Etikett: Ove

Tissel, tassel och pajkastning

Av , , 2 kommentarer 12

Då var denna säsong av Robinsson över. Rätt vinnare? Ja, om dom som gick till final, absolut, Av alla som var med, njae, inte enligt mig. Då hade CENSUR gärna fått stå på prispallen. Nu ska det diskuteras, blötas och stötas om alla fusk moment. Jag tycktes då själv kunna se några ”fusk” som aldrig nämnts, så det väljs ut vem man tycker det ska skrivas om.

För all rättvisas skull borde alla deltagare i Robinsson, från dag 2, få lov att skriva upp i vilken ordning man sätter den man helst ser som vinnare. Den listan kan man uppdatera vid varje Öråd, men dom som åker ut på första, andra och tredje och fortsättningsvis, deras val gäller hela vägen.

Och på det sista Örådet, räknas dom viljorna/önskemålen ihop och det är dom som sedan avgör vilka 3 som blir finalister. Inte dom sista 5-6 personerna som åkt ut, som kommer tillbaka och slänger skit i ansiktet på dom som sitter där.

Nåväl, nu behöver man inte bry sig om denna säsongs tissel, tassel och pajkastning. Dom är nästan allihop, lika duktig på att ”spela det fördömda spelet”, ljuga och gå bakom ryggen. Men svära sig fri från allt dumt dom själva gjort. Synd att det är vad det handlar om till största delen. Fast det är väl kanske lite som att se Solsidan. Vi känner alla en Alex, Mickan, Anna, Freddan eller Ove.

Alla är överdrivna karaktärer. Några skrattar man åt och andra håller man på få gallfeber av. DET, mina vänner, är kanske huvudsyftet med alla dokusåpor och realityserier.

Hämtade Tina på tågstation igår kväll. Middag, kaffe och prat. Vi är rätt så oplanerade inför hennes besök här, men vi behöver inga större planer än fika på Nybro, solhäng, en sväng med Camaron sen får vi se vad det blir. Kanske nån tripp nånstans i närområdet eller om det bara blir chill. Vi har en tid att anpassa oss efter, mitt järndropp imorgon.

Ha en fin tisdag, allesammans!

Ni som vet…VET *nickar*

Av , , Bli först att kommentera 14

Spara ström, ska vi göra. Själv skrev jag att våra mysbelysningar skulle vara släckt under veckorna. Som ett bidrag till den enorma stacken av energispar, som vi alla skulle bidra till.

Idag läser jag detta ur en artikel på vk.se och jag citerar:

”Att ha adventsljusstakar, julgran och julstjärnor tända i fem timmar per dag under hela december drar lika mycket el (om det är led-lampor) som en varm dusch på 2,5 minuter.” slutcitat


Det står även i artikeln att visst är det bra att vi släcker ner onödiga lampor, för skulle alla göra det, så är det jättebra. Men det är varma duschar och värmen i våra hus och lägenheter, som gör den största skillnaden.

Det innebär då att vi får hasa runt i filttofflor, jätte filtar runt axlarna och vantar på händerna.

Men det återstår att se. Visst kan vi sänka värmen i dom rum vi inte använder frekvent. Det brukar jag göra ändå, så på västfronten, intet nytt.

Jag bakade en citronkladdkaka igår, och pimpade den lite innan i gav oss på den. Energisparade då ugnen ändå stod på och gjorde några chokladkola kakor.

Efter fikat tog vi en 30 minuters paus innan vi gav oss iväg till Norra Kyrkogården, för att tända ljus. Mycket bilar, mörkt och regn likt, men vackert.

Vi hittade pappas grav lätt som en plätt, även Nicke, Elsie och Oves.

Däremot blev det lite svårare att lokalisera Tex och Pirjos gravplats. Jag gick på bilder i huvudet, åt vilket håll vi gått då dom bar kistan efter Pirjo. Och åt vilket håll stenen skulle stå. Mitt bildminne var det inget fel på, efter en del spring upp och ner, hittade vi rätt.

