Etikett: Nicke

Var det ett U.F.O 🛸

En liten anekdot från förr. Detta berättade Åke för mig, säkert första gången vi körde upp till Kittelfjäll. Så då borde det vara augusti, 1984.

Mina svärföräldrar hade ju en stuga uppe i Kittelfjäll. Den stugan byggde svärfar Nicke, med hjälp av en snickare som hette Holger. Därför åkte dom upp dit med jämna mellanrum.

En av gångerna då hela familjen var med, satt svärmor Elsie, och Åke i baksätet, bakom ratten satt Nicke och passagerarsätet hade intagits av Holger.

Ni som vet vart Kittelfjäll ligger, har kanske koll på att man inte kör dit på en timme eller två, om man startar i Umeå, utan det tar sin lilla tid. Holger tyckte nog att det gick lite väl sakta och började titta sig oroligt bakåt med jämna mellanrum.

Till slut känner sig Nicke tvungen att fråga, vad är det, varför vänder du dig om hela tiden? -Mjaaa, sa Holger, nu måste du nog börja gasa. Väghyveln ligger bakom och han har fällt ner bladet och nu blinkar han för omkörning.

Hahaa… ja han ville väl bara på ett skämtsamt sätt, påtala att han tyckte att Nicke inte gasade tillräckligt. Och av denna lilla historia har just uttrycket, ”Nu måst du nog börja gasa, för…” hängt med i alla år, när någon vi åker med, kör för sakta.

Den här seriestrippen, skickade Tina till mig för några år sedan.

Det roliga var att jag fick upp den i minnesflödet i torsdags, och på fredagen, då jag och Elisabeth skulle gå iväg till Ullas, så var mina glasögon borta. Varför fortsätter man göra så här.

Jag brukar ju sällan vara i matrummet om vi inte har gäster. Jo, jag vattnar blommor eller fotar nåt, så det var väl det jag hade gjort. Men däruppe, lägger jag aldrig ifrån mig saker. Dom prylar jag letar mest efter är glasögonen och mobilen, det är liksom stående.

Numer, varje gång jag gör det, så går jag dessutom runt och dumförklarar mig själv med svordomar och frågor, om hur dum man får vara och varför…

Apropå dum, eller dum och dum, kanske mer förvirrad och lite glömsk. Jag tog ju denna bild i lördags.

Och då vi sedan satt härinne och jag gick igenom dom så upptäckte jag ett mystiskt ljus. Förstorade upp den men det var inte bästa skärpan på den. Vad f-n är det här, sa jag till Åke.


Han gissade på nån lampa…ehh nää, det finns ingen lampa där. Ett U.F.O kanske, sa jag, 🛸 haha. Då började Åke skratta, polletten hade ramlat ner och han kunde informera mig om att det är vindflöjeln, älgen som Nicke gjort, som sitter på garagetaket.

Nicco fotade jag och Åke inne på ”vår” soffa nere i Nailheads lokaler. Jag skriver vår, eftersom vi ofta sitter på just den, och där har vi också blivit fotade förut, så… varför ändra på vanor och seder. Nicco ville prompt att jag skulle skratta, och inte blunda, därför blev det några bilder, faktiskt lite fler än bara dom här 🙃

Hoppas på en fin måndag, för er allihop!

När psykbryt bara är en liten känsla bakom vänstra örat

Av , , 2 kommentarer 14

Igår var det äntligen dags för motortransporten av min Camaro motor. Detta skedde på Åkes vis.

Hahaa..visade filmen för Nicco som kom hit på adventsfika. Hon suckade, slog sig för pannan, och sa att man kan ju tro att ni bor in the middle of nowhere. Åke berättade att detta var tydligen inte, första gången han forslat bort en motor på en snösläde.

Förra gången var före min tid. Då var det nån längre ner på Blomstervägen som skulle ha nån motor dit ner. Åke tog snösläden och satte fast den bakom hans bil. Sen blev han utskälld av hans pappa, Nicke, för att han misshandlat snösläden. Det blev nån liten böj på den.

Där Nicco sedan sitter, mitt emot mig, så får jag en flashback. Ber henne sitta still och se snygg ut…


Hehee…jag förstod det. Så jag passade på att knäppa en ny bild i obevakat ögonblick.


