Etikett: Piteå

Tur i turen eller otursturen

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 juli 2022 kl 10:53, Bli först att kommentera

Nicco kommenterade gårdagens inlägg på fejjan, apropå kollegorna från Schweiz

Även Theresé, hon la till ett tips, angående locken till gräddfil eller crème fraiches burkarna. Om man äter Pro pud, men inte en hel burk, så passar locken dom burkarna med. Bra, för dom kommer inte med plastlock utan bara ett aluminium skydd, eller vad det nu är gjort av, som man oftast river sönder.

Jag hade bokat in en akuttid hos tandläkaren igår. Började känna av en tand i underkäken, men trodde att det var nåt tillfälligt. Fast med semester i antågande så blev jag mer och mer övertygad om att det var bättre att kolla upp den där, för annars sitter vi i Malå eller nån annanstans i världen och då…börjar tanden jäklas på riktigt.

Jojo, hon sa att det var på det omskrivna fallrepet, tanden alltså. Har jag nu tur, odds på det, så kommer nerven att repa sig och dom kan lägga ny fyllning när den gjort det. Man kan låta detta provisorium sitta i upp till ett år.

Fick ett mejl från tjejen jag skulle få låna hjälmen av. Hon skev och jag citerar:

”Fick just ett samtal från Piteå om att jag skulle informera dig om att din hjälm (2005) är godkänd enligt sbf och besiktningen i Piteå.😄 Dom hade visst ringt ner och kollat.” slutcitat

Vilken service, nu vet jag inte vem som kollat upp detta och hur dom visste, haha. Kan Kjell Svensson, vara delaktig, månntro Han besiktar bilar inför tävling och han var där. Eller Elisabeth Viklund kanske, hon besiktar hon med, och är i Piteå Ska fråga vid tillfälle.

Det roliga var att jag hade tänkt sälja hjälmen för 2 år sedan. Men det blev diskussioner på nätet och där skrev någon att min hjälm hade förbrukat datum. Fast uppenbarligen inte. Nå, då hade jag ju lite tur ändå då, och behöver inte låna en hjälm

Hoppas på en fin lördag, för er alla och njut av dom kommande 24 timmarna

Total förträngt händelsen, Åke med…haha

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 juli 2022 kl 10:33, Bli först att kommentera

Min pappas sista födelsedag, firades för 10 år sedan. Då fyllde han 66 år. För vår del, den dagen, så firade vi inte honom med presenter, utan vi var uppe på Dragracing i Piteå.

Däremot kommer jag ihåg då vi var tillbaka till stugan, och pappa gratulerade till min vinnarpokal. Vi stod utanför storstugan, och han kollade in vinsten och tyckte att den var fin fin.

Pappa var väl lite av en vinnarskalle. Det han tog sig för, ville han genomföra.

På bilden håller han i sitt orangea spjut. Undrar om det finns kvar idag Det har man hållit i några gånger, mäkta imponerad över att han fick iväg detta spjut, över 60 meter utan att vara expert på något sätt. Han tyckte bara att det var kul.

Nu snackar vi tidigt 60 tal, och då var inte spjuten utformade som dom är idag.

Klart man undrar hur livet sett ut idag, ifall han varit med oss. Vitare hår än han hade då, för 10 år sedan, kunde han nog inte få. Men som människa, verkade inget vitt hår stoppa honom och hans planer.

Vem vet, han hade kanske byggt den där flotten med hus på, med jätte pontonerna han hade införskaffat. Eller så kanske han byggt ut i Norum, stället han byggde upp från botten, och utökade med både det ena och det andra.
Han kanske till och med, hade införskaffat en rymddräkt så han hade kunnat åka upp i rymden , och skådat stjärnor och planeter på närmare håll.

Grejen är den, att med min pappa i närheten, visste man aldrig vad han hade på gång, men det var oftast nånting roligt, och otippat.

Ja, pappa, du är fortfarande saknad, och kommer alltid att vara det. Dom säger ju så vackert att allas dagar är räknade, men i ditt fall, så måste dom ha räknat åt skogen fel. Du hade haft så mycket mer att ge. Därför får vi nöja oss med allt du ändå hann ge, under ditt liv på denna jord. Fina minnen, skratt och klurigheter

Skummade igenom arkivet och den här dagen 2012, så satt även Nicco bakom ratten, på banan.

