Etikett: ögonen

Vad är rättvisa egentligen?

Av , , 2 kommentarer 13

Satt i köket och plötsligt såg jag en liten trädgårdsmästare i blomkrukan. Kan ni se vad jag såg?

Om inte kan jag förtydliga lite. Satte hatt på skallen och markerade hans armar

Inte helt utan att man börjar undra hur man kan sitta på samma ställe men man har inte lagt märke till en sak/grej, tidigare. Fast man måste ha sett det, men man har inte reflekterat över det. Så, från ingenstans, poppar det upp nåt sånt här. Är det att man inte hade rätt mind set förra gången ögonen vilade på plantan?

Apropå bilder, visst har ni sett dom där 3D bilderna som man ser lite nu och då. Där man ska ställa om sina ögon till ett annat läge för att kunna se saker man inte uppfattar genom att bara titta vanligt på den? Här har ni en sån bild, ser ni vad som gömmer sig där?

Vet inte om alla kan ställa om synen och slappna av. Kanske är ett problem om man har en viss typ av synfel. Jag tycker i alla fall att bilderna är helt fantastiska, på den bilden här uppe ser man 3 små kaniner/harar, med olika vinklar. Ni kan klicka på bilden för att komma till sidan där jag hittade den. Finns fler bilder där och en förklaring på hur man lättare kan se den i 3D effekt.

Theresé skjutsade mig till Bokklubbs träffen igår. Jag hade ju skrivit upp mina tankar om boken vi läste, så jag läste upp dom, bara så där, rätt upp och ner. Här kommer den till er med, ifall ni vill ha boktips och kanske inte tycker som jag

”Boken, ”är mor död” av Vigdis Hjort, föll mig inte riktigt i smaken. Fotnot: Här kan ni klicka på bilden för att lyssna på en annan recension av boken.

Känner mig som värsta kritikern, för det är knappast första gången jag sagt dom där orden.

Det jag först och främst störde mig på, var ordet ”mamma”, som var konstant återkommande och det var svårt att inte haka upp sig på det. Det kan ha varit av den anledningen jag kände ett motstånd, redan från början.

Fast sen så fick jag möjligheten att luncha med min kusin Anna. Vi pratade lite lätt om bokens innehåll och jag ändrade min uppfattning till en viss grad. Anna påpekade nämligen att innehållet fått mig att tänka i olika banor runt min egen mamma och vår relation.

Dels vad den har varit och vad den har blivit. Även jämförelsevis vad mina syskon har för relationer och hur min mamma, ser på dom. Vi har alla våra olika uppgifter, jämte mot henne. Och det tror jag vi alla har, som har syskon. Vad är till exempel rättvisa?

Du har en som tar hand om föräldrarna som bor nära och anses ha tid. Sen har du den där som kanske bor så pass långt ifrån att den antingen inte räknas med, på samma sätt och det kan vara negativt. Eller så höjs den personen till skyarna och det ska vara så speciellt då den äntligen kommer hem för att hälsa på.

Boken blir ju på det sättet rätt intressant ändå. Hur tänker vi egentligen, hur skulle vi ha gjort och kunde den här mamman i boken, agerat annorlunda? Varför fastnade hennes lillasyster med deras mamma och varför skulle föräldrarna bestämma över dotterns val av yrke och vad hon ville göra med sitt liv? Kändes som om föräldrarna var känslokalla, och tänkte på hur saker skulle ses utifrån. Dom ville vara den perfekta familjen, men det kostade och det höll inte heller.

Jag tycker återigen att boken kunde ha varit kortare. Fast, jag förstår också att man kan uppfatta boken på ett annat vis om man läser den själv. Betygsättningen, mja…jag lutade åt en 2:a av 5 möjliga men landar ändå i en 3:a.

Vi kanske skulle skriva en egen bok om våra mammor (en gemensam novellsamling). Antingen börjar jag och döper den till ”Min Morsa” och inom parentes (och era mammor), haha… Fast med det sagt, vi har nog alla stoff om våra föräldrar, både spännande händelser, sorgliga, häpnadsväckande och roliga, så vi kunde fylla en hel serie med böcker, om vi hade lust.

Vet att vi på vår första träff, pratade om en stafettpinne. Där tanken var att en av oss väljer nästa bok, och sedan får den personen börja vår nästkommande träff med vår uppfattning om boken. Vet inte om ni tycker att vi ska plocka upp den pinnen. Ni kan ju diskutera hur vi ska göra och med det så lämnar jag mitt förslag till bok.