Min flashback, jo, 14 december ifjol, satt hon på samma ställe, och även då hade hon julstjärnan i huvudhöjd. Jag tyckte hon såg ut som frihetsgudinnan.


Jag satt med skrivarjävulen igår kväll. Och psykbryt, är ett ord som bara beskriver en liten känsla, bakom vänstra örat. Då förstår ni känslan i hela skallen och att det inte finns ord för det.


Tror jag höll på i nästan 2 timmar. Ladda ner, logga in, skaffa sida, plocka bort, hitta igen, stänga ner, kopiera, öppna upp… Dokumentet som jag inte kunde öppna, lyckades jag öppna i nåt annat program, där jag kunde fylla i den, men inte såsom man skulle göra. Men jag kunde markera svaren med färg, och lägga till kommentarer, som man sedan måste klicka upp. Jag hoppas att det räcker.

Med allt det gjort, så flärpa jag till med nåt annat på datorn och plötsligt hittade jag nån typ av connecetion, och inställning och skrivaren bugade och tackade för dom nya färgpatronerna, och var redo att användas. Så jag skrev ut ett papper, och suckade och svor… med nya färgpatroner så tycker jag den snålar med färgen, eller…


Usch, jag hatar då grejer inte bara kan fungera och att man ska vara mer än ett proffs på teknik, för att kunna med apparaterna.

I folkakalendern idag, fanns hjulparen.


Undrade vad Fultomtarna hitta på idag. Bilarna var snyggt parkerade under pallen.


Winstone fick vittring på nåt…


Jojo, det där gula snöret, känns ju igen.

Uppe i hyllan ser det ut som om en av Tomtarna, försöker prata med den riktiga Tomten, som sitter på utedasset. oh my, inget privatliv där inte.


Och jösses, inte är dom rädd livet heller, vad står den där nissen och håller i glaslocket för.


Aha, kunde man ju ha anat, Lenas go´ kolor lockar små fulomtar.

Den sista av dom fjärde återstående tomtarna, stod och gluttade på marsipangrisen, ojoj. Får se om den är kvar imorgon.


Apropå Tomtar, så kommer här en bild på den finaste tomten som jag känner, i alla fall. Theresé tycker, och jag kan absolut hålla med, att köpa en tomtedräkt eller annan utstyrsel till barn, för att dom ska användas 1 dag på året och nästa år är dom urvuxna. Det är att slänga pengar i en bottenlös sjö. Så Theresé fixade något annat till Sally. Hon fick vara en Julklappstomte, haha, den var ju klockren.

Och med den bilden önskar jag er alla en fin måndag.

Inte lätt att jaga och jäkligt att vara jagad

Av , , 4 kommentarer 18

Vi har 1 rum i huset som det inte körs nån värme i. Det sitter, förvisso ett litet element under det lilla fönstret, men det är ett sån där som går på ström direktverkande, kanske det heter. Och jag gissar att Nicke, svärfar, bara hade det på då han var därnere och förverkligade några av hans finurligheter. Det var nämligen hans lilla snickerirum.

Synd att rummet råkar ligga under vårat sovrum, för på vintern och med -19 grader som det är just nu, så känns det att det är kallt ute om man ställer sig närmast vårt fönster.


Vi har det bara som förvaring av strunt, blandat med bra att ha saker och nostalgiprylar från förr. Åke var därnere igår och gick igenom lite, bara så där. Det är absolut inte bara ett, på ett järnspett. Men han har i alla fall fixat lite bättre runt det lilla fönstret, för att hindra en del av det kalla, från att komma in.

Svårt att veta om man ska ha dörren öppen dit in, för vad hände då? Släpper vi in kylan överallt eller tränger värmen vi har, in, även där? Mja…jag gissar att det är bäst att ha det stängt. Vi behöver ju inte vistas därinne, mer än nödvändigt.

Apropå Åke så fick han 2 sms igår, han hade nån leverans på gång. Fast han hade inte beställt nåt. Jag kollade upp mobilnumren och det var inga han kände igen. Klicka då inte på länken sa jag, och 2 timmar senare såg jag detta på fejjan.


