Etikett: Philip

Tumme med tyngdlagen…

Av , , Bli först att kommentera 19

Gick utmed strandpromenaden igår. Där ser jag på håll, hur en kille klättrat upp i ett pilträd. Där hänger han i pilträdets grenar ovanför Umeälven. Jag fipplar och ska ta fram mobilen, tänkte få ett foto där han tappar fotfästet eller att grenen ger vika, och han ska få ett sig ett romerskt bad.

Men han tog sig ner, torrskodd, innan jag hunnit få fram kameran. Nu undrar man väl varför, han ens gjorde detta. Mja, han kanske kollade om han hade tumme tyngdlagen. Och det verkade han ha.

När man ser på AFV eller saker på TikTok, där vi människor, konstant utsätter oss för risker, så undrar jag hur vi är funtade, egentligen. Vi vet väl sen gammalt, att det kan gå åt skogen, eller åt vattnet, för all del. Men ändå ska det testas.

Smsade Åke att jag gjort i ordning godisskålen om det skulle komma några trick or treat besök.


När jag kom hem från jobbet så fick jag höra att det hade varit en hel skolklass och plingat på. Åtminstone kände han det som om det varit en massa barn här. Ja den där skålen var full, så nog hade det varit hit en del barn.

Nå, jag riggade snabbt Bengan och Benjamin vid ytterdörren, men det var väl för sent. Barn ska inte vara ute efter 21… Bengan dog där vid dörren, i väntan på att få skrämma någon.


Apropå det, inte döden då, utan Bus eller Godis. Så fick vi höra av Mats Boström, då vi var där och drack kaffe förra söndagen, att deras son, Philip, fick besök förra Halloween 🎃 eller om det ännu längre sedan.

Philip och hans sambo hade inte haft en tanke på att det skulle kunna plinga på några godis tiggande barn, så dom hade inget hemma.

Givetvis ringer det på dörren och där utanför står 2 förväntansfulla, utklädda monsterbarn. Philip vill inte förstöra stämningen för dom, utan drar fram plånboken och river fram en tvåhundring, ger den till killarna och säger att dom får dela på den.

Dom lyser upp som små solar och drar iväg. Philip känner sig nöjd, uppdrag slutfört…typ. Det går 5 minuter, sen ringer det på dörren igen. Där utanför ringlar sig en låååång kö med monsterbarn. Ett bevis på att rykten sprids som en löpeld.


Philip eller om det var sambon, galopperar iväg, ut genom bakdörren, hoppar över staketet och in på macken. Där köps det godis, och sedan tillbaka i full fart. Tillbaka igen så delas det ut godis, fast… dom här barnen lös inte upp som solar, utan dom vände och vred på godisarna och undrade ifall detta var allt. Jösses 👀 Mats frågade sen varför i heela, han hade gett bort en tvåhundring, kunde du inte ha tagit en tjuga. Mjo, fast han hade inget mindre eller så hann han inte tänka på eventuella följder av sitt handlande.

Senare på kvällen, ringde det på dörren och därute stod en mamma med dom 2 lyckliga grabbarna. Hon höll i tvåhundringen och frågade om det verkligen stämde, att dom fått denna sedel. Haha…jodå, det stämde ju, men hon ville dubbelchecka.

Nåja, vi får se om det kommer någon ikväll, jag ska rigga för Åke, jag jobbar ju. Egentligen är det imorgon som är den rätta Halloween, så det kan ju dyka in nån, även då. Kanske måste fylla på godisskålen lite 🤔

Ni har väl ställt undan utemöblerna i natt va? Ni vet, det där med att ta fram, ställa fram, och ta bort, vrida tillbaka…klockan förstås.

Är väl ingen idé att säga att cykeln ska ställa undan, den används ju, numer, året runt…

Ha en fin söndag, mina vänner och alla andra!

Infarten var för smal, eller ska vi skylla på…

Av , , Bli först att kommentera 16

Vi lättade på bromsen till bussen, vid 16 tiden igår. Målet var Yttertavle. Här såg det ut att redan ha varit fest, eller vad kan annars ha hänt med deras lyktstolpe😬


Vi kan ju alltid skylla på busschauffören, alternativt lägga skuld på dom som planerat för smal infart, hahaa…


Vi var 10 stycken till middagsbordet, och värdinnan Hafdis, här i färd med att lägga sista handen till nåt tillbehör, hade dukat och fixat fint, till oss allihop.


Middagen smakade alldeles förträffligt med grillat kött, hemlagad rotfruktsgratäng, mangoglacesås, bea, sallad och melon 🍖🥗🍉

Efterrätt blev en gräddfilspannacotta med kanderade nötter och hallon, underbart. Det enda vi egentligen kan tycka var synd, var vädret, men det stoppade ändå inte oss från att även tillbringa timmar utomhus, också. Här kommer några bilder från utegänget, Mats och Hafdis son, Philip och hans tjej hade då dragit vidare.


Snor 2 bilder som Hafdis knäppte, så fick även jag vara med på bild.


Vi hade jättetrevligt, mycket prat och ännu mer prat. Gamla tider och även framtidsplaner. Då folket for, dom som inte hade sängplatser med sig, så fortsatte 3 tappra, jag, Hafdis och Mats, med att sitta ute och poppa musik och surra på.

Hur det än må ha varit, så känns det som om vi ändå hade en bättre uppväxt än barn idag. Visst, man kan kanske inte säga att ALLA, hade det, men jag kan inte heller jämföra med något jag inte vet nåt om.

Vi hade nog inte lika stora krav, man var lite hårdare hållen, men ändå inte. Jag vet, det låter luddigt, men dom som fattar, dom fattar. Det var inte lika stora faror då, som det är idag. Kompistryck, javisst, men lite grymmare nu, kallare på nåt sätt, och mer opersonligt.


Jag stängde ögonlocken klockan 02.00, och sov gott till 9.30…ish.


Sen väckte vi, eller rättare sagt deras hund Elviz, upp värdparet, och vi blev serverade frukost. Vilken lyx vi haft, detta kan man kalla all inclusive. Fin hunden Elviz ser verkligen ut att vara the King.


Tack Mats och Hafdis, för en supertrevlig fest med trevligt folk, det blev en bra start på sommaren som kommer.

Tur att man är ledig idag och bara kan chilla. Det var nästan, men bara nästan, att man tyckte det kändes jobbigt att det bara är 5 dagar kvar till midsommarafton, jisses… Vi sa det då vi åkte dit, att vi aldrig kört bussen den vägen, och inte efter denna väg heller.


Väl hemma igen så hittade jag en fin flarra på hyllan utanför dörren, Tänk, det är en del som vet vad jag gillar, på riktigt, haha, Tack Birgitta 😍


Ha en fin söndag allihop, eller, tadaa… njuuut av dom kommande 24 timmarna.

Maria Lundmark Hällsten