Det blev favorit i repris igår. Med andra ord, vi satt ute och lunchen fick även den, bli precis där vi var.

Ett grannpar gick förbi och stannade upp och pratade lite. Vi kom att prata om Rödängs Trädgårdar, området nere vid Västerslätts industriområde (där jag valde fel väg för nån vecka sedan). Att det skulle bli mycket folk som skulle passera här, på ”vår” gata i schtaan, när lägenheterna blivit klar och sålda.

Jag sa att jag hade hört eller läst, att det skulle bli hyresrätter, tack vare ränteläget och dom hade svårt att sälja lägenheterna i dagsläget. Dom blev lite förskräckta och tyckte att det inte lät bra. En hyresgäst, enligt dom, är inte lika mån om område och deras boende, som en som äger stället där dom bor.
Mja, vi vet väl allihop, att det finns människor av bägge sorter i alla slags boenden, inte tu tal om det. Men jag förstår vart deras rädsla, kommer ifrån. Man tappar lite av kontrollen. Hyresgäster rör kanske mer på sig och dom kommer och går, mer än en som köpt sitt boende.

Ja, vi kan ju gå till oss själva. Och vår lilla lägenhet som vi hyr ut, ibland. Det känns inte roligt att hyra ut, till främmande människor. Varför skulle dom värna nåt speciellt om vårt hus, det är ju inte deras. Skulle man börja göra en lista på saker, dom inte får göra däruppe, eftersom vi själva, inte skulle göra dom, så blev man väl knäpp. Lite som denna man som provade lägga ut en annons på uthyrning.

Det blev lite igenkänningsfaktor på den…

Apropå Rödängs Trädgårdar, så blir det, oavsett om jag hört rätt eller fel, totalt 440 lägenheter, utbudet kommer att vara både hyresrätter och bostadsrätter. Tornet kommer i dagsläget att bygga 226 hyreslägenheter.

Sen är det nog väldigt stor skillnad på vart man bor. Ett nybyggt område, med fina omgivningar, kanske man känner sig stolt att bo på. Man tillåter inte förfall, utan blir med i en gemenskap. Kontra om du flyttar till ett place i förfall, vem orkar då bry sig. Därifrån vill man väl ta sig så fort som möjligt. Tänker att det vilar ett stort ansvar på fastighetsägarna.

2 timmar efter middagen, som bestod av en kycklingsallad alá Maria. Så gjorde jag mig en 35 minuters promenad utan hund, i omgivningarna. Har skött mig exemplariskt, om ni frågar mig, med vår hittepå fasta. Så döm om min förvåning, då benen nästan inte bär mig uppför trappan då jag kommer hem.

Testar blodsockernivån och jodå…

Nu blev jag less på riktigt. Hade jag ätit något dumt, så hade jag köpt det, men nej, det hade jag inte gjort, inte ens på 9 dagar. Så jag satte mig och skrev om detta och skickade till min vårdcentral. Vill att dom kollar upp mig och jag vill också veta vad som händer, rent fysiskt då man får såna här blodsocker dippar. Man blir extremt trött efteråt.

En annan tanke slog mig också. Vet inte om det står i min journal att jag har hypoglykemi. Och om det inte gör det, kan väl det vara dumt, ifall det händer något annat som kunde vara en del i det. Well well, vi får se vad jag får för svar.

En kollega ville byta ett pass med mig så jag jobbar idag, blri ledig på torsdag, men jobbar istället lördag. Jaja, det får väl gå. Ibland är det bra med rotation så man inte enbart, går på rutiner.

Ha en fin dag, mina vänner!