Hörde att dom pratade om det nu på morgonen också, på nyheterna. Så var på tå, det är ju smart av dom som bluffar att gå ut med sånt här nu, då så många handlar inför julen. Stress och att inte komma ihåg om man beställt nåt kan ju lägga krokben för många.

Gjorde inte så mycket igår. Jan A och Ingegerd var hit på lite adventsfika. Vi såg slutet på skidskyttet, stafett damer i Östersund, och även fast Sverige såg ut att vara lost, så blev det i alla fall en tredje plats.

Jag är inte överdrivet intresserad av sport överhuvudtaget, men då man väl sitter där, så blir det ändå nåt extra. Och man inser då, att man aldrig ska ge upp, vad som helst kan ju hända den som ligger före. Dom kan köra slut på sig själv, och mycket ligger i psyket. Det är tufft att jaga ikapp, men det är minst lika jäkligt att vara jagad.

Nån som däremot gjorde något igår, ja, säkert inte bara under en dag, men den blev i alla fall klar igår kväll. Var lillsyrran Emma Hällsten. Vilken underbar tavla, för mig blev det wow faktor direkt jag såg den.


Hon gjorde den för att hylla, den som i hennes tycke, var världens bästa gitarrist som låg före sin tid. Ja, behöver jag skriva Jimi Hendrix, eller…haha. Ja nu gjorde jag det ändå 😄

Lucklådöppning…18 dagar kvar till julafton och vi fick, en dekal, jojo.


Vidare må jag ju harva mig ner till källaren och se om jag har koll på fultomtarna, återkommer…
Jodå, dom är kvar, nu är dom farligt nära trappan. Fast jag tycker mig se att nån saknas…oh my… dom var väl 7 va?


Nå, jag fann den sjunde, stackars fulingen, vad sysslar hon med, vad stirrar hon så hänfört på?


Aha…jaja, jag förstår, suck. *skakar* på huvudet av misstro, vart är liksom världen på väg  😱


Avslutar med ännu en underbar bild, ingen målning, men vacker som ett julkort. Det är Åke Blomqvist på Alnö, som fotat den fina räven, som tassade fram på gården, och med den önskar jag er alla en fin måndag!

 

Åke bänglade sig upp på en tvärställd skohylla 😱

Av , , Bli först att kommentera 17

Efter den låååånga frukosten igår, blev det kladdkakebak, dagen till ära. Nicco skulle komma förbi så jag frågade om mamma ville komma och joina oss, hon med.

Jag skrev ju igår, att jag inte skulle släppa in Åke på Opal antik, på grund av alla Jean Ragnar tavlor som fanns där. Det stämmer väl fortfarande, fast det där om att vi inte behöver fler tavlor, mja, där for jag med lite osanning.

Eller det är väl sant, vi behöver inte fler tavlor men jag kunde inte låta bli, då alstret som stod där, innanför dörrarna, var ett som jag inte hade förknippat med en Jean Ragnar.


Tavlan har tillhört en herre som bodde i Sörfors, nästan granne till Jean Ragnar. Och bilen på tavlan, var tydligen ett av alla hans fordon, som han sedermera skänkte bort till Vännäs motormuseum.

Jean Ragnar, som förövrigt, även hette Helge, och min svärfar Nicke, hade ett litet samarbete, i ungdomens dagar. Jean Ragnar målade och Nicke snickrade. Sedan såldes alstren på Barnens Dag. Vi har ju några av dessa alster.


Dom påminner ju om tavlan som idag, är uppsatt i trappen till övervåningen i vårt hus. Uppsatt inte utan andan i halsen då Åke återigen, tar snabbaste fast absolut INTE, säkraste sättet, och bänglade sig upp på ett skoställ han ställde på ett trappsteg…


Emma fotade uppifrån…


Jag nerifrån..


Nå, nu sitter den då på plats, skulle egentligen velat haft den rakt upp, fast nä, så höga skohyllor har vi inte…tur det.


Till ett senare kvällskaffe testade vi jordgubb bubbies, och ja… jag gillar dom, lätt annorlunda, men goda.