Och här citerar jag:

”Jag hann bara smälla igen datorn så ropade dom upp Niccos namn…igen, hon fick backa tillbaka då dom sa att hon inte fått någon tid. Jag stod inne i bussen och hörde på speakern…tystnad, motorljud, sen säger han att nu, från en sjunde kvalplats upp som kvaletta…Niccolina Lundmark Hällsten, HÄRLIGT!!! Reaktion 0.008, det blir svårslaget, men inget är ju omöjligt.” slutcitat

Nopp, det blev ingen bra fortsättning för Niccos del, junnen stannade efter burnout, inför kvalomgångarna, det var fel på bränslekranen, som stängt av…snacka om surt. Men vad göra…

Jag hade även skrivit om detta, haha… totalt förträngt händelsen, även Åke

”Träffade på några glada norrmän igår, på den sedvanliga depå promenaden. Vi träffade på Skrattabbar´n, som Åke kallar honom. Han frågade Åke om han kom ihåg då dom glömde moppen, och skulle köpa glass.

Näää, sa Åke, det minns han inte. Men det skulle då ha hänt däruppe, under en tävling. Ja, vi tog ju moppen och for och köpte glass, Berättade han. Sen gick vi och slickade på den där glassen så vi glömde moppen, och efter vi gått en bra bit insåg vi varför glassen aldrig blev mindre…. det var ju plast på den!!! Och sen kom vi på att moppen stod kvar där vi köpte glassen. Jojo, så kan det gå om man inte har full koll, eller hur?”

Hoppas på en jättefin dag, för er alla…

Och ja, passa på att njuuut av dom kommande 24 timmarna.

Skräckscenerna utspelades i mitt inre, medan vi kämpade för livet

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 februari 2022 kl 10:20, Bli först att kommentera

Ge er inte ut på vägarna… sa dom. Kommer att bli kaos…. sa dom. Snömockor vid och vida omkring kusten i Västerbotten… sa dom. Och vad gör då människan, (människan i detta fall är då moi)

Jo, vi skulle ju mötas på Nybro konditori, Elisabeth och jag. Det ställer man inte in, bara så där. Så ut på vägen bara, inga betänkligheter. Fast jag tog mig ju dit, utan fadäser. Det enda som blir otäckt är då man knappt, ser vart du har sidan på vägen.

Detta var nu en vinst fika, från vadhållningen. Jag valde en ost och skinkmacka, och den var precis som jag hade tänkt mig. Inga fel på den, inte.

Vi pratade Dragracing och lite bilar. Hon har ju en fin Nova som hon håller på med.

Det lustiga var, att jag dagen innan, betalade medlemsavgiften till SHRA Umeå, eftersom man måste vara med i nån förening om man ska tävla. Och mina tankar då jag betalade den, var om jag skulle lösa licensen också. Den kostar en del, och man vill väl egentligen vara säker på att det blir tävling.

Å andra sidan, vet jag också, att om man inte betalar licensen på några år, vet inte hur länge, så försvinner ditt startnummer, och det vill jag inte. Så efter att Elisabeth talade om för mig att det igår, låg ute preliminära tävlingsdagar i Piteå och Fällfors, så var det inte så mycket att fundera på.

Det stormade och snön yrde där vi sedan stretade mot vinden i försök att nå Konsum utan att gå vilse i djupsnön som virvlat ner från taken och himlen. Jag hade redan innan, upplevt scener från Barnen från Frostmofjället, i huvudet. Och kände vad säkert dom känt, där dom gick med blåsten i ansiktet. Skräckscenerna återkom och jag var superglad att vi hittade in på Konsum, och där fick jag chans att återhämta mig i 3 minuter innan vi skulle ut igen och hitta igen min bil.

Jag skjutsade hem henne, fick tvärhälsa på hennes fina katter, Moose, och Pumpkin, nu är detta gamla bilder, jag kom alldeles bort mig, då jag var där, haha. Den övre tog jag på Moose och den undre knäppte Elisabeth. Moose är idag, större, och lika fin är dom bägge två.

Jag fick också en liten present bara så där Jag är nästan hundra, på att min mormor, hade en liten kåta, hon med. Jag känner igen att jag sett och hållit i en sån här förut.