Jag väljer Städerskan av Nita Prose. Boken utsågs 2022 till Årets bästa spänningsroman av läsarna på Goodreads.” slutcitat

Jag var väldigt kortfattad i mitt utlägg, och det är kanske det som är roligt då vi ses. För efter alla sagt sitt och man pratat lite om hur och varför, och ska man tolka det si eller så. Så lyfts boken ändå, lite mer. Jag ser på ett sätt, nån annan har tolkat in andra värderingar och händelser på ett annat sätt. Då blir man ändå mer påverkad och ögonen öppnas lite mer.

Jag tror också att jag ska läsa på lite om både författare och bok, innan jag läser/lyssnar på nästa. Då har man ändå lite på fötterna och kanske nån typ av förväntning med. Städerskan som jag föreslog, valdes denna gång. Jag har påbörjat den, så det var kul att den fick komma med. Ska bli roligt att höra vad man tycker om den och hur andra analyserar den. När jag lyssnat klart så ska jag skriva ner med en gång, mina egna tankar. Lättare att komma ihåg då hur man tänkte och varför.

Theresé hade bokat in en påse med mat från Taj Mahal.

Det finns en app som heter «too good to go.» Man kollar vilket ställe man kan hämta saker som ska kastas men som egentligen är för bra för att slängas. Och då kan man få tag i en billig lunch/middag eller godsaker. Jag laddade ner den nu

Den maten hämtade hon ut då hon skulle plocka upp mig igen så…från hämtning av mat, till hämtning av mig och hem och käka middag.

Gott…ehh, mja, aningens starkt, smaken var det inget fel på. Skulle jag klaga på nåt så var det väl presentationen. Här kändes det som om dom bara hivat ner lite av en gryta till en annan gryta med ett tredje inslag av nåt annat. Eftersom man även äter med ögonen, så försvann lite av den upplevelsen. Men jag tror absolut att jag ska testa fler saker, fast väljer nog ett annat ställe, nästa gång.

Dom har till exempel nån påse från Ikea idag, då får du mat till ett värde av 90 kronor men betalar vara 29 spänn. Inte så tokigt ändå, prismässigt och najs om man har dåligt med fantasi.

Steg upp i arla morgontimme eftersom jag jobbar dagpass, och har världens näst längsta startbana. Det är absolut inte samma sak som på den tiden man var ung och gick i skola eller hade nybörjat jobba. Då räckte det med att klockan ringde, man steg upp och drog en kam genom håret, ibland åt man inte ens och sedan var man utanför dörren. Klokt, mjae, men snabbt 😅

Ha en fin fredag allihop!

Worst case scenario

Av , , 2 kommentarer 8

Så var det lördag och en fin sådan. Jag gick en promenad med Winstone nu på morgonen och hade i förebyggande syfte fällt ner byxbenen till skorna, det hade jag inte behövt, det var ju varmt som sjutton. Så väl hemkommen blev det byte till andra, kortare byxor och jackan lär jag inte ta på mig då jag går ut och sätter mig efter bloggandet.

Vädret passar alldeles utmärkt med tanke på vart vi ska inta middagen ikväll, ute på ”gammgården” med ”gammgrannarna”. Dom ska äta ”sur-mat” och jag tar med räkspett, köttspett och sallad, till jag och Åke, och givetvis nåt gott att dricka, vad annars 🙂

När jag och Winstone nästan var hemma så cyklade det upp en herre vid sidan om oss, så sa han med djup röst: Jag vill bara önska dig och din hund, en fiiin dag och en mycket trevlig helg!!! Jamen tack detsamma, du, sa jag. Jaa, sa han, han är ju så vit och fin, hunden. Så försvann han i fjärran, utan att ha vänt sig om en sekund.

Det är ju sällan man pratar med okända människor, att ge komplimanger eller bara önska någon en trevlig dag. Och ändå behövs det ju så lite för att kanske göra någon annans dag lite bättre.

Jag tittar aldrig någon okänd människa i ögonen, aldrig… och jag tänkte på det igår eller i förrgår då jag var ute och gick. När man inte möter någon annans blick så inbjuder man heller aldrig någon till att prata med en, jag vet, och det var från början medvetet av mig, jag vill inte, eftersom jag inte känner igen människor så tyckte jag ju att det blev pinsamt om någon hejade.

Då skulle jag ju inte veta om dom sa hej för att vi kände varandra eller om det bara var för att…hm, ja, jag kanske skulle testa att ändra på det, för att se vad som händer, worst case scenario är ju att jag hejar på någon jag inte känner, men dör jag för det??? Knappast 🙂

Så nu önskar jag er alla en fin lördag (utan att behöva titta er i ögonen) och om vi någon gång träffas i det riktiga livet, kan det hända att jag säger hej till er, vem vet, vi får se.

