Satt ute i den gassande solen igår (ja ok, jag överdriver lite, gassande var väl att ta i, men den gav lite värme i alla fall).

Skulle vara chaufför till Nicco igår kväll, så jag fördrev tiden lite, i väntan på det, med att åka till mamma efter att vi intagit middagen. Hon hade besök av två väninnor, och vi satt ute på balkongen och drack kaffe och berättade den ena historien efter den andra.

Kom in på fåglar, och mamma berättade om en pärluggla, som dundrat in i fönstret uppe i Norum:

Bild hittade jag HÄR

Pappa gick ut och plockade upp ugglan och satte den på hans finger, där ugglan knep ihop klorna runt fingret och satt och såg aningens storögd ut. Pappa satte sedan upp ugglan på en stege som stod därute och där satt den en stund tills den samlat mod och sedan flaxade den iväg.

Han hade tur, hördes det som sedan…pappa alltså (ja ugglan också förstås, den överlevde ju). Tydligen så släpper inte pärlugglan greppet om dom håller fast nåt, dom tror ju att det är ett byte. Hade ju varit kul om den vägrat släppa hans finger 😀

Jag berättade om den där dråpliga synen som mötte oss, den 20 september, 2014, och vi hade varit på Shang-Hai och käkat lunch med Tina och Christian. Och här saxar jag in text från det blogginlägget: ”När vi kom hem…ja jösses. Åke sätter sig ute på en stol, jag och Nicco låser upp och går in för att hälsa på Winstone som är lika glad som alltid då vi kommer hem, spelar ingen roll om vi varit borta 10 minuter eller 1 timme, plötsligt en ganska rejäl smäll utifrån köket???

Vi tittar på varandra, ungefär som: Vad f-n har nu katterna hittat på??? Nicco tvär smyger fram till köksdörren för att tro sig hinna se vad dom gör, men hon möter bägge katterna i hallen och det låter fortfarande i köket…*skräck*

Sen skriker hon…

Det är en kaja i köksfönstret…inte utanför, utan på insidan, vi skriker nog bägge två, jag tar Winstone och sätter fast honom ute, påkallar Åke som inte heller fattat vad vi hållit på med, bankat så där på fönstret, fast det var ju den lilla kajan som ville ut, inte vi.

Åke kommer in och får tag i den då den flaxat ut i hallen och satt sig i Enyas matfönster, han kommer ut på bron med den, öppnar sina händer och där gjorde den ett snyggt sorti och flaxade iväg som om inget hade hänt.

Jag vänder mig om och tittar på Eloise som sitter därinne i hallen, hennes min är obetalbar…dom största ögonen ever, och munnen lätt öppen, stel som en pinne och bara stirrar ut. Hon tänker säkert: WHAT THE FUUUDGE, var det där??? Alternativt: VAD GÖR DU??? Släpp INTE ut den, jag vill HA…

Den blev städning, så där på lördags eftermiddagen, pippin hade varit in i kök, hall, och tv rum, tippat ut någon blomma så där och bokstavligt talat, skitit i att den var inomhus. Vilken cirkus det måste ha varit här.” Slut saxat

Jo det kan vara roligt med fåglar…ibland. Men dom gör sig bäst utomhus 😀

Hoppas att solen lyser mycket hos er som den gör här, ha det gott, allihop!