Fick med mig en påse med frallor bakade på Nybro samt en bullkrans. Nicco skulle väl eventuellt hit idag så då har jag nåt till kaffet.

Så fick vi då äntligen äta den där långsam bakade fläsk karrén. Den tog ju sina modiga 5 ½ timmar att göra, i ugnen. Vispade ihop en sås av äppel och öl skyn, crème fraiche, grädde och kryddor. Grov rev potatis och morot som fick gå ner i stekpannan, med salt och grillkrydda. Skar lite tjockare skivor av karrén som tvärt fick gå in i ugnen igen, enbart för lite värme. Detta var en av få gånger som Åke, blev klar innan jag. Och han sa, och jag citerar. -Nog har du gjort mycket god mat under åren… men detta tar priset, som ett av dom bästa. slutcitat. Ett tips, salta på skivorna, svårt att få in sältan i köttet, tycker jag.

Åke skottade, och fortsatte skotta, och jag vet att han inte var ensam om att göra det.

Sen blir jag inte klok på mitt hår. Jag vill INTE ha lockigt, det ska vara rakt. Så jag fixar och försöker få till det då jag tvättat det. Inte med nån tång utan med hårklämmor och dylikt. Kan bli som jag vill, då det torkat.
Men vad händer då det snöar… OH MY… så irriterande, haha. Korkskruvar…oh nooo…

Känns ju skönt att det inte snöar idag, utan att vi till och med får se solen.

Ha en fin lördag, allihop!

Nu fick vi veta 😃

Av Maria Lundmark Hällsten, 20 februari 2021 kl 08:55, Bli först att kommentera

Fick ett samtal, för 3 veckor sedan, det stod Miami på displayen, så jag svarade inte. Nopp, säkert nån lurendrejare. Gick en minut så ringde samma nummer igen… men jag ignorerade. Det enda konstiga, var att den som ringde, lät det gå fram en massa signaler

I vanliga fall, så lägger dom ju på efter 2 signaler, i tron om att man ska ringa upp. Jag höll på med middagen just då och brydde mig inte om det där.

Såg sedan att jag fått ett röstmeddelande, och vi lyssnade av. Hej, det här är Robban, jag ringer från Amerika, och har några frågor till dig.

Ehh, ok, what? Det första jag sa då vi lyssnat klart, var, jag känner ingen Robban, eller Robert, och absolut ingen som är i Florida. Mysko, och där fick man sitta och fundera. Vilket jag fortsatte göra några dagar, sen skickade jag ett sms, och skrev att jag undrade om han verkligen ringt till rätt person. Fick inget svar och allt föll i glömska.

Men igår, på kvällskvisten, så ringde n´Robban igen. Han förklarade att han hade nån konstig voicemejl och hade inte kunnat se smset och så där. Så började han förklara, först vem han var och sedan undrade han om jag visste vilka dom och dom var.

Namnen han nämnde har jag hört förut, mer än en gång och det är ju Åke som känner till dom. Och sedan sa han att han varit med från begynnelsen av SHRA Övik. Ok, då fattade jag lite av kopplingen, Åke var ju också med på uppstarten av SHRA här i Umeå, 1975.

Många frågor, hur, vad varför… Jo han hade googlat SHRA och hittat min blogg 😁 Och sedan letat upp numret.

Han var med och tävlade i Piteå, första gången dom fick köra på den banan, och han satt banrekord och vann. Han mejlade 2 bilder till mig, där han möter han Rais. Och ja, jag förvarnade honom att bilderna skulle läggas ut 😅 Här kör han Camaron.

Han heter då Robert Johansson och han var, tillsammans med Ronnie Pettersson, sponsrad av Söderströms i Övik. Kul att man blir påmind om hur liten världen är och hur man kan knytas ihop, även om man inte vet vem den andre är 😊

Varför han ringde mig var att han ville ha tag i Brälla, och ni kan ju gissa att det handlar om…tadaaa…bilar… (bilderna tagna av Elisabeth Jonsson Viklund)

Så nu är den kontakten vidare förmedlad. Dom där bilderna la jag ut i Umeå cruising gruppen, alltid kul med lite kuriosa och bilder som inte alla sett. Mats P Karlsson hade 2 tidningsurklipp från tidningen Dragstrip -77, med artikel om Robban som han bidrog med. Jag lånar dom och lägger ut, här också.