Avslutade kvällen med att duscha Winstone, som i natt sovit i sin hundbädd med filt över sig. Han är inte den lättaste att torka. Han går inte med på att ha en hårfön som blåser på honom, så det är handdukar som gäller. Men det tar ju absolut inte bort, allt vatten.

Så idag blir det borstning, mer borstning och ännu mer borstning. Jodå så att… kanske ska börja med frukost, så får vi se om jag kan börja göra nåt vettigt då. Önskar er alla en bra måndag!

Inredningsanpassning efter våra vänner 😅

Av , , Bli först att kommentera 17

Så var det den här dagen igen. Åke frågade igår om det vara 11 år sedan vi gifte oss, och jag fick tänka, att då kan han egentligen INTE, tycka att vi haft det tråkigt och långsamt. Det är nämligen 16 år sedan, just idag.

Och återigen, hade nu Åkes föräldrar varit i livet så hade vi haft kalas. Dom fyllde ju år, 5 oktober, bägge två. På bilden är vi på ett annat kalas, och det är några år sedan, kan jag ju säga.

Nåväl, vi tänkte inviga Rökstugan och inta en lunch därborta. Sedan hade vi faktiskt turen att bli hembjudna till Jan A och Ingegerd på en fika, och tiden var ju perfekt, från lunchbord till fikabord.

Om min farmor hade levt, så hade hon, tro det eller ej, fyllt 104 år igår. Det var Theresé som påminde mig om det, igår. Sigrid, världens snällaste farmor, minsann ❤️


Jag och Winstone tog en prommis efter middagen igår, och kollade in Tvärån. Ja, inte var det då normal nivå på vattnet, usch så tråkigt för dom som ligger i farozonen för översvämning. Inte för att nån kan svära sig fri från att det kan hända oavsett vart man bor, men nog skulle det vara mer nervöst om man bodde lite närmare Tvärån.


Åke fick i uppdrag att byta vår lampa, i den första hallen. Där har denna glaslampa suttit förut och nu var jag less på den. Nån här som vill ha den..


Och nu fick då den här i orange nyans, komma sig upp i taket. Lite kul dock att vi måste anpassa vår inredning efter längden på våra vänner 😆


Nä…sa Åke, den här höjden går inte, tänk om Brälla kommer in här…Och Söderberg, nej, det går inte. Ja, Mats Tigern Boström är ju inte så kort i rocken heller. Ja, det var bara att höja upp den en bit, tror att den kan ligga just precis i hårfästs höjd, men… nu får det duga.

Jag får ju reta mig varje dag på att vår badrumsspegel är anpassad till en människa som är 2 meter.. ish, lång, jag är ju glad om jag får se mitt hårfäste där jag står på morgonen.


Haha…JAG VET, jag spårar, riktigt så högt upp sitter den inte, men ändå.


Upp till kanten på spegeln, alltså längst upp, är det 1.95. När jag står så nära jag kan, det vill säga framme vid handfatet, så är mitt huvud i höjd med övre kanten på det där, konstverket som sitter till vänster om spegeln.


Så upplevelsen, åtminstone för mig, är att jag känner mig kort i rocken, där jag står. Nåja, kort i rocken må jag ju vara men inte så liten på jorden, ändå, haha..

Och med det så önskar jag er alla en fin tisdag!

Nån har testat redan, snopet 🤓

Apropå fyrkantiga hjul, som jag skev om igår. Plötsligt dök det upp en bild i flödet på klotterplanket (FB). Om det är så smart, tror jag väl inte…hehe, men…nån har testat.


Sa till Nicco då vi satt därute, om Nicke hade levt, Åkes pappa alltså, så hade han säkert kunnat göra ett fyrkantigt hjul. Bara för utmaningen, inte för att han skulle ha använt det.

Ändå kul då man har ett sånt intresse och kunskaper, att kunna filura ihop olika saker. Man måste ju vara kunnig i flera moment. Nicke har byggt mycket i sitt liv. Dock har inte jag fått se allt, men hört talas om det.

