Etikett: nummer

Vilket buller det skulle bli

Ibland saknar man verkligen en helt vanlig, ordinär telefon, kopplad till väggen, med sin spiral sladd och nummerskiva. Det var inte så mycket som kunde bli fel, då. Möjlligtvis om man fastnade med fingret i nummerskivan och vred en gång för mycket 😀


Jag tror ju, och detta är en alldeles egen teori, att teknikens under, gått så mycket framåt att den inte hunnit med själv. Ibland gör våra (kanske speciellt mina) mobiler egna saker, bara så där, för att dom kan. Eller för att alla nya saker, behöver en viss tid av testning för att ta bort eventuella små egenheter som grejerna kan besitta.

För någon dag sedan bestämde den att jag bara kunde göra villkorligt samtal…typ, och då var det tur att den jag pratade med, lade på luren då vi var klar, jag kunde nämligen inte göra det. Sedan har vi den där ordlistan…jo, den är bra, ibland, då den skriver in ord, man själv använt mycket av.

Men ta nu den gången, Jan undrade vad ölen hette, som jag bjudit på. Jag skrev Bumble Bee, skickade smset och det stod: Bombnedslag. Jaja, och detta var ju inte enda gången, kan jag tala om. Det gäller att vara med, läsa innan man skickar, annars kan det se hur galet ut som helst.

Oboy översatte den till obotlig, kaffe till café, och det här, som jag skickade till Nicco, där det skulle stå, we are going to fika nu, och den skrev: We åre goding till fika nu. Japp, klura på den du!

Nä, satt man där på telefonbänken, så satt man där, och samtalen blev aldrig så där jättelånga, om man nu inte fått lov att ringa riks, till kusin Anna, och vi babblade på i en halvtimme innan föräldrarna började knorra om att det var dags att lägga på. Man hörde hur det knäppte i luren varje gång man påbörjade en ny minut, eller vad det nu var för tider.

Och kommer ni ihåg ljudet? Man hörde direkt om det kom in ett riks samtal, ännu mer om personen i fråga var utomlands. Lite som att prata i en hoprullad tidning 😀
Jaja, man kanske ska vara tacksam ändå, att man har en telefon och kan bli nådd, fast det beror lite på, av vem. Mobilen ringde nyss, ett 08 nummer, och nej, jag brukar inte svara då, eller så svarar jag, låter dom börja prata, och man hör direkt om det är från ett callcenter, då lägger jag bara luren på bordet, så får dom lägga på. Dom brukar sluta ringa då, efter några gånger.

Ska också berätta att jag på skoj, vägde symaskinen igår, den väger 14,5 kilo, fattar ni, och katten flyttar på den…sjukt! Och igår morse då jag öppnade dörren, så var symaskinen flyttad, 5 centimeter, vilket buller om den maskinen åker nerför trappan.

2016-03-02 22.48.10Nu ska jag käka frukost och se reprisen från gårdagens Farmen innan det blir morgonpromenad. Ha en fin fredag, allihop!

Så frustrerande!!!

Av , , Bli först att kommentera 10

Stor uppståndelse på förskolan då vi lämnade av Sally igår, att hon kom sig till skolan åkandes en buss…ända fram till grindarna, jodå 😀

Vi hade sedan siktat in oss på Buttericks i Söderhamn, men tji fick vi, det finns inte där…bara skylten. Fast då gjorde vi Dollarstore istället, var in på Kvantum och köpte bröd och fick oss en lunchmacka. Vi hade nämligen bestämt oss för middag på Pink Ladies i Njurunda, och tidsmässigt, skulle det bli en tidig sådan, så vi kostade inte på oss så mycket till lunch…tur!!!

Jag och Åke tog en Cuban sandwich, och jag kan säga att ingen av oss åt upp, vi orkade inte:

20150907_164724

Nicco tog en kycklingburgare och hon fick lämna, hon med. Gott var det, men dyrt, fast fin lokal, vi gissade att Sally skulle ha trivts därinne, fast hon har ju upplevt the real thing, så det kanske behövs mer för att impa på henne 😀

20150907_162513 20150907_163351 20150907_171736

Och kolla menyn, vad man kan ta köpa, en milk shake, med twist, jo man tackar 😀

20150907_163405

Sundsvallsbron tog vi, inte snålvägen…

20150907_173745 20150907_173734

Lite mörkt och sedan ljust, fast det slutade i alla fall att regna norr om Sundsvall.

20150907_174845 20150907_175521

Sedan stannade vi på parkeringsplatsen Rödviken, just innan Nordmaling. Då vi körde in, kom det en liten kattunge i 120, och sprang ut i gräset, vid sidan om. Nicco ut, och började locka på den, men det var inte lätt att se den, det hade hunnit bli mörkt.

Jag lyste med Åkes mobil och Nicco med sin, sedan spelade hon upp kattljud på mobilen och då svarade kattungen. Vi fick syn på den under ett träd, men det var så vildvuxet så innan Nicco tagit sig runt, hade den kommit under stängslet, mot järnvägen.

Vi var där, i ungefär en timme, lockade, pockade, Nicco var på andra sidan stängslet, och hur hon kom dit, behöver vi inte skriva om här. Det var brännässlor och taggiga buskar, hon fick syn på den igen, men den hann undan. Nicco kämpade hårt, tappade till och med en sko mitt i allt elände, men hittade igen den efter tio minuter. Så frustrerande!!!

Till slut svarade den inte på kattljuden, och vi fick lov att ge upp. Inte kul, men det kändes hopplöst. Vi lade ut varsitt inlägg på Facebook, och bad folk att dela, sedan kontaktade Nicco Djurskyddet, så får vi se om dom kan göra något åt detta. Nicco hade hört att dom har fällor dom kan ställa ut. Hon fick lämna sitt nummer, så får vi hålla en tumme på att kattungen kommer tillrätta.

Man kan dock inte sluta fundera på vart, stackaren den kom ifrån. Har någon haft kattungar i en husbil och en rymde…sommarkatt, nja, jag vet inte, tyckte att den i så fall var för liten för det. Stressad var den i alla, inte så konstigt med allt buller från trafiken, och vem vet, hur länge den varit ensam.

Nåja, som ni hör, det ska alltid hända något på våra resor, denna gången var det då inte bussen som spökade eller något annat av våra ägodelar. Vi intalar oss själva att det var en anledning till varför vi valde just den platsen, och fick syn på kattungen…så får vi lämna det och hoppas på tur, för den.

Önskar er alla en trevlig tisdag!

 

Maria Lundmark Hällsten