Hade även ett ljus till Kerstin, men där gav vi upp, i kyla och småregn. Jag ska åka dit nån dag i veckan istället, och leta. Här blev det dock lite roligt då vi skulle hem. Åke, Sally och Emma gick iväg lite före, jag fotade ju hit och dit.

Har mitt sikte inställt på bilen…ish. Men då jag plötsligt får en träbro under fötterna, så vet jag är jag är på fel väg, lik förbenat. Jag som var så tvärsäker på att jag visste vart jag skulle. Och dessutom lite kaxig och stolt att minnet inte svek i vårt tidigare letande. Nåja, det var inte svårt ändå, hade ju varit värre om jag varit inne på Arlanda 😅 Ni som vet…vet.

Idag är sista dagen på Sallys höstlov. Och i eftermiddag ska jag se till att få henne på rätt tåg hem. Nicco har i alla fall lovat, vid ett svagt tillfälle, att hon kunde följa med till stationen. Vi får väl se vad de blir av det hela.

Ha en fin söndag, allihop!

Helt legalt, om man heter Maria

Av , , 2 kommentarer 15

Teven slås på direkt Åke är uppe på fötterna. I vanlig ordning är det 10an som gäller, och denna morgon var det Ice Road Truckers. Långtradarchaffisar som ska över en is, för att kunna leverera godset. Den ständigt återkommande frågan är om isen ska hålla, eller om det blir deras sista körning…ever.


Spänningen är olidlig, det knakar och brakar, chaufförer kör med öppen dörr, för att ens ha en chans att hinna hoppa ut. Fast då dom visar i tecknad variant, vad som händer om det bildas en undervattensvåg, som sedan gör att isen brister, så spelar det nog ingen roll. Det är som kört.

Fast man kan fråga sig hur åkeriet har råd att skicka ut bilar och chaufförer med såna marginaler? Och vem sitter bredvid och filmar? Ibland på sätet, ibland filmas det utanför då bilen passerar och idag var det till och med under isen.

Jodå, nog fattar jag att man kan klippa och fejka, även sanna historier. Men här är det samma sak, varje avsnitt. Ponera att deras dagar faktiskt ser ut så där. Stress, oro, kommer dom att komma hem, måste dom ha dörren öppen för att klara livet om olyckan är framme?

Varför har då ingen vidareutvecklat bilarna dom kör med. Nånting under långtradaren som gör att dom flyter, eller inte sjunker lika snabbt. Kanske vidareutveckla krockkudden till något större? Kan man installera en katapultstol, som löser ut? Eller ett tak på hytten som blåser av och chauffören har nån typ av flytväst på sig under körning? Ja jag vet inte, men vad som helst borde rimligtvis vara bättre än det dom visar upp.


Om allt är sant, att detta är deras vardag, så måste dom ha en skyhög lön, och det har då åkeriet råd med också, eftersom dom kan förlora både bilar, chaufförer och last på en nanosekund. Undrar vad deras fraktpriser ligger på då? För nånstans ska pengar in, och ingen gör något gratis, i guess.

Nå, jag spånar bara, så här på lördag morgonen. Umeå Open 2022 är nu i full rullning. Dom fick vädret med sig denna helg. Här har jag bara printat från filmsnuttar som Mats Alfredsson lagt ut, så ni får en hum om hur det såg ut på morgonen.

Så kul för dom och så surt att det inte fick bli av då det var tänkt. Men, som sagt, det får bli kommande år istället. Håller sig regnet borta idag, tänker jag, tammetusan, ut och dra en repa här hemma, så de så. I ren trots 💀

Städade lite i Flamingorummet, the pink one, igår. Undrar varför bäddsoffan är utbäddad 🤔

Hängde upp ett påslakan som gardin, jodå, det kan man göra om man heter Maria.

Flamingo temat är något som Tina får representera, eller vice versa, flamingos och Spanien, är Tina för mig.

