller andra såna där utmaningsprogram. Dom vill ju testa vad dom klarar av, och det blir ju förmodligen ett minne för livet.
En skillnad här är väl att det inte är en inbördes tävlan, utan alla ska ta sig fram till mål… förhoppningsvis. Och det är väl det vi får se om dom gör. Jag sa till mamma, då vi pratade om det här programmet, att inte skulle då jag vilja stå, öga mot öga med en elefanthjord, fy tusan, dom är inte att lita på, inte heller krokodiler och flodhästar, men det här gänget gör det, men för all del, inte utan viss pulsförhöjning.
Näpp, nu ska jag gå och släppa ut katterna, så dom får komma upp en våning, hoppas ni får en trevlig dag, allihop!

Hjärtinfarkt, hann jag tänka…

Av , , 2 kommentarer 5

 

Camaron fick stå ute ett tag igår så Jeepen hann tina fram inne i garaget, den såg lite malplacerad ut, därute i snön:
Gjorde inte mycket igår heller, jag stod och väntade på att våra frukostägg skulle bli klar och plötsligt klämmer det åt bak i nacken så jag kan inte ens ta ett djupt andetag. Det var det värsta jag varit med om. Hann till och med tänka att nu är det en hjärtinfarkt, inte för att det gjorde ont i hjärtat men på andra sidan och för att man blivit upplyst om att vi av det kvinnliga släktet, kanske känner av det först i armar och dylikt.
Jag kunde inte titta uppåt, inte heller åt sidorna, och det tog väl någon timme innan det värsta hade släppt, nu sitter jag här med nackspärra. Vet inte om det kommer sig från att jag nu, både i morse och igår morse, vaknade med bägge armarna, totalt avdomnade? Vem vet, annars brukar ju dessutom nackspärr dyka upp på morgonsidan, och mest troligt för att man sovit på ett konstigt sätt. Jaja, vi får se vart det barkar.
Vi såg på roliga klipp igår… är ni förvånade? Och visst är det konstigt att när någon blir skrämd och skriker, så verkar det sedan som dom skriker en eller två gånger till, för att dom blir rädda för sitt eget skrik, eller sin egen reaktion. Kanske är det ännu konstigare att vi sedan, kan sitta här och tycka att det är roligt att se folk som blir skrämda, hm…
Fast inte alla gånger, jag tycker inte om när vuxna människor skrämmer barn, och inte så mycket då själva skrämseltaktiken är att skrika själv. Roligt var det däremot att se brandmännen i deras lunchrum, när dom öppnade skåpet och ut flög en pälsbit och dom trodde givetvis att det var en spindel eller råtta som angrep dom, då blev det liv i luckan.
Eller den runda kvinnan som smugit upp på natten för att hitta sig något gott i kylskåpet och blir överraskad av (möjligtvis) hennes dotter, som filmar henne och sedan säger med hög röst: Vad gör du för någonting? Och kvinnan skriker till, får med sig ett juicepaket ut genom dörren som hon spiller ut och skriker ännu mer sedan vänder hon sig om och får syn på kameran och skriker en tredje gång. Det såg faktiskt väldigt lustigt ut, det hjälps inte 🙂
Önskar er alla en fin söndag, nu ska jag kolla in Jeep länken jag fick igår, och bli medlem där, ha det!

Nackspärr och valllöften

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Jag gjorde det stora misstaget, igår kväll, att nicka till i fåtöljen. Åke hade intagit ryggläge i soffan och nyheterna satte igång, regnet strilade mot rutan och man blev trött bara på tanken att ställa sig upp. Efter femton minuter studsade jag upp, för jag vet, vis av erfarenhet, att sover man längre så kommer man aldrig att bli nå piggare, under den kvällen/dagen.
 
Märkte ganska omgående att jag fått nackspärr, fy för den lede. Det är det näst värsta efter huvudvärk, tycker jag. Nu har jag en lindrigare variant av migrän och därför, absolut hatar jag, att ha ont i skallen.
 
Nackspärren eskalerade och när Nicco kom och önskade sig en kopp te på kvällskvisten hade jag så ont i nacken att det var rena döden att bara röra ögonen åt ett håll, det högg baki skallen. Men kan ni nu gissa vad jag då gjorde? Nä, förmodligen inte, förutom en ipren som jag intog strax efter att jag klev upp från fåtöljen, så tog jag nu något som heter ormsalva, som Åke fått av Jan, för sin, ibland onda rygg.
 
Jag tog en klick av salvan och smorde in bakom huvudet och neråt mot axeln, sedan satt vi oss vid köksbordet och drack te. Efter en halvtimme var jag helt symptomfri…helt otroligt. Det trodde jag verkligen inte, en förhoppning om lindring, hade jag ju hoppats på, men att allt bara skulle klinga av. Oj, det var tacksamt, jag som gruvat för att gå och lägga mig. Så en tub med ormsalva rekommenderas varmt att ha hemma i medicinskåpet, utifall att. Det är en typ av liniment så man kan nog använda den lite överallt där man har ont.
 
Ska också tala om att jag, på den tiden då jag var rökare, säkert knaprade ipren, minst en gång varannan dag, för huvudvärk. Idag, kanske jag tar en tablett, varannan månad. Tror ni det kan ha haft ett samband med att man rökte, att man fick ont i skallen? Det gissar då jag på.
 
På fyra nyheterna, nu imorse, så sa dom: Och nu var det dags för dagens vallöfte. Mer hann dom inte säga så blev det tillfälligt avbrott, under säkert 5-10 minuter. Ja det var valllöften det. Haha…
 
Ikväll ska jag på ett ställe jag har varit på och frågat om jag eventuellt skulle kunna få praktisera där. Nu vill dom att jag ska komma dit på deras personalmöte så vi får diskutera lite. Kommer att tala om hur det gick och vart jag har sökt mig, då allt är bestämt och klart.
 
Önskar er alla en bra dag och givetvis att solen kommer att lysa med sin närvaro, för nu är jag less på allt vatten.
Maria Lundmark Hällsten