Jag gjorde en test igår, nåt dom gör på TikTok…förstås Där man ska ta upp handen mot hunden, som om man tänkt klappa dom, men man rör dom inte. Och sedan ser man hur dom reagerar. This is Winstones reaction!

Och med den önskar jag er alla en fin lördag!

Nu är det officiellt!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 juli 2018 kl 09:47, Bli först att kommentera

Känns som om vi varit borta en hel vecka, tiden går egentligen fort, fast allt blir så koncentrerat på en och samma sak, väldigt intensivt, så det är väl därför upplevelsen blir nalta eljest än normalt.

Besiktingen gick bra, det enda som påpekades var stenar som låg innanför framskärmen, från vår grusgång, ehh, ok, undrar hur dom hoppat upp dit. Nå, lätt ordnat med en sop.

Här är det koll av lufttryck:

På fredagskvällen kom Åke upp, han fick en jobbig resa. Först upp med hela cirkusen till Fällfors, 19 mil, enkel väg. Lossa bil och ställa i ordning en del, sedan hem, han kom sig i säng vid halv två på natten, och sedan var det bara att stiga upp och åka på jobbet 5.30, och avsluta med 19 mil upp igen, fy tusan, men det funkar väl om det inte händer ofta.

Här på väg till lördagens förarmöte, vi var 78 team anmälda:

Vädret var nästan för bra, varmt som tusan. Några regndroppar som torkade bort med en gång, föll under fredagen, men det var allt. Winstone tillbringade den mesta tiden i markis skuggan eller inne i bussen, där dörren stod öppen och takluckor och fönster stod på vid gavel.

Ja det blev inga priser den här gången, hade kanske inte heller ens haft det i åtanke. Man kan ju bli ringrostig då det går nåt eller några år mellan gångerna man kör 😀
Det största, och mest irriterande felet, denna gång, var att sätta rätt tid på rätt omgång. Jisses!!! Skrev jag 13.81, så körde jag nåt annat, skrev jag 13.67 så körde jag 13.81, ändrade till 13.59 och körde 13.67. Jag körde 3 tider på 13.67…denna tid alltså.

Så här ser ett tidkort ut:

DIAL-IN är den tid jag skrivit på rutan att jag ska köra. I det här fallet 13.67. Reaction är tiden det tar att gasa iväg, bryta ljuslinjen, här står det 0.032 sekunder. Sen tider på 60 fot, 330 fot, tid på 201 meter, och hastighet över mållinjen på 402 meter samt sluttid, här är den 13.79.

Picture this! Piteå, jag hade aldrig varit under 14 sekunder. Vi diskuterar tider på väg till tävling. Jag säger att siffran 13.67 poppar upp i huvdet, Åke säger: Och sen väckte mamma dig!

Inför eliminering den gången, säger jag att jag MÅSTE, skriva 13.67, och jag gör det. Just innan mållinjen, hinner jag tänka att jag kör för fort…släpper gasen och rullar över. Tillbaka i depån får jag vågen av dom som står där, jag hade gått vidare på tiden 13.68, en tusendel fel 😀

Detta kommer jag nog aldrig att glömma och därför är siffrorna lite speciella, och visst höjde vi våra ögonbryn då det den här gången, blev ständigt återkommande fast…vid fel tillfällen 😀

Jag fick köra 9 kvalomgångar, inte illa, och 1 eliminering. I elimineringen fick jag möta kvalettan, Ulf Zachrisson, han hade kört ett antal kval med samma tid, 11.61 och guess what, det gjorde han även nu…så mina chanser var inte så stora till att börja med 😀

Jag skrev 13.80 och körde 13.86. Ulf kom till bussen efter hans andra sväng, den gick inte alls bra. Han hade burnat lite för häftigt så hans slitbanor på slicksen var borta, det blev med andra ord en väldigt slirig resa för hans del.

Vi har i alla fall haft en underbar helg, rolig och så kul att får köra lite, här fotade Nicco:

Och kolla här, bildomaren och stjärnan, Roger Andersson, med sina croocs, och han tog på sig dom magiska blå, bara för min skull, men tyvärr, det höll inte den här gången. Sist det hände blev jag ju kvaletta 😀

Vi packade ihop och påbörjade resan hemåt. Stannade och tog en lättare middag på en rastplast:

Var hemma vid 21.30, rätt så trötta i ögonen, men men, inte så konstigt kanske. Idag blir det nog inte så mycket, bara rent chill, och imorgon är det officiellt, början av vår semester, WOHOO!!!
Önskar er alla en lugn och fin söndag!

