Hade jag tur igår eller vad. Först var jag ju upp på Mariehem, till mina föräldrar. Jag hade ju talat om för morsan att vår dammsugare hade gett upp så då åkte dom och köpte en ny till dom själva och jag fick överta dammsugarnas Rolls Royce.
Vi har aldrig ägt en dammsugare som varit så här bra, eller jo, den allra första som vi fick för 25 år sedan, det var också en värsting som sög fast mattor och diverse saker åkte in i den. Den här verkar vara exakt lika bra men med fördelen att man kan ändra sugstyrkan med sex olika lägen. Perfekt, nu slipper jag peta in katthåren i röret, jag slipper till och med stå på knä med klädvårdsborsten för att ta bort katthåren från rumsmattan, nu fixar vår nya dammsugare det.
Sen kom min käre make, Åke hem. Han hade varit och köpt en försenad födelsedags present, detta fina halsband och dessa coola örhängen, jag har aldrig sett såna förut.
Idag skiner solen och apropå en skinande sol så kom jag ihåg en gång för längesedan. Vi, dvs jag, Åke och Theresé (detta var före Niccos tid), var uppe i stugan på sensommaren. Vi satt ute där på kvälls sidan och noterade ett flammande gult/rött sken, på andra sidan sjön, uppe på berget.
Ju mer vi tittade desto säkrare blev vi på att det var en skogsbrand. Fast vi kunde inte begripa hur det kunde brinna däruppe, in the middle of nowhere, inget hus finns det där och det ligger dessutom en två – tre kilometer från vägen.
Nå, vi beslutade oss för att ta bilen och åka dit och kolla läget, innan vi ringde brandkåren. Det var en himla tur, att vi gjorde det. När vi äntligen kom oss runt hörnet på berget så uppdagades det vad skenet var för något…soluppgången. Men så fånigt, att vi inte hade sett eller kunnat lista ut det. Men jag har aldrig förr eller senare sett ett sådant sken, så för mig var det nog inte så konstigt att det blev en del huvudbry.
Och med dom orden önskar jag nu er en fin dag.
Senaste kommentarerna