Kul att det var Flamigos på denna lilla pryl. Åkes storebror Ove, gav den till Åke i julklapp, nån gång 1963-65. Han hade beställt ett gäng från dåtidens katalog, Hobbex. Tänk att den ens finns kvar.

Jag tömde även skrivbordet som står i skräprummet man måste igenom för att ta sig till det inre rummet. Första gången jag faktiskt sett hur skrivbordet ser ut. Måste vara ett gammalt bord, sa jag till Åke. Med såna där stålben.

Ja, han och Ove hade det då dom var barn. Skivan är dock utbytt till en stadigare sådan. Men här känner man absolut skillnad på Ikea/Jysk/Mio och deras bänkar och bord med lådor, kontra detta gediget byggda skrivbord som inte slekar nånstans.

Oj, och här låg en vevaxel inne i hörnet.

Och en gammal bilradio, gissar jag…

Bad Åke fixa en grej så han kunde borra fast resväskan vi fick av Theresé i födelsedagspresent, i stativet från ett värdelöst brickbord, jag hade. I love it 😍

Jaja, jag ska inte grotta ner mig i allt skrot. Utan nu hoppas jag att ni alla får en trevlig, regnfri lördag, utan oljespill!

Skrollarfingret tvärnitade 👈👉👆

Av , , 2 kommentarer 14

Så var Farmen avbetad och nu i söndags, Robinson. Mina favvo frukostprogram. Jag kanske gillar dom för att man kan se dom, irritera sig på folk, skratta åt dom, ifrågasätta, men sen stänga av teven och glömma, om man vill, glömma.

Ser att det är betydligt fler än jag som retar mig på finalen i Robinson, där den som fick upp elden först, blev den som förlorade. Men bägge två som gick till final, tog i repet som skulle brännas av, och då repen rördes, gick dom av.

Där hade det väl varit schysst om det varit övertydliga regler om vad som gällde. Men, jag behöver egentligen inte bry mig om det. Kommer förmodligen att ha glömt bort denna säsong av både Farmen och Robinson, innan det är dags för ny säsong. Det är inget som ligger kvar och pyr, precis.

Men så satt jag här och rörde om i frukostflingorna och funderade på vad jag nu skulle kika på då jag sitter och äter frukosten. Började skrolla bland serierna och mina ögon stannar och skrollarfingret tvärnitar, där är ju desperate housewives. Serien som började sändas här i Sverige, 2005.

Jag absolut älskade denna serie och alla karaktärer. En roligare version av oss alla, tänker jag. Vi har väl en blandning av både sorglöshet, lyckligt ovetandes, supersmart, övertänkande, dumsnäll och nyfikna.

Tänker också att den serien liknar vår, Solsidan. Fast där är karaktärerna snäppet värre, haha. Men jag tror och hoppas att ingen av oss, är, en renodlad Ove. Men förmodligen är eller har vi allihop, en släng av dom, i oss.

Apropå hur vi alla kan vara nåt, så passar ändå inte allt, alla. Nu svänger ämnet över till kläder. Jag beställde nämligen en tunika, som jag tänkte att jag kanske skulle få ha på mig nästa tisdag, då det är utgång med jobbet.

Fick tunikan igår… detta mina vänner, är den minsta storleken dom hade, S, som i small, eller en 42/44, något oversized, fast den här, vet jag inte hur dom tänkte, kunde vara en Small, på riktigt. Kolla bilden… jag dööör, oh my guard, haha…

Det blir till att skicka tillbaka och inte ta en ny, jag får leta efter nåt annat.

Tina kommenterade mitt inlägg igår, och skrev att hon hade velat haft mina inlägg på ljudfil. Jag vet av vilken anledning. Hon väntar på en ögonoperation, och har det väldigt besvärligt med att se och läsa. Så på skoj, gjorde jag en snabb inspelning på gårdagens inlägg och la ut den på youtube. Här kan ni ju få se, eller lyssna om ni vill. Betänk dock att detta är ett pilotavsnitt, ingen planering eller att jag visste hur jag skulle göra, men…

Och jag testar att göra samma sak idag, bara på skoj 😁

Ha en fin onsdag, allihop!