En husvagn, gjorde han, en skoter, han byggde deras stuga i Kittelfjäll, här hemma i garaget, och körde sedan upp den i delar. Han gjorde några väggur, med pendel, 2 såna finns också i källaren. Och till och med, egna verktyg som han behövde i hans utövande av byggnationer av olika slag.

Åkes DKW, gjorde han nästan om, från grunden, och den var ju ett praktexemplar.


Nej, det är inte alla som kan göra såna där saker, bara för att. Jag må vara praktiskt lagd, då det kommer till hur jag lär mig att göra saker. Jag jobbar med hjärta och känsla, men det kommer jag inte långt med, då det gäller husbyggen, fordon eller träsnickerier.

Min morfar var ju händig, även han. Men med andra saker. Träsniderier, virka, sticka, göra fiskenät.

Har också hört nån historia om en uppfinning han gjorde där dom bodde då mamma var liten. Nån apparat av nåt slag som han satte på husväggen, för att kunna få upp vatten till huset.
Hur den funkade i praktiken, vet jag inte, men att det fungerade, det vet jag.

Jag tycker att det är fascinerande nog, att det finns människor som kan läsa ett sprängschema och förstå hur det ser ut och varför. Hur skulle det ens vara möjligt för en som jag, som inte fixar kartläsning en gång, hahaa…

Däremot så vet jag att jag är duktig på att beskriva saker som ska göras. Och jag vet idag, varför jag gör det. För att även jag, skulle vilja ha det presenterat på det sättet. Men vi lär oss ju alla på olika sätt. Så det som är bäst för mig, kanske inte alls, fungerar för dig. Hm…

Nåja, huvudsaken man vet vad man gör, och håller sig ifrån sånt som är dömt att misslyckas. Det kan man överlåta på andra att göra, dom där, som vet hur, det ska göras. En sak vet jag,  utan att fundera, alla är vi bäst, på nåt. Vad det sedan är, ska jag låta vara osagt.

Ha en fin tisdag, allihop!

Fyrkantiga däck kanske 🤔

Det fick bli lite gårdspyssel igår. Jag började med att såptvätta hästkärret, det har nog aldrig hänt förut, så det var välbehövligt.

Har nog skrivit det förut, men denna kärra, drog Åke och Nicke upp från en snö/grustipp, där någon kastat bort den. Nicke satte sedan igång att fixa i ordning den. Och det gjordes inte över en dag eller två. Nu är den ju nött av väder vind och ålder, så den faller mer under chabby chick, om ni frågar mig.

Han, Nicke svärfar, föll för just den modellen och gjorde även små, sådana. Två stycken, har vi nere i källaren, jag vet inte riktigt vart vi ska ha dom. Den ena större än den andra.


Men vilket jobb han har gjort på dom, det finns till och med fjädring på kärren.


Sedan klubbade jag, att vår lilla smultron och åkerbärs cirkel, fick tacka för sig och dit ställdes nu den mobila eldstaden. Det blev ett litet mer städat intryck, tycker jag. Nicco hade också ett finger med i spelet.


Där vi satt och pausade med kaffe, så sa jag att det håller på vara en jädrans massa hjul på gården. Räknade ihop, lite snabbt, med hästkärret då, att det finns 12 hjul, med 2 bakom garaget, och två bakom husknuten.


Mm, sa Nicco, och sedan räknar vi bilarnas däck också… ehh, då blir det, 6 bilar x 4 däck, och vinterdäck till 4 av dom, ojoj, sa jag, vi måste bryta det runda mönstret. Fyrkantiga hjul, kanske 🤔

Lillnasse har skadat ena klöven, och det såg Åke i lördags, då han lyfte fram grisarna.


Jag hittade den förlorade biten och la upp den på bordet innan jag åkte iväg till Hissjö. Fick följande meddelande av Nicco.


Hahaaa…ja, det var faktiskt inte utan att även jag, tyckte den såg konstig ut.

Här laddas nu, återigen för en lite större eller längre, arbetsvecka. Tråkigt att den börjar med regn, men regnet sätter nog också fart på gräsfärgen och man får bort lite av allt damm.

Ha en fin måndag, allihop!

 

Över i en grisblink 🐷

Av , , Bli först att kommentera 12

Imorgon är det februari, jojomensan, och vad som brukar kännas vara årets längsta månad, försvann i en grisblink.


