Etikett: Pelle

Inte bara vi som häckar här

Av , , 4 kommentarer 7

 

Vi har en del kajor och skator på gården, förutom alla små fåglar förstås, och nu tillhör jag dom som tycker att det är rätt så ok, varför skulle inte dom få vistas här också. Lite värre är det ju med fiskmåsar och andra skränande fåglar som sätter igång mitt i natten.
Vissa av dom kan bli ganska närgångna när dom vant sig vid att man sitter där och… häckar på altanen (nu fick jag allt till det). Men det är ju det som är roligt, dom litar på en.
När mina svärföräldrar levde så omgavs dom av fåglar av olika slag, en del av dom där småttingarna, väntade tappert på sin mat, men ibland, när dom tyckte att det gick för långsamt, hoppade dom upp på termometern som satt på utsidan av fönstret och pickade på glaset, kikade in och lade huvudet på sned. Dom gav sig inte förrän dom fick maten.
Nu var det inte alltid det serverades vanliga fågelfrön, nejdå, Elsie kunde lika gärna slå igång stekpannan och göra några tunnpannkakor, det gick alltid hem, likaväl som hon stekte leverbiffar till Åkes hund, Bronco. Inte för att dom själva skulle ha utan för att djuren skulle få något gott.
En av kajorna hade råkat ut för något och kunde inte flyga, Pelle fick han heta, och han vistades alltid här ute på gården och blev uppassad. Nicke byggde honom en liten stege, som fick stå lutad mot en av tallarna, så han kunde ta sig upp i trädet, vilket han gjorde. Men en sommar försvann han, spårlöst, och att en katt kommit i hans väg är ju inte helt otroligt, men det kan ju lika gärna ha varit en bil.
Fast man vet ju aldrig, en helg då dom var bortresta fick jag uppdraget att vattna blommorna och kolla till Pelle. När jag var klar med blommorna fick jag se en kille som sprang utanför kyrkan med händerna nere mot backen, som om han höll på fånga något. Jag gick mot vägen och kisade med ögonen, och visst höll han på fånga något… Pelle.
Jag ropade åt honom och frågade vad han höll på med. –Ja, sa han, jag ska fånga den här fågeln, den verkar vara tam. Jag ska ta hem den. Nämen du, sa jag, den där fågeln, han heter Pelle och han bor här, i det här trädet, och sedan visade jag vart han hade sin boplats. Han lät Pelle vara, men han kanske inte var den enda som tyckte att det hade varit roligt med en fågel hemma.
Nu är bussen lastad, inte bara med junioraren, utan med alla kläder och utrustning som behövs, papperen som skulle med, lunchen vi ska ha och andra viktiga saker, ska faktiskt bli lite kul att få göra första bussresan för i år, och vi ska ju inte sova över i den, utan det blir lite som test and tune. Önskar er alla en fin lördag!

Han stack iväg…

 

Fick höra av kursledaren en liten händelse som han var med om, för ett antal år sedan. Han hade en kompis som var stolt ägare till en jättefin och stor, grön, papegoja, nu minns jag inte namnet på fågeln så han kommer i detta sammanhang att kallas för Pelle. Den aktuella kvällen så hade kursledaren och hans kompis placerat sig ute på balkongen där dom i lugn och ro intog varsin öl.
Rätt var det är så dyker Pelle upp och sätter sig på balkongräcket, något han tydligen inte gjort förut. I samma veva kommer ett helt gäng med fåglar in på gården och sätter sig i ett träd som blir helt täckt av alla fåglar. Pelle vrider på huvudet och sitter däruppe på räcket och stirrar på dom. Huvudet går upp och ner och han ser koncentrerad ut.
Som i ett trollslag och på given signal, lyfter alla fåglar från trädet, stiger upp mot himlen och bildar ett V. *Pang* så lyfter även Pelle, och flaxar för glatta livet och tar plats i denna V formation kvar på balkongen sitter kursledaren och kompisen och bara tittar på fåglarna som försvinner, och ser att Pelle tar en plats i ledet, -Hej Då Pelle, säger kompisen och Pelle försvinner för gott.
Huruvida Pelle tog sig någonvart, vet ingen, förmodligen orkade han inte hålla upp takt och fart för en längre flygtur, men man kan ju alltid fantisera om att han gjorde det så får historien ett lyckligt slut 🙂
Idag åker vi till Malå, fram och tillbaka, det blir en riktig söndagsutflykt det. Vi tar Jeepen och släpvagnen, ska hämta hem Åke…nä det var ju Niccos, EU moped, tömma kyl och frys så vi får stänga av den och lägga in korkmatta på utedasset samt sätta fast handfatet därinne. Vi hade nämligen hört ryktas om att det skulle regna där i helgen och därför åker vi bara över dagen.
Så jag önskar er en fin och händelserik söndag!
 
 

Olagligt men lite av en nödvändighet

Det har varit en del prat om katter, är det inte katten som grannen tagit hand om, så är det våra katter, Enya och Eloise, eller varför inte Lisbet Olofssons ”vild katt”. Nå, jag kom ju då, förstås ihåg en liten händelse som utspelades på Mariehem, någon gång på slutet av 80 eller början på 90-talet.

Nu var det inte helt lagligt så därför tänker jag inte tala om vem som var inblandad, men det är i alla fall några mycket, av mig, väl kända människor. Killen i familjen, för enkelhetens skull kan vi kalla honom för Pelle, hade sett en katt uppe i ett träd, i skogen nedanför vattentornet. Jag kommer inte riktigt ihåg men jag gissar att han var på väg hem från skolan, och närmaste vägen från Bräntis gick just genom skogen.
 
Pelle är förtjust i djur och kanske speciellt katter så han ringde till oss och undrade vad han skulle göra. Katten har förmodligen suttit däruppe i flera dagar, sa han. Den är mager och eländig och den tar sig inte därifrån. Den har dessutom framtassarna på en gren och baktassarna på en annan. Har ni någon stege, eller ska jag ringa till brandkåren?
 
Nej, svarade jag, någon stege har vi inte och det vete i sjutton om brandkåren kan göra något, dom brukar ju inte vara så pigg på såna här saker, men du kan ju alltid ringa och fråga.
 
Så blev det nu inte, han pratade med sin pappa Olle, istället, som råkar äga en motorsåg. Olle tog med sig spännband och såg och Pelle laddade upp med mat och vatten till den stackars katten, så begav dom sig upp i skogen. Spännbandet kastades först runt trädtoppen och dom provade att dra ner trädet så pass att katten kanske hade satsat på att hoppa, men det gjorde den inte.
 
En annan katt hade nu anslutit till sällskapet, den låg invid huset och väntade med spänning på vad som skulle hända. Olle såg ingen annan utväg än att såga ner trädet, vilket han gjorde. Innan trädet nådde marken hade katten hoppat ner, den sprang fram emot den andra katten som väntat och dom möttes på halva vägen sedan försvann dom tillsammans runt hörnet.
 
Historien slutade ju väl, även fast Pelle säkert hade önskat att han åtminstone hade fått bjuda på ett mål mat och lite vatten innan den hade försvunnit men huvudsaken var väl ändå att den kom sig ner på backen. Det olagliga i historien var ju naturligtvis detta med trädet, man får inte såga ner träd som står på kommunens mark, bara sådär. Men gjort är nu gjort och både Pelle och Olle sov med gott samvete.
 
Och med denna lilla historia önskar jag er en fin söndag.
 
 
 
 
Maria Lundmark Hällsten