En sån med kött…

Av , , 4 kommentarer 8

Åke spelade på V75 igår och där intervjuade dom en kusk, som berättade att han körde bil utan skor. Och då började vi fundera… hur är det egentligen, får man göra det? Både Åke och jag har hört att man inte får det, och absolut inte med träskor utan hälrem.

Fast jag vet inte vart jag har fått denna info ifrån, inte Åke heller. Dessutom nämns inget om 13 centimeters stilettklackar… man får alltså ha såna, eller vad? Nå, jag googlade lite och fann bland annat detta:

*I delstaten Alabama i USA är det olagligt att köra bil barfota. Här i Sverige är det hittills lagligt att köra barfota. Det är bara att hoppa ut i bilen, ta av dig skorna och njut av friheten!

*Det finns ingen lagparagraf som förbjuder dig att köra bil utan skor eller strumpor. MVH 118100.

*Du kan bli dömd för vårdslöshet i trafik om du kör med olämpliga skor eller pratar för mycket i mobil etc…Det är upp till länsman att bedöma.

Mm, jag gissar att det med andra ord inte är förbjudet, och att det är sunt förnuft som får gälla, och kanske man ska undvika skor=sandaler som inte sitter fast, då risken finns att man kan fastna i pedalerna med dom.

Sen, som någon skrev på alla sidor jag var in på… kanske det inte skulle upplevas så seriöst om en busschaufför i arbete, satt barfota och körde buss, och där håller jag med 🙂

Åke gladdes nog litegrann åt snöfallet igår, han fick ju ploga lite:

017 018 019

Sen blev det ju middag hos ”Kul-Janne” och Ingegerd, Kerstin och Jan B var också ditbjudna. Vi började med en liten fördrink och såg på invigningen av kulturhuvudstaden på tv, vi var inte så imponerade, mycket av det där förstår man inte vad det hade med Umeå att göra, men visst, nog är det lagt ner en massa arbete och planering på det där, och på plats var det säkert enormt att se och höra.

Som vanligt bjöds det på god mat och efterrätt och trevligt sällskap, alltid mycket att prata om, och diskutera. Åke berättade om sin allra första parisare som han och hans bror Ove, gick ner på stan för att köpa på Bigges. Åke var runt 5-6 år och hade ju fått höra av brorsan hur god denna parisare var, Ove käkade upp sin i en hast, och njöt varje tugga, Åke tog en tugga, och blev inte imponerad överhuvudtaget och lade ifrån sig sin parisare på ett staket, utmed Kungsgatan. Men som han sa, kanske var det bostongurka som inte föll han i smaken, det är ju inte är alla barn som gillar det.

Och med det sagt så började diskussionerna över vart Bigges hade legat, tydligen, på den tiden var det bara en vagn han hade, stående på Renmarkstorget, mitt emot Ica gourmet. Och parisare har nu Kerstin lärt sig vad det är, hon hade lite problem förut, att skilja på den och hamburgare, ni vet, då hon erbjöd Nicco och Olivia, en parisare med kött (hamburgare med andra ord). 😀

Och här har ni Västerslätt centrum, by night, vår bild av en del av Umeå:

001 002

Trevlig söndag!

 

 

 

Han såg hotfull ut

Av , , 6 kommentarer 10

Vi kom in på ämnet husdjur, i förrgår, vi har ju hunnit haft både fiskar, grodor, katter och hundar, kaniner och 2 hamstrar hade jag i min ungdom. Min kompis, hade både papegojor och vandrande pinnar, dom där pinnarna var inga favoriter hos mig, hurvas.