Skrev om gnäll igår, och påmindes sedan om hur många gånger per dag, gnälls det inte om vädret. Men varför…vem i hela världen besitter kraften att ens ändra på det. Vem gnäller vi för, och på vilket sätt blir vi hjälpta av det.

Det är lika ologiskt eller logiskt, beror på vem du frågar, som detta.


Haha, svarade precis Helena på hennes kommentar i mitt inlägg igår. Och jag håller med, och brukar även säga att man får gnälla. Det roliga blir väl då man gnäller om sånt som absolut ingen kan göra nåt åt.

Man svär åt vädret, men vädret spottar en rätt i fejjan, vinden sliter i ditt hår, åt fel håll och snön slutar inte falla, bara för att du skriker…-NU FÅR DET VARA NOG!!!


Egentligen är det nog inte vädret man är förbannad på, utan konsekvenserna som blir följden av det. Mja, varför ska man liksom ha jobbarpass precis då, varför hamnar det 1 meter snö på vårt tak, vem måste slita ut sig på att ta bort trippel plogkanterna och så vidare… i evighet.

Nåja, jag sa det i början och jag säger det igen. Nu är januari over and done with och även om det förmodligen, alldeles tvärsäkert, kommer att komma mer snö, så vet vi att det kommer en vår, så småningom.

Jag dristade mig till att städa i några kökslådor igår, och vips så var det fint och luftigt i dom. Hittade en tårtspade med graveringen Helga, på. Helga var min svärfars farmor, eller Åkes gammelfarmor.

Och det finns matskedar med bokstäverna C O L och ett litet k med två understreck.


Fick ringa hon som vet de mesta om dom utbredda släktbanden och kunde hon möjligen veta vem som ägt skedarna. Jo, Theresé visste, och hon trodde sig också veta varför ägarens matskedar hamnat i våra lådor.

Han hette Carl Olof Lundmark, k:et på slutet är sista bokstaven i Lundmark. Han var en bror till Nickes (Åkes pappas) farfar. Och 1862 var han bosatt i Levar och var handelsman. Kan ha haft nåt med gästgiveriet att göra. Han hade inga arvingar, så förmodligen var det av den anledningen matsilvret hamnade här.

Matsilver låter flådigt, men det är inga äkta bestick… fast på den tiden, var det nog inte alla förunnat att ha såna fina grejer hemma i kökslådorna.

Fick också veta av Theresé att Oskar var ett namn som användes flitigt. Det var till och med så att en av flickorna fick mellannamnet…tadaa…Oskara. Men nej…lika ovanligt tror jag, som min mormors namn, Sadura 😊

Här är i alla fall en bild på min mormor Sadura och morfar Evert, då dom gifte sig.


Plockade fram det lilla albumet igår, och anledningen till det, skriver jag om imorgon.

Må solen skina på era huvuden, och värma frusna själar. Ha en fin söndag allihop!

Överraskad 😮❓ NEJ‼️

Av , , 2 kommentarer 18

Under djupdykningen fann jag också lite skotillbehör. Och minns tider då jag var barn. Hur pappa tog lite skokräm och skoborsten, då det var dags för utgång till finare ställen, eller utflykter till andra städer.

Då jag tänker på det, så undrar jag om vi idag, är lika ordentlig som då? Och om inte, varför? För egen del är jag, som bekant, lite disträ, så jag skulle komma ihåg att göra nåt, den dagen det krävs lite aktion, från min sida.

Apropå pappa, så hade Elsie, eller Nicke, sparat en sida från Näringsliv, där min pappa och bror, var med.

Visade Nicco urklippet och hon undrade om hennes morfar, ALLTID sett ut på samma sätt. Hahaa, ja, faktiskt, i alla fall från det han blev vithårig. Och det blev han relativt fort. Började med en vit slinga och det säger dom beror på att han en gång i sin ungdom, fick ett träd i huvudet.

Och får man kraftiga slag mot huvudet så kan man ta död på…ja, det som producerar färgen eller vad det nu är som gör att man har färg i håret.

