Det här dök upp i TikTok flödet igår, klicka på bild för att se klippet och ha volym på.

Har säkert skrivit det förut men… Där, på 90 talet, då vi bodde i lägenheten på Näckrosvägen och Theresé hade sitt rum bredvid teverummet, och hon var ägare av en mobiltelefon. Så kunde vi, titt som tätt, bli varse att sms var inkommande, nån sekund innan hon fick signalen till sin mobil.

Åke hade nämligen en Polisradio, som stod på, all tid han var hemma (ja inte på natten men). Och där kom detta ljud då det var ett inkommande sms på gång. Jag och Åke hann ropa ÄSSMÄSS, innan hon ens visste, att det var på gång. Haha, sjukt irriterande, i know.

Och jag minns att min klockradio jag hade då vi bodde på Mariehemsvägen, lät exakt likadant, men där tror jag att det var Polisradion som störde. Alternativt var att nån granne fick nåt sms…who knows?

Med det klippet och minnena så tänker jag på vanor och att man nån gång inte tror att saker kommer att förändras. Men det gör dom, och när nåt sånt där dyker upp så påminns man om hur det var, och hur det är idag. Utveckling, kallas det visst. Ibland till det bättre, ibland till det sämre.

Det som oftast blir negativt med att saker förändras är att det många gånger är personen som drabbas, inte själva grejen. Mobiltelefoner, för att ta ett exempel. Här vet jag ju diskussionerna som gick då Nicco gick i fyran, eller femman på Hedlundaskolan.

Skulle barnen ens få ha mobilen på skolan, skulle fröken få lägga undan dom i lådan under dagen, fick dom användas på rasten. Ta den diskussion då, kontra idag. Nu dumförklaras man nästan om man inte har en mobil. Och dom flesta jobb kräver att man ska kunna kontaktas oavsett, tid och rum. Detta blir då på bekostnad av oss människor. Negativ effekt, med andra ord.

Sen hoppar vi över till mat och sånt vi älskar att stoppa i oss. Jag har ätit samma frukost i 1 år, och tänk, jag är inte less på den överhuvudtaget. Men…skräcken då jag plötsligt inser, att dom där flingorna kommer säkerligen inte finnas för evigt. Dom finns inte heller på alla matvarubutiker så jag brukar köpa 2-3 paket då jag liks hittar dom, men vad gör jag den dagen dom försvinner från hyllorna?

Tänk alla glassar och smågodis som fanns på 70 talet, vart finns dom idag. Och den största frågan av alla, VARFÖR plockades dom bort om dom nu var, allas favorit, nummer 1??

Nej, fundera inte på den, det blir bara jobbigt för man begriper det ändå inte.

Ett glassminne som kommer att leva kvar, är alla glass strutar min farmor stod och fyllde med 3 smak glass och chokladsås på toppen. Det är gott, än idag, men inte riktigt samma sak som då, fast…

Skrev ju tidigare att Theresé fixat nåt med Linus på Linjen, han måste då i alla fall vara odödlig, eller hur, haha.

Hann bara få dit killen på ena sidan av bilen men det ska upp en likadan, på förarsidan också. Tack Theresé

Ha en toppen torsdag och håll en tumme för att jag ska passa i min nya frilla som jag bestämt att jag ska fixa…idag…gissa om det är gruvsamt. Men ok, går det åt skogen får jag börja med keps, då vet ni.

Marie Tillman