Etikett: nanosekunder

Mörkt som i mörkt 🌚 eller ljust som i ljust 🌞

Av , , Bli först att kommentera 15

Missade norrskenet igår kväll. Jo jag visste att det var på gång, och då folk började lägga ut bilder på fejjan, så hade jag hunnit krya ner under täcket. Låg och funderade, 10 nanosekunder, om jag skulle kliva upp och gå ut, men…näää. Klev då upp idag till en färgsprakande himmel, inget norrsken, men fina färger i alla fall.


Så har årets längsta månad (ja januari är inte längst i dagar räknat, men känslan finns där) passerat med hälften. Åke stod inne i hallen för några dagar sedan och för första gången på 37 år, sa han: Ser du vad ljust det börjar på bli!

Jag tillät mig skratta högt, för ljuset han pratade om, fanns inte ens, utan det var nog hans sätt att försöka peppa sig själv om att ljusare tider kommer. Men det är precis som jag sagt förut, då han ser mörkret komma efter midsommarafton. Det tar lika lång tid att det blir mörkt som i mörkt 🌚, som det tar att bli ljust, som i ljust 🌞 på riktigt.

Sen kan vi själva intala oss själva om att vi går mot ljuset, sakta men säkert. Och bara tanken på att det kommer att bli varmare, gör att allt känns lättare. På samma sätt gör jag då vi rullar över mot mörkret. Det är ju mysigt med tända ljus, lite murrigt inomhus, vinden som piskar regn mot rutorna eller snön som lyser fint i solen…ish. Allt, precis ALLT, är relativt.

Läste artikel på Vk, för nån dag sedan.


Citerar lite ur texten här.

”För att ha rätt till ersättningen behöver den drabbade alltså ha fått direktiv från läkare om att till exempel stanna hemma från arbetet. Tidigare krävdes läkarintyg, men sedan den 17 december förra året har kravet slopats, tillfälligt.

Direktiv från läkare ges som regel i samband med ett positivt PCR-test. Den som följer de nuvarande rekommendationerna från regionen – att den som gjort ett hemtest med positivt svar inte behöver ta ett PCR-test – riskerar alltså att stå utan egentlig rätt till ersättning.

Den som söker stödet efter att en familjemedlem fått ett positivt svar behöver emellertid inte få några egna direktiv från vården, det räcker att den som insjuknat först fått förhållningsregler.

– När man ansöker behöver inte förhållningsreglerna finnas med i ansökan, men du behöver intyga att du fått dem. När du ansöker intygar du på heder och samvete, säger Cecilia Udin, och fortsätter:

– Vi har alltid möjlighet att göra kontroller i efterhand. Det ska vi göra och det är viktigt att det inte går ut ersättning till fel person.

Gunilla Persson medger att den bristande möjligheten att genomföra PCR-testning eventuellt kan komma att innebära problem för den som vill motta smittobärarpenning. Det är fortfarande oklart huruvida ett hemtest som gjorts på eget initiativ utan inblandning från vården räcker som grund för att motta ersättningen.” slutcitat

Jag har, vad jag vet, inga problem med ordförståelse, eller att läsa eller skriva, inga större problem, i alla fall. Men för mig, då jag läser det där, så ger jag upp att försöka förstå, efter andra stycket. Det är ren rappakalja, vad vill dom… vem ids ens söka denna peng, eller gud förbjude, att jag någonsin blir tvungen att göra det. Får väl pengarna tillbaka efter 5 års utredning, i så fall.

Som jag ser det, så verkar dom kräva att du ska göra vissa saker, fast…

det är inga krav från ena sidan men från den andra…det vet dom inte än.

Men… jäklar om du gjort fel och dom kommer på dig…då du…

Nä, nu blir det lite kaffepåfyllning här, sen får vi se vad dagen har att erbjuda. Ha en fin söndag, allihop!

WTF betyder faktiskt…

Av , , 8 kommentarer 17

Gissa vem som är hääär.. Från Theresé synvinkel, hon fotade..

Från min.. och jag fotade.

Bobby förstås. Jag förstår inte riktigt hur Winstone, kan se eller veta, att det är en katt som kommer in genom ytterdörren, och inte en hund.

För hade det varit en hund, då hade det hörts, långa vägar. Jo, att Winstone är uppvuxen och uppfostrad av katter, är ju en bidragande del, men, jag tänker att det faktiskt är så att han skäller på ALLA som kommer hit, med ett endaste undantag, Tina.

Jag menar, han må ju höra då det är jag eller Åke som kommer hem, men nä, det ska skällas. Och en katt i en stor bur, kunde ju ha varit en hund. Fast det kom inte ens ett pip över hans läppar. Han rör sig väldigt försiktigt runt katten.

Igår då jag var ute med Winstone lämnade jag mobilen hemma. I minus 18 grader skulle jag aldrig ens, tänkt tanken att svara om någon hade ringt. Så bannade jag mig själv, för uppe i tre stora björkar satt det hundratals fåglar, längst upp på dom smalaste grenarna. Det såg för häftigt ut, så jag rastade hunden klart, släppte in honom och gick ut med kameraläget klart på mobilen.

Det var ungefär som att försöka fånga ögonblicket då solen tränger fram mellan grenarna och ger ett magiskt ljus ifrån sig, under typ, 3-5 nanosekunder.
Fåglarna hade hunnit påbörja ivägflaxning, och jag fotade ju åt andra hållet, så solen och det jag såg från början, var inte alls, lika häftigt.

Nu ska jag iväg på lite ärenden, innan jag ska söka inför kvällen. Så jag önskar er alla en fin tisdag och … WTF, vet ni förresten vad WTF står för… what the fultome…

Maria Lundmark Hällsten