Foto0162

 

Halvblind och fattigare

Av , , 2 kommentarer 4

 

God morgon! Jag har under tre dagars tid haft salva i ögonen, ja, jag har vaglar i bägge ögonen och är så där lagom road av det. I måndags var jag och köpte en salva som ska in i ögonen morgon och kväll, under tre dagar. Nu är det äntligen över, tre dagar har passerat.
 
Det är inte speciellt kul att gå omkring i en dimma, man gör allt för att kunna se ordentligt. Men jag kan inte påstå att det var någon dunder medicin. Nä, den största och mest irriterande har vuxit så nu gör den så ont att jag får ont i skallen av den. Däremot har dom andra lagt sig lite latent sådär, och kommer garanterat att poppa upp vid något annat tillfälle.
 
Nu kan man fundera lite över allt slöseri det är med mediciner, salvor och annat hopkok, som finns. Den här tuben som nu har gjort sitt skulle garanterat räcka till tre personer till, med samma dosering:
 
Sen vet man ju att detta inte är något specifikt med just den här salvan, det gäller ju massvis med mediciner som vi får hämta ut på våra apotek och droghandlar, man använder hälften och sedan ska resterna lämnas tillbaka för att förstöras, eller vad dom nu gör med all överbliven medicin.
 
Jaja, jag är i alla fall glad över att slippa sk-ten, nu har jag gjort mitt för att bli av med vaglarna.
 
Igår blev jag upplyst över något jag faktiskt inte vetat om. Jag såg att min utbetalning från a-kassan skulle bli några hundralappar mindre än vanligt och försökte genast få tag i någon jag kunde fråga om detta. Sökte efter kontakt på hemsidan men där fanns enbart ett ställe där man kunde skicka mail. Jag gjorde naturligtvis det och var rätt så irriterad över att det inte fanns något telefonnummer ute.
 
Jag sökte ändå vidare och se, på unionens hemsida, inte på a-kassans sida, så fanns ett telefonnummer till a-kassan. Jag ringde upp och frågade vad dom nu hittat på, jag dubbelcheckar nämligen ALLTID mina kassakort så dom ska vara rätt ifyllda för att slippa trassel. Fick till svar att jag nu har stämplat i 200 dagar och då sänks ersättningen från 80% till 70%. Ok, sa jag, tack så hemskt mycket, då vet jag.
 
Snopet, men det här har säkert stått att läsa lite överallt, det är förmodligen så att jag inte idas läsa om det för det är så mycket annat man har i skallen då man blir arbetslös och aldrig får man heller veta eller läsa något positivt.
 
Jag kommer nu att få 800:- mindre, varje månad.Vad jag undrar över, när dom nu har bestämt att det ska vara så här, är om dom tror att det blir billigare att leva efter 200 dagar på ett stämpel bidrag? Eller tror dom att jobben då helt plötsligt dimper ner precis lika många som vatten dropparna som föll igår. Man får så svårt att välja vilket jobb man ska ta att man kan bli utbränd av bara tanken (skrev hon och himlade med ögonen på ett *ironiskt* sätt).
 
Näpp, det är bara att gilla läget, som vanligt. Sen ställde jag två frågor i mailet jag skickade till a-kassan, tror ni dom dög till att svara på mer än en fråga? Nä, det kunde dom inte och här har jag kopierat mina frågor och deras svar:

 
Gick in på Internet banken idag och ser att jag kommer att få en utbetalning imorgon men det saknas pengar. xxxx:- är vad jag får för två veckor, morgondagens utbetalning är på ca xxxx:- . Jag vill veta av vilken anledning? Alla dagar var ifyllda som arbetslös, och det vet jag med säkerhet eftersom jag ALLTID, kollar en extra gång innan jag skickar i kortet, för det är inte första gången det strular.
 
Sedan vill jag veta varför det inte finns ett telefonnummer som man kan ringa, utsatt på hemsidan?
 
Hälsningar//Maria Lundmark Hällsten
 

 

Hej,
Då det har gått över 200 dagar av din ersättningsperiod har din ersättning gått ned till 70 procent av din normalinkomst.
 
 
Vänliga hälsningar

 
Det lustiga är ju att så här har dom gjort flertalet gånger tidigare, dom kan inte svara på mer än en fråga i taget, undrar just varför.
 
Idag ska jag ut med Kerstin, hon och Janne har flytta tillbaka från stugan nu så då får jag sällskap på promenaden. Önskar er alla en fin dag!
 
 
 
 
Maria Lundmark Hällsten