The big one, var stor och han ställde upp sig på… ehh, bakkvistarna och såg lätt hotfull ut, det såg ut som om han skulle hoppa upp på mig, det var otäckt, jag dessutom, med min dåvarande spindelskräck. Att ha ett djur är ju kul, men det följer alltid med ett ansvar som är rätt stort, och det är aldrig utan ett visst arbete också.

Städningen i källaren har fortsatt och ”nya” saker har poppat upp. Översta raddan på tavellisten inhyser nu 2 objekt som inte stått där förut:

004 003

Fotot på Åkes storebror, Ove och en tavla i trä som Nicco gjort på slöjden… och det är ju Winstone som är modell, den hittades inte i källaren dock, men fick en plats på listen 🙂

En bok om Sörfors har också hittats och i den finns en liten ordlista… och den var ju rolig att gå igenom, här ska ni få ett smakprov.

Glepa = Ofrivillig öppning, en springa hahaa… ofrivillig dessutom, jaja 🙂

Gillrut = Ostadigt

Grillrut = Otydligt, oklart

Hommel = En som skräpar ner … och mina föräldrar sa alltid hommelkuse, och det var någon som inte lyckades med sin uppgift på ett korrekt sätt.

Idag är vi bortbjudna på fika till Åkes moster och ikväll kommer en Anders med tåget. Jag hoppas min tand håller ihop… fyllningen har nämligen farit på bägge tänderna, och jag fick lätt panik igår, eftersom det ilar i den stora tanden, där det är en spricka ner till roten.

Så jag ringde tandakuten, som förövrigt utlovar en tid antingen samma dag, eller dagen efter. Nice tänkte jag och ringde. Får ett inspelat svar att telefontiden är slut och att jag kan återkomma på måndag, hm… då tycker jag inte att deras löfte håller, eller vad? Tur då att jag har en tid hos min tandläkare imorgon och det gör fortfarande inte så ont, så jag klarar mig utan dom.

Annars på västerslätts-fronten intet nytt. Snart är det väl dags för frukost, Sally är på benen och leker för fullt med sina Barbies, Åke tittar på tv och jag sitter här, dom andra två, Theresé och Nicco, sover än. Önskar er alla en fin söndag!

Det satt några runt bordet

Av , , Bli först att kommentera 11

En sån perfekt dag… och kväll det blev igår. Fin vädret, man kunde ju nästan tro att det vart sommar igen. Sitta ute och bara njuta, ja, Åke stod under Buicken en del vilket man kunde notera på hans kläder:

Foto0473

Sen var det middag på ”gammgården” nu ska vi se om jag kommer ihåg vilka vi var. ”Kul-Janne”, Ingegerd, Kerstin, Janne, Fred, Birgitta, Laila, Ove, Britt, Erik, Eleonor, Marianne, Svea, Ingrid, jag, Åke och en till… namnet på henne försvann, men hon var där 🙂 (uppdaterad nu, hon heter ju Margareta). Så vi var några stycken runt bordet.

Foto0474 Foto0476

Räkspetten jag gjort var jättegoda, melon varvad med ananas och räkor och till det en sallad och en curry-majonnäs med äpple som jag köpt. Att det sedan luktade mindre gott om maten som dom andra åt, fick man uthärda.

Svea, en riktig hårding, med sin högaktningsvärda ålder av 87, eller vad det nu är, fick låna Åkes hatt då hon hade så besvärligt av att ha solen rätt i ögonen. Hon var lite nyfiken på ölen vi hade i vår korg och hon sa att även hon brukade blanda ihop några olika, då barnen kom hem, så fick dom själva välja vad dom ville ha.

Foto0477

Sedan såg hon spritflaskan och skrattade och sa att hon hade haft en Koskenkorva hemma, så skulle hon baka en kaka och läste i receptet att det skulle vara sprit i den. Så hon tänkte att det måste ju funka med den spriten hon hade hemma. Dock höjde hon på ögonbrynen då hon läste att det skulle vara 5dl sprit… hon tyckte det lät häftigt.