Saker som är vita, typ snö, det har vi gott om idag. Jag har inte hört en endaste traktor som skottat, under hela helgen. Inte heller sett en endaste lastbil fullastad med snö. Trodde det skulle vara skytteltrafik med dom. För det sägs ju ska komma mer 😬

Men visst, jag tror också att dom jobbar det dom kan, och även dom, måste få vara ledig.

Tycker dock det är roligt då folk säger att snö har vi haft förut, precis som om vi blivit överraskad av nedfallet 🤣

Haha, ja, visst har vi haft snö förut. Men vad jag vill minnas så hade vi fyra årstider och snön brukade komma i oktober-november. Inte 1 meter på 1 dygn, i januari. Bild tagen 1 maj uppe i stugan. En inte alltför ovanlig syn. Jag i den gula overallen, så jag gissar på 1975.

Och ja, jag tror inte heller att nån blev överraskad, dom hade ju gått ut med varningar långt innan. Och nu undrar jag HUR, man ska förbereda sig på snöfall? Man kan ju knappast skotta innan snön landat. Eller finns det andra saker man kan förbereda…för vinterdäcken ska ju redan sitta på. Nej, jag går bet på den.

Kolla in den här bilden, tagen i Skellefteå, hahaa…exakt så ja.


Och nu då, till er som missat, så kommer det mera snö, Det ska börja på onsdag och falla ner till och med söndag, Wohoo…snöbollskrig, eller…OH NO…totalt 53 centimeter.


Så nu hoppas jag att prognosen, som den ser ut idag, kommer att ändras till några fler, snöfria dagar, och att dom där snömolnen, gör sitt nedsläpp över havet, eller nåt sånt. Jag kan dessutom inte hålla mig hemma utan ska jobba 8 dagar av 10, så…


Önskar er alla en fin måndag!

Ofungerbart kontra fungerande

Av , , Bli först att kommentera 12

Grattis till alla pappor idag. Våra pappor, Åkes och min, finns ju inte i livet längre, men dagen till ära åker vi och tänder ett ljus på deras gravar.

Min pappa, som hade ett ständigt leende och alltid med nåt på gång 🧡


Åkes pappa, Nicke, eller Nils, som han egentligen hette. Uppfinnarjocke ut i fingerspetsarna. Han hade åtskilliga timmar ute i garaget, både med egna projekt och andras.


Igår kväll blev det äntligen läge att testa lite glögg.

Årets Blossa 2020, mm, mja, då har man testat. Lite tandkrämssmak och kändes rätt stark.


Den här provade vi kall, och den var helt ok, fast kunde fått ha mer julkrydda i sig.


Och slutligen, den bästa hittills. Äppelglöggen. Och hade jag nu varit en glöggälskare av rang, så hade jag köpt den där flera gånger.


Dumleflarnen blev goda och knaprigt sega. Jag lät dom ligga kvar på plåten en stund efter att jag tagit ut dom ur ugnen. Dom där kommer jag att göra fler gånger och smakerna kan ju varieras, Dumle finns ju i olika varianter.


Gillade även pepparkakorna med tranbär. Påminde om Kung Oscars pepparkakor, dom är mina favoriter, lite mer kryddiga än dom vanliga, och knaprigare.


Eldade i vår öppna spis, den här som man bara bränner med olja. Och det blev lite dramatik. När oljan nådde botten och då dom egentligen ska slockna, så började det plötsligt låta som då man stoppar ner köttet i fondue grytan.

Det sprättade olja och fräste. Jag la på släckaren och då jag lyfte av den så kom det förstås ett litet rökmoln. Givetvis drog det lilla molnet ut i hallen och satte igång brandvarnaren. Ut med stolen, upp på den och innan man fick loss den skrikande saken. Puh, snacka om stresspåslag. Ljudet kan ju väcka dom döda, jisses 😱


Men, bra i alla fall, då vet vi att det fungerar 👍

Gick utmed Industrivägen nu på morgonpromenaden, och den här brunnen, kan då inte fungera, den är absolut helt full med dynga. Så…ofungerbar, kan man lugnt säga.

Ha en fin dag, allihop!

Maria Lundmark Hällsten