Etikett: nybyggnation

”Vad skådar mitt norra öga?” (what beholds my northern eye)

Av , , Bli först att kommentera 12

Gick, med start från Östra Station, till Strömpilen, sedan upp på Sofiehemsvägen och tillbaka mot NUS och sedan ner via Stationen. Blev cirka 9500 steg. Hade inte fått igång stegmätaren så jag fick gissa vart halva vägen var…typ. Nå, det är världsligt, jag vet ju själv VART jag gått, i alla fall. Mitt lokalsinne till trots, hahaa…

Plötsligt, efter vägen…”Vad skådar mitt norra öga?” (what beholds my northern eye). Och vart, förutom i Norrland, då solen skiner och det är lite höstlikt, så ramlar man över något liknande?

Vadå för istappar…NU?? Började givetvis spekulera. Om detta har stått framme sedan nån gång i vintras, och det fortfarande står kvar på gatan, så måste det vara en handlingsförlamad fastighetsägare. Eller…har tegelstenarna ramlat ner nu, som i under senaste dagarna och dom återbrukade en varningslapp för uppmärksamhetens skull?

Jag tänkte i mitt stilla sinne att jag hade då inte velat bo i det huset, om det inte hålls efter, bättre än så där. Såg förresten en hel del, byggnader efter vägen som såg rätt slitna ut. Garage som delvis saknade portar och som hade hälften av platserna tejpade, så ingen skulle parkera där. Igenvuxna trädgårdar med mera. Jodå, jag vet minsann att det kan finnas en uppsjö av olika orsaker, så jag ska inte lägga ner mer av min tankeverksamhet på att klura på det.

Det byggs ju även nytt, lite varstans. Slängde ett getöga (I threw a goat’s eye) på byggnationen vid Östra Station. Fascineras av arbetarna som får agera cirkusartister ibland.

Blir nyfiken på hur slutresultatet kommer att bli. Öbacka Strand och området kring NUS, är i ständig förändring. Såg en bild, tagen 1986 från Öbacka Strand

Och en från 2023

Klicka på bilderna för att komma till en sida som heter snedbilder. Där hittar ni bilder från andra områden i Umeå med omnejd, från åren 1983 till 2023.

Vi, jag och Nicco körde en sen träning igår. Hon kom och hämtade mig med Volvon, så vi åkte dit. Nåt vi vanligtvis inte gör, men ibland så… Gjorde en genomkörare, kändes bra. Det håller på vara dags för dom där rutinerna igen. Träningen har halkat efter lite men det har till största del berott på semester och allt som blev efter den.

Idag blir det fika med en vän, nånstans i Umeå, haha. Samt middag med Elisabeth, min vadslagerska och coola kompis. Jag häpnar alltid över allt hon tar för sig, allt hon kan och allt hon lär sig. Jag är imponerad!!

Ha en fin fredag, allihop, det tänker jag ha!

Jag har hittat nåt!

Jag har hittat en naturlig vindtunnel:

Foto1932 Foto1934

Jag svär, 95 % av alla gånger man kommer och går genom den där tunneln så stormat det, oavsett, hur det blåser i övrigt. Ibland ser man riktigt hur Winstone får kämpa för att inte släppa efter och flyga ett steg bakåt. Likadant för mig med, och håret slår knutar på sig själv.

Men hur kan det bli så där? Har det med all nybyggnation där ovanför att göra, och hur vinden faller sig naturligt (om nu vind kan falla, kanske skulle skrivit hur den blåser eller fläktar, naturligt). Det blir ett jäkla drag i tunneln och akta er då det stormar på riktigt…att gå där då, är ingen lek 😀

Jag vet inte hur det är med er men själv håller jag på vara måttligt till lätt överdrivet less på all blåst, det är ju nästan vareviga dag det ska blåsa. Myggfritt, ja det har vi ju hört några år nu, och det är väl en av dom få sakerna som är positivt, och att det blåser en lätt bris då temperaturen är över 25 grader, också ok, men annars, nä, nu får det vara nog, ”Våga vägra blåsten” (vad det nu kan hjälpa).

Annars vet jag inte vad jag har att meddela från The west side idag, himlen är jämngrå, åt det håll jag tittar nu, kom några droppar regn för en stund sedan, Winstone ligger och sover i soffan och katterna välte ut lådan (igen) klockan 05.30 i morse, med buller och bång.

Så nu arbetar jag på en ny plan, hur jag ska säkra upp kattluckan på ett bättre mer effektivt sätt *tänkatänkatänka*. Kanske viktigt att jag skriver att dom inte vill upp, för att dom vantrivs därnere, nej, Enya hänger ofta där efter att hon käkat sin mat och kollat läget på mellanplanet. Eloise är nog boven i dramat, och ALLT hon är ute efter är mat.

Så släpper jag upp dom, klockan 7, så springer hon och jagar mig tills jag serverat maten. Spelar ingen roll då jag öppnar dörren, tidsmässigt. Däremot försöker jag sprida ut deras måltider, en gång på morgonen och en till middagstid, så jag vill inte ge dom för tidigt, för då är det samma sak på eftermiddagen, det ska börja skrikas och jagas 3 timmar innan mat.

Enya är ju också jätterolig, hon älskar blöt mat, det får hon då, ibland, och hennes njurproblem kräver då en viss typ av mat, den är inte billig. Så ger jag henne en påse, hon vräker i sig allt på 5 minuter och sedan kräks hon upp det…jättekul!!! Det kostade väl en 3 påsar innan jag insåg vad problemet var, så numer, får hon bara en dutt av blöt maten och sedan får hon allt vackert vänta, snacka om hetsiga katter, allt ska ske med en gång.

002

008

644186_10151255991178132_1089688378_n

Önskar er alla en fin tisdag!

 

 

Maria Lundmark Hällsten