I sista stund hade hon ändrat sig och gjorde nåt annat, men sa vi, det var ju synd, det hade ju kunnat bli en riktigt rolig kaka, det där, åtminstone för dom som åt av den 🙂

Efter middagen blev det kaffe och Britt bjöd på god likör till det och Svea hade bakat nåt ätbart, sen städade vi ihop och gick in till ”Kul-Janne” och Ingegerd, där det bjöds hej vilt på både det ena och andra.

”Kul-Janne” riggade musikspelaren:

Foto0479

Och Ingegerd plockade fram en skål med mycket mystiska bigarråer… eller kan det vara körsbär… eller vad sjutton kallar man dom där då dom har 3 pinnar??? Bigarråer har 1 pinne, körsbär 2, men den där muterade saken hade 3:

Foto0480

Kerstin och Janne dök också in hos dom och vi blev sittandes där till efter 23 någon gång. Trevligt var det så vi säger som vi alltid brukar säga: Det där kan vi göra om!

Önskar er alla en fin söndag!

Den ena historien efter den andra

 

Det blev en mycket trevlig kväll igår med mycket skratt och prat. Inte nog med att vi åt världens godaste oxfilé planka (jag & Åke) utan sedan ville Monika och Björn, bjuda hem oss allihop på en kaffe med tillhörande likör.
Vi var ett gäng, Kerstin, Jan B, Ingegerd, ”Kul-Janne”, Laila, Ove, Monika, Björn, Fred, Birgitta, jag och Åke.
Det lät ju rätt så blygsamt men väl där så kom både whiskeyflaskor, likör, och vodka pavor fram på bordet, det såg ju verkligen ut att urarta då Monika var in och hämtad en flarra i medicinskåpet också, men det var inte så allvarligt som det kunde tas för, Björn bjöd nämligen på en Koskenkorva lakrits och den luktade som den där hostmedicinen man fick som barn… som var så god. Och hon skulle se om det var en sån hon hade 🙂
Sedan avbyttes den ena roliga historien efter den andra, Kerstin tyckte att ”Ful-Janne” (ja det var Janne B själv, som sa det) skulle försöka hålla tyst en stund men det ville sig inte riktigt och alla hennes försök att få honom tystad var lika roligt som allt det andra, hahaa…
Vi snackade Helikoptern, ja ni vet, inte den där saken som svävar i luften, utan den som vissa grabbar/gubbar/killar, kan göra, då kom jag ju osökt ihåg då vi bodde där på Näckrosvägen, både jag och Åke stod på balkongen och ser plötsligt några tjejer som springer och fnittrar och gömmer sig bakom bilarna därnere.
Från ingenstans kommer en naken, skateboard åkande kille och Åke kan ju inte låta bli, han ropar: -HELIKOPTERN!!! Killen tvärnitar, tittar upp, lätt skärrad och ropar: -VA, KOMMER POLISEN???
Hahaa… att han ens stannade var ju lustigt, detta måste ju ha handlat om en vadhållning eller liknande, eftersom det stod strategiskt utplacerade ungdomar därnere.
”Ful-Janne” berättade om en arbetskompis han haft som höll vad, med en annan kille om att han kunde bita sig i ögat. Jo tjenare, svarade den andre killen. Då plockar han ut sitt porslins öga och sätter det mot munnen.
Mjo, haha… jag kan också hålla vad om att jag kan bita mig i det andra ögat, det tror den andre killen förstås inte på, men han blir överbevisad då han plockar ut sina löständer och biter sig i ögat med dom… moahaha…
Ja, ni hör ju själva hur det kan låta på våra sammankomster, det var inte en enda tyst minut, kan jag säga.
Men vi är då uppe ur sängarna idag, pigga och alerta, jag har redan varit ut med Winstone och kokat kaffe som jag nu ska spilla upp i termosen. Önskar er alla en toppen dag.
 
Maria Lundmark Hällsten