Att lägga band på sig själv

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 januari 2018 kl 09:24, Bli först att kommentera

En bil mindre på gården, satte ut Jeepen på blocket igår, det ringde en kille efter en timme, han körde ner från Piteå, var här efter 3 timmar och tog bilen med sig då han åkte. Exakt så, ska det vara, inga krusiduller!

Min vecka utan bil (frånsett 2 arbetskvällar), håller på vara till ända. Och jag må ju säga att jag fått lägga lite band mig själv. Ibland går allt av bara farten och jag har kommit på mig själv att jag är väldigt spontan och gör ibland saker bara för att, och inte alla gånger för att det är alldeles nödvändigt.

Och här kommer ett exempel på det. Vi skulle äta potatisbullar en kväll och en timme innan det är dags så läser jag i en tipsgrupp att man kan köpa nåt kilo potatisbullar för 7:-, på CoopForum. Perfa! Hinner jag tänka, då åker jag dit…

Nu skulle jag ju inte ha åkt dit för att enbart köpa den påsen, jag skulle givetvis ha handlat annat också. Men där ser jag ett slöseri av min tid, på nåt sätt. Jag åkte inte dit, jag hade ju svurit på att bilen skulle stå, och gissa vad, det gick alldeles utmärkt. Jag hade ju potatisbullar i frysen 😀

Den här veckan kommer att bli fullbokad med möten, jobb, inplanerade tider, inte en dag utan nåt som ska göras, så det är bara att köra på. Men dessförinnan ska den här dagen passera, och den är ju bara nybörjad, än så länge.

Sökte i arkivet efter lite info och hittade denna lilla historia, inte riktigt rumsren, men jag avrundar med den.

Det var munken och nunnan som var ute i en öken med en kamel. Mitt i alltihop så ramlade kamelen ihop och dog. Dom visste nu att dom inte skulle ha en chans att överleva därute och satte sig ner. Efter en stund sa munken: Ja, jag har aldrig sett en naken kvinna, tror du att jag skulle kunna få se dig utan kläder? Kvinnan gick med på det och klädde av sig, sen kontrade hon med att hon aldrig sett en naken man, och undrade om munken kunde ta av sig sina kläder, vilket han gjorde. Dom stod och tittade på varandra då munken sa: Ja du vet, den här grejen, som jag har mellan benen…den ger liv! Det uppstod några sekunders tystnad sedan sa nunnan: Jamen då tycker jag att du stoppar in den där bak på kamelen, så vi tar oss härifrån!!!

Önskar er alla en fin söndag!

Till min stora fasa, hade…

Av Maria Lundmark Hällsten, 24 december 2016 kl 09:13, 3 kommentarer

Det blev tvärspännande igår, jag skulle iväg och hälsa på Helena, startade Jeepen, för att få upp lite värme på rutan, i samma veva ringer det, jag ska skicka ett sms och kommer på att jag glömt glasögonen inne, så jag slår igen dörren på bilen och springer in. Kommer ut igen efter en halvminut och till min fasa, har Jeepen bestämt sig för att låsa dörrarna.

Man får lite lätt panik, då något sånt där oförhappandes inträffar, och givetvis hinner det passerar ett x antal hur, vad och varför i mitt huvud, medan jag rycker i dörren, går till nästa och rycker och trycker, tar den tredje, samma sak…låst, men så, den sista dörren, på passagerare sidan, den är öppen, PUH!!!

Ni vet, det är ju aldrig bara ett, på ett järnspett. Jag har nämligen bägge nycklarna till bilen på samma knippa, eftersom den ena nyckeln funkar bland, och den andra, på andra dagar (fråga mig inte varför). Men hädanefter, kommer en nyckel ligga i ena fickan, och en andra i nästa ficka…sådeså!

Vi åt kalv entrecote till middag igår, och jag tänkte nämna bearnaisesåsen, och att jag egentligen, föredrar den gamla vanliga, Blåband såsen som man vispar ihop, framför den kalla som finns i en mängd olika skepnader. Men jag säger inget…

Fast då tar Åke upp det, en minut in i middagsätandet, och vi hamnar i ett ”bearnaise memory lane”.

