Nicco körde en liten lektion igår över namnen på olika piercingar, som till exempel, Snakebite, två piercingar på var sin sida av underläppen. Angelbites, två piercingar på var sin sida av överläppen. Spiderbites, två piercingar på samma sida av underläppen. Dock inga hästbett, getingstick eller hamster… hugg. Fast nu har ju jag kommit på tre nya piercingar 🙂
Hon har en kompis som funderar på en Septumpiercing/Tjurring som är en piercing gjord i septum, dvs hudväggen mellan näsborrarna. Nu har jag säkert skrivit detta förut men min mamma fixade sig en sådan piercing under 50-talet… kan hon ha varit en av dom första som gjorde detta?
Nä, troligtvis inte och den piercingen var rätt så ofrivillig, hon frågade en läkare en gång, varför hon hade ett stort hål i näsväggen, och fick till svar att detta är ett fenomen som man kan se hos dom som sniffat eller som legat för nära en fotogen kamin, som barn, och det var precis vad hon gjort, inte sniffat, men hon var den som fick ligga närmast kaminen.
Ämnet gled sedermera över på tatueringars vara eller inte vara, och varför man gör en tatuering. Anledningarna är säkert många, en del med namn eller ansikten på människor som betytt eller betyder mycket för den personen. Men egentligen för att vara riktigt snusförnuftig och tråkig, om vårat hus brann ner, så är det viktigaste av allt, att vi allihop står utanför.
Och det vi har i huvudet, är ju alla minnen av saker som hänt eller människor man träffat under sin livstid. Visst kan ett fotografi vara en minnesväckare, man kommer ihåg då man ser kortet, men fortfarande… om man inte kommer ihåg det utan att se bilden, så vet man ju heller inte om det, och är därför inget man saknar.
Man kan också undra varför man bygger upp sitt liv med en massa minnen, man vill inte kasta det för det har man fått av den personen, den här saken var med om det och detta kort föreställer den och den. Vi är nog så, allihop, mer eller mindre, men egentligen så skulle man väl ägna sig åt att leva livet som det ser ut idag… se framåt och inte gräva i gamla saker. Men det är svårt att låta bli 🙂
Och jag som skrev att vi inte trodde på snö, här i Umeå, tji fick jag, nu snöar det men risken att man får plocka fram snöslungan är väldigt liten, för att inte säga, obefintlig. Önskar er alla en fin lördag, vädret till trots.
Senaste kommentarerna