Etikett: ostbit

Ett nytt yrke???

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Igår när vi satt ute så sa en av grannarna att hon varit till läkaren, hon har problem i ett knä. Då hade dom kommit in på ämnet fötter och hur viktigt det är med skor osv. Hon skulle då tala om att hon lämnat in ett par skor till skomakaren, men kunde för sitt liv inte komma på vad det hette, skomakare alltså, så hon sa att hon varit till sko terapeuten. Haha, den var ju bra, jag undrar bara vad en sån arbetar med, egentligen. Kanske vore ett yrke att satsa på, som egen företagare.
 
En annan rolig sak som vi såg på tv för några kvällar sen, var i programmet, Cops. Vi såg inte början utan kom in mitt i handlingen, där är då en kvinna, i gissningsvis 60 årsåldern som letar efter hennes löständer. Hon står ute i trapphuset och säger att tänderna ligger på taket. Vi fattar ingenting, hur stackarn har tänderna hamnat ute på ett tak???
 
Någon har ringt om ett bråk, säger en av poliserna. Nej säger kvinnan, det är ju jag som har ringt, jag vill ha igen mina tänder. Ingen tycks få någon klarhet i vad som hänt tills dom kommer in i hennes lägenhet.
 
Där sitter hennes man och han ser så där lagom nykter ut och han förstår inte ens vad dom pratar om. Till slut, efter många om och men, så berättar dom båda en historia som överensstämmer med varandras.
 
Dom hade börjat tjafs om en ost, som hon ville att dom skulle spara till matlagningen, men mannen ville äta upp den. Då han ledsnade på tjatet så trycker han in en ostbit i hennes mun, hon spottar då och ut ur munnen flyger ostbiten, fasttuggad i hennes löständer, dessutom råkar fönstret vara öppet och alltihop åker ut genom fönstret. Nedanför finns ett litet tak och förmodligen har tänderna samt osten hamnat där.
 
Vilken grej, jag kunde inte låta bli att skratta och tänk om dom inte landat på taket utan dunsat ner på gatan framför förbipasserande människor, vad skulle dom ha tänkt. Ja, alltihop slutade då med att dom stod i fönstret och skrattade, så det var inte så allvarligt.
 
Ni får ha en bra dag, det tänker jag ha!
Maria Lundmark Hällsten