När kom den där kalla såsen egentligen? Ja jag vet då när vi åt den första gången, det var innan jag tog dragracing licensen, så gissningsvis 11-12 år sedan, och vi hade hakat på Brälla till hösttävlingen i Piteå. På kvällen dukades det upp en massa bord mitt i depån, det skulle bli surströmming, fast inte för oss, jag hade med mig en köttbit och dagen till ära, hade jag då införskaffat en sån där kall sås. Nu skulle den testas.

Jag kommer ihåg att vi rynkade lite på näsan, men jaja, den gick an, och under bussresor och utflykter passar den ju alldeles ypperligt, då man oftast, såna gånger, vill slippa så mycket disk som möjligt. Sen har vi väl fastnat i det där beaträsket med kall sås, knepigt..då man ändå föredrar någonting annat.

På restaurangen inne på Lycksele djurpark blev vi serverade en sur bea, och på Åkes farbror Bertils storkalas, bjöd han på en egenhändigt ihop vispad bea, jättegod, men så undrar jag, varför sparar hjärnan på sånt där, va, vem bryr sig om vart och när man åt en beasås??? 😀

Julafton, och rutan är blöt, Åke säger att det snöar, ja, fast det liknar ändå mest regn. Vi har det i alla fall bra, tak över huvudet, ström i ledningarna, kaffe i kopparna, risgrynsgröt i kylskåpet, samt andra godbitar som kommer att komma fram under dagen. Och med det, så önskar jag er alla en mycket God Jul i alla bemärkelser. Winstone hälsar, han med, han gillar ju renar…men med viss modifikation 😀

Johan Fredriksson knäppte bilden då The Warrior drar iväg efter renen.

Jag gasade på lite extra, sådär…

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 september 2016 kl 09:37, 2 kommentarer

Det drar ihop sig till tävling igen. Nu på lördag, och ni som känner er hugade, än finns det tid att anmäla sig:

Jag skrev tidigare, att det enda som är synd är att jag vet, att jag inte kommer att vinna något, här är det bara 3 klass indelningar, så jag med min bästa tid på 13.29, kan få möta en som kör tider under 10 sekunder, och här är det först över mål, som vinner.

Så, min enda chans är ju då, att dom kör sönder…slirar bort sig, eller står och sover i starten. Och det vill jag inte önska. En jag berättade detta för, sa: jamen, det kan du väl visst få önska, hehee…fast nej, sa jag. Man vill vinna genom att möta någon, annars kunde man lika gärna ha soloresor och alla blev en vinnare.

Jag kommer ihåg, en av dom fösta tävlingarna, detta var i Piteå, och jag skulle möta Mathias Munther i final (numer kör han stock-super stock och blev inte svensk mästare i år, men fick en andra plats). Vi lajnar upp, sen blir det rabalder bakom mig, där Mathias står, jag frågar Åke, vad är det som händer?

Ja, säger han, det ser ut som oljeläckage under Mathias bil. Och kan inte han starta, så vinner ju jag…jag behöver bara komma mig över start och mållinje, så är pokalen min. Men inte hurrade jag över det, tvärtom, jag svor, en hel harang, och tyckte det var så dråpligt…man vill inte vinna så där, fast jag gjorde det, även om det var högst motvilligt 😀

Så då vet ni, kommer jag hem på lördag kväll, med en vinst, så inte i tusan är det nåt jag kommer att vara extra stolt över 😀 Nä, lite tråkigt är det, fast jag ser det mer som ett tillfälle att få gasa lite, det blev ju inte så mycket av den varan i sommar. Och man får ju även testa bilen lite, om det är nåt man kan skruva i.

Sedan skriver jag gasa och gasa, jo jag har gasat, senast i morse. Då Nicco kom på att hon nog var lite sen, till tåget. Och ja, vi missar det med tio sekunder, trots att jag gasade lite extra.

Och visst är det typiskt, att tåg, som har lite som kutym att komma och fara sent, en gång som denna, avgår i exakt rätt tid. Mm, så kan det vara!

Önskar er alla en trevlig och solig tisdag!

I den ska jag pula in…

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 februari 2016 kl 09:43, Bli först att kommentera

Jag passade på att göra så lite som möjligt igår, då det bara var jag och djuren hemma, men det är som svårt. Ja, ensam, då försöker man hellre göra bort saker, så jag plockade fram snabeldraken, och med den framme tänkte jag att det var lika bra att ta Winstone ett varv med borsten:

Jodå, det är den tiden på året…igen!

Fick tips av en Björn på FB att lämna pälsen till fåglarna, så dom kan isolera sina fågelbon. Och jag googlade på detta och hittade ett litet tips, HÄR. Jag tänker att jag kan använda en liten sån där fågelmatare för 1 talgboll, och pula in pälsen där så kan dom ta för sig av det, utan att det ska blåsa runt på tomten, smart va? 😀

Åke undrade om jag haft en semesterdag då han varit borta hela dagen, fast nja, semester, jag gjorde ju det jag brukar göra, ändå. Men å andra sidan, det är ju som man väljer själv, jag hade visst kunnat strunta i saker och bara suttit still, eller bjudit bort mig själv, det hade ju varit lite semester.

Och apropå det, så frågade Åke igår kväll, vad vi har för planer för kommande semester, hm…ja, snart är det bara 4 månader kvar, det drar ihop sig. Vi brukar inte planera så hårt. Jag vet att Nicco ska ner till Uppsala för att där dra med sig storasyster på Monsters of rock, på Friends Arena. Det är Black Sabbath som drar mest.
Och detta sker 9/7, men jag tror att det kommer att falla samman med någon tävling i Piteå eller Fällfors, så vi stannar nog hemmavid. Kanske det kan passa att vi åker ner sedan, och hämtar hem Nicco. Vi får se…

Önskar er alla en fin söndag!

Ett segt släkte

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 november 2015 kl 08:24, Bli först att kommentera

Fick höra av en säker källa igår…(Niccos hade hört det från en av hennes gamla lärare) att lappen/samerna, är ett segt släkte. Mjo, jag kan nog hålla med om det, det ska inte gnällas i onödan, man härdar, saker går över, det finns alltid dom som har det värre.

Jag har ju själv lappblod i mig, och även, bägge mina föräldrar. Pappa klagade sällan, nä huvva, nog blir det bra. Känner att man är lite så själv, också. På gott och ont, förstås.

Fast jag tänker ju ändå att den positiva synen, ”att saker blir bättre och inte är så illa som man tror”, gör att man blir friskare fortare, eller man ser ett slut på nåt man inte gillar, och det kommer att vända.

Nu behöver inte det vara precis, enbart samerna som är på det sättet, fast med det liv dom lever, så kanske det format dom till att just vara positiv, inte ta ut saker i förskott, utan försöka ta dagen som den kommer. Dom får gilla läget, och det gör dom säkert också.

Vi har under åren på dragracing banan, lärt känna en del trevligt folk. Kom osökt att tänka på ett par bröder, som brukar dyka upp lite varstans. Don är alltid glada, spelar ingen roll om solen skiner eller om det öser ner.

Vi var uppe i Piteå, en sommar, då dom kom dit. Dom skulle förklara vilken väg dom tagit, och det målades upp en bild på vägen och omgivningarna, och där, plötsligt, kom dom fram till ”En STOR satabacke”, det lät så roligt då han sa det, att man inte kunde låta bli att skratta.

Jo, vi visste vilken backe han menade, det är snarare ett mindre berg man ska över 😀

Nicco hittade denna bild på FB igår, och av den anledningen kom jag ihåg denna lilla episod, kanske dom som varit fram och gjort skylten 😀

Idag är det återbesök till veterinären, nu hoppas jag att det tagit ihop så vi slipper mer mediciner eller en eventuell operation, som hon pratade om sist. Nu får det väl vara bra med elände på ett tag.

Och slutligen, kolla in dessa små hundar, dom har fullt upp med sina utryckningar 😀

Önskar er alla en bra måndag!

Etikett: Piteå

Tur i turen eller otursturen

Total förträngt händelsen, Åke med…haha

Skräckscenerna utspelades i mitt inre, medan vi kämpade för livet

Nu fick vi veta 😃

Nu är det officiellt!!!

Att lägga band på sig själv

Till min stora fasa, hade…

Jag gasade på lite extra, sådär…

I den ska jag pula in…

Ett segt släkte

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten